Den 22a hunduppdateringstråden!

[Sansat]

Nessie boade iallafall ute när hon var dräktig så det låter inte helt osannolikt, de andra tikarna boar inne när de är skendräktiga.

Ebun boade massor ute när hon var skendräktig innan kastreringen. Precis som din under granar och i hålor. Rätt frustrerande när det hände mitt i ett spår
Aldrig inomhus dock..

Nu kommer det mjölk ur juvren också så hon är nog definitivt skendräktig. Verkligen lite frustrerande att gå promenader med henne just nu, hon verkar ha smått panik över att hitta ett bra ställe till sina valpar

 

[dobbis]

Försöker få Nora att fatta hur kylmattan fungerar. Min hund är efterbliven

Ella mops springer långa vägar om jag lägger ut den,ingen av dom andra vill prova den heller.

 

[dobbis]

Nu kommer det mjölk ur juvren också så hon är nog definitivt skendräktig. Verkligen lite frustrerande att gå promenader med henne just nu, hon verkar ha smått panik över att hitta ett bra ställe till sina valpar

Ring vet o be att få galastop utskrivit.

 

[YlvaG]

Efter fem års dejtande, mitt i ett mentalt kaos hos mig, kommer det fram att sambon inte vill ha hund, någonsin, att bara tanken ger honom ångest.

Vi har precis flyttat, jag har varit ett mentalt vrak. En av mina gamla skolkamrater erbjöd att låna ut sin certifierade vårdhund till mig några veckor. Dom jobbar vanligtvis på äldreboenden så av förklarliga skäl skulle det passa utmärkt nu, så kunde den yngre hunden under utbildning få lite mer ensamtid osv.
Då kom det fram. Att hans tidigare tveksamhet och ”inte nu, det passar inte nu” egentligen är ett ”aldrig”. Att han inte vågat säga det för att han tror att han då förlorar mig. Nu blev han tvungen.

Och jag är i ännu mer kaos. Min farfar dog i förrgår men den sorgen finns det inte ens plats för just nu. Alla mina drömmar om framtiden har haft en hund med i bilden.Mina psykologer har föreslagit servicehund ett antal gånger.
Just nu gör allt bara ont. Facebook, instagram och även buke består mest av hund i mina flöden.

Så jag kommer nog inte vara så aktiv alls på ett tag. För vem är man utan sina drömmar?

 

[Snurrfian]

Efter fem års dejtande, mitt i ett mentalt kaos hos mig, kommer det fram att sambon inte vill ha hund, någonsin, att bara tanken ger honom ångest.

Vi har precis flyttat, jag har varit ett mentalt vrak. En av mina gamla skolkamrater erbjöd att låna ut sin certifierade vårdhund till mig några veckor. Dom jobbar vanligtvis på äldreboenden så av förklarliga skäl skulle det passa utmärkt nu, så kunde den yngre hunden under utbildning få lite mer ensamtid osv.
Då kom det fram. Att hans tidigare tveksamhet och ”inte nu, det passar inte nu” egentligen är ett ”aldrig”. Att han inte vågat säga det för att han tror att han då förlorar mig. Nu blev han tvungen.

Och jag är i ännu mer kaos. Min farfar dog i förrgår men den sorgen finns det inte ens plats för just nu. Alla mina drömmar om framtiden har haft en hund med i bilden.Mina psykologer har föreslagit servicehund ett antal gånger.
Just nu gör allt bara ont. Facebook, instagram och även buke består mest av hund i mina flöden.

Så jag kommer nog inte vara så aktiv alls på ett tag. För vem är man utan sina drömmar?

Ärligt talat hade jag nog funderat på om det är rätt man för mig, maken har satt ner foten vid en hund men vill inte vara utan hund även om det är jag som har huvudansvaret.
Vad uppger han för orsaker att han inte vill ha en hund i huset och varför han inte har sagt det tidigare?

 

[Sofie.S]

Efter fem års dejtande, mitt i ett mentalt kaos hos mig, kommer det fram att sambon inte vill ha hund, någonsin, att bara tanken ger honom ångest.

Vi har precis flyttat, jag har varit ett mentalt vrak. En av mina gamla skolkamrater erbjöd att låna ut sin certifierade vårdhund till mig några veckor. Dom jobbar vanligtvis på äldreboenden så av förklarliga skäl skulle det passa utmärkt nu, så kunde den yngre hunden under utbildning få lite mer ensamtid osv.
Då kom det fram. Att hans tidigare tveksamhet och ”inte nu, det passar inte nu” egentligen är ett ”aldrig”. Att han inte vågat säga det för att han tror att han då förlorar mig. Nu blev han tvungen.

Och jag är i ännu mer kaos. Min farfar dog i förrgår men den sorgen finns det inte ens plats för just nu. Alla mina drömmar om framtiden har haft en hund med i bilden.Mina psykologer har föreslagit servicehund ett antal gånger.
Just nu gör allt bara ont. Facebook, instagram och även buke består mest av hund i mina flöden.

Så jag kommer nog inte vara så aktiv alls på ett tag. För vem är man utan sina drömmar?

Min man är inte uppvuxen med djur alls och har aldrig tyckt om hundar. Han ville inte heller ha hund och var tydlig med att han inte ville ha något ansvar över hunden. Det är min hund, mina utgifter och ansvar. Nu efter två års tid med hund så tycker han om hunden, klappar, pratar och låter den ligga nära. Men han skulle aldrig få för sig att gå ut och gå med honom. Men hjälper mig när jag är sjuk eller om han är ledig och jag jobbar. Hunden är en familjehund men jag kommer alltid ha ansvaret och det gör mig inget, det är ju mitt intresse.
Kanske kan ni ha någon liknande kompromiss?

 

[Ceta]

Var iväg för att träna lite agility med en kompis igår, och det var supertrevligt. Hennes hundar passar väldigt bra ihop med Humla, så det är är härligt att se dem leka ihop
Blev inte supermycket seriös träning, men gött häng i solen, glada hundar och fick lära mig lite nya tekniker. Superkul

 

[athena_arabians]

Efter fem års dejtande, mitt i ett mentalt kaos hos mig, kommer det fram att sambon inte vill ha hund, någonsin, att bara tanken ger honom ångest.

Vi har precis flyttat, jag har varit ett mentalt vrak. En av mina gamla skolkamrater erbjöd att låna ut sin certifierade vårdhund till mig några veckor. Dom jobbar vanligtvis på äldreboenden så av förklarliga skäl skulle det passa utmärkt nu, så kunde den yngre hunden under utbildning få lite mer ensamtid osv.
Då kom det fram. Att hans tidigare tveksamhet och ”inte nu, det passar inte nu” egentligen är ett ”aldrig”. Att han inte vågat säga det för att han tror att han då förlorar mig. Nu blev han tvungen.

Och jag är i ännu mer kaos. Min farfar dog i förrgår men den sorgen finns det inte ens plats för just nu. Alla mina drömmar om framtiden har haft en hund med i bilden.Mina psykologer har föreslagit servicehund ett antal gånger.
Just nu gör allt bara ont. Facebook, instagram och även buke består mest av hund i mina flöden.

Så jag kommer nog inte vara så aktiv alls på ett tag. För vem är man utan sina drömmar?

Beklagar förlusten

Din sambo har varit väldigt oschysst tycker jag... när det gäller så här viktiga saker måste man vara ärlig. Jag förstår verkligen att allt har blivit kaos för dig.

 

[Human]

Efter fem års dejtande, mitt i ett mentalt kaos hos mig, kommer det fram att sambon inte vill ha hund, någonsin, att bara tanken ger honom ångest.

Vi har precis flyttat, jag har varit ett mentalt vrak. En av mina gamla skolkamrater erbjöd att låna ut sin certifierade vårdhund till mig några veckor. Dom jobbar vanligtvis på äldreboenden så av förklarliga skäl skulle det passa utmärkt nu, så kunde den yngre hunden under utbildning få lite mer ensamtid osv.
Då kom det fram. Att hans tidigare tveksamhet och ”inte nu, det passar inte nu” egentligen är ett ”aldrig”. Att han inte vågat säga det för att han tror att han då förlorar mig. Nu blev han tvungen.

Och jag är i ännu mer kaos. Min farfar dog i förrgår men den sorgen finns det inte ens plats för just nu. Alla mina drömmar om framtiden har haft en hund med i bilden.Mina psykologer har föreslagit servicehund ett antal gånger.
Just nu gör allt bara ont. Facebook, instagram och även buke består mest av hund i mina flöden.

Så jag kommer nog inte vara så aktiv alls på ett tag. För vem är man utan sina drömmar?

Jag har erfarenhet från två liknande situationer. Min pappa tycker inte alls om djur och följden blev att min mamma, som är uppvuxen med hund och älskar dem, fick avstå. Det har hon sörjt, även om hon på senare år fyllt en del av sorgen med hästar istället.

Sen, min partner tycker om hundar men vill absolut inte ha någon. Vi bor ihop och nu har jag skaffat hund. Vår deal är glasklar, det är min hund och mitt ansvar. Min partner gullar, klappar och leker om lusten finns, men tränar inte, går inte promenader, betalar inte etc etc. Jag förutsätter inte att partner är valpvakt om jag ska göra något, utan frågar eller fixar på annat sätt. Jag har för att underlätta valt ras delvis utifrån vad min partner inte står ut med (lång päls tex). Alla förstår sig inte på vår relation men för oss funkar det fint.

Den stora skillnaden i mina fall är att min partner inte tycker illa om djuret i sig, utan om ansvaret, vara låst hemma, städning etc. Och att sånt faktiskt går att jobba runt om man själv är villig att ta på sig allt. Jag hade dock inte utsatt min hund för en familjemedlem som min pappa, som aktivt hade ogillat honom.

Kanske går det att prata vidare med din sambo, och se om han kan utveckla sin ovilja. Kanske är det något som går att anpassa sig efter, utan att stryka hund från planen. Jag håller tummarna för dig!

 

[Bapelsin]

Då var Nora röntgad och klar. Tyvärr blev det B/C och 0/1. Jag kan ingenting om sånt här så jag har ingen aning om vad jag tittar på när jag tittar på röntgenplåtarna, men jag kan ju se viss skillnad på iaf höfterna.

Men lika glad för det är hon!

 

[Sleepan]

Då var Nora röntgad och klar. Tyvärr blev det B/C och 0/1. Jag kan ingenting om sånt här så jag har ingen aning om vad jag tittar på när jag tittar på röntgenplåtarna, men jag kan ju se viss skillnad på iaf höfterna.
Visa bifogad fil 51698
Men lika glad för det är hon! ❤

Vad tråkigt, för visst var tanken att hon skulle avlats på?
Väldigt fin och glad

 

[dobbis]

Vad tråkigt, för visst var tanken att hon skulle avlats på?
Väldigt fin och glad

Fast dom kan ju avla ändå,staffar har index på HD o ED och ovanpå det så tror jag röntgen är frivilligt.

 

[Valptass]

Idag var det sista tillfället på hundmöteskursen med Torsten!

Trots att vi har haft det lite kämpigare igen senaste tiden så gick det bra, bättre än förväntat faktiskt. Det blev några utfall tyvärr, men det var mest i situationer då han var stilla (när vi exempelvis satt på filten och lyssnade på instruktören) när en annan hund passerade. Han känner sig trängd när han inte kan gå undan, vilket blev väldigt tydligt när övningarna började.

Inför våra arrangerade möten blev vi ombedda att bestämma oss för en strategi. Jag valde samma strategi som vi jobbat fram på hemmaplan och som jag upplever fungerar bäst, vilket är att helt enkelt vända om och gå åt motsatt håll bort från den andra hunden när jag ser på Torsten att han vill det. Det funkar jättebra! Han kan fortsätta framåt mot den mötande några steg men visar sedan tydligt när han har fått nog och då vänder vi. Det tog ett tag för honom att lära sig (eller snarare för mig att lära honom) att han har alternativet att själv gå undan, men nu fick vi beröm för vår tydliga kommunikation och vårt fina samarbete Han får bestämma när han vill gå fot och få godis och när han vill att vi byter håll, och jag hjälper honom lösa det. Det kräver dock ett ganska stort avstånd än så länge, kommer den mötande för nära för snabbt så klarar han ännu inte riktigt att vända om och gå bort. Än så länge Jag är jättestolt över honom, jag vet att det är svårt. Framöver ska vi också privatträna med instruktören och dennes hund.

Tidigare i veckan var det också kurs med Marvin. På grund av dåligt väder var vi inomhus, i samma lokaler som valpkursen vi gick, vilket han tyckte var skönt

I en övning var han faktiskt klassens stjärna! Det gällde att gå emot en skål godis, som hunden bara fick om den gick med slakt koppel. Marvin gick jättefint bredvid mig med ögonkontakt och allt, och när jag saktade ner gjorde han det också Svårare blev det dock när vi skulle passera de andra hundarna också, och för svårt blev det när det sedan dessutom låg massa leksaker överallt Under teorin låg han i en filt i mitt knä och sov, efter att ha insett att han tyvärr inte får gå på upptäcktsfärd på egen hand runt i lokalen Han har blivit ganska modig och framåt och nyfiken!

Bild på småstjärnorna

 

[Bapelsin]

Vad tråkigt, för visst var tanken att hon skulle avlats på?
Väldigt fin och glad

Jo, det är ju tänkt så. Jag vet inte hur uppfödaren tänker nu, det är hennes beslut. Det är inte ovanligt att avla på B/C om den andra individen har A/B. Ni vet vad jag anser när det kommer till aveln men det är ju inte mitt beslut att ta.

 

[linnsan]

Jo, det är ju tänkt så. Jag vet inte hur uppfödaren tänker nu, det är hennes beslut. Det är inte ovanligt att avla på B/C om den andra individen har A/B. Ni vet vad jag anser när det kommer till aveln men det är ju inte mitt beslut att ta.

Jag tänker nog mer på 1 an på armbågen än på C. Men ja. Det kanske inte finns tillräckligt många fria bra hundar så att man kan utesluta dessa ur avel?

 

[Bapelsin]

Jag tänker nog mer på 1 an på armbågen än på C. Men ja. Det kanske inte finns tillräckligt många fria bra hundar så att man kan utesluta dessa ur avel?

Just i Noras specifika fall ska det ju också ställas mot vikten av att få in nytt blod i linjen. Jag vet som sagt inte riktigt hur uppfödaren ställer sig. Det är ju ögonlysning, patella och MH/BHP kvar..

 

[linnsan]

Just i Noras specifika fall ska det ju också ställas mot vikten av att få in nytt blod i linjen. Jag vet som sagt inte riktigt hur uppfödaren ställer sig. Det är ju ögonlysning, patella och MH/BHP kvar..

Ja nu vet ju inte jag hur just de linjerna ser ut. Men gynnar det rasen att avla på sjukdomar även om det är nytt blod sas?

 

[Emor]

Min man är inte uppvuxen med djur alls och har aldrig tyckt om hundar. Han ville inte heller ha hund och var tydlig med att han inte ville ha något ansvar över hunden. Det är min hund, mina utgifter och ansvar. Nu efter två års tid med hund så tycker han om hunden, klappar, pratar och låter den ligga nära. Men han skulle aldrig få för sig att gå ut och gå med honom. Men hjälper mig när jag är sjuk eller om han är ledig och jag jobbar. Hunden är en familjehund men jag kommer alltid ha ansvaret och det gör mig inget, det är ju mitt intresse.
Kanske kan ni ha någon liknande kompromiss?

Så ser det ut hos oss också. Min att min man var ute med vår hund (en riesen) för ett tag sen och bara "gud vad stark han har blivit!" och jag log lite grann, för han är två år nu, det hände inte igår att han gick från valp till vuxen. Men det säger något om hur ofta han promenerar honom .

 

[Bapelsin]

Ja nu vet ju inte jag hur just de linjerna ser ut. Men gynnar det rasen att avla på sjukdomar även om det är nytt blod sas?

Alltså mitt spontana svar är ju nej. Det tror jag du vet efter de senaste dagarnas diskussion. Jag talade generellt och utifrån hur uppfödaren kanske kan tänkas tänka. Fast det vet jag ju inte i nuläget så eg. är det bara spekulationer. Och de leder ju oftast ingen vart.

 

[linnsan]

Alltså mitt spontana svar är ju nej. Det tror jag du vet efter de senaste dagarnas diskussion. Jag talade generellt och utifrån hur uppfödaren kanske kan tänkas tänka. Fast det vet jag ju inte i nuläget så eg. är det bara spekulationer. Och de leder ju oftast ingen vart.

Nae alltså jag var ärligt talat nyfiken. Men förstår om det upplevdes annorlunda
Hoppas resten ser bra ut i varje fall!