Alltså jag behöver ventilera lite. Det här kommer bli rörigt för det är en lång historia... Jag har en 7 år gammal halvblodsvalack som har varit skodd sedan han var 3. Han har känsliga hovar och har varit hovrelaterat halt båda fram 2 gånger/perioder. Man kan sammanfatta fynden som "podotrochlear syndrome" vilket är lite ospecifikt, jag vet, men han har liksom inget område man kan pinpointa som problem. Har haft benödem i både hov- och strålben samt lite inflammerade hovleder. Han får ont i hovens bakre delar, typ strålbenshälta.
Förr skoddes han av "vanlig hovis" men efter första perioden med hälta körde jag på klinik. På röntgenbilderna såg han bättre ut med den vanliga hovisen än efter 1 år med klinik nr 1 när nästa hälta kom. Vi har en hovis hemma i Skåne som är superduperduktig och alltid får honom jättefin i fötterna och bekväm på 1-2 skoperioder, men jag har bara varit hemma där i perioder pga plugg i Uppsala. Nu ska jag jobba här uppe och har således inte Skånehovisen nu. Har pga inte helt hundraprocentigt på klinik 1 nu vänt mig till klinikhovis nr 2 och tycker väl det ser fortsatt okej ut just nu. Har dock en liten gnagande magkänsla av att hästen inte är helt bekväm, skulle kunna traktlanda bättre osv.
Den skånska hovslagaren sa direkt nej på mina barfota-funderingar, med argumentet att hästen naturligt är lite obalanserad i sina hovar och med skoningen har han betydligt bättre chanser att korrigera det och hålla honom rak och bekväm. Jag köper det, för som sagt har han verkligen lyckats med min häst! Men samtidigt kan jag nu känna när vi inte har honom som hovis längre att jag är lite sugen på att testa sko av ändå. Min häst är en fena på att dra av sig skor och det är mycket jobb och pengar som går åt på att försöka hålla dem kvar (tejp, boots, shoesecure beroende på väder/hage) och ändå drar han av dem emellanåt och jag börjar känna att jag inte orkar hålla på längre. Skoningen på klinik är inte billig heller direkt.
Nu går han med sulor båda fram och vanliga skor i bak. Ska han fortsätta vara skodd får han troligen ringskor för att ge bättre stöd åt hovens bakre delar längre fram i vår/sommar när det är torrt ute och sannolikheten att skorna sitter kvar åtminstone är lite större. Jag upplever att sulorna (med DIM under) hjälper att viktfördela och jämna ut belastningen, kanske att det blir mer likt barfota än utan sulor? Han skulle behöva räta upp sig lite och komma upp i trakten, de har en liten tendens att bli understuckna.
Jag själv är nyutexad veterinär och har inte så stor erfarenhet av sånt här, men nuvarande klinikhovis och ortopedveterinären som hjälpt mig med hältan verkar mer öppna för barfotatanken än den skånska hovisen. Hade ni vågat sko av? Jag är så jävla rädd att han ska bli halt igen eller att hovarna inte håller för barfota och att vi helt plötsligt backar en massa steg från där vi är nu. Samtidigt skulle det bespara mig mycket huvudbry och pengar om det funkar. Såhär i efterhand ångrar jag att jag inte skodde av honom redan när han köptes som treåring. Försökte visserligen sko av bak en period men blev rädd när hovarna började fransa upp sig och han fick skor på efter en månad igen. Så ska jag sko av honom måste jag nog vara redo med boots även i hagen åtminstone en period... Om ni hade vågat testa barfota, vem är duktig på sånt här i Uppsalatrakten? Jag vill gärna lära mig hålla efter hovarna själv (har tappskokompetens redan men kan naturligtvis inte hur man korrigerar obalans osv) men någonting säger mig att det kommer bli ett projekt, om det ens går att ha honom barfota som sagt.
Förr skoddes han av "vanlig hovis" men efter första perioden med hälta körde jag på klinik. På röntgenbilderna såg han bättre ut med den vanliga hovisen än efter 1 år med klinik nr 1 när nästa hälta kom. Vi har en hovis hemma i Skåne som är superduperduktig och alltid får honom jättefin i fötterna och bekväm på 1-2 skoperioder, men jag har bara varit hemma där i perioder pga plugg i Uppsala. Nu ska jag jobba här uppe och har således inte Skånehovisen nu. Har pga inte helt hundraprocentigt på klinik 1 nu vänt mig till klinikhovis nr 2 och tycker väl det ser fortsatt okej ut just nu. Har dock en liten gnagande magkänsla av att hästen inte är helt bekväm, skulle kunna traktlanda bättre osv.
Den skånska hovslagaren sa direkt nej på mina barfota-funderingar, med argumentet att hästen naturligt är lite obalanserad i sina hovar och med skoningen har han betydligt bättre chanser att korrigera det och hålla honom rak och bekväm. Jag köper det, för som sagt har han verkligen lyckats med min häst! Men samtidigt kan jag nu känna när vi inte har honom som hovis längre att jag är lite sugen på att testa sko av ändå. Min häst är en fena på att dra av sig skor och det är mycket jobb och pengar som går åt på att försöka hålla dem kvar (tejp, boots, shoesecure beroende på väder/hage) och ändå drar han av dem emellanåt och jag börjar känna att jag inte orkar hålla på längre. Skoningen på klinik är inte billig heller direkt.
Nu går han med sulor båda fram och vanliga skor i bak. Ska han fortsätta vara skodd får han troligen ringskor för att ge bättre stöd åt hovens bakre delar längre fram i vår/sommar när det är torrt ute och sannolikheten att skorna sitter kvar åtminstone är lite större. Jag upplever att sulorna (med DIM under) hjälper att viktfördela och jämna ut belastningen, kanske att det blir mer likt barfota än utan sulor? Han skulle behöva räta upp sig lite och komma upp i trakten, de har en liten tendens att bli understuckna.
Jag själv är nyutexad veterinär och har inte så stor erfarenhet av sånt här, men nuvarande klinikhovis och ortopedveterinären som hjälpt mig med hältan verkar mer öppna för barfotatanken än den skånska hovisen. Hade ni vågat sko av? Jag är så jävla rädd att han ska bli halt igen eller att hovarna inte håller för barfota och att vi helt plötsligt backar en massa steg från där vi är nu. Samtidigt skulle det bespara mig mycket huvudbry och pengar om det funkar. Såhär i efterhand ångrar jag att jag inte skodde av honom redan när han köptes som treåring. Försökte visserligen sko av bak en period men blev rädd när hovarna började fransa upp sig och han fick skor på efter en månad igen. Så ska jag sko av honom måste jag nog vara redo med boots även i hagen åtminstone en period... Om ni hade vågat testa barfota, vem är duktig på sånt här i Uppsalatrakten? Jag vill gärna lära mig hålla efter hovarna själv (har tappskokompetens redan men kan naturligtvis inte hur man korrigerar obalans osv) men någonting säger mig att det kommer bli ett projekt, om det ens går att ha honom barfota som sagt.
Menmen, som sagt får höra vad Viahov säger. Det andra alternativet är ju att fortsätta sko honom och gå tillbaka till ringskor och/eller sula med strålstöd för att försöka få upp trakterna igen.
