Nu under julen har jag äntligen haft ro att börja kolla på inspelningarna, såg lite live av Jenny, Pat och Ulas föreläsningar när clinicen var bara. Har börjat med Ula Krzanowska/The Hoof Architect eftersom jag varit så nyfiken på hennes teorier om hur belastning påverkar hovformen. Jag har alltid haft supersvårt att se VAD som är högt/lågt, ihoptryckt/utdraget, roterat och/eller skevt. Mitt öga ser bara något obekvämt
Ula menar ju som jag förstår det att hur hoven deformeras beror främst på om hästen är utåt eller inåtroterad (dvs om koftan sjunker ner medialt eller lateralt) och om den står base wide eller base narrow. Det ger 4 olika typer av hovar vilket man kan läsa mer om i de två senaste inläggen på hennes bloggsida:
https://thehoofarchitect.blogspot.c...=2025-08-25T14:57:00-07:00&max-results=25&m=1
Är det fler som kikat på hennes teorier? Jag är nyfiken på att kolla på mina hästar men vill vänta in lite mer lugn efter nyår innan jag börjar rita på dem och ställa upp dem. Men det är strukturerat nog för att min hjärna ska börja få någon form av utgångspunkt i alla fall och kanske hopp om att se något
Jag har inte kollat mer än läst på länken du lade upp här, men är av åsikten att i slutändan spelar det faktiskt ingen roll om man har ett namn på deformiteten.
Får se om jag kan förklara mig rätt här... Men min erfarenhet efter 10+ år i "branschen" och många "hopplösa fall till otrolig förvandling" är att det är tre faktorer som spelar roll:
1. Att man verkar nog ofta (ju oftare ju snabbare förvandling, absolut inte längre intervall än 4 veckor)
2. Att man varken tar för lite eller för mycket. Inte så lite att felaktig belastning är kvar, inte så mycket att hästen får ont. Och att veta vars den balansen ligger kan inte läras ut via bilder på nätet, och inte ens från en helgkurs. Det är erfarenhet och handlag, att ens egen kropp känner igen konsistensen strax innan levande sula, att ens öga kan läsa balansen. Det kräver att man observerar, hela tiden tänker analytiskt, och verkar många många hovar med det analytiska tänket påkopplat. Vårt jobb är att i den mån det går ersätta det naturliga slitaget hästen hade haft som vildgående, vi imiterar marken (och för att vara specifik, vi brukar imitera torr och stenig mark, inte träskmark, eftersom vi vill ha hovar som tål att gå på vägar av sand, sten, grus och lera).
3. Miljön. Tillräckligt med grovfoder, tillräckligt med fri rörelse, tillräckligt med flockkompisar, en stressfri miljö, underlag som är varierat och inte för blött.
Hästens kropp är fantastisk. Den kan bäst själv. Det brukar bli bäst om vi inte försöker fixa allt direkt, om vi litar på hästens läkeprocess, och ödmjukt gör vårt jobb som ersättningsmark.