Det bara rasade...Kändes det som iaf...

(Ursäktar extremt rörigt inlägg)
.... Vet inte vad som hände nyss.
Var på ett studentevent (Gasque) nu under kvällen, och kom hem för ca. 1 h sedan (23).
Ett event som inte bara inkluderade "min" studentförening, utan den var arrangerad av kåren för alla skolans föreningar.
Hade jätteroligt på alla sätt, med både nya och gamla bekantskaper.
Har ett gäng om ca. 15 personer i "min" förening som jag umgås mest med, men ingen av dessa var med, däremot (framförallt) nuvarande och tillträdande styrelsen för "min" förening. Så mina närmaste var inte där, men många jag kände till, vilket var en lite "ny" situation för mig, men ändå jättetrevligt och kul som sagt!
Umgicks också nästan uteslutande med killar (från "min" förening främst dock), för första gången. Annars har fördelningen varit typ 60/40 till killarna (som mest). Men alla dessa grabbar är/var så jätterara, trevliga och gulliga, så det var inga konstigheter. Kändes jättebra på alla sätt och vis, skrattade så jag satte pommacen i halsen otaliga gånger och kvällen var som sagt jättelyckad, som alltid när studentföreningen är inblandad.
Åkte hem vid typ 22.45 då jag har föreläsning imorgon och ja...Inte ville komma hem mitt i natten. Jätteglad över en jättelyckad kväll var jag.

Kom innan för dörren och kände en märklig "olustig" känsla. Tänkte att jag bara var trött eller något. Aja, satte mig vid datorn för att kolla lite här på Buke och svara på några mail. Då bara rasade det fullkomligen. Svarta känslor av ensamhet och sorg bara sköljde över mig som en flodvåg. Först fick jag nästan lite panik då känslorna kom så hastigt och kraftigt. När jag sedan började bena lite i vad jag verkligen kände, var det samma gamla skit "som vanligt", men i kraftigare version.
Sorg över att jag fortfarande är okysst och oskuld - (av)saknaden av närhet - och samtidigt en stor portion av självhat mot framförallt mitt utseende.
Antagligen kom reaktionen nu, och blev extra kraftig, pga. att jag umgåtts med massa fina killar under hela kvällen....
Är så dålig på att sätta ord på känslor, men bara att få krama (snälla) killar gör mig alldeles varm i hjärtat - jag trivs på något sätt med närheten. Samtidigt skäms jag som satan för att jag vid 20 års ålder (det kom dessutom fram under kvällen att i stort sett samtliga av dessa killar trodde jag var 25-30 år gammal pga. min "anständiga, ordentliga och mogna aura" - De som sa det är 96or och 95or - 21-22 år kan tilläggas.) fortfarande vara både okysst och oskuld - men vet också att jag aldrig i hela h-vetet skulle ha chans att "få" någon kille i studentföreningen. Never, bäver. Och jag tycker mig dessutom vara "för ful" för att förtjäna de - och jag tror inte de finner mig särskilt attraktiv heller, även om de åtminstone säger att jag har ett trevligt utseende och sådär.
Samtidigt känns det som att jag är på vippen att få känslor för en kille i min "närmaste grupp", tillika han som körde hem mig i helgen (om någon läste "vad gör du nu tråden"). Vilket är det absolut sista jag vill. Han är världens finaste kille, har ett riktigt drömutseende, och ett helt enormt stort guldhjärta - den första killen någonsin jag känt mig helt lugn och trygg med vid första träffen. (Eller rättare sagt, första träffen på högskolan. Vi har gått i samma skola men ej årskurs tidigare. De få vaga minnena från det är minst lika fina...) Samtidigt känns det så fel att få känslor för honom. Han är en av mina bästa och närmaste killkompisar, och ska så förbli. Jag är dessutom 99% säker på att han inte känner detsamma för mig - och om jag ens yppade vad jag ärligt känner, skulle det kunna vara helt förödande för hela gänget...
---
På Tinderfronten går det faktiskt ganska bra. Snackar rätt seriöst med några killar. Dock känner jag inte alls samma "gnista" för de som för killarna i föreningen - kanske för att jag aldrig träffat dessa. Sen känns det dessutom så förbjudet, äckligt och "tacky" på något sätt, att träffa killar från nätet, när man har en massa runt sig på veckobasis... Killar man aldrig skulle ha minsta chans på, särskilt inte han med stort H.

---

Nej, den här okysst och oskulds-hetsen har verkligen stigit mig åt huvudet å det grövsta... Även om det bara är Han som jag ens erkänt det för, känns det på något sätt så pinsamt. Jag menar, jag är ju 20 år gammal. Då ska man förbanne mig ändå kysst någon.
Men samtidigt, vågar jag? Tänk om jag inte vaktar min tunga tillräckligt noga, och mina föräldrar skulle få veta något? Vad händer då liksom?!

Vet inte vad jag ska göra av mina känslor, helt ärligt. Allt jag vill ha nu är närhet, närhet av det motsatta könet. Kramarna värmer inte bara kroppen, utan även själen...
Skulle jag dessutom få närhet av Honom, om så bara en snabb kyss, hade jag mått bra för resten av mitt liv...

Vet inte vart jag vill komma med mitt svammel, och tror knappt ens någon orkat läsa enda hit. Men aja. Att skriva av sig är väl bra, I guess...

 

[tuaphua]

Men du! Du är 20 år gammal! Dina föräldrar har ingen som helst rätt att ha åsikter om ifall du vill kyssa någon eller mer!

Jag förstår att det känns jobbigt att du missat en massa upplevelser som hör undomen till liksom. Men det är på inga vägar för sent. Och det är inget att skämmas för vare sig att du är oskuld/okysst eller att du nu börjar vilja ändra det.

Det är inte det minsta sjaskigt att träffa killar och prata med. Herregud, det du berättar är ju liksom en vanlig dag med normala interaktioner.
Och oavsett om du skulle ligga med 10 killar om dagen så är det fine om du vill det och mår bra av det.

Du kan förändra ditt liv. Du kan leva hur du vill. Du är vuxen nu.
Förstår att det känns svårt iom ditt bagage. Men du kan ändra ditt liv till DITT, som du vill ha det trots det.

Lycka till och hoppas du kan se hoppfullt på allt nytt som öppnar sig nu för dig.

 

[Krokus_igen]

Tänker nått i denhär stilen
Allas ungdom, och senare liv med för den delen, är ju olika. Inget missat. Inget att skämmas över.

Tycker jag kan förstå känskorna precis, att komma hem ensam en sån kväll. Tror det är oavsett tidigare kyssar eller ej. Oskuld eller nått långt därifrån.

Hoppas dina killkompisar kan skärpa upp sig.

 

[em-pirre]

Du borde verkligen verkligen verkligen flytta hemifrån.

 

[Krokus_igen]

Med tillägg att jag kan ha helt fel.

Du borde verkligen verkligen verkligen flytta hemifrån.

Hur kom du fram till det?

 

[em-pirre]

Med tillägg att jag kan ha helt fel.

Hur kom du fram till det?

Med tanke på allt ts skrivit om hur hon hindras från att slå sig fri och bli en vuxen människa.

Vad menar DU med att killarna ska skärpa sig?

 

[Krokus_igen]

Med tanke på allt ts skrivit om hur hon hindras från att slå sig fri och bli en vuxen människa.

Vad menar DU med att killarna ska skärpa sig?

Ok, har inte hängt med i tidigare inlägg.

Jag menar väl att de liksom ska ha mer förståelse för hur ts upplever saker och ting, inte göra henne ledsen antar jag. Jag vet faktiskt inte riktigt, tycker väl bara att det är deras fel om ts inte mår bra efter en kväll med dem tror jag.

 

[bettysmatte]

Ok, har inte hängt med i tidigare inlägg.

Jag menar väl att de liksom ska ha mer förståelse för hur ts upplever saker och ting, inte göra henne ledsen antar jag. Jag vet faktiskt inte riktigt, tycker väl bara att det är deras fel om ts inte mår bra efter en kväll med dem tror jag.

Fast vad har killarna gjort för fel? Ser inget konstigt med deras uppförande, som TS beskriver dem i sitt inlägg? Jag är mer inne på @em-pirre s linje här.

 

[Krokus_igen]

Fast vad har killarna gjort för fel? Ser inget konstigt med deras uppförande, som TS beskriver dem i sitt inlägg? Jag är mer inne på @em-pirre s linje här.

Så mycket om dem vet jag inte. Men jag tycker ändå det känns som det är deras fel, ser bara till inlägget i sin helhet.

 

[TinyWiny]

Så mycket om dem vet jag inte. Men jag tycker ändå det känns som det är deras fel, ser bara till inlägget i sin helhet.

Det "fel" de möjligtvis gör är väl att deras fina uppförande mot Ts får henne att inse att världen inte var som hon trodde. Att det skapar en längtan i henne som hon kanske inte visste fanns.

 

[Krokus_igen]

Det "fel" de möjligtvis gör är väl att deras fina uppförande mot Ts får henne att inse att världen inte var som hon trodde. Att det skapar en längtan i henne som hon kanske inte visste fanns.

Gud vad fint skrivet

 

[em-pirre]

Så mycket om dem vet jag inte. Men jag tycker ändå det känns som det är deras fel, ser bara till inlägget i sin helhet.

Vad dillar du om? Menar du att de borde sluta vara så trevliga och vara mer otrevliga?

 

[Krokus_igen]

Vad dillar du om? Menar du att de borde sluta vara så trevliga och vara mer otrevliga?

Ja. tänk om jag menar så. Det låter ju inte alls bra. Kanske jag menar att de borde vara trevliga men få den trevliga tjejen som de är med att ta åt sig lite av äran för det trevliga... fast nu vart det väl ännu värre kanske jag menar att dendär killen som nog gillar ts borde få henne att fatta att det inte är det minsta konstigt med det kan det va så?

 

[Monifa]

@Krokus_igen alltså, va?

 

[LadyCovergirl]

Ja. tänk om jag menar så. Det låter ju inte alls bra. Kanske jag menar att de borde vara trevliga men få den trevliga tjejen som de är med att ta åt sig lite av äran för det trevliga... fast nu vart det väl ännu värre kanske jag menar att dendär killen som nog gillar ts borde få henne att fatta att det inte är det minsta konstigt med det kan det va så?

Jag förstår öht inte vad du menar Ingenstans ser jag att det är något som helst problem med agerandet hos kompisarna.

 

[Problematisk]

För det första: även om man kysst och sexat med ett helt gäng killar kan man känna sig ensam ibland. Det är inget konstigt. Och att vara okysst och oskuld är inget att skämmas för, oavsett ålder.
Och att bli varm i kropp och själ av kramar är inga konstigheter. De flesta jag känner tycker om att kramas.

Men samtidigt, vågar jag? Tänk om jag inte vaktar min tunga tillräckligt noga, och mina föräldrar skulle få veta något? Vad händer då liksom?!

Ja, vad skulle hända? Vad har de med det att göra?
Ta inte det här på fel sätt nu, men är ni/dina föräldrar (extremt) djupt religösa, med i någon sekt eller liknande? Tänker på din rädsla att dina föräldrar ska få reda på om du kysste någon, och att du tror det kunde leda till något negativt?
Eller är det bara en känsla DU har, som inte egentligen har något med dina föräldrar att göra? Att du tycker det skulle vara "skämmigt" om dina föräldrar visste att du hade kysst någon?

Jag tycker det verkar som att dina föräldrar har alldeles för mycket makt över dig. Du behöver slå dig fri.

 

[Cherarriduracell]

Har du lyssnat något på HSP-podden?
Jag kan tänka mig att du känner igen dig en hel del. Jag kanske har fel. Men ibland är det skönt att veta att fler har liknande känslor.

 

[Krokus_igen]

@Krokus_igen alltså, va?

Vadå?

 

[TinyWiny]

Ja. tänk om jag menar så. Det låter ju inte alls bra. Kanske jag menar att de borde vara trevliga men få den trevliga tjejen som de är med att ta åt sig lite av äran för det trevliga... fast nu vart det väl ännu värre kanske jag menar att dendär killen som nog gillar ts borde få henne att fatta att det inte är det minsta konstigt med det kan det va så?

Men en trevlig människa är ju en trevlig människa oavsett?! Det är inte heller någon annans ansvar att övertyga någon om dess förträfflighet. Det är heller inte sunt för den som ska övertygas. Vad finns kvar om den som har övertygat en om ens förträfflighet går?
Jag förstår inte alls varför du lägger någon form av ansvar på de som är trevliga mot Ts att de ska göra si och så förutom att vara trevliga. Det är ju tack vare att de är som de är som Ts har börjat reflektera över hur saker och ting egentligen förhåller sig och även om det just nu innebär att Ts känner sig lite ledsen och smått förvirrad så är jag helt övertygad om att det är början på något mycket mycket bra.

 

[Lipperta]

Sex och kyssar är överskattat.
Skulle gärna ta tillbaka min oskuld som jag förlorade mot min vilja.

Mys och kram är underskattat