Det bidde ingenting...

[Inte_Ung]

Och inte vara för gammal då processen inleds, eftersom man vill att de adopterande föräldrarna ska vara i rimlig föräldraålder i relation till barnet.

De brukar kunna ordna det genom att det då blir ett äldre barn som kommer i fråga.
Alla vill liksom ha bebisar men det finns många litet äldre barn som drömmer om att få en egen mamma.

 

[Inte_Ung]

Som är vadå?

56

Så TS har oerhört gott om tid med det.

 

[Petruska]

56

Så TS har oerhört gott om tid med det.

Rätten att låna begränsas från 47, och vi har under rådande utbildningspolitiska stämningar ingen självklar anledning att tro att systemet blir mer generöst framöver. Snarare tvärtom.

 

[Petruska]

det finns många litet äldre barn som drömmer om att få en egen mamma.

Nu är det ju inte det som är grunden för adoptioner, utan andra saker, legala inte minst.

Som sagt, det är snällt att så många skriver uppmuntrande till TS, men jag förstår inte riktigt varför man väljer att betrakta hennes problem som enbart något slags missuppfattningar från hennes sida. Lite respektlöst, om du frågar mig. Det är ju inte så att hela världen ständigt ligger öppen för oss.

 

[Nebraska]

De brukar kunna ordna det genom att det då blir ett äldre barn som kommer i fråga.
Alla vill liksom ha bebisar men det finns många litet äldre barn som drömmer om att få en egen mamma.

Har rätt att adoptera som ensamstående?

 

[Inte_Ung]

Rätten att låna begränsas från 47,

Men det är inte per månad utan totalt.
Så det går utmärkt att få studiemedel på samma sätt som en ung student t.o.m. 56.

Vet alldeles säkert!

 

[Inte_Ung]

Har rätt att adoptera som ensamstående?

Ingen har rätt att adoptera.
Men även ensamstående blir godkända för adoption.

 

[Inte_Ung]

Nu är det ju inte det som är grunden för adoptioner, utan andra saker, legala inte minst.

Ja och en äldre förälder kan komma ifråga för ett äldre barn.

Det vet jag också säkert.

Det övriga i ditt inlägg väljer jag att bortse ifrån.
TS känner mig så väl att jag inte behöver försvara det.

 

[Nebraska]

Nu är det ju inte det som är grunden för adoptioner, utan andra saker, legala inte minst.

Som sagt, det är snällt att så många skriver uppmuntrande till TS, men jag förstår inte riktigt varför man väljer att betrakta hennes problem som enbart något slags missuppfattningar från hennes sida. Lite respektlöst, om du frågar mig. Det är ju inte så att hela världen ständigt ligger öppen för oss.

Fast jag över övertygad om att världen är så mycket mer öppen för TS än hon törs eller vill tro.

 

[Petruska]

Fast jag över övertygad om att världen är så mycket mer öppen för TS än hon törs eller vill tro.

Så kan det mycket väl vara. Är rentav troligt, i alla fall i vissa avseenden (och jag har ingen uppfattning om vilka).

Men det är en väldigt dålig anledning att låtsas att allt är möjligt och att komma med floskler på det temat, tycker jag.

 

[em-pirre]

@Houdinie jag kan bara inflika att det kan gå väldigt fort (jag antar att du sitter och räknar att det tar si och så länge att träffa någon, bli tillsammans, flytta ihop, fundera på barn o.s.v.) men det behöver inte alls vara så. Du kan ha allt det där inom ett år. Tänk, ett futtigt år!

Jag har nog aldrig varit på dejt, tror jag. Vi flyttade i princip ihop, bara sådär, andra gången vi träffades. Telefon är en jättebra uppfinning! (Jag träffade honom på en parkering och gav honom mitt nummer. Jag tänkte att han är helt för snygg och smart för att vara intresserad av fula lilla mig , men han hade tänkt likadant som mig).

Och det bästa är ju att Han kanske redan HAR en röd stuga nånstans. Släpp kontrollen, släpp stressen, försök att inte analysera för mycket.

 

[avslutat medlemskap]

Många länder har åldergräns för adoptioner, så är man äldre så är det omöjligt. Inte för att man själv gör det omöjligt, utan för att reglerna är sådana.

Man behöver inte adoptera barn från Långtbortistan, min närmaste granne tar emot familjehemsplacerade barn så jag kan nog säga att jag har "ganska" bra koll på läget iom. att jag är back-up att det finns barn här i landet som inget hellre vill och behöver än en ny fast grund att stå på. Därifrån dom barnen kommer är ju inte trygghet nåt vanligt förekommande inslag i verkligheten.

 

[Mabuse]

Man behöver inte adoptera barn från Långtbortistan, min närmaste granne tar emot familjehemsplacerade barn så jag kan nog säga att jag har "ganska" bra koll på läget iom. att jag är back-up att det finns barn här i landet som inget hellre vill och behöver än en ny fast grund att stå på. Därifrån dom barnen kommer är ju inte trygghet nåt vanligt förekommande inslag i verkligheten.

Fast familjehemsplacering och adoption är ju inte alls samma sak.

 

[avslutat medlemskap]

Fast familjehemsplacering och adoption är ju inte alls samma sak.

Vet jag mycket väl, dom har 2 adopterade barn också så jag är väl insatt i hur det fungerar.

 

[Lejonelle]

Jag är oftast nöjd med min lott, har lärt mig acceptera det. Ibland blir bara saknaden övermäktig... om ett par dagar har jag nog fått ordning på känslorna igen (hoppas jag).

Det här du skrev berörde mig. Vill börja med att säga att du har rätt till din saknad och att livet inte blev så som du en gång kanske drömde eller hoppades. Det är inte känslor du behöver få ordning på eller stänga av eller stuva undan. Det är inget fel med att ha en klar bild av det man önskar, tvärtom är det ofta förutsättningen för att det ska inträffa. Att sörja det som inte blev behöver inte alls betyda att man är bitter.

Men det är klart, att leva med en saknad är också jobbigt och ibland får man konstatera att nej, det där hände inte för mig, och så lägga undan det och gå vidare. Rikta sig mot framtiden och tänka, vilka andra saker kan då hända för mig, som jag vill ha?

I ditt orginalinlägg skriver du ett antal saker som du hade velat/hoppats skulle ha hänt vid 40, och för mig känns de inte omöjligt svåra att få till stånd. Jag har då åtminstone tre bekanta som har fått sitt första barn efter 40 och då är den saken kanske ändå det svåraste av det du skrev. Eftersom det inte bara berör dig.

Så en fråga till dig är, vill du förändring? Att man saknar och sörjer är inte samma sak som att man vill förändring. Förändring är jobbigt och har konsekvenser och det är inget fel att lägga drömmar på hyllan heller, det har många gjort före dig.

Och vad, i så fall, är det viktiga att förändra? Vad skulle vara det du först ville ändra på? Att bli kysst? Att ha haft sex? Att ha en relation? Att bli med barn? Att realisera husdrömmen?

Var finns det som allra mest är DU? Hur kan du komma närmare att det som allra mest är DU ska komma till uttryck mer och mer i ditt liv?

Var ligger din glädje idag? När är du allra mest dig själv?

 

[Houdinie]

Var ligger din glädje idag? När är du allra mest dig själv?

När jag är med min häst.

 

[Lejonelle]

När jag är med min häst.

Och samtidigt är det just din häst som lite hindrar dig att realisera en del av de andra drömmarna. T ex att spara ihop till grundplåten till din röda stuga. Och när du säger att du är som mest dig själv när du är tillsammans med din häst så är det givetvis inte ett alternativ att avsluta den relationen.

Finns det en väg att förena boende och häst? Eller kanske det är så att du medvetet bestämmer att "Jag vill ha mitt hästliv på det här sättet så jag lägger drömmen om en röd stuga på hyllan, jag väljer att bo kvar i lägenhet. " Det ligger en del makt i att göra sina val tydliga och medvetna, det förändrar inte omständigheterna i sig men hur man tänker runt dem.

Tre olika sätt att tänka om ditt boende kan vara:
- "Jag bor i lägenhet för att jag inte tror att något annat skulle vara möjligt"
- "Jag bor i lägenhet för att, allt sammantaget, är det det bästa för mig"
- "Jag bor i lägenhet just nu men i framtiden ska jag bo i en liten röd stuga"

Säkert finns det andra sätt. Hur tänker du om ditt boende?

 

[Inte_Ung]

Fast familjehemsplacering och adoption är ju inte alls samma sak.

Nej visserligen men det finns placeringar som är ända tills att barnet blir vuxet så det känns nog precis likadant.
I alla fall säger de som har haft så att det gör det.

 

[tara]

När jag är med min häst.

Fast röda små stugor brukar inte vara så dyra på landsbygden. Hyresrätter är dyrare fast ska man bo året runt i en röd liten stuga får man engagera SIg i uppvärmningen.
En sak i taget. Ett häst. Två stuga

 

[Magiana]

Fast röda små stugor brukar inte vara så dyra på landsbygden. Hyresrätter är dyrare fast ska man bo året runt i en röd liten stuga får man engagera SIg i uppvärmningen.
En sak i taget. Ett häst. Två stuga

Det beror på var man bor. Jag bor på landsbygden i Stockholms län. Det är svindyrt här. Man får knappt något alls för under en miljon, knappt ens om man kan slanta upp 1,5 miljon.