Bukefalos 28 år!

Det här inlägget handlar om abort

Sv: Det här inlägget handlar om abort

Det låter ju som rent tonårstrots från hennes sida, antaget att det stämmer att hon ville testa om det verkligen funkade. Det är ju som att be om att bli dömd. Visst, vem har inte förundrats över hur liv blir till, men de flesta av oss skulle ha tänkt ett steg till. Problemet med den där åldern är att ungdomarna bara är vuxna när det passar dem, barn när är mer lägligt. Hon lär ju knappast försörja sig själv, till exempel. Som mor hade jag blivit redigt irriterad. Men jag tycker inte att du behöver bry dig om ifall hon hade mår dåligt eller inte. Det är hennes bekymmer och läxa.

Jag tycker snarare att det låter som en självdestruktiv handling som då antagligen rotar sig i något.

"Rent tonårstrots", vad är det? Om det är en motreaktion mot t ex föräldrarna, ja då är det ett motstånd mot någonting och det tycker jag inte ska förringas. Extrema metoder för motstånd grundar sig ofta i extremt förtryck. Nu är det inte säkert att det har något med den här historien att göra, men det finns liksom inget konstruktivt i att avfärda det med att det (bara?) är "rent tonårstrots". För som sagt, vad är det?

Om hon nu beter sig som ett barn i det här, varför ska hon då inte få det vuxenstöd som barn behöver? Varför ska hon behöva må dåligt på egen hand? :confused:


TS, varför är du arg på din syster egentligen? Vad är det du anser att hon gör fel? Är det att hon släcker ett liv eller att hon utsätter sig själv för en abort? Det första du kan göra om du vill möta henne är att lägga undan din ilska.
 
Sv: Det här inlägget handlar om abort

"Rent tonårstrots", vad är det?

Att utmana och testa gränser, experimentera. Gjorde inte du det när du var tonåring? Jag tycker du överanalyserar.

Om hon nu beter sig som ett barn i det här, varför ska hon då inte få det vuxenstöd som barn behöver? Varför ska hon behöva må dåligt på egen hand? :confused:

Vem har sagt att hon mår dåligt? Det var väl mer en farhåga.
Att lära sig att ta konsekvenserna för sina handlingar är mycket viktiga steg mot vuxenlivet. Och en konsekvens i det här sammanhanget är att omgivningen reagerar och reagerar på olika sätt. En annan konsekvens är att hon kommer att behöva utstå rätt jobbig medicinsk behandling, eventuellt. Och är hon riktigt långt gången är valet oåterkalleligt. Detta kan ingen annan göra så mycket åt. Mer än att finnas som stöd. Men TS kan ju knappast i det här läget agera stöd - hon står ju helt utanför det som skett.

Jag skrev det för att så många poängterar att hon är vuxen och myndig och att andra inte har rätt att lägga sig i. Det håller jag inte med om. Det finns ingenting skrivet, annat än åldern, som vittnar om någon form av vuxen mognad, eller vuxet leverne.
 
Sv: Det här inlägget handlar om abort

Men att testa gränser genom att medvetet bli gravid för att kunna göra abort är, om det nu förhåller sig så, bortom vad som kan betecknas som sunt. Det är destruktivt och faller utanför normalkurvan så att säga. Att som närstående i det här bli irriterad och anse att det "är hennes bekymmer och läxa" känns besynnerligt. Jag hade blivit oroad.

Att lära sig ta konsekvenser för sina handlingar kan en göra med stöd. Det kan till och med vara nödvändigt med stöd.

Jag upfattade det som hade du tyckte lite att hon får skylla sig själv. Vilket jag tycker är märkligt hårt då jag själv tolkar det som att personen snarare behöver hjälp.
 
Sv: Det här inlägget handlar om abort

Men att testa gränser genom att medvetet bli gravid för att kunna göra abort är, om det nu förhåller sig så, bortom vad som kan betecknas som sunt. Det är destruktivt och faller utanför normalkurvan så att säga.

Nej, det tycker jag inte, faktiskt. Ungefär som att testa kokain, LSD eller supa sig dyngrak. Det som är destruktivt är attraktivt. Jag känner många som gjort värre saker ändå som jag skulle kalla fullt normala i övrigt. Sunt är det däremot inte, men den mänskliga nyfikenheten är ju inte alltid det.

Jag upfattade det som hade du tyckte lite att hon får skylla sig själv. Vilket jag tycker är märkligt hårt då jag själv tolkar det som att personen snarare behöver hjälp.

Ja, hon behöver någon form av hjälp, och i första hand medicinsk hjälp. I övrigt kanske hon tycker att det hela är rätt ballt, vad vet vi? Men hennes syrra har ju inget med det att göra, egentligen, så att hon ska träda in och trösta känns lite förivrat. Och det är fullt normalt att reagera med ilska om man nu har med saken att göra. Sedan får man givetvis vara stöd också, men människor är inga robotar, och det förväntar sig nog inga äventyrssökande tonåringar heller. De brukar väl ha rätt bra på känn i vilka situationer mamma och pappa kommer att ilskna till.
 
Sv: Det här inlägget handlar om abort

Jo, jag kan första att du är arg pa din syster men hall dom känslorna för dig själv (eller ventilera dom här som du gör).

Om du vill finnas där för din syster sa hjälper det inte att du skäller ut henne. Jag tycker du ska vänta ngr dagar för att lugna ner dig lite, sen tar du kontakt med din syster och berättar vad du hört. Skäll inte pa henne, utan säg bara att du finns där om hon behöver.
Dra absolut inte in eran mamma eller ngn annan person om inte din syster ber om det.
 
Sv: Det här inlägget handlar om abort

Hade nog dumförklarat min lillasyster om hon också gjorde så där! Om det nu är så som du skriver att hon skulle testa för att se. Men men, hon är 18 år, det är hennes egna val att göra så där så så mkt mer går väl inte att göra?! Förstår att du blir upprörd, men du kan ju inte jämföra med dig själv. Men återigen, det är ju ett ganska korkat tillvägagångssätt....

Kan dock tillägga att jag gjorde en abort när jag var 19 år, hade bara vart tillsammans med min sambo i någon månad när det visade sig att jag var gravid :o. Fick göra UL å allt för att fastställa hur långt gånget det var. Dom frågade ifall jag ville se eller inte, självklart svarade jag NEJ. Jag mådde och har aldrig mått dåligt över vårt beslut om abort.
 
Sv: Det här inlägget handlar om abort

Nej, det tycker jag inte, faktiskt. Ungefär som att testa kokain, LSD eller supa sig dyngrak. Det som är destruktivt är attraktivt. Jag känner många som gjort värre saker ändå som jag skulle kalla fullt normala i övrigt. Sunt är det däremot inte, men den mänskliga nyfikenheten är ju inte alltid det.

Den liknelsen är jag inte med på alls. Droger ger kickar - de har i sig en eftersträvansvärd effekt. Det finns något spännande och okänt att faktiskt vara nyfiken på.

Dålig impulskontroll är en annan sak som kan leda till destruktiva handlingar. Men jag har svårt att se hur det skulle kunna handla om det i det här fallet.
 
Sv: Det här inlägget handlar om abort

Tydligen har vi ingen bra relation :(

Jag är orolig för henne. Den personen det kommer via är inget självklart val.

Jag vet inte om det är för att hon tar så jäkla lätt på det som hon säger eller att hon helt enkelt inte törs. Jag är orolig för hur hon kommer att må efteråt. Mår hon inte dåligt är det fine, men tänk om hon INTE gör det och inte törs vända sig till någon?? Ska hon sitta där ensam. Sen sitter jag och vet om det och inte gör något... Jag bara skrattar och låtsas som ingenting. Det känns också helt ruttet. Men samtidig hennes val och det måste jag respektera!? För det måste jag väl? :( Det är ju där förnuft och känsla går isär. När vet man att man måste "bryta sig in"? När vet man att det är dags? Det finns folk som mår oändligt dåligt. Hur vet jag om hon kommer att tillhöra en av dem? Är det alltid upp till var och en och signalera om hur dåligt man mår? Finns det verkligen inget ansvar från andra bara för att en person är myndig? Jag känner mig samtidigt flak. Jag har fått reda på det här nyss och därför virvalr det 1000 tankar som jag inte kan ta upp med någon...

Om det största problemet är att du är orolig för att hur hon kommer att må (och då utgår du ifrån att hon hanterar det på samma sätt som du gjorde) så är det väl lätt löst genom att du ringer och småpratar med henne med jämna mellanrum? Vill du vara en person som hon känner att hon kan vända sig till måste ni ju ha en relation och det ligger på bådas ansvar.
 
Sv: Det här inlägget handlar om abort

Den liknelsen är jag inte med på alls. Droger ger kickar - de har i sig en eftersträvansvärd effekt. Det finns något spännande och okänt att faktiskt vara nyfiken på.

Jag tror att det är väldigt olika, vad man tycker är en kick och vad som är spännande.
 
Sv: Det här inlägget handlar om abort

Finns det verkligen ingen annan som förstår att jag har ont i magen som kan skriva här? Jag behöver få lufta det. Jag är arg, ledsen och upprörd.

Men det är inte din sak alls.
Du och din syster är två separata personer.
Det finns inget för dig att vara arg, upprörd eller ledsen för.
För det handlar inte om dig det minsta lilla alls.

Min mamma håller på sådär, att hon mår så dåligt över vad andra gör och hur andra har det.
Och det handlar alltid bara om hennes egna känslor inför det hela och aldrig om personernas välmående på något vis.
Du går på på samma sätt och det är inte sunt.
Sök hjälp för varför du mår dåligt över vad andra gör.
Projicering brukar det kallas.
 
Sv: Det här inlägget handlar om abort

Jag tycker att ts har anledning att vara upprörd. Nu utgår jag från hur jag skulle känna om det var någon av mina systrar som gjort så. Jag bryr mig väldigt mycket om mina systrar och om någon av dem gjorde dumma saker som skulle kunna skada dem så visst skulle jag reagera! Även om vi inte är en och samma person. När det hänt grejjor så har jag sagt rent ut vad jag tycker men jag ältar inte. En gång räcker.

Att känna oro och rädsla för vad en närstående gör som kan vara dåligt är väl ändå bara normalt?

Till TS: Du har fått goda råd av andra som att försöka jobba lite på kontakten. Det tror jag på. Inte att ånga på och skälla ut eller gå och berätta för mamma. Berätta gärna att du känner oro för henne för att hon är din syster och för att du bryr dig om henne. Man kan liksom inte styra folk även om de gör dumma saker.
 
Sv: Det här inlägget handlar om abort

Att känna oro och rädsla för vad en närstående gör som kan vara dåligt är väl ändå bara normalt?

Ja och det gör det där med egenprojicering så svårt att upptäcka.
Men när det ramlar över till att handla om hur man själv mår i stället för att handla om den närstående personen och hur den mår så brukar det vara på fel sida.

När det inte längre är "Jag är så orolig för min syster - vad kan jag göra för att hjälpa henne?" utan det blir "Jag mår så dåligt för att min syster gör konstiga saker, kan någon hjälpa mig?".
När fokus så att säga alltid hamnar på den egna personen.
 
Sv: Det här inlägget handlar om abort

Jo, det har du rätt i.

Hoppas att TS håller sig på rätt sida. För sin egen skull. Och för systerns. Man är ju inget vidare stöd om man bara tänker på sin egen oro.
 
Sv: Det här inlägget handlar om abort

Jag tycker att TinyWiny skrev ett väldigt bra inlägg här.

Allt som skrivs på en blogg är inte den absoluta sanningen. Vissa saker vill man inte låta alla veta. Exempelvis i min egen buke-blogg här så skriver jag oftast inte exakt hur kass jag mår. Man försöker 'hålla skenet uppe' och det kan väl vara en försvarsmekanism från din systers sida.

VET du att hon inte har något stöd någonstans eller tror du det är så? Jag följde till exempel med mitt ex' ex (lite rörigt men alltså min dåvarande killes före detta tjej) när hon gjorde abort just för att hon ville inte att någon nära henne skulle få veta. Jag var ju väldigt utomstående, hennes familj och vänner vet nog fortfarande inte om att hon gjorde abort. (det var alltså inte mitt ex som var 'skyldig' utan en ny pojkvän) Men hon ville inte gå igenom det ensam och det tyckte jag inte hon skulle behöva heller.
Så det kan ju finnas någon som stöttar som ni helt enkelt inte vet om.

Men håll kontakten och ring och kolla av läget med jämna mellanrum. Det är ju trots allt så att man måste få leva sitt eget liv, med misstag och allt.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Det här kan bli lite rörigt, jag ber om ursäkt på förhand. Jag och maken har en dotter på 1.5 år. Hon är det bästa som hänt oss och...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
10 036
Senast: gulakatten
·
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
12 957
Senast: Ramona
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 623
Senast: Nixehen
·
Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 156

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp