Det här med förskola och barnomsorg.

[Hyacinth]

Vi har hela tiden haft 09-15 eller 09-15.30 om vi båda är hemma och jobbar (alltså i samma stad). Jag hämtar 3-4 dagar/vecka, partner övriga dagar samt alla lämningar. Jobbar någon av oss borta/utomlands löser vi det med flex eller arbetar hemifrån och enstaka dagar blir längre. I höst börjar BARNET sexårsverksamhet och jag kommer jobba mer än heltid och resa mer så vi kommer förlänga tiderna något, 08.30-16.30 som det ser ut just nu.

 

[Mabuse]

Sonen är nu tre månader gammal och även fast det dröjer ett bra tag tills det är dags för honom att börja på förskolan, så har vi redan börjat tänka på hur vi ska lösa det med barnomsorgen när vi båda ska börja jobba igen. Därför tänkte jag höra med er hur ni har tänkt och resonerat kring detta.

I vårt fall ska jag vara föräldraledig till årsskiftet 15/16, och sedan tar sambon vid och är ledig fram till augusti/september 2016. Då kommer sonen vara 16-17 månader gammal. Ponera att vi båda har en heltidstjänst med arbetstider mellan 8-17 exkl. pendling på minst 30 min. Det betyder att sonen skulle behöva barnomsorg mellan 7-18 varje dag vilket känns på tok för mycket!

Nu kommer antagligen sambon kunna påverka sina arbetstider något och även kunna jobba hemifrån någon dag i veckan, vilket betyder att det inte behöver bli fullt så många timmar.

Jag är fl från en tjänst där jag jobbar kväll, och med de arbetstiderna funkar det utmärkt att ha honom på förskola trots att båda jobbar heltid, men jag har en utbildning inom en annan bransch än den jag är anställd inom, och tanken är såklart att jag ska ta ett jobb inom min bransch. I så fall är det kontorstider som gäller och som nyanställd är det kanske inte så lätt att gå ner i tid till en början.

Annars är vi båda öppna för att gå ner i tid på sikt, och det skulle eventuellt min sambo ha möjlighet att göra när sonen börjar förskolan.

Jag känner att jag har noll koll på vad som är bäst, och vad barnet klarar av i den åldern. Förstår såklart att det också beror på hur barnet är.

Hur har ni andra löst det, där båda föräldrar jobbat heltid? Hur gamla var era barn när de började förskola och hur länge gick de där? Funkade det bra, eller skulle ni med facit i hand, gjort annorlunda idag?

Vi har två barn, idag 3 och 5 år gamla, och jobbar båda heltid. Båda barnen har börjat förskolan när de var 13-14 månader gamla. Vi har båda rätt flexibla arbetstider, så första året ungefär har vi gått omlott mycket, så barnen har gått ungefär 8-16. Nu går de 7:20-17. Det funkar bra, jag hade nog inte gjort annorlunda med facit i hand. Att gå omlott såpass mycket som krävs för att få kortare dagar sliter väldigt, man är aldrig hemma samtidigt utan alltid själv med barnen, så det var inte riktigt en långtidslösning för oss. Särskilt min man har långa restider, så en vanlig arbetsdag är han borta hemifrån 12-13 timmar, så vi går fortfarande omlott en del (den som inte hämtar är hemma vid 19 ungefär), men det funkar.

 

[Mabuse]

Sonen började dagis när han var 26 månader. Då gick han 6:40-16:15. Det gjorde han i princip direkt från start tills lillasyster kom jan -15. När lillasyster kom valde han att vara hemma med mej och syster i 3 månader. Mellan april och juni har han gått 9-16 tre dagar i veckan.

Vi har båda jobbat heltid hela tiden. En har åkt hemifrån innan 6 för att vara på kontoret vid 7 och därefter åkt vid 15 för att kunna hämta 16:15. Den som inte hämtat har fått jobba ikapp sina timmar. Den som lämnar har med lite tur varit på kontoret vid 8. Både jag och maken pendlar 4 mil enkel resa med bil som tar ca 1 timme.

Dessutom reser vi båda en del i jobbet så vi har fått pussla ganska mycket. Vi har båda flexibla arbetstider som vi styr ganska mycket över själv. Dock mycket möten som ska in i kalendern.

För oss har det funkat bra tycker jag. Sonen har tyckt att dagis varit bra för det mesta. Eftersom han varit ensambarn nästan hela sin dagistid (han börjar skolan i höst) så har vi kunnat fokusera på honom enbart när vi kommit hem.

Ett tips är att om man behöver ha långa dagar så är det lugnare tidigt på morgonen. Färre barn och en ganska mysig morgonstämning. På eftermiddagen är många barn trötta och vi har fått tipset att det är mer traumatiskt att bli hämtad sist än lämnad först. Se alla andras mammor och pappor komma men inte sin egen som man längtar efter.

Men det absolut viktigaste är ett dagis som barnet trivs på!

Mvh Miks

Det behöver absolut inte vara traumatiskt att bli hämtad sist. Jag blev ofta hämtad sist som liten, och tyckte det var mysigt att vara kvar själv med någon personal, man kunde pyssla med nånting tillsammans med lugn och ro, lite som att få vara med om något lite speciellt som de andra missade. Traumatiskt var det inte alls, jag visste ju att mina föräldrar skulle komma, och minns inte att jag saknade dem under dagen, det kändes väldigt självklart att jag var på dagis och de jobbade.

 

[Miks]

Det behöver absolut inte vara traumatiskt att bli hämtad sist. Jag blev ofta hämtad sist som liten, och tyckte det var mysigt att vara kvar själv med någon personal, man kunde pyssla med nånting tillsammans med lugn och ro, lite som att få vara med om något lite speciellt som de andra missade. Traumatiskt var det inte alls, jag visste ju att mina föräldrar skulle komma, och minns inte att jag saknade dem under dagen, det kändes väldigt självklart att jag var på dagis och de jobbade.

Skönt att höra! Vi har ju aldrig provat så det är skönt att höra från någon som har erfarenheten!

Mvh Miks

 

[Amha]

Det behöver absolut inte vara traumatiskt att bli hämtad sist. Jag blev ofta hämtad sist som liten, och tyckte det var mysigt att vara kvar själv med någon personal, man kunde pyssla med nånting tillsammans med lugn och ro, lite som att få vara med om något lite speciellt som de andra missade. Traumatiskt var det inte alls, jag visste ju att mina föräldrar skulle komma, och minns inte att jag saknade dem under dagen, det kändes väldigt självklart att jag var på dagis och de jobbade.

Samtidigt vet jag vissa där föräldrarna fått höra när de blev äldre att de alltid blev hämtade sist som att det inte alls var något positivt. Det är säkert väldigt olika med hur man är som individ och kanske också ålder.

Det funkade t.ex inte alls så bra för dottern men nu var hon bara knappt 2 år.

 

[Delfinarie]

Sonen är nu tre månader gammal och även fast det dröjer ett bra tag tills det är dags för honom att börja på förskolan, så har vi redan börjat tänka på hur vi ska lösa det med barnomsorgen när vi båda ska börja jobba igen. Därför tänkte jag höra med er hur ni har tänkt och resonerat kring detta.

I vårt fall ska jag vara föräldraledig till årsskiftet 15/16, och sedan tar sambon vid och är ledig fram till augusti/september 2016. Då kommer sonen vara 16-17 månader gammal. Ponera att vi båda har en heltidstjänst med arbetstider mellan 8-17 exkl. pendling på minst 30 min. Det betyder att sonen skulle behöva barnomsorg mellan 7-18 varje dag vilket känns på tok för mycket!

Nu kommer antagligen sambon kunna påverka sina arbetstider något och även kunna jobba hemifrån någon dag i veckan, vilket betyder att det inte behöver bli fullt så många timmar.

Jag är fl från en tjänst där jag jobbar kväll, och med de arbetstiderna funkar det utmärkt att ha honom på förskola trots att båda jobbar heltid, men jag har en utbildning inom en annan bransch än den jag är anställd inom, och tanken är såklart att jag ska ta ett jobb inom min bransch. I så fall är det kontorstider som gäller och som nyanställd är det kanske inte så lätt att gå ner i tid till en början.

Annars är vi båda öppna för att gå ner i tid på sikt, och det skulle eventuellt min sambo ha möjlighet att göra när sonen börjar förskolan.

Jag känner att jag har noll koll på vad som är bäst, och vad barnet klarar av i den åldern. Förstår såklart att det också beror på hur barnet är.

Hur har ni andra löst det, där båda föräldrar jobbat heltid? Hur gamla var era barn när de började förskola och hur länge gick de där? Funkade det bra, eller skulle ni med facit i hand, gjort annorlunda idag?

Ni har inte funderat på dagmamma ? En lugnare hemmiljö med en liten barngrupp, kan ju kanske vara ett alternativ Nästan som att vara hemma fast med lite fler kompisar

 

[Amha]

Ni har inte funderat på dagmamma ? En lugnare hemmiljö med en liten barngrupp, kan ju kanske vara ett alternativ Nästan som att vara hemma fast med lite fler kompisar

Har är tyvärr små barngrupper hos dagmamma ett minne blott :/ har själv tänkt tanken men tyvärr har 2-3 dagmammor gått ihop på många ställen och hyrt lokal så den stora skillnaden är att det är blandade åldrar i gruppen. Vissa har kvar hemmiljön men så är det uppåt 8 barn på en dagmamma har jag hört på omvägar. Kom de olika åldrarna kan det vara en fullträff, eller jättemiss. Hittar man en som verkar sjysst och något man kan tänka sig att börja med så absolut, det är alltid värt att kolla. Jag valde bort pga att det blivit en annorlunda verksamhet jämfört med när jag var liten. Tyvärr hade jag och syskonen bara 2 bra dagmammor totalt av ca 4-5 så mina minnen av det är väl sisådär.

 

[Sar]

Jag

Sonen är nu tre månader gammal och även fast det dröjer ett bra tag tills det är dags för honom att börja på förskolan, så har vi redan börjat tänka på hur vi ska lösa det med barnomsorgen när vi båda ska börja jobba igen. Därför tänkte jag höra med er hur ni har tänkt och resonerat kring detta.

I vårt fall ska jag vara föräldraledig till årsskiftet 15/16, och sedan tar sambon vid och är ledig fram till augusti/september 2016. Då kommer sonen vara 16-17 månader gammal. Ponera att vi båda har en heltidstjänst med arbetstider mellan 8-17 exkl. pendling på minst 30 min. Det betyder att sonen skulle behöva barnomsorg mellan 7-18 varje dag vilket känns på tok för mycket!

Nu kommer antagligen sambon kunna påverka sina arbetstider något och även kunna jobba hemifrån någon dag i veckan, vilket betyder att det inte behöver bli fullt så många timmar.

Jag är fl från en tjänst där jag jobbar kväll, och med de arbetstiderna funkar det utmärkt att ha honom på förskola trots att båda jobbar heltid, men jag har en utbildning inom en annan bransch än den jag är anställd inom, och tanken är såklart att jag ska ta ett jobb inom min bransch. I så fall är det kontorstider som gäller och som nyanställd är det kanske inte så lätt att gå ner i tid till en början.

Annars är vi båda öppna för att gå ner i tid på sikt, och det skulle eventuellt min sambo ha möjlighet att göra när sonen börjar förskolan.

Jag känner att jag har noll koll på vad som är bäst, och vad barnet klarar av i den åldern. Förstår såklart att det också beror på hur barnet är.

Hur har ni andra löst det, där båda föräldrar jobbat heltid? Hur gamla var era barn när de började förskola och hur länge gick de där? Funkade det bra, eller skulle ni med facit i hand, gjort annorlunda idag?

Jag ser hellre att barnet börjar lite tidigare på förskola men inte behöver gå heltid ( barnets heltid blir ju längre än föräldrarnas iom pendling om man inte går omlott). Våra barn har börjat förskola vid ca 1,5 års ålder, sambon har tagit ut sin halva av föräldraledigheten genom att vara ledig varje fredag och då jag jobbat 80% och vi haft både mor-och farföräldrar som kunnat hämta tidigt samt nära till jobb och förskola och möjlighet att gå omlott kunde våra äldsta gå halvtid på förskola 19,5 h). Vår yngsta har gått lite mer då farföräldrarna passerade åldersstrecket för att ta hand om en liten. Nu blir den yngste 5 år och jag har nyss gått upp på heltid, han är hemma fredagar med sin pappa och slutar tidigt på onsdagarna då han hämtas av sina morföräldrar. Går övriga dagar ca 7.50-16.10 på sommaren då jag har sommartid och 7.50-17.10 på vintern.
Han trivs superbt på förskolan men nog märker jag han blir lite sliten då det är långa dagar. I valet mellan flera korta dagar och en helledig har vi dock valt hellediga dagar.
Jag tycker 1,2-åringar är på tok för små för att gå heltid på förskola men det är ju en personlig åsikt och inget annat.

 

[Rhinos]

Det känns lugnande att flera personer i tråden inte upplevt några problem med att ha barnen på förskola så många timmar. Då känns det inte helt avigt att åtminstone testa om det skulle knipa en period. Dock ska vi se oss om efter alternativ. Bådas föräldrar bor på sådant avstånd att de inte har möjlighet att agera barnvakt.

@Delfinarie Dagmamma har vi funderat på, och det skulle vara ett alternativ om vi hittar någon bra .

 

[lil-sis]

Jag


Jag ser hellre att barnet börjar lite tidigare på förskola men inte behöver gå heltid ( barnets heltid blir ju längre än föräldrarnas iom pendling om man inte går omlott). Våra barn har börjat förskola vid ca 1,5 års ålder, sambon har tagit ut sin halva av föräldraledigheten genom att vara ledig varje fredag och då jag jobbat 80% och vi haft både mor-och farföräldrar som kunnat hämta tidigt samt nära till jobb och förskola och möjlighet att gå omlott kunde våra äldsta gå halvtid på förskola 19,5 h). Vår yngsta har gått lite mer då farföräldrarna passerade åldersstrecket för att ta hand om en liten. Nu blir den yngste 5 år och jag har nyss gått upp på heltid, han är hemma fredagar med sin pappa och slutar tidigt på onsdagarna då han hämtas av sina morföräldrar. Går övriga dagar ca 7.50-16.10 på sommaren då jag har sommartid och 7.50-17.10 på vintern.
Han trivs superbt på förskolan men nog märker jag han blir lite sliten då det är långa dagar. I valet mellan flera korta dagar och en helledig har vi dock valt hellediga dagar.
Jag tycker 1,2-åringar är på tok för små för att gå heltid på förskola men det är ju en personlig åsikt och inget annat.

Kan man välja så vill nog ingen ha småttingar på heltid.

 

[FengurLaugar]

Det känns lugnande att flera personer i tråden inte upplevt några problem med att ha barnen på förskola så många timmar. Då känns det inte helt avigt att åtminstone testa om det skulle knipa en period. Dock ska vi se oss om efter alternativ. Bådas föräldrar bor på sådant avstånd att de inte har möjlighet att agera barnvakt.

@Delfinarie Dagmamma har vi funderat på, och det skulle vara ett alternativ om vi hittar någon bra .

Vår 3 åring har gått 7.30-16.30 4 dagar i veckan sen hon var 15 månader. En dag är hon hos sin farmor. Det kommer antagligen bli lika då lillan ska börja dagis också men hon kommer vara 17 månader. Sen kanske dom kommer gå 4 dagar varannan vecka om farmor tycker det blir för mycket att ha båda samtidigt Har funkat bra! Jag jobbar 8-17 och min man 7-16 och båda har ca 20 min restid mellan dagis och jobb.

 

[ako]

Fast visst finns det gott om föräldrar som gillar sina jobb så mycket att de väljer att inte gå ner i tid även om det skulle vara ekonomiskt möjligt.

 

[Bexzor]

Fast visst finns det gott om föräldrar som gillar sina jobb så mycket att de väljer att inte gå ner i tid även om det skulle vara ekonomiskt möjligt.

Kan svara för egen del.
Äldsta sonen skolades in vid 12 månaders ålder, heltid ett tvång då vi levde på ekonomiskt bistånd på den tiden. När han var 18 månader så började jag som timvikarie på ICA vars arbetstid aldrig kom upp i heltid. När jag fick min fasta tjänst som undersköterska 2012 så anställdes jag på heltid, något jag som mest arbetat 90 procent. Varit officiellt tjänstledig resten

Yngsta sonen skolades in vid 15 månaders ålder, på heltid då vi planerade fler barn och det var inte säkert att jag skulle bli gravid inom den period som man behåller samma SGI. FK bedömde nämligen min SGI på min heltidstjänst, och då jag hellre har en FP baserad på heltid än tex 75 procent så var valet lätt

 

[Sar]

Kan man välja så vill nog ingen ha småttingar på heltid.

Det kan man ju tycka att de flesta borde resonera men det ser nog inte alltid riktigt ut så. Varje familj har ju olika möjligheter till hjälp från släkt och vänner, att gå ner i tid kräver ju också vissa ekonomiska nedskärningar ( vill/kan man vänta med badrumsrenoveringen, kan man fortsätta hålla häst, skippa årliga resan till Mallis eller köpa bil av äldre årsmodell?).

 

[ako]

K

Kan svara för egen del.
Äldsta sonen skolades in vid 12 månaders ålder, heltid ett tvång då vi levde på ekonomiskt bistånd på den tiden. När han var 18 månader så började jag som timvikarie på ICA vars arbetstid aldrig kom upp i heltid. När jag fick min fasta tjänst som undersköterska 2012 så anställdes jag på heltid, något jag som mest arbetat 90 procent. Varit officiellt tjänstledig resten

Yngsta sonen skolades in vid 15 månaders ålder, på heltid då vi planerade fler barn och det var inte säkert att jag skulle bli gravid inom den period som man behåller samma SGI. FK bedömde nämligen min SGI på min heltidstjänst, och då jag hellre har en FP baserad på heltid än tex 75 procent så var valet lätt

Det finns självklart många anledningar till att jobba heltid och därmed låta barnet gå heltid i förskola från tidig ålder, och det är absolut inget fel med det! Mitt svar var till @lil-sis som skrev att hon inte trodde att någon ville låta sin 1-2- åring gå fulltid om de inte måste, och så upplever jag inte riktigt att det är.

 

[Con]

Jag har arbetat på flera förskolor och tror att långa dagar generellt är påfrestande för barnen, mer så ju yngre de är. Med den storleken barngrupperna ofta har idag är det nästan omöjligt för personalen att ge det enskilda barnet så mycket uppmärksamhet och tid som det egentligen skulle behöva och att hålla nere stress- och ljudnivån tillräckligt mycket för att skapa en trygg och sund förskolemiljö. Att vistas i en sådan miljö alltför långa dagar (som ibland överstiger en vuxens arbetsdag med flera timmar!) far ett barn helt enkelt inte väl av.

Den dagen jag eventuellt skaffar barn kommer jag att prioritera korta förskoledagar för dessa framför det mesta annat om inte situationen förändras, men det är givetvis inte säkert att det blir ekonomiskt möjligt. Det viktigaste är förstås att jobba för att minska barngrupperna i förskolan, tyvärr tycks få förstå vidden av problemet!

 

[Mabuse]

Ni har inte funderat på dagmamma ? En lugnare hemmiljö med en liten barngrupp, kan ju kanske vara ett alternativ Nästan som att vara hemma fast med lite fler kompisar

Jag gick hos dagmamma som liten, och skulle inte välja det till mina barn. Även om dagis har större grupper, så är man ju sällan alla 15 i en hög, barnen delar normalt upp sig i smågrupper i leken ändå, av sig själv eftersom alla inte vill leka exakt samma sak. Att dagmamma skulle vara som att vara hemma känner jag inte alls igen, de dagmammor jag har träffat på har alla haft rätt begränsad del av hemmet där dagbarnen får vara, så det är väldigt mycket mer avgränsat än om man är hemma på riktigt, eller hemma hos en kompis. Man är inte som hemma, man är i någon annans hem där man gjort lite plats för verksamheten, men där en hel del förstås är privat. Dessutom är det ju en vuxen på fem barn och ingen avlösning, så medan dagmamman fixar mat/byter blöja/går på toa, så får övriga barn klara sig utan tillsyn en stund. På förskola finns ju normalt fler än en personal, man kan hjälpas åt på ett annat sätt, och det finns särskild personal som lagar maten medan förskolepersonalen kan vara med barnen. På en förskola har man dessutom normalt mycket mer anpassade lokaler, bättre utrustning, mer leksaker, etc, än vad en dagmamma har möjlighet att skaffa. Säkert kan det kännas bra för föräldrarna, men som barn tyckte jag inte att dagmamman kändes tryggare eller mer hemlikt än att vara på dagis. Ibland kan man rentav känna sig tryggare och mer välkommen på ett ställe som är ingens hem, än i någon annans hem där man inte är gäst utan kund/levebröd.

 

[Mabuse]

Jag har arbetat på flera förskolor och tror att långa dagar generellt är påfrestande för barnen, mer så ju yngre de är. Med den storleken barngrupperna ofta har idag är det nästan omöjligt för personalen att ge det enskilda barnet så mycket uppmärksamhet och tid som det egentligen skulle behöva och att hålla nere stress- och ljudnivån tillräckligt mycket för att skapa en trygg och sund förskolemiljö. Att vistas i en sådan miljö alltför långa dagar (som ibland överstiger en vuxens arbetsdag med flera timmar!) far ett barn helt enkelt inte väl av.

Den dagen jag eventuellt skaffar barn kommer jag att prioritera korta förskoledagar för dessa framför det mesta annat om inte situationen förändras, men det är givetvis inte säkert att det blir ekonomiskt möjligt. Det viktigaste är förstås att jobba för att minska barngrupperna i förskolan, tyvärr tycks få förstå vidden av problemet!

Vad är vidden av problemet? Och stressnivån, vad är så stressande på en välfungerande förskola?

Det viktigaste som jag upplevt det, som barn och som förälder, är absolut inte storleken på gruppen, utan personalen. Jag skulle t ex absolut inte vilja ha mitt barn på en förskola där personalen har uppfattningen att det egentligen vore bäst för barnen att vara där så lite som möjligt, och inte skulle vilja ha sina egna barn på förskola om de kunde slippa, oavsett om barngrupperna var aldrig så små. Som barn blir man ju inte gladare ens om man får vara ensamt barn med den vuxne, om den vuxne tycker det vore bättre för en att inte vara där alls. Förhoppningsvis har man möjlighet att ha sina barn på en förskola där personalen inte har den uppfattningen, utan gärna vill ha barnen där och där man bedriver en verksamhet som man inte tycker barnen gör bäst i att undvika så mycket som möjligt.

 

[Raderad medlem 19815]

Kan man välja så vill nog ingen ha småttingar på heltid.

Jo det förekommer absolut,min kompis satte sin dotter på heltid (8-17 varje dag) så fort hon fyllde ett så att hon skulle kunna vara hemma med nya bebisen i lugn och ro. Hon skrev in sig på en kurs på universitetet för att få rätt till fler timmar på förskolan.

 

[Raderad medlem 19815]

@Rhinos som svar på ursprungsinlägget så är min upplevelse att de allra flesta gör sitt bästa för att inte barnen ska få så långa dagar de första åren. Ofta innebär det såklart att en eller båda föräldrarna får gå ner i arbetstid.

Vi har en fyraåring och en som fyller två i oktober och den lille började på förskolan när han var 14 månader. De går 8.30-15.30 (en dag i veckan till 16.15) eftersom lillebror är rätt liten ännu. Jag tycker väl att de kan gå lite längre dagar men min man tycker inte det och det är han som jobbar deltid så han får bestämma.