Det här med ledighet

[sjoberga]

Det handlar lite om chefens engagemang ckså. Mina bästa chefer har varit tillgängliga och inte tagit illa upp om jag ursäktat att jag stör, om det behövts ett angeläget samtal.

Jag tycker som du, att det handlar om att ge och ta, och det är sällan ett problem om man visar respekt och tar ansvar för sitt arbete.

Fö har jag åkt på resa en gång (till Finland), för jag fick inte tag på chefen på kvällen innan (!) - så jag uteblev från jobbet dagen därpå.

Jag var jättenervös och tänkte att "nu ger han mig nog sparken, men hoppas det räknas att jag alltid ställer upp".

Chefen tyckte mitt beslut var "klokt" och han hade "gjort samma sak själv". Så det var inga problem, men så var det där med ansvarstagandet. Jag visste att det nog inte skulle vålla problem. Hade det inte enligt min mening fungerat, så hade jag aldrig kommit på idén att åka.

Det är väl det som är poängen, att man ser verksamhetens behov.

Personer som hotar med att sluta i syfte att få igenom krav, hamnar för mig precis där de vill. På väg ut. Har hänt 2 gånger i mitt arbetsliv och vederbörande har också slutat inom ett år efter hotet. Har man kommit till den gräns att man hotar med att sluta, har lojaliteten skadats så mycket att uppförsbacken är onödigt stor. Bättre att satsa ansträngning på andra eller ny medarbetare med rätt inställning.

Observera att det är en helt annan sak att diskutera villkor och jämföra med övrig arbetsmarknad, och framställa krav på förändringar. De samtalen tar jag mer än gärna.

Undrar hur en arbetstagare i Sverige skulle ta motsvarande hot från mig. Gör du inte exakt som jag säger så får du sparken. Otänkbart.

 

[Lovisaleonora]

Personer som hotar med att sluta i syfte att få igenom krav, hamnar för mig precis där de vill. På väg ut.

Håller helt klart med dig.

Det är ett säkert sätt att ta den onödigt långa vägen ut. Hota inte, säg upp dig direkt istället.

Vad som händer är ju att ingen satsning kommer till den som är på väg ut. Ingen utbildning, ingen information utöver need to know. Ofta blir det också en utanförkänsla (självvald) för den som framställt hotet. Det är ju svårt att sitta med arbetskamrater när man framfört att man inte vill vara en av dem.

 

[malumbub]

Det handlar lite om chefens engagemang ckså. Mina bästa chefer har varit tillgängliga och inte tagit illa upp om jag ursäktat att jag stör, om det behövts ett angeläget samtal.

Jag tycker som du, att det handlar om att ge och ta, och det är sällan ett problem om man visar respekt och tar ansvar för sitt arbete.

Fö har jag åkt på resa en gång (till Finland), för jag fick inte tag på chefen på kvällen innan (!) - så jag uteblev från jobbet dagen därpå.

Jag var jättenervös och tänkte att "nu ger han mig nog sparken, men hoppas det räknas att jag alltid ställer upp".

Chefen tyckte mitt beslut var "klokt" och han hade "gjort samma sak själv". Så det var inga problem, men så var det där med ansvarstagandet. Jag visste att det nog inte skulle vålla problem. Hade det inte enligt min mening fungerat, så hade jag aldrig kommit på idén att åka.

Det är väl det som är poängen, att man ser verksamhetens behov.

Skulle jag göra som du skulle jag bli uppsagd, direkt. Och det handlar varken om engagemang, respekt eller organisationens struktur. Det handlar heller inte om vem jag är eller vem min chef är. Det är helt enkelt inte acceptabelt.

 

[kryddelydd]

Ja, så kanske det är på de arbetsplatser du jobbat på, du känner väl knappast till andra? På de ställen jag jobbat har frågan aldrig varit uppe, ingen har verkat bry sig om vilken typ av ledighet andra tar ut.

Nej, jag känner inte till andra.
Och därför skrev jag också redan i början av mitt inlägg att "på de arbetsplatser jag jobbat...."

 

[kryddelydd]

Ringer till människor på deras semester för att prata jobb, det ger mig signaler på respektlöshet.
.

Ja, i den här situationen men i övrigt inte nödvändigtvis.

Jag ringde en chef på dennas semester för ett par år sedan. Och jag hoppade över min närmsta chef, gick till nästa chefsnivå.
Chefen i fråga tyckte att jag gjorde rätt som störde på semestern i just det fallet.
Men det handlade ju inte om något jag själv ville ha, utan det handlade om ganska stora problem i verksamheten, som jag personligen inte kunde lösa och där enhetschefen inte agerade.

 

[tanten]

Ja, i den här situationen men i övrigt inte nödvändigtvis.

Jag ringde en chef på dennas semester för ett par år sedan. Och jag hoppade över min närmsta chef, gick till nästa chefsnivå.
Chefen i fråga tyckte att jag gjorde rätt som störde på semestern i just det fallet.
Men det handlade ju inte om något jag själv ville ha, utan det handlade om ganska stora problem i verksamheten, som jag personligen inte kunde lösa och där enhetschefen inte agerade.

Ja, chefsansvar följer med chefen hela tiden. Rör det verksamheten så är det för mig självklart att involvera chef även om denne är på semester.

Men något så "simpelt" som att be om extra lediga dagar för rekreation känns inte som ett chefsärende stort nog för att bryta semester.....

 

[lil-sis]

Personer som hotar med att sluta i syfte att få igenom krav, hamnar för mig precis där de vill. På väg ut. Har hänt 2 gånger i mitt arbetsliv och vederbörande har också slutat inom ett år efter hotet. Har man kommit till den gräns att man hotar med att sluta, har lojaliteten skadats så mycket att uppförsbacken är onödigt stor. Bättre att satsa ansträngning på andra eller ny medarbetare med rätt inställning.

Observera att det är en helt annan sak att diskutera villkor och jämföra med övrig arbetsmarknad, och framställa krav på förändringar. De samtalen tar jag mer än gärna.

Undrar hur en arbetstagare i Sverige skulle ta motsvarande hot från mig. Gör du inte exakt som jag säger så får du sparken. Otänkbart.

Det existerar i allra högsta grad arbetsplatser där chefen gör just så.

Hotar med sparken om personalen inte följer minsta vink (som inte sällan är otydlig).

Dålig psykosocial arbetsmiljö är inte bara något som förekommer i "andra länder".

 

[tanten]

Det existerar i allra högsta grad arbetsplatser där chefen gör just så.

Hotar med sparken om personalen inte följer minsta vink (som inte sällan är otydlig).

Dålig psykosocial arbetsmiljö är inte bara något som förekommer i "andra länder".

Njae? Vi har en arbetsmarknad som regleras med lagar och avtal. Är parterna med i fack och arbetsgivarorganisationer så är det inte så "bara" att kicka folk.

Hot är en sak men att göra veklighet av hoten är annat.

 

[escodobe]

Njae? Vi har en arbetsmarknad som regleras med lagar och avtal. Är parterna med i fack och arbetsgivarorganisationer så är det inte så "bara" att kicka folk.

Hot är en sak men att göra veklighet av hoten är annat.

Är man provanställd, timanställd eller vikarie så sitter man löst.
Jag har varit på arbetsplatser där systemet var att bara anställa folk 2 veckor i taget. Då vågar folk inte ens ställa krav på att slippa sexuella trakasserier...

 

[tanten]

Är man provanställd, timanställd eller vikarie så sitter man löst.
Jag har varit på arbetsplatser där systemet var att bara anställa folk 2 veckor i taget. Då vågar folk inte ens ställa krav på att slippa sexuella trakasserier...

Jo såklart. Skurkar finns överallt, i alla samhällen, på alla ställen.

Men i "svenska normalfallet" funkar faktiskt arbetsmarknadens regler och avtal riktigt skapligt.

 

[FannyN]

Är man provanställd, timanställd eller vikarie så sitter man löst.
Jag har varit på arbetsplatser där systemet var att bara anställa folk 2 veckor i taget. Då vågar folk inte ens ställa krav på att slippa sexuella trakasserier...

Jag håller verkligen med. De har inget skydd på många ställen. Inom sis tex hölls det reda på exakt när det var dags för inlasning och då valde man nästa person från den långa timlistan ist.

Och sedan tycker jag att de tillsvidareanställda kan liksom puttas ut helt inom regelverket. På gott och ont. Ändra scheman, neka ledighet och tolka saker på mest negativa sätt tex. Då handlar det ganska snart om en prislapp på hur många månadslöner man ska köpa ut någon för. Är det då redan utsatta på vanliga jobb så är det inte direkt år utan just månader. Vem vill vara kvar om det är uttalat att arbetsgivaren saknar förtroende? Kollegor som förut varit jättetjenis blir osäkra och rädda om sitt och sedan så blir det ohållbart.

Jag var facklig för Vårdförbundet i massor med år både på arbetsplats och på heltid och såg detta. Nu är jag arbetsgivare och träffar andra sådana ofta och går kurser från helt andra hållet.

Förra anställningen varade i 23 år som uppskattad medarbetare men jag blev ombedd att sluta eftersom min nya man var ett kulturellt bekymmer. Jag fick toppbetyg därifrån och till slut en årslön och löfte om att få komma tillbaka så småningom. Har blivit tillfrågad nu några gånger i denna brist på psyksyrror men hellre bytte jag liv och stad. Är jävligt sårad fortfarande 3,5 år senare trots att jag fick nytt jobb direkt med galet mycket bättre villkor lön och arbete. Och för att inte tala om pension. Extra semesterveckor och fria arbetstider. Men det räcker inte. Jag har NOLL tro på fackets makt numera. Absolut noll. Ångrar varenda insats och öre de fått av mig. Det blev några svartfötter på grund av min historia.

På mitt nya jobb blev den kulturproblematiske mannen volontär och uppskattad han också för den fina person han verkligen är!

 

[Philosophia]

Har varit med om massor med folk som det första de sagt när de anställts är: och så ska jag vara ledig då och då och då.
Alltså när jag börjar på ett nytt jobb börjar jag inte med att vilja ha ledigt.

Fast man kanske redan har en resa planerad? Om inte schemat är lagt när man tackar ja till det nya jobbet så är det väl dumt att bara sitta och hoppas på att man som av en händelse ska få ledigt vid just den tidpunkten? Kan man inte få ledigt så är det ju trist, men då har man åtminstone tagit upp frågan istället för att bara låta planerna brinna inne.

 

[SiZo]

Njae? Vi har en arbetsmarknad som regleras med lagar och avtal. Är parterna med i fack och arbetsgivarorganisationer så är det inte så "bara" att kicka folk.

Hot är en sak men att göra veklighet av hoten är annat.

I verkliga livet så kan chefen hitta på skriftliga varningar utan något som helst bevis för dem och på så sätt få bort den anställde.

 

[Sonic76]

Fast man kanske redan har en resa planerad? Om inte schemat är lagt när man tackar ja till det nya jobbet så är det väl dumt att bara sitta och hoppas på att man som av en händelse ska få ledigt vid just den tidpunkten? Kan man inte få ledigt så är det ju trist, men då har man åtminstone tagit upp frågan istället för att bara låta planerna brinna inne.

Fast här har informationen kommit när papperen skrivits
De kunde sagt det redan innan.
Speciellt när det rör sommarvikarier.
Själv fick jag förmånen att lägga mitt eget schema på sommaren när jag vickade vilket var lyx.
Jag informerade min rektor redan innan hon anställde mig om min situation med min mamma så att hon kunde välja på att anställa eller ej.
Som tur var lönade sig min ärlighet.

 

[sjoberga]

Det existerar i allra högsta grad arbetsplatser där chefen gör just så.

Hotar med sparken om personalen inte följer minsta vink (som inte sällan är otydlig).

Dålig psykosocial arbetsmiljö är inte bara något som förekommer i "andra länder".

Och det är illa. För mig som ser framgång som ett resultat av ömsesidigt förtroende och lojalitet, så är båda sakerna otänkbara som del av en framtid tillsammans.

Går endera parten till den typen av ultimatum för att få igenom sina krav, är det början till slutet på samarbetet.

 

[lil-sis]

Jo såklart. Skurkar finns överallt, i alla samhällen, på alla ställen.

Men i "svenska normalfallet" funkar faktiskt arbetsmarknadens regler och avtal riktigt skapligt.

Vi har inte samma erfarenheter skulle jag tro.

Och det är illa. För mig som ser framgång som ett resultat av ömsesidigt förtroende och lojalitet, så är båda sakerna otänkbara som del av en framtid tillsammans.

Går endera parten till den typen av ultimatum för att få igenom sina krav, är det början till slutet på samarbetet.

Ja någon framkomlig väg är det ju inte och den förekommer ju främst där den anställde i övrigt kanske inte är så attraktiv (oftast nog i egna ögon) på arbetsmarknaden och känner sig fast i beroendeställning gentemot arbetsgivaren.

Det är nog främst (om inte nästan uteslutande) på jobb med låga krav på utbildning och erfarenhet.

 

[Philosophia]

Fast här har informationen kommit när papperen skrivits
De kunde sagt det redan innan.
Speciellt när det rör sommarvikarier.
Själv fick jag förmånen att lägga mitt eget schema på sommaren när jag vickade vilket var lyx.
Jag informerade min rektor redan innan hon anställde mig om min situation med min mamma så att hon kunde välja på att anställa eller ej.
Som tur var lönade sig min ärlighet.

Fast semestervikarie är ju kanske en annan sak? Det framgick inte i ditt inlägg att det var det du diskuterade. Då är man ju ersättare för någon annan som är borta för att ha semester. I övriga fall så ser jag inget konstigt alls att man nämner det först efter att man har blivit anställd.