Twihard
Trådstartare
Kanske en dum tråd men behöver ventilera lite. Vi har fått veta våra nya löner på min arbetsplats. Jag förväntade mig de "vanliga typ 3 procenten" som jag fått de senaste åren (ca 1000kr). Så länge det täcker hyreshöjningen är jag okej med det, liksom. Nu har jag också gått hemma sjukskriven (fortfarande 50%) och känner att min prestation inte varit på topp. Döm då om min förvåning när min chef sa att jag fått 2500kr i löneökning. Jag blev såklart jätteglad men förvånad. Hon sa att hon tyckte jag låg för lågt i jämfört med de andra i samma position, och att jag inte hade rättvis lön för vad jag gör för jobb.
Nu till mitt dilemma, isch. De flesta på min arbetsplats vill diskutera löner i stil med "Vad fick du?". Flera gillar att jämföra men framförallt "klaga" över hur lite de tycker man får. Så jag skämdes nästan över att få "så mycket" (vet inte om det anses mycket, kan inget om sånt) i år. Därför vågade jag inte säga det då det kändes som att jag "rub it in their faces". Min närmaste kollega vet att jag legat lågt men beklagade sig över hur vi aldrig får något extra för vårt hårda arbete, speciellt med tanke på alla extra uppdrag vi fått i år. Hon har jobbat i över 20 år på arbetsplatsen och jag ser henne som någon som gör betydligt mer än mig, i alla fall med mer erfarenhet. Hon antog att jag fick samma som henne för det har vi fått de senaste åren, så jag vart feg och höll bara med i stil med "Ja, det är ju synd när man inte får det man vill..." och bytte ämne. Det känns som jag ljuger, men jag vill mest bara undvika ämnet för jag vill inte orsaka de andra avundsjuka eller irritation.
Dock till det jobbigaste. Det finns en kollega som jämför sig otroligt mycket med mig, som verkligen ser oss som nära vänner privat men som jag liksom ser mer som en närmare bekant då hon är en väldans energitjuv och ska tävla i allt med mig. Hon har jobbat kanske fem år längre än mig, men sa att hon vågade inte slåss för sin ingångslön när hon fick fast anställning. När jag blev fast anställd efter min utbildning var klar så ville hon veta min lön. Hon har tidigare sagt att hon kan ringa och begära ut en lista på vad alla tjänar om hon vill, så då vågade jag inte säga något annat än sanningen. Jag tror hon fick ingångslön 27000, jag fick fem år senare 31000. Hon la sig då och grät i fosterställning på golvet och påstod hur det inte är rättvist. Jag försökte förklara hur ingångslönen ökar med åren, men hon sa bara att det är hemskt. Varje år efter det har hon jämfört vår löneökning. Förra året fick jag 200kr mer än henne, hon sa inte så jättemycket då utan var då mest irriterad på en annan, ny kollega, som hade fått mer än henne också. Hon är otroligt negativ och söker konflikter med cheferna, så jag personligen tror det kan bidra i hennes fall, och att hon är osäker. Men jag känner att det inte kan ligga på mig att hon lider för att jag tjänar mer?
Och nu i år fick hon som vi andra alltid fått de där 3 procenten och härjade om hur hemskt det var. Sen var hon på mig och ville veta om jag var nöjd med min nya lön. Och ja, jag är feg. Jag vågade inte säga att jag fick 2500 och nu, trots hennes ökning, gått om hennes lön. Nu tjänar jag mer än henne. Fram tills nu har hon alltid varit typ nöjd över att trots allt ändå ha mer än mig... Nu är det inte så. Ett samtal mellan oss följde och lät ungefär såhär:
Hon: Jaha, hur kändes det för dig i år då?
Jag: Jo men det kändes väl bra...
Hon: Vad fick du?
Jag: Så det täcker hyreshöjningen i alla fall *nervöst skratt*
Hon: Ah jag med! De där tre procenten. Liksom, bara tusen kronor. Det är säkert för att jag varit mammaledig! De ser ju aldrig mitt värde.
Jag: Det är hemskt att man ska behöva känna så.
Hon: För du fick också tusen kronor eller?
Jag: *Inre panikångest* Jag minns inte exakt, du vet ju att min hjärna inte funkar just nu (Är ju utbränd och min hjärna är inte hundra, så skyllde på den liksom).
Hon: Så du har ingen koll? Är det inte viktigt för dig eller?!
Jag: Jo men siffror och jag fungerar inte exakt nu. Minns bara att det täckte hyreshöjningen.
Hon: Vad hade du i lön nu igen innan?
Jag: *Berättar*
Hon: Och nu?
(Här vågar jag inte säga den nya summan då hon nämnt sin summa och jag visste då att min var mer)
Jag: Tja, 1200 mer kanske? Jag hann inte tänka på det för fick höra lönen i all hast i ett annat möte, så jag ska kolla närmare på det senare.
Hon: Jaha, ja det är ju bra att vi ändå har samma.
Men det har vi inte... Och jag känner mig hemsk som inte var ärlig mot någon den dagen, men det var ju för att inte strö salt i såren.
Ja jag är feg, ja jag är konflikträdd och ljög. Men om alla kollegor som i flera dagar efter den dagen ältat det här får reda på att jag fick en stor bonus... Jag vet inte vad som skulle ske. 1. De inser at jag undanhållit informationen. 2. Det blir starka känslor... Jag vet att jag borde varit ärlig från början, men jag tänkte där och då att jag kan skylla på min hjärna för jag är virrig liksom, nuförtiden. Min stora rädsla nu dock är att det ska komma till ytan. Att kollegan som jämför sig med mig begär ut lönelistor osv.
Har någon annan varit i samma sits? Kanske hanterat det bättre än jag som är för mycket av en people pleaser och konflikträdd. Jag tyckte där och då att jag räddade situationen, men nu känns det som jag klampat i klaveret. Alla undrar vem i kommunen som fått bonusen om alla bara får minimum höjningen. Hur tar jag mig ur den situation jag försatt mig i med så få hard feelings som möjligt?
Nu till mitt dilemma, isch. De flesta på min arbetsplats vill diskutera löner i stil med "Vad fick du?". Flera gillar att jämföra men framförallt "klaga" över hur lite de tycker man får. Så jag skämdes nästan över att få "så mycket" (vet inte om det anses mycket, kan inget om sånt) i år. Därför vågade jag inte säga det då det kändes som att jag "rub it in their faces". Min närmaste kollega vet att jag legat lågt men beklagade sig över hur vi aldrig får något extra för vårt hårda arbete, speciellt med tanke på alla extra uppdrag vi fått i år. Hon har jobbat i över 20 år på arbetsplatsen och jag ser henne som någon som gör betydligt mer än mig, i alla fall med mer erfarenhet. Hon antog att jag fick samma som henne för det har vi fått de senaste åren, så jag vart feg och höll bara med i stil med "Ja, det är ju synd när man inte får det man vill..." och bytte ämne. Det känns som jag ljuger, men jag vill mest bara undvika ämnet för jag vill inte orsaka de andra avundsjuka eller irritation.
Dock till det jobbigaste. Det finns en kollega som jämför sig otroligt mycket med mig, som verkligen ser oss som nära vänner privat men som jag liksom ser mer som en närmare bekant då hon är en väldans energitjuv och ska tävla i allt med mig. Hon har jobbat kanske fem år längre än mig, men sa att hon vågade inte slåss för sin ingångslön när hon fick fast anställning. När jag blev fast anställd efter min utbildning var klar så ville hon veta min lön. Hon har tidigare sagt att hon kan ringa och begära ut en lista på vad alla tjänar om hon vill, så då vågade jag inte säga något annat än sanningen. Jag tror hon fick ingångslön 27000, jag fick fem år senare 31000. Hon la sig då och grät i fosterställning på golvet och påstod hur det inte är rättvist. Jag försökte förklara hur ingångslönen ökar med åren, men hon sa bara att det är hemskt. Varje år efter det har hon jämfört vår löneökning. Förra året fick jag 200kr mer än henne, hon sa inte så jättemycket då utan var då mest irriterad på en annan, ny kollega, som hade fått mer än henne också. Hon är otroligt negativ och söker konflikter med cheferna, så jag personligen tror det kan bidra i hennes fall, och att hon är osäker. Men jag känner att det inte kan ligga på mig att hon lider för att jag tjänar mer?
Och nu i år fick hon som vi andra alltid fått de där 3 procenten och härjade om hur hemskt det var. Sen var hon på mig och ville veta om jag var nöjd med min nya lön. Och ja, jag är feg. Jag vågade inte säga att jag fick 2500 och nu, trots hennes ökning, gått om hennes lön. Nu tjänar jag mer än henne. Fram tills nu har hon alltid varit typ nöjd över att trots allt ändå ha mer än mig... Nu är det inte så. Ett samtal mellan oss följde och lät ungefär såhär:
Hon: Jaha, hur kändes det för dig i år då?
Jag: Jo men det kändes väl bra...
Hon: Vad fick du?
Jag: Så det täcker hyreshöjningen i alla fall *nervöst skratt*
Hon: Ah jag med! De där tre procenten. Liksom, bara tusen kronor. Det är säkert för att jag varit mammaledig! De ser ju aldrig mitt värde.
Jag: Det är hemskt att man ska behöva känna så.
Hon: För du fick också tusen kronor eller?
Jag: *Inre panikångest* Jag minns inte exakt, du vet ju att min hjärna inte funkar just nu (Är ju utbränd och min hjärna är inte hundra, så skyllde på den liksom).
Hon: Så du har ingen koll? Är det inte viktigt för dig eller?!
Jag: Jo men siffror och jag fungerar inte exakt nu. Minns bara att det täckte hyreshöjningen.
Hon: Vad hade du i lön nu igen innan?
Jag: *Berättar*
Hon: Och nu?
(Här vågar jag inte säga den nya summan då hon nämnt sin summa och jag visste då att min var mer)
Jag: Tja, 1200 mer kanske? Jag hann inte tänka på det för fick höra lönen i all hast i ett annat möte, så jag ska kolla närmare på det senare.
Hon: Jaha, ja det är ju bra att vi ändå har samma.
Men det har vi inte... Och jag känner mig hemsk som inte var ärlig mot någon den dagen, men det var ju för att inte strö salt i såren.
Ja jag är feg, ja jag är konflikträdd och ljög. Men om alla kollegor som i flera dagar efter den dagen ältat det här får reda på att jag fick en stor bonus... Jag vet inte vad som skulle ske. 1. De inser at jag undanhållit informationen. 2. Det blir starka känslor... Jag vet att jag borde varit ärlig från början, men jag tänkte där och då att jag kan skylla på min hjärna för jag är virrig liksom, nuförtiden. Min stora rädsla nu dock är att det ska komma till ytan. Att kollegan som jämför sig med mig begär ut lönelistor osv.Har någon annan varit i samma sits? Kanske hanterat det bättre än jag som är för mycket av en people pleaser och konflikträdd. Jag tyckte där och då att jag räddade situationen, men nu känns det som jag klampat i klaveret. Alla undrar vem i kommunen som fått bonusen om alla bara får minimum höjningen. Hur tar jag mig ur den situation jag försatt mig i med så få hard feelings som möjligt?
