Det som inte sägs

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag får då och då höra positiva saker om mig själv. Men den andra sidan av myntet då? Vad är det som inte sägs? Eftersom jag inte vet så diktar jag upp en egen verklighet; att jag är ganska tråkig, är obehaglig, har en konstig världsbild o.s.v. Något måste det ju vara. Annars skulle mitt liv inte se ut som det gör.
 

Jag får då och då höra positiva saker om mig själv. Men den andra sidan av myntet då? Vad är det som inte sägs? Eftersom jag inte vet så diktar jag upp en egen verklighet; att jag är ganska tråkig, är obehaglig, har en konstig världsbild o.s.v. Något måste det ju vara. Annars skulle mitt liv inte se ut som det gör.
Du kanske skulle försöka ta åt dig mer av det positiva och tänka på det istället för påhittade negativa saker?
 
Det har nog med självkänsla att göra. Med sämre självkänsla diktar man bara negativt.

Men det känns som ett stort framsteg att du ser att du diktar ihop att du är obehaglig, inte att du ÄR obehaglig.

Sedan måste du lita på de som säger positiva saker om dig. Hade de haft en massa negativt hade de säkert inte sagt det positiva heller.
 
Det har nog med självkänsla att göra. Med sämre självkänsla diktar man bara negativt.

Men det känns som ett stort framsteg att du ser att du diktar ihop att du är obehaglig, inte att du ÄR obehaglig.

Sedan måste du lita på de som säger positiva saker om dig. Hade de haft en massa negativt hade de säkert inte sagt det positiva heller.
Men det kan vara så att jag är obehaglig också. Jag vet ju inte.
 
Jag får då och då höra positiva saker om mig själv. Men den andra sidan av myntet då? Vad är det som inte sägs? Eftersom jag inte vet så diktar jag upp en egen verklighet; att jag är ganska tråkig, är obehaglig, har en konstig världsbild o.s.v. Något måste det ju vara. Annars skulle mitt liv inte se ut som det gör.
Intressant frågeställning tycker jag. Min erfarenhet är att det är ganska svårt att få fram kritik mot någons personliga egenskaper utan att den personen tar illa vid sig. Inklusive jag själv. :) Mina vänner har inga egenskaper som jag stör mig på, men ibland har de vissa egenskaper som uppenbart för mig förstör för demsjälva. Dock brukar jag inte tala om mina åsikter förrän de väljer att prata med mig.

Vid något tillfälle frågade jag min partner om mina negativa egenskaper. Trots att jag själv frågat var jag inte beredd på svaret och tog lite illa upp när jag inte fick det svaret jag hade väntat mig.

Sen tänker jag lite såhär, vissa saker är min personlighet, som jag inte kan och inte vill ändra. Annat, som att jag kan ha snabba humörväxlingar, vara lättkränkt och tjurskallig främst mot min partner, det vill jag verkligen jobba med och jag försöker tänka till och jobba med(mot?) mig själv.

Sen kan man ju inte gilla eller gillas av alla tänker jag. Spelar ingen roll om grannen tycker jag är ful eller tråkig eller stör sig på min dialekt. Och man får ju tänka att ens vänner tycker om en för hur man är.

Sen kan man bita sig själv i svansen ibland. Som när jag fick mitt drömliv med barn, hästar, heltidsjobb, hund, katt, gård och bode ensligt 40 mil från min hemstad... satt och grinade och kände mig ensam, stressad och som att ingen tyckte om mig och undrade varför. Det handlar ju lite med vad man omger sig med.

Kanske blev lite luddigt svar men kunde relatera till vissa tankegångar hos mig själv och spann iväg lite:)
 
Vid något tillfälle frågade jag min partner om mina negativa egenskaper. Trots att jag själv frågat var jag inte beredd på svaret och tog lite illa upp när jag inte fick det svaret jag hade väntat mig.

Det där är intressant. Jag lyssnar väldigt sällan på folk som beskriver sig själva. De kanske är helt ensamma om den bilden av sig, alla andra kanske har andra bilder av personen.
 
Nu vet jag inte om detta hjälper och det är lite flummigt och ovedertaget och som jag tänker. Jag tycker att när jag till slut gick med i en politisk organisation och bestämde mig så kunde jag känna. Japp nu vet jag att det är en viss procentsats av Sverige som delar mina värderingar. En del "hatar" mina värderingar, så är det.

På så sätt fick jag bättre"känsla" för folk och kanske då bättre självkänsla? Tja ungefär den där "idioten"till bybo som bara bråkar och är jobbig, hen har diametralt motsatt politisk ideologi än jag. Hen får ha den ideologin men nu kan jag ana konflikten. Ett visst antal procent gillar mig och mina åsikter.

Kanske går det tankesättet att överföra till andra sammanhang?
 
Dels stämmer det självklart inte. Dels: vad har du för nytta av sådana tankar? Bryt nu. Gå ut i skogen, ägna dig åt något av dina hantverk, röj i köket eller gör vad fan som helst. Den där tankespiralen är bara olycklig.
Jag kan inte komma på något som skulle kunna distrahera mig tillräckligt. Jag skrev om det i natt när jag inte kunde sova.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Jag har varit på arbetsintervju idag. Jag hatar verkligen att gå på intervju. Inte för själva intervjusituationen utan för känslan jag...
10 11 12
Svar
236
· Visningar
10 706
Senast: Lobelia
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 484
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Ända sen jag fick en diagnos att jag har autism så har jag HATAT det. För att det är som en diagnos att man är FEL enligt sam hället och...
5 6 7
Svar
127
· Visningar
6 831
Senast: LiviaFilippa
·
  • Artikel
Dagbok Nu när jag varit sjuk inser jag hur ensam jag är. Ingen mer än min syster hör av sig.. Det finns nog de som inte ens har de så jag...
2
Svar
24
· Visningar
1 906
Senast: Nepenthe
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • WE-tråden
  • Bildtråden
  • Lön - hovslagare??

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp