Det står still

Allt inom vården står still p.g.a. semester. Så jag sitter här och tankarna snurrar. Enligt den information jag fått så ska jag göra en NP-utredning i höst. Jag känner på mig att det blir åtminstone en add-diagnos, även om det inte är klockrent. Men det är ju en hel del som stämmer med det ändå.

Jag kan ju inte låta bli att undra hur livet kommer att bli med en bekräftelse på att jag permanent "defekt", att jag liksom inte kan vissa saker och aldrig kommer att lära mig heller. Kommer jag alltid att sitta med en rastlös känsla i kroppen? Kommer jag alltid sitta med beslutsångest över vilken uppgift jag ska ta tag i och blir det alltid svårt att ta tag i tråkiga uppgifter och slutföra dessa? Kommer mitt liv alltid kännas kaotiskt?

Som vuxen så borde jag ju klara mig på egen hand och tanken att jag inte kan lösa saker själv känns jobbig.

Sen funderar jag på det här med mina föräldrar. Att farsan var knäpp insåg jag tidigt. Tyvärr verkar morsan också vara det. Vad är då sannolikheten att jag själv har klarat mig från att vara knäpp? Lika med noll skulle jag tro. Jag kan nog inte riktigt låta bli att vara lite bitter över mina gener, men tyvärr går det inte att göra något åt.

Och med de förutsättningarna så kan jag inte se särskilt positivt på framtiden.

 

[nullo-modo]

ä

Problemet är att en sak, så som att t.ex. göra ordning uteplatsen inte går att göra i ett svep för då blir allt annat lidande och det blir desto svårare att ta tag i dessa saker sen.


Jag har inte råd.


Jag har ett gravt synfel. Jag klarar mig inte utan glasögon och kan inte ens ha linser. Det är en defekt, ja. Men jag lägger ingen negativ värdering i ordet. Det är ett neutralt faktum.

Det ända som jag ser som blir värre av att vänta är vindskivorna.

Det kommer inne gå fortare för att du försöker göra allt samtidigt utan senare länge tid pga att allt blir för övermäktigt att ha som måsten nu nu nu.

Själv har jag lagt lister, diskmaskin och stugan för uthyrning sist (ser 0 brådska med det).

Visst kan uteplatsen bli lite jobbigare nästa år men å andra sidan kan du riskera en del av att inte byta vindskivorna om dom är i så dåligt skick som du skriver, så skivor hade jag personligen haft som första prioriteringar.

Sedan är det helt upp till dej om du prioriterar annorlunda.

 

[Cinzia]

Jag tycker det nya begreppet funktionsvariation passar bättre för flera NPF.

"Begreppet funktionsvariation innebär att alla människor har en egen uppsättning förmågor, oförmågor, styrkor och svagheter. Funktionsvariationer är avvikelser från normen gällande fysisk, psykisk eller kognitiv funktion. Ibland innebär funktionsvariationer också funktionsnedsättning, men inte alltid."Källa: Om att använda rätt begrepp – funktionshinder, funktionsnedsättning eller funktionsvariation?

 

[Cinzia]

@Magiana Kring ADHD och ADD kolla in den här listan.
http://www.npfforum.se/2010/10/beromda-manniskor-med-adhd-och-add/

 

[escodobe]

ä
Det ända som jag ser som blir värre av att vänta är vindskivorna.

Det kommer inne gå fortare för att du försöker göra allt samtidigt utan senare länge tid pga att allt blir för övermäktigt att ha som måsten nu nu nu.

Själv har jag lagt lister, diskmaskin och stugan för uthyrning sist (ser 0 brådska med det).

Visst kan uteplatsen bli lite jobbigare nästa år men å andra sidan kan du riskera en del av att inte byta vindskivorna om dom är i så dåligt skick som du skriver, så skivor hade jag personligen haft som första prioriteringar.

Sedan är det helt upp till dej om du prioriterar annorlunda.

Om du enbart fokuserar på vindskivorna, vad behöver du göra för att få det gjort?

 

[Mabuse]

Jag kanske har haft otur när jag träffat ett flertal som fattat beslut över mitt huvud utan att ta någon hänsyn alls till mig.

Det finns ju tyvärr rätt många beslut som påverkar en och som man ändå inte har möjlighet att påverka. Frustrerande givetvis, men jag tror alla kan relatera till det.

 

[Mabuse]

Jag sitter av mina dagar. Jag uträttar ingenting som gör skillnad i den här världen. Om jag försvann skulle världen se exakt likadan ut som innan.

Så är det väl för nästan alla? Hur många ändrar världen beständigt under sin levnad? Inte jag i alla fall, och ingen jag känner heller. Hade man aldrig levat hade världen sett likadan ut, någon annan hade anställts på ens jobb och bott i ens bostad, och ingen hade märkt någon skillnad.

De där som ändrar världen på ett unikt sätt som ingen annan hade kunnat, de måste ju vara en på miljonen.

 

[Magiana]

Varför skulle någon göra det? Du väljer ju själv om du berättar om diagnosen eller inte. Jag går ju inte omkring med en skylt med "adhd" på mig. Om man däremot kan styrka det på vissa ställen så får man mer hjälp.

Jag har under många år återkommande undrat vad det är som står i pannan på mig som gör att folk behandlar mig på ett visst sätt.

Att jag skulle få hjälp känns främmande och utopiskt.

Om du enbart fokuserar på vindskivorna, vad behöver du göra för att få det gjort?

Jag behöver ta loss plåten ovanpå skivorna och sen ta loss skivorna med kofoten. Sen behöver de nya skivorna sågas i rätt format. Sen behöver de målas. Därefter ska de spikas upp och plåten ska sättas tillbaka.

Jag har tre gavlar på huset. Det är främst en det är bråttom med. Just där har jag tur med att det finns en utbyggnad vars tak jag kan stå på när jag lossar skivorna och när jag spikar upp dem. Det borde gå. De övriga gavlarna kommer jag inte åt att fixa då det är för högt, eller ja, en av dem kommer jag delvis åt.

 

[Ninnurur]

Jag har under många år återkommande undrat vad det är som står i pannan på mig som gör att folk behandlar mig på ett visst sätt.

Att jag skulle få hjälp känns främmande och utopiskt.

Det har nog snarare med attityd gentemot andra än eventuell add att göra.

 

[escodobe]

Jag har under många år återkommande undrat vad det är som står i pannan på mig som gör att folk behandlar mig på ett visst sätt.

Att jag skulle få hjälp känns främmande och utopiskt.


Jag behöver ta loss plåten ovanpå skivorna och sen ta loss skivorna med kofoten. Sen behöver de nya skivorna sågas i rätt format. Sen behöver de målas. Därefter ska de spikas upp och plåten ska sättas tillbaka.

Jag har tre gavlar på huset. Det är främst en det är bråttom med. Just där har jag tur med att det finns en utbyggnad vars tak jag kan stå på när jag lossar skivorna och när jag spikar upp dem. Det borde gå. De övriga gavlarna kommer jag inte åt att fixa då det är för högt, eller ja, en av dem kommer jag delvis åt.

oki. Vilket av dessa moment på den värsta gaveln kan du göra imorgon? ETT moment. Micromat till middag är helt okey.

 

[astronaut]

Magiana:
Problemet med att få en diagnos kanske ligger på dig och din syn? Man är inte defekt för man har en diagnos. Inte för fem öre. Visst, man har en funktionsvariation (eller knas som jag säger) men det behöver inte betyda att man är sämre värd. Men så länge du kommer anse dig som defekt om du får add på papper så kommer du alltid se det negativt.

Känner flertalet med diagnoser, allt från borderline till anorexia. De är inte mer defekt än någon annan. De är människor som fungerar på sitt sätt, det gäller att hitta styrkan i sig själv istället och inte låta sig slås ned av en diagnos.

 

[MiaMia]

Jag tycker det nya begreppet funktionsvariation passar bättre för flera NPF.

"Begreppet funktionsvariation innebär att alla människor har en egen uppsättning förmågor, oförmågor, styrkor och svagheter. Funktionsvariationer är avvikelser från normen gällande fysisk, psykisk eller kognitiv funktion. Ibland innebär funktionsvariationer också funktionsnedsättning, men inte alltid."Källa: Om att använda rätt begrepp – funktionshinder, funktionsnedsättning eller funktionsvariation?

Rent praktiskt är det pga. funktionshindren som det uppstår behov att ge stöd, vård, ekonomiska bidrag osv. för på samhällets bekostnad. Därför finns det behov att beskriva och hantera funktionsnedsättningarna (snarare än totalen av funktionsvariationer) i fler formella sammanhang, medicinskt och hos myndigheter.

Ibland behöver man prata om variationerna och ibland om nedsättningarna. Jag hoppas att distinktionen bibehålls så det går att ha bra benämningar på båda delarna och att kunna vara tydlig med vilket man pratar om. Det underlättar att påpeka vilket det är relevant att tala om, något behövs i en del sammanhang.

Ser tendens att folk byter ord och säger variation men i tanken egentligen menar nedsättningar, bara byter ord och tänker att det är "finare värde" i det. Dels skapar man otydlighet, dels försvinner de som har variationer som inte är nedsättningar och som behöver benämna och hantera konsekvenserna av det.

Så jag tycker inte det handlar om bättre och sämre, utan båda orden behövs och de fyller olika funktioner.

 

[MJLee]

Faktum är att om det är en diagnos du har är det något odelat positivt, eftersom då finns det hjälp att få, medicinering som du kan ta för att ta bort och lindra mycket av vad du beskrivit, din ångest, depressioner, oförmåga att slutföra saker osv. Är du 'normal' sas så kommer du få kämpa mycket hårdare eftersom då finns det inget annat för dig att göra än att ta dig ur allt på egen hand.

Vad gäller att laga mat, att laga mat för en person är ubertråkigt och blir ofta 'pasta russo' dvs spaghetti med ketchup. Storkok är ofta en bra grej som man kan slänga i frysen, alternativt Dafgårds, alt mikrade grillkorvar med bröd, ketchup och senap. När man någon gång vill laga riktig mat köper man alltid hem massor av grejor som sedan möglar eftersom man inte använder hälften. Att inte städa osv behöver man inte en godman eller ens boendestödjare för, om det var villkoret skulle halva Sveriges befolkning - ok nu är jag grovt fördomsfull - och en majoritet av yngre singelmän behöva det. Rädslan för att det är stökigt är, om möjligt, det du måste jobba med. Att inte slutföra projekt? Herregud har du sett Arga Snickaren? Inte precis ett unikt fenomen du upplever.

Vi är alla 'defekta' vare sig det är psykosomatiskt eller fysiskt. Finns det en perfekt person så har jag aldrig träffat hen, utan möjligen på sociala media eller i reklam. NPF är psykosomatiskt, dålig syn är fysiskt. Båda är 'defekter' om man vill kalla det, så. Jag har diabetes, är plattfot, ser ingenting och har två tummar på en hand och har i perioder mått riktigt skit. Jag är definitivt defekt både här och där. Jag tycker inte att mina fysiska eller psykosomatiska defekter gör mig till en sämre person och att de är likställda.

Jag förstår din rädsla för att betraktas som mindre värd. Av vad du beskriver så är det mycket av din bakgrund som blöder över. Tänk såhär, alkoholism/missbruk är en sjukdom, defekt om du vill, till en del psykosomatiskt. Det första steget du måste ta är att erkänna för dig själv och sedan vården att du är alkoholist/missbrukare. Ingen kommer att döma eller se dig som defekt, tvärtom kommer du att få hjälp att ta första steget framåt och nycklar till ett och ett och ett steg till. Men först måste du erkänna det för dig själv. Annars kommer du fortsätta smygsupa och förneka att du är alkoholist, defekt om du så vill. Tills din lever skrumpnar ihop och du behöver en transplantation.

 

[MJLee]

PS. Rent pragmatiskt kommer du antagligen ha det lättare med FK om du får diagnos.

 

[åke]

PS. Rent pragmatiskt kommer du antagligen ha det lättare med FK om du får diagnos.

många gånger lättare med jobb med om man kan gå på lönebidrag.

 

[ginnies]

Jag har under många år återkommande undrat vad det är som står i pannan på mig som gör att folk behandlar mig på ett visst sätt.

Du kanske blir behandlad som du behandlar dem?

Jag vänder på det: Kan du behandla andra på det sätt du själv önskar bli behandlad på?

 

[MiaMia]

Magiana:
Problemet med att få en diagnos kanske ligger på dig och din syn? Man är inte defekt för man har en diagnos. Inte för fem öre. Visst, man har en funktionsvariation (eller knas som jag säger) men det behöver inte betyda att man är sämre värd. Men så länge du kommer anse dig som defekt om du får add på papper så kommer du alltid se det negativt.

Känner flertalet med diagnoser, allt från borderline till anorexia. De är inte mer defekt än någon annan. De är människor som fungerar på sitt sätt, det gäller att hitta styrkan i sig själv istället och inte låta sig slås ned av en diagnos.

Tillägger att alla behöver förstå och hantera sina förutsättningar, hitta sitt sätt att fungera osv.
Den som inte gör det kommer få problem oavsett om den grundläggande funktionsförmågan är "normal".
Det är väl bara lite lättare för den som är "normal" att oreflekterat klara sig med en halvtaskig strategi.

 

[tuaphua]

Jag har under många år återkommande undrat vad det är som står i pannan på mig som gör att folk behandlar mig på ett visst sätt.

Att jag skulle få hjälp känns främmande och utopiskt.


Jag behöver ta loss plåten ovanpå skivorna och sen ta loss skivorna med kofoten. Sen behöver de nya skivorna sågas i rätt format. Sen behöver de målas. Därefter ska de spikas upp och plåten ska sättas tillbaka.

Jag har tre gavlar på huset. Det är främst en det är bråttom med. Just där har jag tur med att det finns en utbyggnad vars tak jag kan stå på när jag lossar skivorna och när jag spikar upp dem. Det borde gå. De övriga gavlarna kommer jag inte åt att fixa då det är för högt, eller ja, en av dem kommer jag delvis åt.

Men är det inte också så att du tolkar in saker i andras agerande och tar mer illa upp än vissa andra i vissa lägen? Det är ju faktiskt rätt vanligt hos folk med adhd exempelvis.

Jag vet ju att du beskrivit en del situationer där jag exempelvis inte hade haft en tanke på att ta illa upp. Men där du tyckt folk varit väldigt fel ute.

Jag känner ju folk som när man är med båda i samma situation så kan den ta illa upp av vad en tredje person gjort och jag inte alls ser det så.
Jag är inte naiv. Jag tar inte skit. Men jag ser ofta saker ur andras perspektiv och kan se att man inte menade ngt illa och därför skiter jag ofta i vilket.
För mig är det ett aktivt val jag gör för att slippa bli förbannad, besviken etc hela tiden. Medan jag ser en del andra lägga väldigt stor energi och mkt tid på samma grej. Och de personerna upplever ju i regel andra som betydligt, dummare/besvärligare etc än jag gör.

Jag hade ju exempelvis kunnat bli superledsen eller arg över att du anser att jag, min sambo och en massa andra är defekta iom adhd-diagnos. Men jag väljer att inte bry mig om den biten. Och får då en jäkligt mycket bättre dag och behöver heller inte tycka att du är ett as för din åsikt och ditt ordval.
Nu känner jag ungefär som om någon råkat välta ut ett glas vatten. Oj, det hände och shit happens liksom..

 

[MiaMia]

många gånger lättare med jobb med om man kan gå på lönebidrag.

Så tror jag iofs inte alls det är idag, har ändrats mycket med lönebidragen från hur det var förr.

 

[aiquen]

Du kanske blir behandlad som du behandlar dem?

Jag vänder på det: Kan du behandla andra på det sätt du själv önskar bli behandlad på?

Men, det här är väl på gränsen till ett analyserande som ingen här inne rimligen kan göra? Men givetvis speglar inte (alltid) ens egen behandling eller bemötande av andra, hur de behandlar en tillbaka.

Även: är man inne i t.ex. en depression eller kris är det inte heller konstigt om man är väldigt hård mot sig själv, upplever det mesta negativt och kanske även lättare misstolkar andra för att man själv är så inne i ett svart tänk. Det är typiska symtom.

Jag tycker att det är jättebra att du @Magiana redan har kommit så långt att det redan är tal om en utredning. Förhoppningsvis kommer det att bli en hjälp för dig, oavsett vad utredningen slutligen visar. Andra har redan skrivit så bra vad npf-diagnoser innebär. Hoppas att du kan se lite annorlunda på det också med tiden.

 

[Magiana]

Det har nog snarare med attityd gentemot andra än eventuell add att göra.

Jag är snarare väldigt, väldigt missförstådd. Ofta läser folk in saker i det jag säger som jag inte menar. Eller så ser folk inte mitt perspektiv. Jag får höra både det ena och det andra om mig själv som låter så märkligt för mig då jag är för alla människors lika värde och tycker det är hemskt med det som sker gällande personlig assistans. Däremot har jag själv inte samma värde som andra. Jag är sämre än andra. Och jag kan inte vända ut och in på mig mer än jag gör.

oki. Vilket av dessa moment på den värsta gaveln kan du göra imorgon? ETT moment. Micromat till middag är helt okey.

Jag äter micromat varje dag. Idag har jag hittills inte ätit annat än frukost och mackor till lunch.

Men få loss plåten och bända loss de gamla skivorna är ju steg ett.

Du kanske blir behandlad som du behandlar dem?

Jag vänder på det: Kan du behandla andra på det sätt du själv önskar bli behandlad på?

Så fel! Jag vänder ut och in på mig för att inte vara till besvär, är hjälpsam, gnäller inte, är förstående, lojal, snackar inte skit, håller vad jag lovat, sätter mig inte på någon o.s.v.

Så jag kan definitivt säga att jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad. Utan tvekan.

Men kanske går jag och ber för mycket om ursäkt för att jag finns till. Det händer att jag inte vågar ringa folk för jag är rädd för att störa eller vara till besvär.