Sv: DNA-test (faderskap) på hund
Jag har en vän som för ett par år sedan köpte en schäfer/rottis-korsning. Valparna hade kommit till genom en "olycka" mellan uppfödarens renrasiga schäfertik (som används i renrasavel och är röntgad och kollad på alla sätt) samt uppfödarens rottishanne (som också går i renrasavel och är kollad på alla sätt och vis). Båda hundarna trevliga mentalt och gosiga med familjen, samt bra på det sättet respektive ras ska vara. Hunden min vän köpte var jättetrevlig som valp och unghund, så även resten av syskonen. De gick kurser på lokala brukshundsklubben och fick mycket beröm för vilken trevlig hund det var de skaffat. När hennes hund (Eros) sedan närmade sig två år började han visa upp hotfullt beteende i vardagliga situationer. Han morrade åt ägarna när de gick förbi hans säng, han visade tänderna åt deras ett år gamla dotter, gjorde aggressiva utfall mot folk de mötte ute och han försökte bitas när de korrigerade honom. Under hela tiden fick de stöd och hjälp från lokala bhk.
När problemen eskalerade ringde de till uppfödaren och frågade vad de skulle göra. Det framkom då att flera andra valpar också visat upp mentalt knepiga beteenden. En hade sprungit in på ett dagis och levt rövare bland barnen (morrat, vallat runt dem och betett sig allmänt hotfullt), en annan hade sprungit i fatt en joggare under en promenad och bitit denne i låret.
Efter att ha övervägt situationen kom min vän och hennes man fram till att de inte kunde behålla hunden. De åkte till veterinär och tog bort den. I dagsläget lever en valp av fem. De andra har tagits bort pga lynnesfel.
Det jag vill säga är att det i det här fallet var BRA avelsdjur som användes, som varken tidigare eller efter den här kullen lämnat instabila hundar. Bara för att föräldrarna är bra är det ingen garanti för att avkommorna blir mentalt bra. I just fallet schäfer/rottis blandar man ju delvis olika typer av hundar, en med vall i botten och en med vakt i botten. Det är inte alltid det blir bra.
Har du modet att ringa dina valpköpare om det skulle visa sig att flera av valparna får mentala problem och tala om det för dem, eller om flera av valparna skulle visa sig få dåliga höfter? Det hade inte uppfödaren i det här fallet, utan min vän fick som sagt reda på hur det låg till när de ringde för att fråga om råd.
Min vän kommer skaffa hund snart igen, men kommer nog inte skaffa blandras, just för att hon vill veta vad hon kan vänta sig nästa gång.
Och som du ser om du läser mina inlägg så är avsikten att hälsokolla både vår tik och hanhunden.
