Döden, döden, döden

[Diabetikern]

Jag hoppas det finns något efter döden. Döden skrämmer mig men samtidigt vet man ju att den kommer.

Vet flera som somnat in fridfullt under natten, Min farfar dog på dansgolvet mitt under en svängom med farmor.
Varit med mormor när hon kämpade med att få luft.
Diabetesen i sgi har ju skapat en del dödsångest (lågt blodsocker) Vissa fall har jag varit helt omedveten o vad som hänt runtomkring mig.

Däremot att bli äldre ligga på sjukhus skrämmer mig mer. Vet inte hur många ggrjag varit op sjukhus och träffat en del äldre. Vissa som har så ont och är förvirrade att de bara ligger och ropar HJälp mig. De skär i hjärtat.

Hoppas verkligen att det finns något mer efter döden men tror inte det.

 

[miumiu]

Jag vet inte riktigt vad jag tror, det är ju svårt att föreställa sig ett slut på nånting som alltid har pågått.

Min pappa säger att när farmor gick bort för några år sedan så kom det som en ljusboll farande i korridoren på sjukhuset och studsade mot hans axel. Det var som en klapp på axeln liksom och han kände ett lugn. Jag har varit med om liknande saker själv, ex när min morfar precis hade gått bort och jag skulle sova i hans gamla rum i hans säng (jag var barn då). Helt 100% övertygad om att han var i rummet. På nåt sätt.