Drömmen om att få jobba hemma

[Sel]

Jag tänkte just på det där. Det av jobbet som mest finns med mig stor del av tiden har med de roliga och kreativa grejerna att göra, de delar som mest är för att det måste göras eller att reda ut för att något har skitit sig undviker jag att tänka särskilt mycket på utöver när jag måste göra det för att komma vidare.

Och jag kan också mycket väl tänka ut vad jag ska laga till middag eller fixa något mindre privatärende på arbetstid också.

Det beror helt säkert på vilken typ av jobb man har men jag väljer medvetet arbeten "på golvet" som är fysiska och kräver litet psykiskt engagemang från mig. De gånger jag reflekterar över roliga och kreativa saker som hänt på jobbet är de oftast inte arbetsrelaterade, utan typ ankor eller kassettband.
Det tycker jag är skillnad, det hade kunnat vara saker som hänt lite varsomhelst och känns frikopplat från arbetet.

Men givetvis. Jag tar alltid med en viss del av hemmet till jobbet men vill absolut inte ta med mig jobbet hem.

 

[Mabuse]

För mig är det rätt naturligt på nåt vis att jobb och fritid flyter ihop en del. Jag är ju samma person hela tiden, jag vet inte riktigt varför det är viktigt att hålla isär arbete och fritid.

Jag håller med. Jag upplever det som mer stressande att tvingas hålla isär dem, det blir som att leva i TV-serien Severance, typ. Som att dela sitt liv i två halvor som inte får ha något med varandra att göra.

 

[sthu]

Vi får jobba hemifrån två dagar i veckan. En del nyttjar det fullt ut, andra inte alls.

Jag tycker det är smidigt att vara på plats. Då har jag skrivare, posthantering, trevliga kollegor, regelbundna pauser, fri tillgång på kaffe, med mera. Vi sitter två i rummet med värdelös ventilation men vi har kul ihop. Jag fyller min sociala kvot på jobbet.

 

[Palermo]

Jag håller med. Jag upplever det som mer stressande att tvingas hålla isär dem, det blir som att leva i TV-serien Severance, typ. Som att dela sitt liv i två halvor som inte får ha något med varandra att göra.

Jag vet inte heller hur det praktiskt skulle gå till. Mitt huvud kommer av sig självt att tänka på vad vi ska äta till middag, om jag ska titta in hos min pappa på väg från jobbet, eller hur det går för barnen med deras projekt - på arbetstid. Lika väl kommer huvudet när jag är ledig att tänka på något klurigt med en projektplan på jobbet - på fritiden.

Hur undviker man sådant?

Nu tvingar ju ingen mig att hålla isär, och det är väldigt bra när jag tänker på det.

Jag växte också upp med föräldrar där deras yrken låg nära deras personliga engagemang. Så det är väl det normala för mig att jobbet finns i livet, och omvänt.

Hemma är vi överens om att vi "får" avreagera men inte älta tex arbetsmiljöproblem eller organisationsfrågor, tex chefers beslut som vi inte gillar. Men det är för att vi har märkt att vi bara blir frustrerade, till ingen nytta

 

[jarakamandan]

Jag är högstadielärare, så den största delen av mitt arbete måste ju göras på själva arbetsplatsen. Den arbetsplatsförlagda arbetstiden är 35 timmar i veckan plus att jag har i snitt 10 timmar förtroendetid varje vecka som jag får göra var jag vill. Eftersom vi har ett helt hopplöst kontorslandskap som arbetsplats har vi dock möjlighet att göra en del av de 35 timmarna hemma om schemat tillåter det. Jag satt faktiskt inte på min stol vid mitt skrivbord där inne på hela förra läsåret för jag har gett upp om att få något gjort alls. Dels är det som ett akvarium mitt i skolbyggnaden med stora glasrutor ut mot korridoren, dels är det ett himla spring på kollegor hela tiden och framförallt är det väldigt sällan tyst. Alla pratar om allt där inne. Och jag kan inte koncentrera mig och då stör jag också... Jag hade absolut uppskattat att kunna göra mer av min planeringstid hemma, men den ligger ju där den ligger i schemat, så jag försöker leta upp andra ställen att arbeta på istället. Skolbiblioteket (med lurar) eller min sal om det inte är några andra lektioner där är det som funkar bäst.

Angående att skilja på jobb och fritid så är det ju sjukt svårt när man undervisar i ämnen man också är intresserad av... Plus att förtroendearbetstiden gör att man liksom alltid jobbar. Eller aldrig Men jag har lite förlikat mig med att det är som det är så jag gör ibland privatgrejer på jobbet och tänker på mitt jobb när jag rensar ogräs eller så. Undervisningsidéer kommer inte bara på arbetstid

 

[Araminta]

Jag har haft lite romantiska tankar om att jobba hemifrån men insett att jag fungerar bättre på kontoret. Jag har NPF-hjärna och behöver strukturen, rutinen och det sociala trycket som finns på en arbetsplats. På jobbet jobbar man, hemma är man ledig. Att mixtra med den uppdelningen ställer till det för mig.

Med det sagt så har vi egna kontor på jobbet. Hade jag jag suttit i ett kontorslandskap på jobbet så hade resonemanget nog sett annorlunda ut.

 

[TeamLundVer]

Jag tycker jag allt oftare stöter på idén att drömmen är att få jobba hemifrån, helst helt och hållet. Eller kanske möjligen komma till jobbet någon gång per vecka.

Ni som vill det, varför vill ni det?

För egen del får jag jobba hemma hur mycket jag vill nästan, men gör det i princip aldrig. Det är opraktiskt att jobba hemma, där finns ingen bra arbetsplats (köksbordet i all ära, men ergonomiskt är det inte), det kommer hem barn och deras kompisar, så det är svårt att fokusera. Möten måste man ha på teams, vilket jag tycker är mentalt uttröttande - möten på riktigt däremot kan ge energi. Dessutom är det tråkigt, man träffar inga kollegor, och får äta lunch och dricka kaffe i ensamhet.

Vad är det som lockar med att sitta hemma? Varför är det bättre än att vara på kontoret?

Tror det beror på hur man är som person, vad man har för möjligheter hemma och vad man har för jobb.

Jag älskar att jobba hemma och gör det så mycket som möjligt men:
*Jag är en person som har svårt att koncentrera mig när det är mkt folk runt mig
*Jag har ett eget kontor hemma vs aktivitetsbaserat på jobbet
*Jag har ett jobb där jag inte jobbar med mina kolleger alltså folket på min enhet utan antingen sitter jag med eget arbete vilket kräver massa koncentration eller så sitter jag i möte med folk i flera andra verksamheter som är spridda över kommunen dvs många möten är på Teams

Jag planerar de dagar jag måste in till kontoret pga fysiskt möte så att jag har fler fysiska möten samma dag. Fika, lunch mm äter jag utan problem själv. Har ett väldigt aktivt socialt liv utanför jobbet och ibland ringer man upp en nära kollega under en paus och pratar lite
Barnen är inga problem. De är så vana vid att jag och mannen jobbar hemifrån att de kollar av om vi har möten, säger Hej och sköter sig själva.

 

[Mabuse]

Jag vet inte heller hur det praktiskt skulle gå till. Mitt huvud kommer av sig självt att tänka på vad vi ska äta till middag, om jag ska titta in hos min pappa på väg från jobbet, eller hur det går för barnen med deras projekt - på arbetstid. Lika väl kommer huvudet när jag är ledig att tänka på något klurigt med en projektplan på jobbet - på fritiden.

Hur undviker man sådant?

Nu tvingar ju ingen mig att hålla isär, och det är väldigt bra när jag tänker på det.

Jag växte också upp med föräldrar där deras yrken låg nära deras personliga engagemang. Så det är väl det normala för mig att jobbet finns i livet, och omvänt.

Hemma är vi överens om att vi "får" avreagera men inte älta tex arbetsmiljöproblem eller organisationsfrågor, tex chefers beslut som vi inte gillar. Men det är för att vi har märkt att vi bara blir frustrerade, till ingen nytta

Jag vet inte heller. Och vi pratar massor av jobb hemma. Dels är vi intresserade av varandras jobb, vi jobbar i helt olika branscher, och är intresserade av varandras jobb. Och av hur den andra haft det under dagen.

Tror det beror på hur man är som person, vad man har för möjligheter hemma och vad man har för jobb.

Jag älskar att jobba hemma och gör det så mycket som möjligt men:
*Jag är en person som har svårt att koncentrera mig när det är mkt folk runt mig
*Jag har ett eget kontor hemma vs aktivitetsbaserat på jobbet
*Jag har ett jobb där jag inte jobbar med mina kolleger alltså folket på min enhet utan antingen sitter jag med eget arbete vilket kräver massa koncentration eller så sitter jag i möte med folk i flera andra verksamheter som är spridda över kommunen dvs många möten är på Teams

Jag planerar de dagar jag måste in till kontoret pga fysiskt möte så att jag har fler fysiska möten samma dag. Fika, lunch mm äter jag utan problem själv. Har ett väldigt aktivt socialt liv utanför jobbet och ibland ringer man upp en nära kollega under en paus och pratar lite
Barnen är inga problem. De är så vana vid att jag och mannen jobbar hemifrån att de kollar av om vi har möten, säger Hej och sköter sig själva.

Gissar jag rätt att du bor i hus, med möjlighet till ett arbetsrum, och inte sitter vid köksbordet när du jobbar hemma?

 

[warg]

Jag har inte heller vattentäta gränser mellan jobb och fritid och skulle inte vilja ha det heller. Mitt liv består av båda delarna. Däremot har jag numera ett jobb där jag inte bär omkring på jobbtelefon hela tiden och där det inte händer så mycket under semestern så jag kollar inte mail varje dag (men då och då, skönt att veta att allt är under kontroll)

 

[Amha]

Jag har aldrig "suttit hemma" och nåt kontor har jag aldrig haft, jag har jobbat med händerna "på riktigt" och har en mekanisk verkstad kombinerad med en elektronikavdelning hemma och där ingår ingen sittning förutom när jag caddat ny eller reparerat trasig elektronik. Som egenföretagare är man nog lite asocial och jag skulle aldrig palla att behöva frottera mig med en massa människor hela dagarna, jag har aldrig fattat vad det är som är så spännande med ett kontor och att sitta av tiden där.

Jag tycker det är trist att gå hela dagar och stirra på samma väggar, varför jag valt uppgifter som innebär att man är ute på annat också som en del i uppdraget. Däremot upplever jag att de kollegor jag har i dagsläget som regel uppskattar sina yrken (annars byter de ju). Det blir ju som att du nedvärderar en uppgift vi är intresserade av. Ser du problematiken i det?

 

[TeamLundVer]

Alla ni som kan jobba mycket på distans, dvs 3-5 dagar i veckan. Vad jobbar ni med?

Har börjat fundera över vad jag vill bli när jag blir stor, och insett att mer tid hemma är värt mycket. Så hemmatiden/möjlighet till mycket distansarbete spelar roll i vad jag vill jobba med.

Jag jobbar inom upphandling

 

[JohannaB]

Fast att tankerna vandrar till jobb grejer när man är ledig och ”icke jobb grejer” medan man jobbar är väl inte konstigt?
Jag tänker ungefär sjuttioelva saker samtidigt men det märks rent konkret när jag jobbar och när jag inte gör det eftersom mitt jobb inte består av att med tankekraft göra saker

Frågan kring svårigheten med att inte råka jobba hela tiden när möjligheten finns (dvs man har ett jobb man kan utföra hemma) var nog mycket mer konkret än så, dvs att det är lätt att faktiskt sätta sig en timme till för att det vore skönt bli klar… eller att ha telefonen på för svara på enkla samtal kan man ju ändå göra… och (kanske inte i alla jobb men i mitt) ha svårt att se när ens eget ansvar för arbetsplatsens jobb börjar och slutar (dvs släppa kontrollen rent mentalt.
JAG gillar i teorin att jobba hemifrån, men jag är urusel på att hantera den möjligheten så det blir någon fördel för MIG. Och när flera i tråden uttrycker att de gör mer och är mer effektiva hemma kände jag att ni kanske ramlar i samma fälla som mig och har svårt begränsa hur mycket ni egentligen jobbar när ni har möjligheten att jobba hemifrån?

 

[TeamLundVer]

Jag vet inte heller. Och vi pratar massor av jobb hemma. Dels är vi intresserade av varandras jobb, vi jobbar i helt olika branscher, och är intresserade av varandras jobb. Och av hur den andra haft det under dagen.

Gissar jag rätt att du bor i hus, med möjlighet till ett arbetsrum, och inte sitter vid köksbordet när du jobbar hemma?

Ja precis
Sedan sitter jag nog oftare på andra platser än just vid mitt skrivbord. Vi har ett litet bibliotek hemma (med betoning på litet) med en fåtölj i och där är det fantastiskt att sitta när jag ska läsa igenom en massa material.

 

[Runan]

Jag har jobbat 100% på distans sen 2017 och kommer aldrig kunna gå tillbaka till kontorsjobb. ÄLSKAR att jobba hemifrån och är nog förstörd för livet, haha!
Men då har jag också ett "ensamt" jobb som inte kräver nära samarbete med andra eller mycket möten. Har bara 2 kollegor jag behöver prata med regelbundet och det sköts lika bra över slack, telefon och videomöten. Även när jag jobbade på plats satt jag mest själv i ett hörn och pysslade med mitt förutom under rasterna - och jag och de 2 kollegorna behöver ändå visa saker på skärmarna hela tiden. Att ha videomöte gör ingen skillnad för även som vi satt i samma rum skulle vi ändå bara titta på nåns skärm.

Ang det sociala så känner jag inte att jag behöver ett jobb för att få det. Har make, hund, vänner och sociala hobbys. Jag har god kontakt med mina kollegor och vi har kul ihop både över internet och de gånger vi ses irl, men mina sociala behov och sammanhang hänger verkligen inte på jobbet.

Och ang att skilja på jobb och fritid så ja, det är lätt hänt att jag hamnar i flow och råkar jobba över fast jag inte tänkt det. Händer regelbundet att jag kommer på en lösning på ett jobbrelaterat problem sent på kvällen eller under en helg och direkt sätter mig och fixar det.
Å andra sidan är det lika lätt hänt att jag inte kommer vidare med arbetet av nån anledning och då kan jag kolla på en film eller spela spel eller nåt under arbetstid. Tycker själv det jämnar ut sig rätt bra i slutänden. Och chefen har uttryckligen sagt att han varken har tid eller intresse att hålla reda på mina timmar och tider utan han litar på att jag sköter det själv. Så länge jag är tillgänglig under kontorstid och gör det jag ska inom utsatt tid är han nöjd - vilket han också säger sig vara. Att jag blivit kvar i snart 10 år är väl ett bevis på att alla inblandade tycker det funkar

 

[warg]

Fast att tankerna vandrar till jobb grejer när man är ledig och ”icke jobb grejer” medan man jobbar är väl inte konstigt?
Jag tänker ungefär sjuttioelva saker samtidigt men det märks rent konkret när jag jobbar och när jag inte gör det eftersom mitt jobb inte består av att med tankekraft göra saker

Frågan kring svårigheten med att inte råka jobba hela tiden när möjligheten finns (dvs man har ett jobb man kan utföra hemma) var nog mycket mer konkret än så, dvs att det är lätt att faktiskt sätta sig en timme till för att det vore skönt bli klar… eller att ha telefonen på för svara på enkla samtal kan man ju ändå göra… och (kanske inte i alla jobb men i mitt) ha svårt att se när ens eget ansvar för arbetsplatsens jobb börjar och slutar (dvs släppa kontrollen rent mentalt.
JAG gillar i teorin att jobba hemifrån, men jag är urusel på att hantera den möjligheten så det blir någon fördel för MIG. Och när flera i tråden uttrycker att de gör mer och är mer effektiva hemma kände jag att ni kanske ramlar i samma fälla som mig och har svårt begränsa hur mycket ni egentligen jobbar när ni har möjligheten att jobba hemifrån?

Jag vill hinna ta hand om hästarna och rida, så det blir inte mycket extra tid för att jobba utöver en heltid faktiskt

 

[monster1]

Blir någon av er störda på er fritid av att ha jobbet hemma?

För mig är det en stor nackdel med hemma jobb, jag kan lätt tänka på jobb och lösa problem när jag INTE JOBBAR = min fritid störs…
I teorin låter det bra för mig med möjligheten att gå en promenad eller mocka på lunchen, men i verkligheten är risken större att jag hela tiden är tillgänglig på telefon/Teams/i tanken och jobbar även när jag har rast/paus/slutat arbetsdagen.

Jag har separat jobbmobil och separat dator att arbeta på så nej, ingen stör mig när jag "klockat ut". Men visst tänker jag mycket på jobbet när jag är ledig, grunnar på problem och så. Det gör jag dock i samma mängd när jag jobbar från kontoret. Oftast börjar jag tänka på arbete så fort jag vaknar, då börjar jag lista allt jag ska göra under dagen och vilka problem det är att lösa, sedan pågår det så till jobbet, jag tänker nog mindre på jobbet när jag faktiskt jobbar för då är jag ju i det. Sen tänker jag på det när jag kommer hem och ibland ringer jag något och pratar om jobbet för att få prata av mig. Men jag är aldrig tillgängligt för jobbet när jag är ledig så att folk kan ringa eller maila och jag svarar.

 

[monster1]

I praktiken blir det inte riktigt så, inte på mitt jobb alla fall för de som jobbar hemma 2-3 dagar i veckan. Om alla jobbar hemma olika dagar i veckan så kan det bli så att man knappt ses.

För oss fungerar det bra, de jag samarbetar med jobbar inte så mycket hemma och de dagar jag är på kontoret är det oftast möten på plats och då är ju folk där också. Min chef och närmaste kollega har två arbetsplatser som hen växlar mellan under veckan och det har jag ju koll på + att jag håller ett öga på de andras kalendrar med så man kan samordna sig lite så man träffas.

 

[Palermo]

Jag är högstadielärare, så den största delen av mitt arbete måste ju göras på själva arbetsplatsen. Den arbetsplatsförlagda arbetstiden är 35 timmar i veckan plus att jag har i snitt 10 timmar förtroendetid varje vecka som jag får göra var jag vill. Eftersom vi har ett helt hopplöst kontorslandskap som arbetsplats har vi dock möjlighet att göra en del av de 35 timmarna hemma om schemat tillåter det. Jag satt faktiskt inte på min stol vid mitt skrivbord där inne på hela förra läsåret för jag har gett upp om att få något gjort alls. Dels är det som ett akvarium mitt i skolbyggnaden med stora glasrutor ut mot korridoren, dels är det ett himla spring på kollegor hela tiden och framförallt är det väldigt sällan tyst. Alla pratar om allt där inne. Och jag kan inte koncentrera mig och då stör jag också... Jag hade absolut uppskattat att kunna göra mer av min planeringstid hemma, men den ligger ju där den ligger i schemat, så jag försöker leta upp andra ställen att arbeta på istället. Skolbiblioteket (med lurar) eller min sal om det inte är några andra lektioner där är det som funkar bäst.

Angående att skilja på jobb och fritid så är det ju sjukt svårt när man undervisar i ämnen man också är intresserad av... Plus att förtroendearbetstiden gör att man liksom alltid jobbar. Eller aldrig Men jag har lite förlikat mig med att det är som det är så jag gör ibland privatgrejer på jobbet och tänker på mitt jobb när jag rensar ogräs eller så. Undervisningsidéer kommer inte bara på arbetstid

Jag har också förtroendetid. En grej som jag kommer att tänka på när jag läser ditt inlägg är att det finns en risk att man "jobbar 50% hela tiden". Det behöver jag se upp med ibland. Det är ändå bra att i huvudsak jobba på dagen och ha fritid på kvällen. Det passar bäst ihop med resten av världen, också.

 

[Bison]

Jag vet inte heller. Och vi pratar massor av jobb hemma. Dels är vi intresserade av varandras jobb, vi jobbar i helt olika branscher, och är intresserade av varandras jobb. Och av hur den andra haft det under dagen.

Gissar jag rätt att du bor i hus, med möjlighet till ett arbetsrum, och inte sitter vid köksbordet när du jobbar hemma?

Tänk vad olika det kan vara. Jag ägnar inte mitt jobb en enda tanke när jag inte är på plats och vi pratar absolut inte jobb hemma
Jobbar också i olika branscher och visst är vi intresserade av hur vi har haft det under dagen men inte mer än så, finns så mycket roligare saker att prata om.

Jag jobbar för min fritid och samma gäller min partner.
Vi trivs bägge två asbra på våra jobb men det räcker att prata om dem när man är där.
Värsta jag vet att gå på aw och folk bara sitter och babblar jobb

 

[lizzie]

Blir någon av er störda på er fritid av att ha jobbet hemma?

För mig är det en stor nackdel med hemma jobb, jag kan lätt tänka på jobb och lösa problem när jag INTE JOBBAR = min fritid störs…
I teorin låter det bra för mig med möjligheten att gå en promenad eller mocka på lunchen, men i verkligheten är risken större att jag hela tiden är tillgänglig på telefon/Teams/i tanken och jobbar även när jag har rast/paus/slutat arbetsdagen.

Nej, jag har separat utrustning från jobbet (dator, mus, mobil etc) som jag stänger av när jag slutar mitt arbete. Använder sedan min privata dator, mobil.

/Lizzie