En sån där "hur hade ni reagerat"-tråd

[Sleepy]

Vännen har ca 1 h körtid härifrån

Det är ju ingenting?

 

[snow]

Det är ju ingenting?

Nä, men hen hade kommit hem mitt i natten eftersom besöket drog ut på tiden. Det är ändå så pass lång sträcka att man inte bör vara supertrött när man kör.

 

[MCP]

@snow
Jag hade nog också blivit lite irriterad (förr åtm.) men försökt göra det bästa av situationen där och då iallafall.
När man är sambos så är det ju inte "min" eller "din" lägenhet utan "vårat hem", så jag tycker inte det är mer än rätt att man frågar/ger lite förvarning om det är något som kommer påverka den andra också. Kommunikation och respekt och allt det där, ni vet

Självklart har ju även bostadsituationen, hur gästen är osv. viss betydelse också, men i och med att jag ganska ofta strunttar runt mer eller mindre påklädd där hemma, så skulle vilken gäst som helst påverka den friheten = det påverkar mig = gärna förvarning/fråga före om det går

 

[vallhund]

Nä, men hen hade kommit hem mitt i natten eftersom besöket drog ut på tiden. Det är ändå så pass lång sträcka att man inte bör vara supertrött när man kör.

Då kör man hem innan man blivit för trött.

 

[mandalaki]

Det är ju ingenting?

Då kör man hem innan man blivit för trött.

Men det är väl inga argument? Ska sambon säga till sin kompis att "en timme är faktiskt ingenting, nu får du gå" eller "tänk nu på att köra hem innan du blir för trött?"

Det får väl vara måtta på beskäftigheten

 

[Petruska]

Intressant att läsa era svar! Ffa att några verkar vara som jag; att spontana nattgäster påverkar ens "sfär" och liksom tar lite energi.

Jag tror att just det där är vad alla vi som tycker att det skulle vara lite irriterande känner. Men sedan är ju frågan på hur stort allvar man tar den känslan och i hur hög grad man tycker att den känslan är något som sambo bör anpassa sig efter.

Jag tänker nog att om man vill ha oinskränkt makt över vilka som kommer in i hemmet och när, så verkar det vara en bra idé att bo för sig själv, helt enkelt.

 

[Och_Aye]

Jag hade levt med det, helt klart. Vad jag tycker om kompisen är inte viktigt så länge hen inte är dum mot mig eller våra djur, typ.
Vi bor ju där båda två och oftast har min sambo inte någon som sover över lite oplanerat sådär, så jag hade umgåtts eller gjort något annat. Hade inte tyckt det vart så trevligt om min sambo blev irriterad om jag hade någon kompis över och det råkade bli lite sent någon gång.

 

[vallhund]

Men det är väl inga argument? Ska sambon säga till sin kompis att "en timme är faktiskt ingenting, nu får du gå" eller "tänk nu på att köra hem innan du blir för trött?"

Det får väl vara måtta på beskäftigheten

Varför skall sambon behöva säga någonting? Det är väl upp till gästen att planera sin tid o sitt resande?

 

[Petruska]

Varför skall sambon behöva säga någonting? Det är väl upp till gästen att planera sin tid o sitt resande?

Fast det där blir ju liksom helt meningslösa invändningar. Dels är det i efterhand, dels är gästen så vitt känt inte här, dels var det ju helt enkelt så att gästen stannade kvar.

Det blir något så underligt med sådana liksom uppfostrande kommentarer i efterhand, och dessutom långt borta från dem det berör.

När det gäller mina och min sambos vänner, så är helt enkelt varken de eller vi själva perfekta i varje ögonblick. Jag tycker nog att man får försöka leva med det utan att reta upp sig för mycket.

 

[mandalaki]

Varför skall sambon behöva säga någonting? Det är väl upp till gästen att planera sin tid o sitt resande?

Fast nu har han ju inte gjort det så varför ens fundera över hur han borde gjort?

 

[snow]

Jag tror att just det där är vad alla vi som tycker att det skulle vara lite irriterande känner. Men sedan är ju frågan på hur stort allvar man tar den känslan och i hur hög grad man tycker att den känslan är något som sambo bör anpassa sig efter.

Jag tänker nog att om man vill ha oinskränkt makt över vilka som kommer in i hemmet och när, så verkar det vara en bra idé att bo för sig själv, helt enkelt.

Jag hade levt med det, helt klart. Vad jag tycker om kompisen är inte viktigt så länge hen inte är dum mot mig eller våra djur, typ.
Vi bor ju där båda två och oftast har min sambo inte någon som sover över lite oplanerat sådär, så jag hade umgåtts eller gjort något annat. Hade inte tyckt det vart så trevligt om min sambo blev irriterad om jag hade någon kompis över och det råkade bli lite sent någon gång.

Jag tycker inte heller att det är en trevlig sak att känna sig irriterad över, men ändå så gör jag det? Försöker bita ihop men jag är nog rätt dålig på det tyvärr. Lite irritation pyser ändå ut.

Vi bodde på olika håll rätt länge vilket fungerade bra, särskilt för mig (obviously). Generellt trivs jag dock bra som sambo också och vi försöker ge varandra stor frihet att vara de vi är, men ibland uppstår sådana här situationer där det blir tydligt att vi är väldigt olika. Ingen superstor grej egentligen men det är intressant tycker jag att höra hur andra hade känt/reagerat, eftersom det är lätt att få för sig att det bara finns ett sätt som är "rätt".

 

[mandalaki]

Jag tycker inte heller att det är en trevlig sak att känna sig irriterad över, men ändå så gör jag det? Försöker bita ihop men jag är nog rätt dålig på det tyvärr. Lite irritation pyser ändå ut.

Vi bodde på olika håll rätt länge vilket fungerade bra, särskilt för mig (obviously). Generellt trivs jag dock bra som sambo också och vi försöker ge varandra stor frihet att vara de vi är, men ibland uppstår sådana här situationer där det blir tydligt att vi är väldigt olika. Ingen superstor grej egentligen men det är intressant tycker jag att höra hur andra hade känt/reagerat, eftersom det är lätt att få för sig att det bara finns ett sätt som är "rätt".

Acceptera din irritation, kanske? Klart att det skulle vara skönare att inte behöva bli irriterad, men ett sätt att avdramatisera en känsla kan faktiskt vara att acceptera den. "Jaha, nu blev jag irriterad igen" - och inte värdera känslan, bara konstatera den.

Mänsklig samvaro är nog svår att klara utan lite gnissel då och då.

 

[Lena Furberg]

Lite beror det väl på hur ofta det händer? En gång är "ingen gång" eller hur man ska säga, men blir det en vana får man kanske prata igenom det ordentligt.

Jag är lite i motsats sits - min sambo tycker inte att jag behöver ta hem övernattande kompisar och det har varit lite jobbigt. Jag tycker det är jättemysigt att sitta uppe till sent på kvällen, dricka lite vin, äta, och prata om allt möjligt som man kanske inte gör om man ses lite snabbt om aftonen. Äta frukost tillsammans, gå ut en sväng på morgonen, osv osv. Jag tycker mig ha rätt till detta även om vännerna kanske inte är sambons bästisar - inte så att han ogillar dem men han kanske inte har så mycket gemensamt med dem att han vill sitta med och prata häst t.ex. ..... Jag blir lite irriterad om han ska sura över detta, det är nåt han faktiskt kan "bjuda" mig på. Det händer ju inte precis varje vecka!

 

[Petruska]

Jag tycker inte heller att det är en trevlig sak att känna sig irriterad över, men ändå så gör jag det? Försöker bita ihop men jag är nog rätt dålig på det tyvärr. Lite irritation pyser ändå ut.

Vi bodde på olika håll rätt länge vilket fungerade bra, särskilt för mig (obviously). Generellt trivs jag dock bra som sambo också och vi försöker ge varandra stor frihet att vara de vi är, men ibland uppstår sådana här situationer där det blir tydligt att vi är väldigt olika. Ingen superstor grej egentligen men det är intressant tycker jag att höra hur andra hade känt/reagerat, eftersom det är lätt att få för sig att det bara finns ett sätt som är "rätt".

Jag tänker nog ungefär som @mandalaki .

Jag blir lite småstörd i sådana situationer, men jag ser irritationen som min sak att hantera, inte sambons och än mindre gästens.

Och jag tänker helt enkelt "ja, ja, nu blir jag irriterad, typiskt mig att vara så där oflexibel".

Sambo vet naturligtvis att jag tycker att det kan vara lite småirriterande, men han vet också att jag tycker att han ska göra som han tycker med sina vänner. Och omvänt. Jag har också övernattande vänner ibland, och jag tar för givet att han då uppför sig så att gästen känner sig välkommen och väl omhändertagen, oavsett om han behöver kämpa med irritation eller inte.

 

[mandalaki]

@snow Om det var det motsatta, att du ville låta en kompis sova över, skulle du verkligen gilla om din sambo tjurade över det?

 

[snow]

@mandalaki @Petruska Hmm, det ligger nog något i att jag värderar min irritation och känner mig irriterad på mig själv för att jag blir irriterad (?!). Alltså att jag har "fel" känsla och måste tränga bort den till varje pris, typ.

Lite beror det väl på hur ofta det händer? En gång är "ingen gång" eller hur man ska säga, men blir det en vana får man kanske prata igenom det ordentligt.

Jag är lite i motsats sits - min sambo tycker inte att jag behöver ta hem övernattande kompisar och det har varit lite jobbigt. Jag tycker det är jättemysigt att sitta uppe till sent på kvällen, dricka lite vin, äta, och prata om allt möjligt som man kanske inte gör om man ses lite snabbt om aftonen. Äta frukost tillsammans, gå ut en sväng på morgonen, osv osv. Jag tycker mig ha rätt till detta även om vännerna kanske inte är sambons bästisar - inte så att han ogillar dem men han kanske inte har så mycket gemensamt med dem att han vill sitta med och prata häst t.ex. ..... Jag blir lite irriterad om han ska sura över detta, det är nåt han faktiskt kan "bjuda" mig på. Det händer ju inte precis varje vecka!

Rationellt så tycker jag precis så! Min sambo släpar verkligen inte hem spontant övernattande vänner särskilt ofta och jag tycker att han ska ha friheten att kunna göra det.

 

[snow]

@snow Om det var det motsatta, att du ville låta en kompis sova över, skulle du verkligen gilla om din sambo tjurade över det?

Nä alltså det skulle jag ju inte. Och därför är jag irriterad på att jag blir irriterad över det. Dock så är sannolikheten väldigt låg att jag skulle ha en spontant övernattande kompis, dvs jag hade frågat/meddelat min sambo innan.

 

[Badger]

Men det är väl inga argument? Ska sambon säga till sin kompis att "en timme är faktiskt ingenting, nu får du gå" eller "tänk nu på att köra hem innan du blir för trött?"

Det får väl vara måtta på beskäftigheten

Exakt, tycker det är lite svårt att fråga i den situationen, har svårt att se det framför mig. Klockan har blivit sent och det börjar bli farligt att köra och pojkvännen säger till sambon - i en tvåa -du förresten kom med in i sovrummet ett tag det är en sak jag måste fråga. Och så viskar man i sovrummet -är det ok om... och sedan går ut och säger -men sov över eller nej tyvärr det gick inte.. Allt blir liksom lite jobbigt Så jag hade tyckt det var ok en gång men blivit sur om det blev en vana utan att han frågade om det var ok.

 

[mandalaki]

Nä alltså det skulle jag ju inte. Och därför är jag irriterad på att jag blir irriterad över det. Dock så är sannolikheten väldigt låg att jag skulle ha en spontant övernattande kompis, dvs jag hade frågat/meddelat min sambo innan.

Då tror jag att det där med att acceptera irritationen utan att värdera den är bästa vägen att gå. En KBT-terapeut som skulle hjälpa mig att hantera känslorna kring min migrän sa: "Konstatera bara att nu kom den där känslan igen, värdera den inte, släng den över axeln och lämna den bakom dig" ungefär. Så gjorde hon en rörelse över axeln som om hon slängde något. Inte så dumt tänkt, faktiskt.

 

[Badger]

@mandalaki @Petruska Hmm, det ligger nog något i att jag värderar min irritation och känner mig irriterad på mig själv för att jag blir irriterad (?!). Alltså att jag har "fel" känsla och måste tränga bort den till varje pris, typ.

Fast man får väl irritera sig, folk irriterar sig ju på skidbacke på osten också, det är väl klart det är ok att irritera sig över plötslig övernattande gäst.