En svår fråga

Min psykolog har frågat mig om det finns några tillfällen då livet är lite bättre. Hon trodde att sådana tillfällen fanns. Frågan är svår och jag måste tänka rätt länge för att komma på något. Livet är liksom jämngrått hela tiden och jag blir aldrig av med det. När jag gör saker så märker jag ju inte det gråa men det återkommer alltid så fort jag upphör med aktiviteten. Det gråa är liksom närvarande hela tiden alldeles oavsett.

Om jag nu ändå ska pressa fram något tillfälle när det gråa faktiskt lättar, så är det nog när jag rider lektion. Tyvärr har jag inte råd med det just nu. Det kan också lätta ibland då jag pratar med någon om något intressant.

Men frågan är svår. Jag får fundera vidare.

 

[Sel]

Jag tycker en hund förtar hela poängen med en promenad. Det går långsamt och man blir liksom aldrig klar när hunden ska nosa hela tiden. Jag kan inte försjunka i mina egna tankar för jag måste hela tiden ha fokus på hunden.

Så synd att det inte fungerar för dig, för mig är en hundpromenad den bästa nedstressningen som finns. Jag blir liksom hjälplöst munter av att se hur de trivs med livet, själv kan jag inte ens åka buss utan hundarna utan att någonting fattas,
Men är det inte för dig, så är det inte för dig.

 

[Magiana]

Så synd att det inte fungerar för dig, för mig är en hundpromenad den bästa nedstressningen som finns. Jag blir liksom hjälplöst munter av att se hur de trivs med livet, själv kan jag inte ens åka buss utan hundarna utan att någonting fattas,
Men är det inte för dig, så är det inte för dig.

Jag hade en egen hund för många år sedan och sen när hon gått bort så tyckte jag det var så skönt att kunna bestämma tempot själv när jag var ute och gick.

 

[Sel]

Jag hade en egen hund för många år sedan och sen när hon gått bort så tyckte jag det var så skönt att kunna bestämma tempot själv när jag var ute och gick.

Jag ser vad du menar, men själv har jag aldrig lyckats motivera mig själv till att promenera för promenerandets skull. Man är olika, helt enkelt!
Mina tanter är ju dessutom lösa nästan hela tiden och hänger liksom på i tempot jag sätter. (som ofta inte är särskilt snabbt förstås. Det finns svampar som ska plockas, konstiga saker att peta på, insekter och ruttna grejer att fotografera och så vidare i all oändlighet!)