Abova
Trådstartare
Går sen ett tag tillbaka i funderingar på att köpa mig en till hund.
Det skulle passa rätt så bra just nu då jag kommer jobba hemma på gården ett tag framöver.
Enda oron är egentligen min gammelgubbe här hemma som redan är döv sen liten men nu också börjar få dålig syn. Jag är livrädd för att hans sista år ska bli negativt påverkade av att jag tar en hund till, och därför drar jag mig , samtidigt som att han kanske inte alls skulle tycka illa om det utan tillochmed uppskatta det.
Jag har dock, så gott som bestämt mig för att inte ta en hanhund/valp så länge gubben är i livet då han är en dominant herre som har ett stort behov av att sätta slynglar på plats, tikvalpar och vuxna tikar har han dock haft mycket mer tålamod med. så därför har jag bestämt för att för första gången någosin köpa en tik, tanken är ju då också att jag kan ta en kull valpar och behålla en hanhund därifrån senare , hanhunds-människa som jag är!
Men så var det detta med rasval.
Det självklara valet har sedan jag fick min underbara boxervalp för 8 år sedan varit ... boxer.. .och aldrig något annat, min Hugo var den vackraste , klokaste, underbaraste , mest fantastiska hund jag någonsin träffat, men när jag förlorade honom innan han ens fyllt 5 i en hjärntumör, var valet inte lika lätt igen, snarare "aldrig mer boxer" . Förlusten av honom knäckte mig totalt och det är först nu jag ens kunnat överväga boxer igen.
Men så var det, det där med hälsan. Jag totalälskar boxerns pesonlighet och har inget att invända där, men hälsan.. de har mycket sjukdomsproblematik, och jag gillar inte allt med deras utseende.
Personligen vill jag ha en lite grövre hund men framförallt med lite längre nos, jag ser nämligne inte poängen med dessa ihoptryckta nosar. Jag vill ha en sund och frisk hund med fysiologiska förutsttningar att änvända sin kropp ultimat, och fullt ut tycker jag tyvärr inte boxern stämmer på detta ...och vill man framöver avla är det ju bra om man är förtjust irasstandarden! men så tänker jag efter och hittar ingen annan ras som jag gillar bättre .
Har sneglat lite på bullmastiff men tycker de är för tunga , jag vill ju kunna var ordentligt aktiv med min hund, rida ut med den etc och det känns tufft för en bulle!?
Har även kollat på amerikansk bulldogg, afrikansk masiff, amstaff .. men känner inget större förtroende för uppfödarnas seriositet och upplever att det finns mycket "skräp" . Jag har även funderat på rottis.. men känner väl lite samma som för bullmastifferna. Jag gillar ju doggarnas utseende men inte för ihoptryckta nosar vill inte ha en långhårig hund och inte en jakthund. Har 2 st engelska springerspaniels och en labrador i familjen och inga fler sådana önskas.
Så då är jag tillbaka på boxer igen! Ska jag våga igen, , har ju i denna ras bra kontakter och kan få en bra hund med "friska gener" men det är ju ändå ingen garanti. Funderar löst på att strunta i valp och ta en ung omplaceringstik istället, men något bromsar mig.
Har ni några reflektioner och tips?
Är inte van att vela i mina beslut!
Det skulle passa rätt så bra just nu då jag kommer jobba hemma på gården ett tag framöver.
Enda oron är egentligen min gammelgubbe här hemma som redan är döv sen liten men nu också börjar få dålig syn. Jag är livrädd för att hans sista år ska bli negativt påverkade av att jag tar en hund till, och därför drar jag mig , samtidigt som att han kanske inte alls skulle tycka illa om det utan tillochmed uppskatta det.
Jag har dock, så gott som bestämt mig för att inte ta en hanhund/valp så länge gubben är i livet då han är en dominant herre som har ett stort behov av att sätta slynglar på plats, tikvalpar och vuxna tikar har han dock haft mycket mer tålamod med. så därför har jag bestämt för att för första gången någosin köpa en tik, tanken är ju då också att jag kan ta en kull valpar och behålla en hanhund därifrån senare , hanhunds-människa som jag är!
Men så var det detta med rasval.
Det självklara valet har sedan jag fick min underbara boxervalp för 8 år sedan varit ... boxer.. .och aldrig något annat, min Hugo var den vackraste , klokaste, underbaraste , mest fantastiska hund jag någonsin träffat, men när jag förlorade honom innan han ens fyllt 5 i en hjärntumör, var valet inte lika lätt igen, snarare "aldrig mer boxer" . Förlusten av honom knäckte mig totalt och det är först nu jag ens kunnat överväga boxer igen.
Men så var det, det där med hälsan. Jag totalälskar boxerns pesonlighet och har inget att invända där, men hälsan.. de har mycket sjukdomsproblematik, och jag gillar inte allt med deras utseende.
Personligen vill jag ha en lite grövre hund men framförallt med lite längre nos, jag ser nämligne inte poängen med dessa ihoptryckta nosar. Jag vill ha en sund och frisk hund med fysiologiska förutsttningar att änvända sin kropp ultimat, och fullt ut tycker jag tyvärr inte boxern stämmer på detta ...och vill man framöver avla är det ju bra om man är förtjust irasstandarden! men så tänker jag efter och hittar ingen annan ras som jag gillar bättre .
Har sneglat lite på bullmastiff men tycker de är för tunga , jag vill ju kunna var ordentligt aktiv med min hund, rida ut med den etc och det känns tufft för en bulle!?
Har även kollat på amerikansk bulldogg, afrikansk masiff, amstaff .. men känner inget större förtroende för uppfödarnas seriositet och upplever att det finns mycket "skräp" . Jag har även funderat på rottis.. men känner väl lite samma som för bullmastifferna. Jag gillar ju doggarnas utseende men inte för ihoptryckta nosar vill inte ha en långhårig hund och inte en jakthund. Har 2 st engelska springerspaniels och en labrador i familjen och inga fler sådana önskas.
Så då är jag tillbaka på boxer igen! Ska jag våga igen, , har ju i denna ras bra kontakter och kan få en bra hund med "friska gener" men det är ju ändå ingen garanti. Funderar löst på att strunta i valp och ta en ung omplaceringstik istället, men något bromsar mig.
Har ni några reflektioner och tips?
Är inte van att vela i mina beslut!
