En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida - del 11

[Kilauea]

Det var negativt.

Vad tråkigt

 

[Ingela_S]

Det var negativt.

Nej, vad synd...

 

[kmt]

Så tråkigt med negativa resultat här

Just nu känns det som om alla runt omkring är gravida, dyker upp magbilder i alla sociala medier hela tiden.
Var dessutom på tjejmiddag med gamla vänner förra helgen och en av dem kläcker ur sig att hon ska göra abort för att hon ”glömt skydda sig nu igen”. Hon har fyra barn redan.
En annan sa att hon ångrar sitt barn och ska göra slut med sambon för hon tycker illa om hans. De vet inget om vår situation men jag beställde en taxi, åkte hem och grät en skvätt.

Har varit ganska sansad kring barnlösheten tidigare men det börjar tära mer nu. Förmodligen för att jag är ganska nere efter familjemedlemmens dödsfall i december också. Igår kom besked att utredningen lades ner. Hade varit skönt att ha någon att skylla olyckan på även om jag vet att det är fel
Med tanke på hur upp och ner jag är känslomässigt känns det skönt att vi har skjutit på ivf-starten lite.

 

[em-pirre]

Så tråkigt med negativa resultat här

Just nu känns det som om alla runt omkring är gravida, dyker upp magbilder i alla sociala medier hela tiden.
Var dessutom på tjejmiddag med gamla vänner förra helgen och en av dem kläcker ur sig att hon ska göra abort för att hon ”glömt skydda sig nu igen”. Hon har fyra barn redan.
En annan sa att hon ångrar sitt barn och ska göra slut med sambon för hon tycker illa om hans. De vet inget om vår situation men jag beställde en taxi, åkte hem och grät en skvätt.

Har varit ganska sansad kring barnlösheten tidigare men det börjar tära mer nu. Förmodligen för att jag är ganska nere efter familjemedlemmens dödsfall i december också. Igår kom besked att utredningen lades ner. Hade varit skönt att ha någon att skylla olyckan på även om jag vet att det är fel
Med tanke på hur upp och ner jag är känslomässigt känns det skönt att vi har skjutit på ivf-starten lite.

Du behöver inte vara det minsta sansad. Jag brukar berätta om barnlösheten då det är som mest obekvämt för alla andra, om de håller på och tjatar om barn hela tiden.

Ibland är jag sansad och obrydd, ibland är jag arg eller förkrossad, ibland är jag ledsen och ibland är jag helt nöjd. Och jag känner att det är helt okej att låta sig känna så.

 

[kmt]

Du behöver inte vara det minsta sansad. Jag brukar berätta om barnlösheten då det är som mest obekvämt för alla andra, om de håller på och tjatar om barn hela tiden.

Ibland är jag sansad och obrydd, ibland är jag arg eller förkrossad, ibland är jag ledsen och ibland är jag helt nöjd. Och jag känner att det är helt okej att låta sig känna så.

Jag sa faktiskt åt dem att jag åkte hem för att jag inte pallade lyssna på deras misslyckade och tragiska livsval de gjort när allt vi önskade var ett barn.
De reagerade märkligt med att prata om andra kompisar som gjort misslyckade ivf och en som fått ett barn med handikapp och jag är så glad att jag inte är vän med dem längre. De saknar helt sociala skills och fingertoppskänsla. Av olika anledningar var det en engångsföreteelse att jag träffade dem.

Har inte hamnat i någon sådan sits tidigare, de flesta runt omkring är fantastiska och av de vi umgås med är det faktiskt bara en familj som haft enkla graviditeter utan ivf/missfall eller annat trassel så det är stor tolerans, stöttning och förståelse

 

[em-pirre]

En på mitt jobb sa till mig "Åh, blir du aldrig bebissjuk då alla i ditt team blir gravida hela tiden?" jag svarade som det är och stormade ut dramatiskt

 

[kmt]

En på mitt jobb sa till mig "Åh, blir du aldrig bebissjuk då alla i ditt team blir gravida hela tiden?" jag svarade som det är och stormade ut dramatiskt

Alla dessa klumpiga människor...

 

[Miks]

Skickar kärlek till er alla i tråden

Jag önskar sååååå mycket att ni alla får vad ni längtar efter

Kramar Miks

 

[em-pirre]

Skickar kärlek till er alla i tråden

Jag önskar sååååå mycket att ni alla får vad ni längtar efter

Kramar Miks

Tyvärr finns de alltid de som aldrig kommer att lyckas.

 

[Miks]

Tyvärr finns de alltid de som aldrig kommer att lyckas.

Jag vet... Så himla plågsamt

Stor kram
Miks

 

[SummerOfJoy]

Smyger in lite i tråden här efter att ha läst här ett tag
Efter att ha försökt utan resultat i två år så tog jag och min man tag i det och skickade in egenremiss RMC. Tycker det är jättejobbigt att söka hjälp då jag är rädd att få ett svar, allt hopp kan ju släckas iom man får svar Fick kallelse till provtagningar redan efter en vecka, och nu är det ca 2-3 månaders väntan innan man får träffa läkare och gå igenom provsvaren.
Hur förbereder man sig mentalt inför detta? Har redan ställt in mig på att vi inte kan få egna barn, för att inte bli besviken. Men det där hoppet finns ju alltid där Det jobbigaste är ju dock att inte veta, oavsett vilket svar man får sen så har man ju då något att förhålla sig till iaf

 

[em-pirre]

Smyger in lite i tråden här efter att ha läst här ett tag
Efter att ha försökt utan resultat i två år så tog jag och min man tag i det och skickade in egenremiss RMC. Tycker det är jättejobbigt att söka hjälp då jag är rädd att få ett svar, allt hopp kan ju släckas iom man får svar Fick kallelse till provtagningar redan efter en vecka, och nu är det ca 2-3 månaders väntan innan man får träffa läkare och gå igenom provsvaren.
Hur förbereder man sig mentalt inför detta? Har redan ställt in mig på att vi inte kan få egna barn, för att inte bli besviken. Men det där hoppet finns ju alltid där Det jobbigaste är ju dock att inte veta, oavsett vilket svar man får sen så har man ju då något att förhålla sig till iaf

Om man får svar. Det är ändå ganska vanligt att man är helt oförklarligt barnlös

 

[SummerOfJoy]

Om man får svar. Det är ändå ganska vanligt att man är helt oförklarligt barnlös

Vet inte vilket som är värst

 

[em-pirre]

Vet inte vilket som är värst

Jag hade alla gånger valt tydlig diagnos. Hur ska man annars veta om det är lönt att sätta hundratusentals kronor på IVF eller inte.

 

[kmt]

Smyger in lite i tråden här efter att ha läst här ett tag
Efter att ha försökt utan resultat i två år så tog jag och min man tag i det och skickade in egenremiss RMC. Tycker det är jättejobbigt att söka hjälp då jag är rädd att få ett svar, allt hopp kan ju släckas iom man får svar Fick kallelse till provtagningar redan efter en vecka, och nu är det ca 2-3 månaders väntan innan man får träffa läkare och gå igenom provsvaren.
Hur förbereder man sig mentalt inför detta? Har redan ställt in mig på att vi inte kan få egna barn, för att inte bli besviken. Men det där hoppet finns ju alltid där Det jobbigaste är ju dock att inte veta, oavsett vilket svar man får sen så har man ju då något att förhålla sig till iaf

Jag tycker inte att det går att förbereda sig. Jag har pendlat mellan avslappnad och stark, till helt hysteriskt ledsen.
Vi skickade vår egenremiss för ungefär ett år sen och fick lämna prover lika snabbt som ni, hade lämnat alla i mitten på mars.
Blev sen kallade på vårt första möte med läkare i juli. De är generellt kassa på att hålla vårdgarantins tider.
Fick klartecken att börja behandling i december efter vårt senaste besök men vi har valt att avvakta lite pga olika omständigheter.
Det enda rådet jag kan ge är att se till att kommunicera med din partner kring allt som händer.
Vi har med största sannolikhet svårigheter pga manlig faktor, men den avvikelse min man har på sitt spermaprov har man inte så mycket forskning kring så man vet faktiskt inte riktigt hur det påverkar fertiliteten. Jobbigt när man inte helt klart får veta varför och om man själv kan göra något för att påverka.

 

[Kattennizze]

Om man får svar. Det är ändå ganska vanligt att man är helt oförklarligt barnlös

Jag har alltid tänkt att det är det värsta. Den där ovissheten och att inte veta. Du har verkligen min sympati.Jag visste ju hela tiden varför jag aldrig skulle få barn på naturlig väg eftersom jag saknade ägglossning.

 

[em-pirre]

Jag har alltid tänkt att det är det värsta. Den där ovissheten och att inte veta. Du har verkligen min sympati.Jag visste ju hela tiden varför jag aldrig skulle få barn på naturlig väg eftersom jag saknade ägglossning.

Ja. Det suger. Jag tänkte ju att jaaa det var immunförsvaret eller proppar som spökade nu då jag blev gravid under kortison- och aspirinbehandling. Men sen blev det ju ändå skit innan vecka 7.

 

[Ingela_S]

Smyger in lite i tråden här efter att ha läst här ett tag
Efter att ha försökt utan resultat i två år så tog jag och min man tag i det och skickade in egenremiss RMC. Tycker det är jättejobbigt att söka hjälp då jag är rädd att få ett svar, allt hopp kan ju släckas iom man får svar Fick kallelse till provtagningar redan efter en vecka, och nu är det ca 2-3 månaders väntan innan man får träffa läkare och gå igenom provsvaren.
Hur förbereder man sig mentalt inför detta? Har redan ställt in mig på att vi inte kan få egna barn, för att inte bli besviken. Men det där hoppet finns ju alltid där Det jobbigaste är ju dock att inte veta, oavsett vilket svar man får sen så har man ju då något att förhålla sig till iaf

Jag tycker inte heller det går att förbereda sig helt. Jag har ställt in mig på att inte bli besviken, men ändå finns det ett litet hopp i bakhuvudet varje månad. Själv kan jag tycka det är helt okej att vara barnlös emellanåt, vi har det bra som vi har det. Men sen finns det stunder när allt bara suger och man inte vill nåt hellre än att få en liten till familjen. Känner mig så hemsk och elak som gör min man besviken varje gång mensen kommer, även om jag vet att han inte tänker så.

Jag håller tummarna stenhårt för er i alla fall!

 

[em-pirre]

Jag tycker inte heller det går att förbereda sig helt. Jag har ställt in mig på att inte bli besviken, men ändå finns det ett litet hopp i bakhuvudet varje månad. Själv kan jag tycka det är helt okej att vara barnlös emellanåt, vi har det bra som vi har det. Men sen finns det stunder när allt bara suger och man inte vill nåt hellre än att få en liten till familjen. Känner mig så hemsk och elak som gör min man besviken varje gång mensen kommer, även om jag vet att han inte tänker så.

Jag håller tummarna stenhårt för er i alla fall!

Känner igen allt

 

[Ingela_S]

Fått tid för undersökning av polyp på onsdag. Både vill och vill inte att de ska hitta nåt som behöver åtgärdas. Det är såklart bra om det finns något att behandla, om det nu stör möjligheten att bli gravid, men allting kostar ju tiiiiid... Tur att det inte är så långt till undersökningen i alla fall, jag var rädd att jag skulle behöva vänta 3 månader typ.