En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 12

[Eloise]

Jag har överallt blivit rekommenderad att testa mitt på dagen och absolut inte på morgonen.

Skulle precis skriva det att äl-test rekommenderas ju att inte ta med morgonrutiner. Däremot med graviditetstest rekommenderas det ju.

Är väldigt olika från klinik till klinik.. ibland får det mig att undra vem som har rätt?

 

[Kilauea]

Det har jag också läst överallt, men på min klinik ska man ta testet i morgonurinen både när man ska in på inseminering och på embryotransfer.

Det sa dom till mig med, men jag har aldrig fått positivt på morgonen så jag tog mitt på dagen.

 

[Cilla89a]

Får man lov att boka och komma på fertilitetsutredning på privat klinik även om det inte gått ett år?
Vi har ju "bara" försökt 5 ggr än så länge men vi pratade igår om att vi försöker en 6:e gång sen vill vi gärna göra fertilitetsutredning om man kan.
Klockan tickar, jag fyller 32 om 3 månader och sambon 36 år i höst

Hittade en privat klinik där man kunde boka fertilitetsutredning över nätet och där stod inget om att man skulle ha försökt minst ett år. För så är det väl via landstinget, att man ska ha försökt minst ett år innan man får höra av sig.
Men jag tänker om man pröjsar dem 4000 spännen för en utredning privat så är dem kanske mer öppna för att man får komma innan?

 

[Tora]

Får man lov att boka och komma på fertilitetsutredning på privat klinik även om det inte gått ett år?
Vi har ju "bara" försökt 5 ggr än så länge men vi pratade igår om att vi försöker en 6:e gång sen vill vi gärna göra fertilitetsutredning om man kan.
Klockan tickar, jag fyller 32 om 3 månader och sambon 36 år i höst

Hittade en privat klinik där man kunde boka fertilitetsutredning över nätet och där stod inget om att man skulle ha försökt minst ett år. För så är det väl via landstinget, att man ska ha försökt minst ett år innan man får höra av sig.
Men jag tänker om man pröjsar dem 4000 spännen för en utredning privat så är dem kanske mer öppna för att man får komma innan?

Betalar du själv så har det ingen betydelse.

 

[Eloise]

Får man lov att boka och komma på fertilitetsutredning på privat klinik även om det inte gått ett år?
Vi har ju "bara" försökt 5 ggr än så länge men vi pratade igår om att vi försöker en 6:e gång sen vill vi gärna göra fertilitetsutredning om man kan.
Klockan tickar, jag fyller 32 om 3 månader och sambon 36 år i höst

Hittade en privat klinik där man kunde boka fertilitetsutredning över nätet och där stod inget om att man skulle ha försökt minst ett år. För så är det väl via landstinget, att man ska ha försökt minst ett år innan man får höra av sig.
Men jag tänker om man pröjsar dem 4000 spännen för en utredning privat så är dem kanske mer öppna för att man får komma innan?

Det är bara med landstingsfinansierade fertilitetsbehandlingar man måste ha försökt ett år.
Sök ni privat nu om ni känner er stressade!

 

[KarinStarfighter]

Ja, och har man gemensamma barn så får man väl ändå söka sig privat?

 

[AgentCarter]

Det här med när man ska börja försöka... Vad det är svårt! Inte nog med att man har kroppen att ta hänsyn till så finns samhällets normer kring förhållande, tidigare barn och exs reaktioner.

Men tror nog att jag kommit fram till att det blir en "det blir om det blir" efter glömt ppillren några veckor och inte känt något sug på att börja igen Har ett barn men 3 missfall innan och börjar få åldersnoja då jag gärna vill ha två till inom 8 år.

Troligen ÄL innan helgen (kändes dedet som) så nu väntar jag på att tiden ska gå så det blir dags för test.
Ser väl inte jättemycket fram emot en december bebis, men det är för att vi har en 10 födelsedagar i januari/februari så hade varit skönt att få lite andrum

 

[Eloise]

Ja, och har man gemensamma barn så får man väl ändå söka sig privat?

Yes, så är det.

 

[Ingela_S]

Tack för pepp! Det är klart det kommer gå bra, men ändå jobbigt såhär inför. Mannen får inte följa med, vilket hade känts något bättre. Jag klamrar mig fast vid tanken på lugnande och starka smärtstillande Hoppas jag också får bli helt borta.

Så olika det kan vara. Här är äggplock det enda besöket som mannen får vara med på. Spermieprovet ska ju lämnas samtidigt, så männen är ju ändå på kliniken. Jag hade kunnat tänka mig att göra äggplock utan mannen med, jag har ju vanan inne så att säga. På vår privata kliniken ger man inte lugnande om det inte behövs, så där har jag varit med under hela proceduren. På landstinget gav de lugnande direkt, så de två första gångerna var jag helt väck och märkte ingenting.

 

[Voeux]

Jag är inne på sista cykeln med skydd nu. Vi funderade på att skippa det, det känns så himla fånigt att använda kondom när man vet att man vill ha barn, och jag dessutom vet om hur många av er och andra som försökt länge. Men skulle jag bli med barn denna månad så är BF den 5 januari, och det känns som stor risk att trilla över på mellandagarna. Jag bollade detta med en vän för ett par veckor sedan och sa att jag känner mig lite naiv och bortskämd som ens tänker så, man vet ju aldrig hur det går. Jag har aldrig blivit med barn av misstag, och fästmannen har aldrig gjort någon med barn. Så vi vet inte så mycket om vår fertilitet alls. Men vännen stöttade och sa att det är ju en månad det handlar om, så då kan vi ju lika gärna vänta, det kommer inte göra någon skillnad. Dessutom behöver jag inte tänka på att kanske vara preggo över bröllis då utan vi kan få "vår helg", med champagne och långa vinmiddagar, kanske blir det den sista av sådana helger på väldigt länge. Planerad ÄL är dessutom den helgen

Men ouff.. nu längtar jag. Jag har tänkt på barn i 4 år nu och även om jag är väldigt glad över att jag och fästmannen tog några år bara vi två, så känner jag nu när vi börjar planera det hur mycket jag faktiskt längtat. Han med märker jag, han gullar med varenda bebis vi träffar och läser böcker för kompisarnas barn på kvällarna. Jag har varit kär i många i mitt liv men jag är väldigt glad att just han ska bli pappa till mina barn, för jag kan verkligen inte se hur någon annan skulle kunna göra det bättre.

 

[Eloise]

Jag är inne på sista cykeln med skydd nu. Vi funderade på att skippa det, det känns så himla fånigt att använda kondom när man vet att man vill ha barn, och jag dessutom vet om hur många av er och andra som försökt länge. Men skulle jag bli med barn denna månad så är BF den 5 januari, och det känns som stor risk att trilla över på mellandagarna. Jag bollade detta med en vän för ett par veckor sedan och sa att jag känner mig lite naiv och bortskämd som ens tänker så, man vet ju aldrig hur det går. Jag har aldrig blivit med barn av misstag, och fästmannen har aldrig gjort någon med barn. Så vi vet inte så mycket om vår fertilitet alls. Men vännen stöttade och sa att det är ju en månad det handlar om, så då kan vi ju lika gärna vänta, det kommer inte göra någon skillnad. Dessutom behöver jag inte tänka på att kanske vara preggo över bröllis då utan vi kan få "vår helg", med champagne och långa vinmiddagar, kanske blir det den sista av sådana helger på väldigt länge. Planerad ÄL är dessutom den helgen

Men ouff.. nu längtar jag. Jag har tänkt på barn i 4 år nu och även om jag är väldigt glad över att jag och fästmannen tog några år bara vi två, så känner jag nu när vi börjar planera det hur mycket jag faktiskt längtat. Han med märker jag, han gullar med varenda bebis vi träffar och läser böcker för kompisarnas barn på kvällarna. Jag har varit kär i många i mitt liv men jag är väldigt glad att just han ska bli pappa till mina barn, för jag kan verkligen inte se hur någon annan skulle kunna göra det bättre.

Även om vi försökte i flera år och fick göra ivf med första barnet så tänkte vi också en del på beräknad födsel och avvaktade med behandlingen till bf skulle bli i slutet av januari och inte december, kanske är det naivt och bortskämt men det får man vara ibland tänker jag

 

[Voeux]

Även om vi försökte i flera år och fick göra ivf med första barnet så tänkte vi också en del på beräknad födsel och avvaktade med behandlingen till bf skulle bli i slutet av januari och inte december, kanske är det naivt och bortskämt men det får man vara ibland tänker jag

Ja, visst är det så. Likväl som det kan dröja så kan det ju också ta på första försöket, man har ju ingen aning fören man är där. Vi hade ju ändå planerat att vänta till denna vår så vad gör ett par månader hit eller dit.

 

[vinkelina]

Jag är inne på sista cykeln med skydd nu. Vi funderade på att skippa det, det känns så himla fånigt att använda kondom när man vet att man vill ha barn, och jag dessutom vet om hur många av er och andra som försökt länge. Men skulle jag bli med barn denna månad så är BF den 5 januari, och det känns som stor risk att trilla över på mellandagarna. Jag bollade detta med en vän för ett par veckor sedan och sa att jag känner mig lite naiv och bortskämd som ens tänker så, man vet ju aldrig hur det går. Jag har aldrig blivit med barn av misstag, och fästmannen har aldrig gjort någon med barn. Så vi vet inte så mycket om vår fertilitet alls. Men vännen stöttade och sa att det är ju en månad det handlar om, så då kan vi ju lika gärna vänta, det kommer inte göra någon skillnad. Dessutom behöver jag inte tänka på att kanske vara preggo över bröllis då utan vi kan få "vår helg", med champagne och långa vinmiddagar, kanske blir det den sista av sådana helger på väldigt länge. Planerad ÄL är dessutom den helgen

Men ouff.. nu längtar jag. Jag har tänkt på barn i 4 år nu och även om jag är väldigt glad över att jag och fästmannen tog några år bara vi två, så känner jag nu när vi börjar planera det hur mycket jag faktiskt längtat. Han med märker jag, han gullar med varenda bebis vi träffar och läser böcker för kompisarnas barn på kvällarna. Jag har varit kär i många i mitt liv men jag är väldigt glad att just han ska bli pappa till mina barn, för jag kan verkligen inte se hur någon annan skulle kunna göra det bättre.

Och så kan de gå andra vägen. Vi hade barn beräknat 22.11. Skönt tyckte vi. Inget decemberbarn med andra ord. Ha sa gossen och föddes 5.12

 

[Voeux]

Och så kan de gå andra vägen. Vi hade barn beräknat 22.11. Skönt tyckte vi. Inget decemberbarn med andra ord. Ha sa gossen och föddes 5.12

Ja man har ju ingen aning! Har en bekant som hade BF i början av april och fick slutet av december Lille krabaten växer på sig och allt har gått bra, med vissa svårigheter som hon tyvärr kommer behöva dras med i livet, men det enda man vet är ju egentligen att man inte vet någonting alls.

Rimligt dock att planera efter de mest sannolika scenarierna, till en början iaf.

 

[AgentCarter]

Jag är inne på sista cykeln med skydd nu. Vi funderade på att skippa det, det känns så himla fånigt att använda kondom när man vet att man vill ha barn, och jag dessutom vet om hur många av er och andra som försökt länge. Men skulle jag bli med barn denna månad så är BF den 5 januari, och det känns som stor risk att trilla över på mellandagarna. Jag bollade detta med en vän för ett par veckor sedan och sa att jag känner mig lite naiv och bortskämd som ens tänker så, man vet ju aldrig hur det går. Jag har aldrig blivit med barn av misstag, och fästmannen har aldrig gjort någon med barn. Så vi vet inte så mycket om vår fertilitet alls. Men vännen stöttade och sa att det är ju en månad det handlar om, så då kan vi ju lika gärna vänta, det kommer inte göra någon skillnad. Dessutom behöver jag inte tänka på att kanske vara preggo över bröllis då utan vi kan få "vår helg", med champagne och långa vinmiddagar, kanske blir det den sista av sådana helger på väldigt länge. Planerad ÄL är dessutom den helgen

Men ouff.. nu längtar jag. Jag har tänkt på barn i 4 år nu och även om jag är väldigt glad över att jag och fästmannen tog några år bara vi två, så känner jag nu när vi börjar planera det hur mycket jag faktiskt längtat. Han med märker jag, han gullar med varenda bebis vi träffar och läser böcker för kompisarnas barn på kvällarna. Jag har varit kär i många i mitt liv men jag är väldigt glad att just han ska bli pappa till mina barn, för jag kan verkligen inte se hur någon annan skulle kunna göra det bättre.

Du får väga för-och nackdelarna med datum och att kunna dricka champagne på bröllopet? Eller låt beslutet komma i stunden i sängen

Jag hade gärna undvikit en födelsedag mellan december-mars men blir väldigt mycket som försvinner då, speciellt om vi ska ta ett år med försök och sedan börja utreda osv. Då har de där 8 åren vi har på oss gått fort.

 

[Voeux]

Du får väga för-och nackdelarna med datum och att kunna dricka champagne på bröllopet? Eller låt beslutet komma i stunden i sängen

Jag hade gärna undvikit en födelsedag mellan december-mars men blir väldigt mycket som försvinner då, speciellt om vi ska ta ett år med försök och sedan börja utreda osv. Då har de där 8 åren vi har på oss gått fort.

Jag har sagt till fästman att min barnlängtan börjar bli så stark nu att beslut i stundens hetta är en hemskt dålig idé Han frågade för några månader sen, just i stundens hetta, om vi behövde skydd idag. Jag sa i efterhand att det är en dum idé att fråga mig för svaret just där och då kommer alltid bli nej Så jag har dumpat ansvaret för skydd på honom

Själv har jag inga direkta preferenser när det kommer till BF, förutom att jag gärna undviker just sluttampen på året. Jag inbillar mig att skrutten alltid kommer att vara minst av alla och kanske inte hänga med på förskolan och med kompisar. Det kanske inte alls är sant men det är det hjärnspöket jag har, samt att födelsedagen blir inklämd kring julstressen. Allt annat är fina bananer för mig. I min familj fyller ALLA på våren så en höstbebis hade faktiskt inte varit fel. Min vän som jag pratade med hade farhågan att hennes nästa kommer födas alldeles för nära sin första. Hon är själv tvilling och har fått dela sin födelsedag hela livet, och hon vill gärna att hennes barn ska få en egen födelsedag och eget firande. Det var hennes hjärnspöke. Jag svarade att jag själv fyller år på samma dag som min mamma, och jag har älskat att dela födelsedag med henne hela mitt liv. Då blev hon lite lugnare, när hon insåg att hennes upplevelse är just hennes, och hennes barn kanske kommer känna helt annorlunda.

 

[KarinStarfighter]

Innan vi försökte börja var det ju väldigt viktigt för mig att få barn tidigt på året men ju längre vi försökte och det inte tog sig ju mer oviktigt blev det.

Nu råkar sonen vara född i början av året. Hans kusin är två månader äldre men född året innan och ja. De kan ju ungefär lika mycket men han kommer få börja skolan ett helt år innan och ja, det känns ju rätt orättvist. Men tänker att det kommer gå bra ändå.

 

[Imogen]

Själv har jag inga direkta preferenser när det kommer till BF, förutom att jag gärna undviker just sluttampen på året. Jag inbillar mig att skrutten alltid kommer att vara minst av alla och kanske inte hänga med på förskolan och med kompisar. Det kanske inte alls är sant men det är det hjärnspöket jag har, samt att födelsedagen blir inklämd kring julstressen. Allt annat är fina bananer för mig. I min familj fyller ALLA på våren så en höstbebis hade faktiskt inte varit fel. Min vän som jag pratade med hade farhågan att hennes nästa kommer födas alldeles för nära sin första. Hon är själv tvilling och har fått dela sin födelsedag hela livet, och hon vill gärna att hennes barn ska få en egen födelsedag och eget firande. Det var hennes hjärnspöke. Jag svarade att jag själv fyller år på samma dag som min mamma, och jag har älskat att dela födelsedag med henne hela mitt liv. Då blev hon lite lugnare, när hon insåg att hennes upplevelse är just hennes, och hennes barn kanske kommer känna helt annorlunda.

Absolut är det ju en risk att barn födda sent på året är "efter" jämfört med jämnåriga kompisar. "Jämnåriga" barn födda i januari är ju i princip ett år äldre. Men min erfarenhet är ändå att individuella skillnader spelar större roll ändå. Jag har ett barn fött i april och ett i oktober. Aprilbarnet har alltid varit liten och inte sen i utvecklingen men absolut inte tidig. Hans bästa kompisar är födda på hösten och har i princip varit före honom med allt. Oktoberbarnet däremot är "först" när det gäller det mesta bland sina kompisar. Fick byta avdelning på förskolan ett år för tidigt och hänger med hur bra som helst.

Nu är jag gravid igen och bf är någon gång början/mitten av december. Det var inte helt meningen (eller ja alltså barnet i sig var meningen, men föräldrarna var inte riktigt med i matchen när de räknade på månader ). Vi tänkte mest på helst undvika födelsedag precis kring julafton, inte alls kring att vara född sent på året. Hade vi försökt längre eller om det inte var tredje barnet så hade vi antagligen inte brytt oss alls Nu får den här (om allt går bra) blivande bebisen stå ut med att vara ett decemberbarn helt enkelt! (Eller vem vet, storebror är född tre veckor tidigt )

 

[soom]

Plock gjort, 9 ägg (på 16 blåsor, är inte det väldigt många tomma?). Gjorde svinont mot slutet, och då ville dom inte ge mer smärtstillande.

Planerad insättning på fredag. På tal om födelsedatum så ger det en julbebis om det lyckas. Känns som en ganska dålig tid att fylla år, men skitsamma, nu kör vi. Jag har svängt från att tro att detta kommer lyckas på första försöket till att tro att det aldrig kommer gå.

 

[Ingela_S]

Plock gjort, 9 ägg (på 16 blåsor, är inte det väldigt många tomma?). Gjorde svinont mot slutet, och då ville dom inte ge mer smärtstillande.

Planerad insättning på fredag. På tal om födelsedatum så ger det en julbebis om det lyckas. Känns som en ganska dålig tid att fylla år, men skitsamma, nu kör vi. Jag har svängt från att tro att detta kommer lyckas på första försöket till att tro att det aldrig kommer gå.

Ett helt okej antal ändå tycker jag. Vad tråkigt att de inte ville ge tillräckligt med smärtstillande i slutet, det brukar de alltid vara frikostiga med enligt mina erfarenheter. Finns det nåt värre än att i en utsatt situation (som äggplock, gynbesök eller hos tandläkare) få höra "äh, nu är vi snart klara, du behöver inte mer bedövning" eller "så ont kan det väl inte göra" eller liknande. Vad fasen vet nån annan om hur ont jag har eller hur jag upplever det?

Men skönt att det gick bra i alla fall, jag håller tummarna för att det går bra på fredag.