Ensam med bonusbarn

[Acses]

Sv: Ensam med bonusbarn

Vi är alla olika, så är det ju! Själv skulle jag inte klara av en relation med en man vars barn jag inte kan älska. Det skulle vara alldeles för påfrestande för mig och det skulle tära på relationen.

Jag tror inte att det finns någon som skulle orka fullt ut att leva i en relation med mig och mitt barn om han inte verkligen kände för oss båda två. Med en 15 månaders tös och en väldigt frånvarande pappa så blir det inte speciellt mycket tid jag och min pojkvän har som är privat. Att spendera så mycket tid runt en människa som man känner att man aldrig kommer kunna älska, eller rent av ogillar, tror inte jag är speciellt bra för det egna psykiska måendet.

Jag kan aldrig kräva att någon ska älska mitt barn, eller anpassa sig efter henne, eller ens tycka om henne. Men jag kan välja att inte ha den människan i mitt liv.

 

[Inte_Ung]

Sv: Ensam med bonusbarn

*Knapplån, läst ända hit*
Jag blir ledsen över att så många ser dessa barn bara som belastningar och "problem" som skall lösas.
Var tog känslan för familjen vägen?
Om man är en familj så ingår ju alla barn i den.
Och det måste de göra på lika villkor.

Jag har 2 barn från ett tidigare äktenskap och dessa hör liksom både till mig och till "huset".
De bor här.
Den vuxna som är hemma får ta hand om dem.

Att de vuxna inte kan planera så att vardagen går ihop skall inte barnen behöva lida av.
I TS fall så är det ju vuxenplaneringen som har gått fel - på många vis.

Bara detta med att pojken inte håller tätt är ju något som måste skötas på ett vettigt vis.
Det finns vuxenblöjor, sängskydd, mediciner och en massa andra praktiska ting för att minimera problemet.
Allt detta brukar Landstinget där man bor stå för rent ekonomiskt då det räknas som hjälpmedel.
Vad de vuxna skall göra är att se till att där görs en ordentlig utredning.
Så att pojken kan få den hjälp han är berättigad till.
Det är ett jättevanligt problem just bland pojkar och det är genetiskt och ärvs oftast på mammans sida.

 

[humlanotrocadero]

Sv: Ensam med bonusbarn

Jag har inte läst alla svar men tycker spontant inte att det är "ditt" ansvar att ta pojken, det får mamman och pappan lösa så det funkar, meningen är väl att pojken ska vara med pappan det är väl de som ska umgås?

Tycker dock att det är en helt galen ursäkt att du "även ska ta hand om häst o hund" DET köper jag verkligen inte, ska en pojke behöva flytta sina rutiner för att ni har hund ?

Nää sälj hund o häst organisera så familjen funkar, det är ju nog orättvist att pojken ska flytta runt som en vandrare bara för att föräldrarna inte lever ihop längre (enligt mig ska faktiskt föräldrarna flytta runt som vandrare o inte barnen, knappst deras fel ju).

Som sagt, det är knappst ditt ansvar men skyll inte på häst o hund, det är inget argument tycker jag.

 

[lobell]

Sv: Ensam med bonusbarn

Fast det är en viss skillnad på ett litet barn på 15 mån och stora barn på 7-8 år. En bebis är inte formad att ogilla någon bara för att ena föräldern tycker det. Den går efter hur man är mot den.
Det är lätt att säga om man aldrig suttit i sitsen att -Jag skulle minsann älska min sambons barn oavsett vad.
Sen att tycka att om man inte älskar den andres barn så ska man inte vara ihop. Så då ska helst min sambo vara ensam tills hans barn är vuxna för att hans ex tycker det, eller vad?

Jag har valt att vara ihop och skaffa barn med honom trots allt runtom för att vi älskar varandra. Och jag ställer upp för honom genom att ställa upp på hans barn även om de behandlat mej som skit. Men nu har vi kommit till en vändpunkt då de förstått hur fel de gjort och nu kan vi vara en familj.
Jag kanske inte kan älska dem som mina egna men jag respekterar och hjälper dem mkt och det tycker jag räcker för nu.

 

[Acses]

Sv: Ensam med bonusbarn

Fast det är en viss skillnad på ett litet barn på 15 mån och stora barn på 7-8 år. En bebis är inte formad att ogilla någon bara för att ena föräldern tycker det. Den går efter hur man är mot den.
Det är lätt att säga om man aldrig suttit i sitsen att -Jag skulle minsann älska min sambons barn oavsett vad.
Sen att tycka att om man inte älskar den andres barn så ska man inte vara ihop. Så då ska helst min sambo vara ensam tills hans barn är vuxna för att hans ex tycker det, eller vad?

Jag har valt att vara ihop och skaffa barn med honom trots allt runtom för att vi älskar varandra. Och jag ställer upp för honom genom att ställa upp på hans barn även om de behandlat mej som skit. Men nu har vi kommit till en vändpunkt då de förstått hur fel de gjort och nu kan vi vara en familj.
Jag kanske inte kan älska dem som mina egna men jag respekterar och hjälper dem mkt och det tycker jag räcker för nu.

Jag har inte på något sätt sagt att man måste känna så som jag gör. En eloge till dig som orkar en sådan situation, jag skulle aldrig göra det. Jag har brutit ett förhållande med en man jag verkligen älskade just pga att hans barn och jag verkligen inte gick ihop, jag mådde dåligt av situationen och det var inte hållbart för mig.

Jag är anpassningbar i många led men på den punkten kan jag inte ändra mig. Jag har haft två förhållanden med stora barn som inte vart mina egna. Varav det ena inte höll b.la pga att det helt enkelt vart för påfrestande för oss alla som familj. Jag känner inte att den situationen hade vart hållbar för någon av oss. Barnen mådde dåligt av att ha mig i närheten då de verkligen inte tyckte om mig, och jag mådde dåligt av det. Förhållande nummer 2 med större barn inblandat var med min dotters far. Hans äldre dotter har jag fortfarande hos mig, trotts att vårat förhållande är slut, just för att jag tycker om henne så mycket och jag ser att det är viktigt att systrarna får chans att umgås. Trotts den tösens mammas åsikter om mig, trotts alla problem som var med umgänget med tösen när jag och exet fortfarande levde ihop.

För mig är det viktigt att alla i familjen ska tycka om varandra. Jag mår inte bra av att dagligen träffa människor jag inte tycker om, eller som inte tycker om mig. I min värld existerar ingen kärlek till en man som är så stark att jag är redo att i det långa loppet offra mitt mående för att hålla ett förhållande vid liv. Det är mitt sätt att fungera och sådan jag är funtad. Du har en helt annan toleransnivå och det är ju tur att vi alla är olika. '

Vi båda ser till våra familjers bästa, fast vi gör det på olika sätt. Så enkelt är det ju.

 

[lobell]

Sv: Ensam med bonusbarn

Fast att inte älska behöver inte betyda att man inte tycker om
Jag skulle knappast lägga ut pengar till dator och foderponny till barn jag inte tycker om..
Sen kanske det är skillnad om barnen inte tycker om mej oavsett vad föräldrarrna tycker. Då skulle jag nog stuckit för länge sen. Nu vet jag att de gjort som de gjort då mamman inte tillåtit dem tycka om mej pga av svartsjuka.
Bra att du kan ha kontakt med ditt bonusbarn från gammalt förhållande

 

[Hot Shot]

Sv: Ensam med bonusbarn

Bara detta med att pojken inte håller tätt är ju något som måste skötas på ett vettigt vis.
Det finns vuxenblöjor, sängskydd, mediciner och en massa andra praktiska ting för att minimera problemet.
Allt detta brukar Landstinget där man bor stå för rent ekonomiskt då det räknas som hjälpmedel.
Vad de vuxna skall göra är att se till att där görs en ordentlig utredning.
Så att pojken kan få den hjälp han är berättigad till.
Det är ett jättevanligt problem just bland pojkar och det är genetiskt och ärvs oftast på mammans sida.

Han har varit hos läkare flera gånger och fått medicin vilket inte hjälpte. Just nu har han "kalsonglarm" vilket fungerar bra på natten men detta är ju inget han har på dagen då det händer olyckor titt som tätt, oftast när vi är iväg på aktiviteter och han glömmer av att gå på toaletten. Har även föreslagit för pappan att han kanske skulle gå och träffa en barnpsykolog, tycker iaf att det kan vara värt ett försök. Men det vill inte mamman (fråga mig inte varför)?

 

[Luleå]

Sv: Ensam med bonusbarn

Bonussonen har dessutom ett problem i och med att han inte kan hålla tätt och det stör nattsömnen för TS och har man då en liten så MÅSTE man få sova när det finns möjlighet.

Men hur gör man då om man har två biologiska barn och är i samma situation? Nä, jag tycker inte att det är ett hållbart argument.

Det finns ju inget rätt eller fel svar på TS fråga, det är ju så olika från familj till familj. I vissa familjer betraktas alla barn som gemensamt ansvar oavsett vems gener de bär. Ibland kommer man bra överens, men bonusföräldern är ändå bara "pappas nya" och man har en lite större distans.

Det är ju fullt möjligt att det känns konstigt för pojken att vara hos TS när pappa inte är där. Eller så tycker han inte det.

 

[cirkus]

Sv: Ensam med bonusbarn



Jag kan bara hålla med !

Vad jag kan bli så förvånad över är att man kan ha så fullt upp att man inte "hinner"... om det hade varit ett biologiskt barn hade den frågan inte ens kommit in i huvudet.

I vår familj har det aldrig varit skillnad på barn och barn. Min sambo har bott veckovis med mina döttrar om jag har varit bortrest och faktum är att vi har inte ens kommit på tanken att det skulle varit på något annat vis.

 

[cewe]

Sv: Ensam med bonusbarn

Det jag reagerade på är om någon har pratat med barnet, han är iallafall nio år?

 

[Skumbananen]

Sv: Ensam med bonusbarn

Herregud, det låter ju helt vansinnigt att mamman skulle bli sur på TS sambo för att han inte kan ta barnet i mars. Borde man inte som förälder verkligen vilja ha sitt barn där? Och hur gör andra föräldrar som inte är skilda med sina barn på helgerna? Nu är det ju inte så att mamman är ensamstående heller.

Som barn måste det vara superskönt att slippa åka varje helg och byta miljö och istället ha pappa, syskon och sambo som kommer till honom någon gång i veckan.

 

[rutans]

Sv: Ensam med bonusbarn

*knapplån*

Måste erkänna att jag blir lite arg här. Inte på TS dock. Här säger TS rakt ut att hon inte orkar, vem har då rätt att kräva av henne detta? Det är inte svårt att göra sej utbränd på en månad, men desto svårare att ta sej tillbaka.

Har själv två bonusbarn i samma ålder som TS bonusbarn, och som jag tycker om väldigt mycket. Vi har även dom på helgerna och det går jättebra. Jag hjälper till om min sambo åker bort någon dag under helgen när vi har dom... och här kommer mitt men. Jag skulle aldrig ta på mej ansvaret att ta ansvaret över dem en hel månad om det inte redan var så att mamman var ute ur bilden och dom bodde hos oss på heltid. Meningen med det delade boendet är inte för min skull utan för fadern och barnens skull, jag kan aldrig ersätta föräldrarna. Därför känns det dumt om jag skulle ta hand om dem och de inte umgicks med någon av föräldrarna, bara för att det är den eller den helgen! Så därför tycker jag att är det enda argumentet barnledighet som biomamman kommer med, så är det hon som är den största egoisten.

Att säga att TS ska sälja sin häst och hund för en månads skull känns idiotiskt så antar att det menas på heltid för framtiden, betyder bonusbarn då automatiskt att man ska säga upp sitt intresse och liv, för att man ska orka ta hand om dem när ingen av föräldrarna vill/kan? En häst och hund är också ett stort ansvar, precis som barn och som jag har uppfattat det är det hon som har ansvaret för dessa och ingen annan, medan sonen fortfarande har en mor som också är ansvarig för honom.

Jobbar sambon varje helg? Annars går det ju bara att byta, eller som du faktiskt sa TS, åka och hälsa på sonen några dagar på vardagen, så han även får träffa sin far den månaden. Det blir ju ändå tvunget om dom ska kunna träffas under den månaden, för det är väl inte meningen att TS ska ta faderns plats helt?


Kissandet i sängen har jag också erfarenhet av, medicinen som någon har nämnt tidigare fungerar verkligen. Det behöver inte alls vara psykiskt som många här säger. Utan ofta är det genetiskt(föräldrarna kan ha varit sängvätare, eller bakåt i släkten) och kroppen ligger efter med en viss mognadsfas(kommer inte ihåg vad det hette) och inte tillverkar något ämne tillräckligt bra för att man ska kunna hålla sej, och det är detta medicinen hjälper till med. Så ofta är det detta som är problemet och inte välmåendet.

 

[Mirabell]

Sv: Ensam med bonusbarn

Tycker som du. Klart man ska ställa upp för sin familj. Det var väl bara en månad också?

 

[Mirre]

Sv: Ensam med bonusbarn

Har ni provat dessa?
http://www.drynites.com/se/drynites-information/default.aspx

 

[Torktumlare]

Sv: Ensam med bonusbarn

är han borta hela månaden? uppfattade det som om han jobbade på helgen och var hemma på veckodagarna?

 

[lobell]

Sv: Ensam med bonusbarn

Som jag förstod det skulle han jobba 4 dagar och vara hemma 4 dagar osv, vilket gör att han borde vara hemma nästan 2 helger under den månaden beroende på när han börjar i mars.
Förstår inte riktigt problemet i det hela då han borde kunna ha sonen något under de 4 dagar han är hemma.. han är ju ledig halva månaden, hur många är det? Eller är det jobbigt att åka 5 mil för att hämta kanske ?

 

[Hot Shot]

Sv: Ensam med bonusbarn

Som jag förstod det skulle han jobba 4 dagar och vara hemma 4 dagar osv, vilket gör att han borde vara hemma nästan 2 helger under den månaden beroende på när han börjar i mars.
Förstår inte riktigt problemet i det hela då han borde kunna ha sonen något under de 4 dagar han är hemma.. han är ju ledig halva månaden, hur många är det? Eller är det jobbigt att åka 5 mil för att hämta kanske ?

Som jag skrivit tidigare kommer vi självklart träffa honom efter skolan och nej, det är inte för långt att åka 5 mil för att lämna och hämta, herregud vilka påhopp vissa kommer med, vad tror ni att vi är för föräldrar. Även om han bodde hos mig under helgerna i mars när så vill ju självklart hans pappa träffa honom ändå när han är hemma. Problemet är att hans mamma inte vill rubba på rutinerna. Det är inte så att hon gör någon jättegrej av det men hon blir sur men då tycker jag hon får bli det, vilket sambon vill undvika. Jag tycker ändå att hon ska vara prio nr ett när inte pappan är hemma.

 

[Hot Shot]

Sv: Ensam med bonusbarn

Jag kan bara hålla med !

Vad jag kan bli så förvånad över är att man kan ha så fullt upp att man inte "hinner"... om det hade varit ett biologiskt barn hade den frågan inte ens kommit in i huvudet.

Klart att jag skulle hinna om jag var tvungen men han skulle ju inte få den uppmärksamhet som han skulle fått hemma hos mamman och jag tror att han skulle få det ganska långtråkigt. När vi är hemma både sambon och jag kan vi ju turas om att ta hand om lillen och den andre umgås med med pojken, dessutom åker vi iväg mkt till simhallen osv vilket jag inte har energi till när jag är ensam.

 

[cirkus]

Sv: Ensam med bonusbarn

okej.

Fortfarande så tror jag att känslan hos pojken kan bli att han är till besvär eftersom du inte har ork med att vara ensam med bägge två.

 

[lobell]

Sv: Ensam med bonusbarn

Som jag skrivit tidigare kommer vi självklart träffa honom efter skolan och nej, det är inte för långt att åka 5 mil för att lämna och hämta, herregud vilka påhopp vissa kommer med, vad tror ni att vi är för föräldrar. Även om han bodde hos mig under helgerna i mars när så vill ju självklart hans pappa träffa honom ändå när han är hemma. Problemet är att hans mamma inte vill rubba på rutinerna. Det är inte så att hon gör någon jättegrej av det men hon blir sur men då tycker jag hon får bli det, vilket sambon vill undvika. Jag tycker ändå att hon ska vara prio nr ett när inte pappan är hemma.

Jo,men du verkade ju tycka i första inlägget att det främst var för kisseriet på natten som var problemet. Sen skrev du att han hade kalsongalarm som funkade bra.
Nu är det för att han ska aktiveras och inte få långtråkigt. Det får vara tråkigt ibland när man är 9 år. Det är det säkert hemma hos mamman oxå.
Och nån helg borde väl din sambo vara hemma.
Och förklarar ni innan att det inte hinner bli så mycket aktiviteter när pappa är borta så kan han ju själv bestämma vad han vill. Kanske han nöjer sig med de helger pappan är hemma. Kanske han vill komma nån extradag när du är hemma.
Tycker du göra det till större problem än det borde vara, om du nu gillar killen..