Ensam med bonusbarn

[lobell]

Sv: Ensam med bonusbarn

Tror nog TS också handlar till sitt bonusbarn och tar ansvar över honom med. I det här fallet så tycker jag att du ska förstå att alla kanske inte har samma ork som dej, när du hade småbarn och sambo som jobbade mycket. Alla är vi olika och har olika behov. Orkar man inte så orkar man inte och som det tidigare har skrivits så är det varken bra för TS eller sonen, om hon då pressar sig för att göra biomodern nöjd. För som jag tidigare sa, vad är det för mamma som blir sur för att få ha sitt barn hemma hos sej?

TS är inte bara mer än människa.

Jag har småbarn, inte hade
Jag har heltidsbarn på 1, 2, 11, 13 och 16 år.
Handlar inte bara om ork då mamman är alkoholiserad och inte klarar att ta hand om barnen ordentligt. Jag kan ju inte lämna sambon och bonusbarnen i sticket för det..

 

[cirkus]

Sv: Ensam med bonusbarn

Håller inte med - jag var ensam med två från första stund. Men det är ju också det som färgar mig i den här typen av diskussioner.

KL.

Min sambo kom in i bilden när mina var 3 ½ år. Först trodde jag att han inte ville belastas med mina barn, men efter nån månad så tog han upp detta och sa att han VI är en familj - alla fyra. Efter den dagen så har inte på något vis ens setts som något annat än en pappa (även om barnen aldrig har kallat honom för pappa). Han har tagit samma ansvar för dem som jag. Nr vi sedan fick gemensamt barn så ändrades inte inställningen till flickorna.

Och pappan då ? Jo han har alltid haft dem varannan helg samt på sommaren om han inte har kunnat ha dem så har de varit med oss, vi har råddat med att byta helger och så. När han sedan träffade en tjej och de blev sambo så har liksom de varit familj också dvs om hon varit hemma och inte han så har ungarna varit där.

Tackochlov verkar alla inblandade ha samma åsikt om familj och vilka som ingår och inte. Det gör ont i mig att en mamma och/elller en bonusmamma inte orkar/vill ta hand som ett barn. För mig är det lika illa faktiskt.

 

[cirkus]

Sv: Ensam med bonusbarn

Och Nej, jag resonerar inte likadant med djur.

Djuren kan även jag välja bort om det skulle visa sig att min partner absolut inte tålde djur. Det kan jag inte med varken hans eller mina barn. Jag kan bara välja dem och jag skulle aldrig skaffa en partner som inte heller valde mina barn, vi skulle inte ha nån framtid. Jag skulle heller se en framtid med en partner som inte släppte in mig i sin familj.

.

 

[rutans]

Sv: Ensam med bonusbarn

Jag har småbarn, inte hade
Jag har heltidsbarn på 1, 2, 11, 13 och 16 år.
Handlar inte bara om ork då mamman är alkoholiserad och inte klarar att ta hand om barnen ordentligt. Jag kan ju inte lämna sambon och bonusbarnen i sticket för det..

Hehe, har såklart=)

Men det var lite så jag menade! Som jag skrev i ett tidigare inlägg: skulle mamman vara ute ur bilden och jag skulle ha dom på heltid så skulle saken vara annan. En alkholiserad mamma ser jag som en mamma som "ute ur bilden". Men i TS fall verkar det ju inte vara så utan en fullt "fungerande" mamma. Och då känns det för min del väldigt konstigt när denne hellre skickar iväg sitt barn till sin bonusmamma bara för att det är deras helg istället för att ändra om. Eftersom anledningen till att ens barnet kommer till TS och sambon, är ju för att sambon är fadern och då kan ju aldrig TS vara "vikarie" för någon av dem för att de inte vill/kan/orkar. Då känns det för min del värre att dom håller på tjafsar om detta eftersom det för mej känns som det här är mer för biomammans skull än för sonens faktiskt.

Och i det här fallet känner ju TS att hon inte har den ork som behövs, och jag tror inte hon ser bara för sin egen skull utan även för bonusbarnet, sitt eget och för sina djurs skull. För även om en 9-åring ska kunna ha tråkigt, så är det inte så lyckat att han inte alls blir stimulerad någon av dessa helgdagar eftersom TS inte orkar aktivera honom.

Och eftersom det i det här fallet finns ett val - två fullt ansvarstagande föräldrar där den ena är ledig, så ska inte TS behöva ta på sig något som hon känner att hon inte orkar, bara för man principfast ska ha "din och min" helg.

 

[pernilla_s]

Sv: Ensam med bonusbarn

KL

Jag tycker det är sorligt att vissa delar in sin "familjs" barn i biologiska och bonusbarn. Alla är väl barn i familjen och vem som är den biologiska förälderns spelar väl ingen roll?

Jag har två barn med två olika fädrar. Jag är ihop med den yngstes pappa och jag kan lova att jag hade kastat ut honom om han hade tyckte att "vår" son var viktigare än "min". De är båda våra barn och båda två älskar dem lika mycket.

Min sambo tyckte den äldste är lika mycket hans son som hans egen. Det spelar ingen roll vem som avlade barnet utan vilka känslor man har. Jag hade aldrig velat ha flera familjer i en utan jag vill ha en hel familj, där ingen är mer värd än den andre.

Jag tycker synd om den stackars pojken som sitter i kläm mellan de vuxna. Hur bra mår han om han råkar höra de vuxna prata? Ni är de vuxna; väx upp och ta pojkens bästa i anspråk och inte era egna. Ursäkta att jag låter hård, men det är såna här situationer jag tycker är avskyvärda.

Jag klargjorde från första stund med sambon att skulle vi vara tillsammans så var min son vår son och inga skillnader fick någonsin göras mellan "min" och "våra" barn.

Att jag särskiljer barnen i texten som min och vår har inget med verkligheten att göra utan är bara som jag försöker förklara så ni förstår. Det bär mig otroligt emot då båda är våra barn.

 

[rutans]

Sv: Ensam med bonusbarn

Håller inte med - jag var ensam med två från första stund. Men det är ju också det som färgar mig i den här typen av diskussioner.

Bara för att en person fixar en sak, behöver inte betyda att en annan fixar samma grej. Bakgrunden till det hela brukar ofta kunna vara olika, utan att behöva låta olika.

Min sambo kom in i bilden när mina var 3 ½ år. Först trodde jag att han inte ville belastas med mina barn, men efter nån månad så tog han upp detta och sa att han VI är en familj - alla fyra. Efter den dagen så har inte på något vis ens setts som något annat än en pappa (även om barnen aldrig har kallat honom för pappa). Han har tagit samma ansvar för dem som jag. Nr vi sedan fick gemensamt barn så ändrades inte inställningen till flickorna.

Och pappan då ? Jo han har alltid haft dem varannan helg samt på sommaren om han inte har kunnat ha dem så har de varit med oss, vi har råddat med att byta helger och så. När han sedan träffade en tjej och de blev sambo så har liksom de varit familj också dvs om hon varit hemma och inte han så har ungarna varit där.
Hon har väl orken.

Tackochlov verkar alla inblandade ha samma åsikt om familj och vilka som ingår och inte. Det gör ont i mig att en mamma och/elller en bonusmamma inte orkar/vill ta hand som ett barn. För mig är det lika illa faktiskt.
Här håller jag inte med, jag ser det värre att mamman som ändå har fött upp barnen, inte vill/orkar med sitt barn. Det är ändå hon som ska betyda mest för barnet av dom två.

Fet text i citatet är mitt svar.

 

[lobell]

Sv: Ensam med bonusbarn

Förstår vad du menar och håller med till viss del. Men i mitt fall var mamman
"fullt fungerande" i 4 1/2 år av 5, åtminstone utåt. Men jag hade ändå dem på lov och helger fast sambon jobbade. På det fick vi oxå en stämning av mamman som tack för hjälpen.

Jag säger absolut inte emot att pojken ska vara där mot sin egen och bonusmammans vilja, utan kan tycka att hur ska det gå senare om hon inte orkar igen. Om nu sambon har oregelbundna tider. Det är ju trots allt så att han tillhör båda familjer, inte bara den som har lust att ha honom.
Den det är mest synd om i slutändan är ju pojken om det upprepas och han vill vara med pappas familj.

 

[ameo]

Sv: Ensam med bonusbarn

Ingen som har tänkt tanken att biologiska mamman har rättat in sitt liv efter det utstakade umgängesschemat?

Jag vet flera mammor som har barnen på deltid som passar på att jobba arslet av sig när barnen är hos sin pappa, för att kunna jobba halvtid och hinna umgås ordentligt med barnen när hon har dem hos sig.
OM den aktuella bio-mamman i detta fallet skulle ha det så, med de planerat barnlediga uppbokade för jobb, så förstår jag mycket väl om hon blir lite trött på pappan om han vill börja byta dagar och greja.

 

[rutans]

Sv: Ensam med bonusbarn

Förstår vad du menar och håller med till viss del. Men i mitt fall var mamman
"fullt fungerande" i 4 1/2 år av 5, åtminstone utåt. Men jag hade ändå dem på lov och helger fast sambon jobbade. På det fick vi oxå en stämning av mamman som tack för hjälpen.

Jag säger absolut inte emot att pojken ska vara där mot sin egen och bonusmammans vilja, utan kan tycka att hur ska det gå senare om hon inte orkar igen. Om nu sambon har oregelbundna tider. Det är ju trots allt så att han tillhör båda familjer, inte bara den som har lust att ha honom.
Den det är mest synd om i slutändan är ju pojken om det upprepas och han vill vara med pappas familj.

Ah, nu förstår jag lite bättre, du tänkte inte bara denna månad utan även långsiktigt. Jag tänkte mer kortsiktigt och såg därför inte problemet.

Jag tycker fortfarande i det läget som jag tidigare har skrivit, men ser även jag ett litet problem i att sonen aldrig skulle få komma om fadern inte är där. Nu kan ju jag inte svara för TS räkning. Men vad jag tror så hade TS ställt upp om det varit en helg och inte fyra, om det var nödvändigt. Fyra är för en trött själ lite jobbigare. För fortsätter arbete varje helg för fadern även i framtiden, så borde dom nog ändra rutinen i vilket fall, så att det blev mer kvalitétstid med fadern när sonen är i hans familj. Annars blir ju den i princip lika med noll.

Otroligt dumt gjort av dina bonusbarns mamma...

 

[lobell]

Sv: Ensam med bonusbarn

Håller med till 100 % men tydligen var mamman ledig som jag förstod det.
Och det behöver ju inte vara att mamman inte vill ha sonen hemma för att slippa ha honom, det kan ju vara att han sett fram emot att vara hemma hos pappa och träffa nya syskonet oxå.
När mina stora barn var hos sin pappa varannan helg så hade jag helgschema och jobbade hans helg, och han visste att om han blev tvungen att göra nåt oväntat sin helg så fick han lösa det själv. Jag kunde ju inte gärna ta ledigt när det var schemalagt. Vi hade aldrig några problem med det.

 

[rutans]

Sv: Ensam med bonusbarn

Ingen som har tänkt tanken att biologiska mamman har rättat in sitt liv efter det utstakade umgängesschemat?

Jag vet flera mammor som har barnen på deltid som passar på att jobba arslet av sig när barnen är hos sin pappa, för att kunna jobba halvtid och hinna umgås ordentligt med barnen när hon har dem hos sig.
OM den aktuella bio-mamman i detta fallet skulle ha det så, med de planerat barnlediga uppbokade för jobb, så förstår jag mycket väl om hon blir lite trött på pappan om han vill börja byta dagar och greja.

Helt klart kan det vara så! Men om det kommer att bli en "vana" att fadern jobbar när sonen ska vara hos honom så är ju det heller inget bra alternativ. För då hinner ju inte de umgås ordentligt.

 

[lobell]

Sv: Ensam med bonusbarn

Ah, nu förstår jag lite bättre, du tänkte inte bara denna månad utan även långsiktigt. Jag tänkte mer kortsiktigt och såg därför inte problemet.

Jag tycker fortfarande i det läget som jag tidigare har skrivit, men ser även jag ett litet problem i att sonen aldrig skulle få komma om fadern inte är där. Nu kan ju jag inte svara för TS räkning. Men vad jag tror så hade TS ställt upp om det varit en helg och inte fyra, om det var nödvändigt. Fyra är för en trött själ lite jobbigare. För fortsätter arbete varje helg för fadern även i framtiden, så borde dom nog ändra rutinen i vilket fall, så att det blev mer kvalitétstid med fadern när sonen är i hans familj. Annars blir ju den i princip lika med noll.

Otroligt dumt gjort av dina bonusbarns mamma...

Håller med om det bara handlar om ett tillfälle, men tänkte lite längre

Och mamman i mitt fall fick vad hon förtjänade med sin stämning, vi fick barnen på heltid

 

[lobell]

Sv: Ensam med bonusbarn

Kan tillägga att jag till viss del förstår TS att det kan vara jobbigt och vet ju inte deras sits när pojken är där.
Jag var extremt trött när jag var gravid då det kom fram vid sista barnet att jag hade B12-brist, men då sa jag till barnen när de kom, att nu är jag trött och behöver lite hjälp och bad dem stoja utomhus när den lille sov eller om jag behövde vila. Vi hade inget val då mamman aldrig kunnat tänkt att ha dem sin helg oavsett vad. och hon jobbade inte alls de sista åren.
Och de ville vara hos oss då de träffade pappan antingen på dan eller kvällen beroende på hur han jobbade.

Men visst, ibland var det riktigt jobbigt, det erkänner jag

 

[cirkus]

Sv: Ensam med bonusbarn

Att folk är olika har till och med jag förstått....

Att lakoniskt säga att "hon har väl orken" om en person som valt att leva med en man som redan innan har barn tycker jag är lite märkligt. Hon har VALT och hon vet vad paketet innehåller. Som tur är har pappan haft den goda smaken att bara välja kvinnor som förstått vad det inneburit med barn sen tidigare.

Visst kan man vara trött, det kan finnas diverse problem hos föräldrarna, men att stöta bort ett barn - det gör man inte i min bok. Oavsett om man är bioförälder eller bonusförälder.

Jag tror att TS gör så gott hon kan. Men kanske bore sänka ambitionsnivån lite. Jag tolkar det som att det finns en massa aktiviteter som måste utföras på helger, babysim och allt vad det nu var. Man behöver inte göra allt sånt alla tillfällen. Ibland får man lov agtt prioritera annat. Och en 9-åring är rätt så självgående. Eller iallafall borde vara.

 

[boccia]

Sv: Ensam med bonusbarn

Han säger att det inte spelar honom någon roll. Antingen gör det inte det eller så vill han inte att mamma eller jag ska bli ledsen, det sistnämnda skulle inte förvåna mig då han är väldigt omtänksam. När jag var höggravid i somras och pappa på jobbet så var han väldigt mån om att jag skulle ha det bra, hjälpte till att bära matkassar, gjorde kalla drinkar osv (som iof smakade så hemskt så jag fick hälla ut dom i blomkrukan när han inte såg men tanken var ju god ).

Dock tror jag inte alls som vissa har skrivit att han skulle känna sig bortstött då han får stanna hos mamma några helger, snarare tvärtom. Då han bor här varje helg annars får de sällan en hel dag tillsammans, på vardagarna är det ju skola och diverse andra aktiviteter på eftermiddagen, och på loven är han ofta hos farmor som bor 20 mil härifrån.

Kan ni inte göra en deal då, att pojken i huvudsak ska bo hos sin mamma de helger hans pappa inte är hemma, men att han är välkommen till dig och sin lillebror NÄR/OM HAN VILL, oavsett ifall du är själv hemma eller inte?

Trots allt så tillhör han ju båda familjerna lika mkt, och då ser jag det som en självklarhet att han ska kunna välja. Kanske t.o.m. går att fixa en lösning så han kan bo hos er även på vardagar den perioden när pappan är hemma, 5 mil är ju ingen jättesträcka att skjutsa/hämta från skolan, och eftersom hans pappa ändå är ledig de dagarna så kan ju inte tiden vara något problem. På så sätt får han sin tid med sin pappas familj, och behöver inte känna sig bortprioriterad.

 

[hindalhunned]

Sv: Ensam med bonusbarn

Vilken tur att det finns en bonusmamma att skyffla över ansvaret på, hur hade biomamman och biopappan löst det annars
Jag kan absolut inte förstå hur man ställer krav på TS när det finns en ledig biomamma som bara vill vara barnledig.
Det måste ju innebära att ni mammor skulle resonera likadant dvs att era barn in absurdum skulle omhändertas av bonusmamman när biopappan planerat tokigt?


Det är absolut intressant att se hur många som verkar anse att bonusföräldrarna skall agera som bioföräldrar fullt ut.
QUOTE]



Så sant, jag håller helt med om detta!

 

[lobell]

Sv: Ensam med bonusbarn

Vilken tur att det finns en bonusmamma att skyffla över ansvaret på, hur hade biomamman och biopappan löst det annars
Jag kan absolut inte förstå hur man ställer krav på TS när det finns en ledig biomamma som bara vill vara barnledig.
Det måste ju innebära att ni mammor skulle resonera likadant dvs att era barn in absurdum skulle omhändertas av bonusmamman när biopappan planerat tokigt?


Det är absolut intressant att se hur många som verkar anse att bonusföräldrarna skall agera som bioföräldrar fullt ut.
QUOTE]



Så sant, jag håller helt med om detta!

Ni som tycker detta, har ni själv bonusbarn? Eller egna barn med bonusmamma/pappa?

 

[mino]

Sv: Ensam med bonusbarn

Men spelar det någon roll? Alla bonusfamiljer har väl knappast ordnat tillvaron och relationerna på samma vis, det finns ju fler än ett sätt att förhålla sig till barnen. I det här fallet tycker jag att man får räkna in omständigheterna, att det är ett barn som kissar på sig både dag och nattetid och att det finns en 7-månaders som också tar tid och kraft + djur. Bortsett från att barnet är ett bonusbarn så är det en hel del ansvar som plötsligt läggs på en person utan att den har chansen att påverka. Jag hävdar fortfarande: jobb är inte ett frikort för att släppa sin del ansvaret för hem och barn. Sambon borde anstränga sig mer för att avlasta TS när han nu måste iväg på jobb. Han gör det extremt lätt för sig när han förväntar sig att hon ska ta hand om allt. Om TS upplever att det blir för mycket jobb så tycks det vara upp till henne att lösa problemet, trots att det är han som plötsligt ändrar förutsättningarna för arbetsfördelningen. Visst kan bonusbarnet vara en av de första sakerna man vill prioritera, men jag förstår TS att hon inte tycker att hon ska behöva lösa allt. Det är ju samma gamla visa väldigt ofta av någon lustig anledning är det alltid kvinnorna som ska pussla, tänka ut lösningar och anpassa sig för att ruljangsen ska fungera.

 

[Mitra]

Sv: Ensam med bonusbarn

Min son bor på heltid hos sin pappa och min dotter på heltid hos mej. När exet åker på sina årliga golfresor på 1-2 veckor så är han hemma med sin bonusmamma, och när jag gör nåt på egen hand är dottern hemma med sambon dvs hennes bonuspappa. Vad är så konstigt med det? Det är inte att skyffla över ansvar, det är att vara familj.
Jag hade katt när jag träffade min sambo, och ja, han tömde kattlåda och köpte kattmat.. Likaväl som jag köpte kläder och leksaker till hans barn..
Ditt resonemang är sånt som gör att det heter dina och mina barn istället för våra barn.

Barn ska känna sig välkomna till sina föräldrar oavsätt var de bor. Så ska de känna att de kommer hem och är en i familjen inte en gäst som kan komma när man har tid eller ork.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Ensam med bonusbarn

Visst kan bonusbarnet vara en av de första sakerna man vill prioritera, men jag förstår TS att hon inte tycker att hon ska behöva lösa allt. Det är ju samma gamla visa väldigt ofta av någon lustig anledning är det alltid kvinnorna som ska pussla, tänka ut lösningar och anpassa sig för att ruljangsen ska fungera.

Jag instämmer med dig!

Hela tråden går ut på att inte ett hårstrå får krökas på den biologiska pappans huvud, men biomamma och bonusmamma är båda själviska. Samtidigt är det kvinnorna som förväntas reda ut de logistiska problem som faktiskt pappan är skuld till.

Ponera att pappan var ensamstående med sin son och ingen mamma fanns i bilden? hade han då kunnat ta ett jobb varje helg? han hade förmodligen varit tvungen att prioritera annorlunda, eftersom han faktiskt har barn och barnomsorg inte så lätt löser sig på helgerna.

Jag tycker att han sviker både son, sambo och sonens mamma i det här. För varför acceptera sådana arbetstider när han har ansvar för familj och barn?

Jag förstår om singlar eller barnlösa tar på sig mycket jobb, men har mindre förståelse för familjemödrar eller familjefäder som gör det. Nu kan det hända att TS och hennes sambo är överens om denna extra arbetsbelastning under en begränsad tid, men då får man också (anser jag) stå ut med konsekvenserna. Låt säga att 9-åringen var det gemensamma barnet, med sitt handikapp och allt - ja, då hade TS ändå fått stå ut med extra jobb och då inte bara på helgerna, utan hela tiden.

Det är beklämmande at pojkens handikapp ens skall tas upp i denna tråd, då det känns ovärdigt, rent av, att hans extra behov skall vålla sådana bekymmer. Om han kunde, så hade han väl gärna låtit bli att kissa på sig? Hur hade situationen sett ut om han dessutom var rullstolsburen? Hade TS sambo fortfarande käckt jobbat på helgerna då?

Jag anser att TS får anpassa sig mer till sin sambo än vad biomamman behöver göra. Hon är separerad och borde inte ha samma lojalitet gentemot sin exman som TS. Står det i umgängesavtalet att pojken skall träffa sin pappa vissa helger och avtalet är accepterat av båda parter, ja, då har hon frihet att göra vad hon vill. Helgen som pojken skall vara hos pappan är hans och därmed hans ansvar. Inte hennes.

TS däremot, skall inte behöva acceptera vad som helst, men om hon accepterar att pappan arbetar borta då får hon acceptera att sonen är där. Kanske har 9-åringen dessutom önskemål om att få vara med sitt syskon? Det är hans familj också.

Som jag ser på saken är detta ett vuxenproblem mellan TS och hennes sambo. Om du, TS har önskemål om ett annat upplägg, då måste du kräva att din sambo är hemma och tar ansvaret för sonen.

Inte välja bort sonen.