Ett barn eller flera?

[Kilauea]

För- och nackdelar med ett barn/flera barn. Hur tänker ni? Hur många barn har ni/vill ni ha och varför?

 

[Kilauea]

Börjar själv med mina tankar.
Ett barn
En fördel att han kan få all vår tid (ev sportmatcher/uppvisningar/läxhjälp mm i framtiden). Vi gillar dessutom att resa och det är enklare (?) och billigare med endast ett barn.
En fundering är på om det är större risk att han blir/känner sig ensam. Sambon tänker framförallt när vi går bort, att sonen (om vi har den kontakten) ensam ska ta hand om allt (blod är dock inte alltid tjockare än vatten).
Alltid en lekkamrat med ett syskon (om man är hyfsat nära i ålder framförallt skulle jag tro).

Förut sa jag två barn, sambon sa tre. Sen fick vi kämpa och nu har vi äntligen en och första halvåret sa vi "en räcker", men sista tiden (sonen är i skrivande stund snart 8 månader) har jag börjat tänka "kanske en till".
Sen försöker jag väga för- och nackdelar. Och det är därför jag vill ta del av era tankar.

 

[lilleknodd2]

Vi har en dotter, hon är snart 2,5 år. Har försökt få till syskon i över ett år men vart med om två sena missfall.

Vi har syskon både jag och sambon, jag har två och han har tre helsyskon och två halvsyskon. Nu i vuxen ålder har vi en nära relation till flera av syskonen och det är något vi vill kunna ge till våra barn också. Jag ville ha barn tätt, så att dom skulle ha mer glädje även nu som barn - men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Innan våra ”problem” så sa jag två barn, men kan nu tänka mig tre.

 

[Teilani]

Innan vi fick barn var jag väldigt fram och tillbaka, önskade mig allt mellan 0 och 4...

Sen fick vi vårt första barn för snart 6 år sedan och livet ställdes på ända. Inte på något konstigt sätt egentligen, ungen är frisk och rask. Har väl sovit dåligt sen han föddes och har ibland lite väl mycket nyfikenhet/livslust.

Men vi föräldrar var nog inte riktigt beredda på allt som ändras med barn. Vi har dessutom inte tillgång till barnvakt i någon större utsträckning. Det är den största anledningen till att vi nöjt oss med ett barn. En annan orsak är att jag inte trivdes som gravid och är orolig för vilka men kroppen skulle få kvarstående efter ytterligare en graviditet.

 

[Cilla89a]

Jag har en 5,5 mån gammal Nora idag och jag vill ha 2 barn och ganska tätt så dem har ”användning för varandra”, det är 3,5 år mellan mig och min yngre syster och jag tycker hon var rätt tråkig att leka med som liten för jag tyckte hon var trög och fattade inget

2 barn tycker jag känns lagom, min mamma var ensambarn och tyckte det var jättejobbigt som vuxen när hon var själv och skulle finnas där helt själv för mormor och morfar samt ta hand om allt när dem gick bort.
Jag är idag SÅ glad att jag har en syster!
Sen vill jag även räcka till som mamma och engagera mig i barnen när dem går i skolan (längtar redan efter att hjälpa till med läxor och matte ), och deras fritidsintressen. Jag höll på med hästar som liten och hängde jämnt med mamma i stallet. Därför känns 3 barn to much.

 

[Ja88]

Att (försöka!) ge barnen syskon var nog rätt så självklart för mig. Min "vision" var tre och de kom tätt, 3 år o 8 mån mellan äldsta och yngsta. Men nu väntar vi 4an lite på efterkälken (nr 3 kommer vara 4.5 när bebisen kommer), sen är det dock stopp av flera skäl, det blir bland annat mitt tredje kejsarsnitt. Det är klart att det rent logistiskt är lite mer krävande ju fler de blir och så ska man ha tid/ork/råd för allihop såklart men jag tycker ändå det är härligt med lite större familj, och hoppas att barnen ska tycka det är berikande att ha varandra.

Jag kommer från en väldigt "enslig" släkt. Båda mina föräldrar är ensambarn liksom min mormor (och morfar tror jag, han dog dock långt innan jag föddes). De har alla dessutom alla blivit väldigt ensamma som vuxna/efter att deras föräldrar gått bort vilket förstås kan vara slumpen. Jag var i praktiken ensambarn då min halvbror är 14 år äldre, så vi har aldrig varit syskonnära liksom. Vi har ju båda växt upp som enda barnet i hushållet, han har varit vuxen så långt tillbaka som jag minns.

Har alltid tyckt det varit tråkigt, jag hade ju inget av det där som kompisarna hade med någon att leka med, högtider fyllda med lek och stök (eftersom det inte fanns kusiner eller så heller var jag ju verkligen enda barnet jämt). Så jag var väldigt ensam hela uppväxten och blev kanske lite väl lillgammal.

Sambon däremot kommer från en stor släkt med två syskon och mängder av syskon till båda föräldrarna och kusiner. Han har absolut inte nära kontakt med alla (tror han har typ 33 kusiner!) men han har ett nätverk av släkt på ett helt annat sätt än vad jag har och många som funnits i hans liv hela uppväxten. (Ok det går ju iofs lite utanför själva syskonfrågan dock. )

Tror att syskonrelationer generellt är bra, sen finns det ju förstås sämre exempel också med syskon som inte alls gillar varandra.

 

[LadyCovergirl]

Jag är ensambarn och tycker att det har funkat himla bra
Min dotter är ensambarn hos mig men har tre halvsyskon på sin pappas sida.

Innan jag fick barn tänkte jag att jag ville ha två barn men när hon kommit kände jag mig färdig. Det är också en av anledningarna till att jag och hennes pappa separerade.
Skulle jag ändra mig har jag nog några år på mig men hittills har det inte hänt. (Och i ärlighetens namn tror jag inte att jag kommer ändra mig.)

Jag tycker att det är roligare ju äldre dottern blir och har ingen längtan efter att börja om med småbarn. Tilläggas kanske kan göras att hon varit tämligen enkel som liten och alltid sovit bra och knappt varit sjuk. Jag har vabbat fem dagar totalt

 

[FengurLaugar]

Vi har två barn med ganska exakt 3 år mellan och det har varit perfekt. Vi vill inte ha fler barn utan är väldigt nöjda med att vara en familj på fyra där alla får plats och samtidigt kan alla få göra saker på egen hand utan stress också. Jag vill inte släppa på mitt hästintresse t.ex och med de två barn vi har så funkar livet väldigt bra och ju större dom blir desto roligare har vi tillsammans allihop. Nu när yngsta snart är 4 år så börjar livet bli smidigare och smidigare. Vilket gör att vi absolut inte har lust att börja om

När jag ser hur bra dom leker ihop och tar hand om varandra så är jag glad att vi skaffade en till. Båda ville ha två från början också. Yngsta dottern önskar sig dock en riktigt bäbis i julklapp men får nöja sig med kusiner och sånt för fler syskon blir det inte

 

[DarkInNight]

Jag skulle vilja ha tre, vi har två nu.
Men efter en förlossningsdepression som övergick i utmattning med första barnet för sex år sedan och sen att ha krigat i fyra år efter andra barnet för att få hjälp med förlossningsskador, bråkat med vården för att sonen var sjuk och sen kommunen för att ge sonen trygghet på förskolan.. Är jag och min man helt slut.

Jag vågar inte utsätta min kropp eller psyke för mer.
Och det är jättetråkigt, jag har alltid sett vår familj med tre barn.

 

[TeamLundVer]

Vi har 2 barn med 2år och 5 mån mellan. Visst är det jobbigt ibland (de är 1,5 samt 4 nu) men de har så ofantligt stor glädje av varandra redan och jag hoppas att det bara blir mer. De har jättekul ihop och jag är så glad för att vi har 2.

Fler blir det inte då min kropp troligtvis inte kommer klara en graviditet till + att med 2 barn kan man springa efter varsitt

 

[Ray]

Tänker att fördel ett barn är bättre ekonomi och mer chans som förälder att få vardagen att flyta utan "stök".
Fördel fler barn är just att man har fler barn och mer stök... Och vill man ha fler är det nog så att man gillar att vara fler i familjen?

Jag är enda barnet och det är helt ok. Nu som vuxen kan jag ibland sakna att ha någon att gnälla om mina föräldrar med... Men i övrigt är det inget jag tänkt på. I slutändan ville jag dock ha fler barn själv och det mycket för att göra det lite mer jämlikt i familjen mellan barn och föräldrar. Att det inte blir ett barn som får allt tjat liksom...

Om man längtar efter fler tror jag man ska våga försöka. Tror det är värre att ångra att man inte får tog chansen.

 

[vinkelina]

Har två barn med 18 månader mellan. Tror att om vi skulle fått en av varje skulle jag vara nöjd. Älskar mina söner men saknar en dotter. Mannen är dock osäker på om han vill ha en tredje. Nu har vi lite tid att fundera då yngsta är bara 6 månader

 

[lil-sis]

Ett barn är lagom för mig.
Jag tog ju lite tid på mig att vilja ha ens ett. Och det känns fortfarande lagom. Jag känner inte att jag skulle kunna dela min tid mellan fler människor än vad jag gör idag och ändå orka/hinna pyssla med mitt.

Jag är så säker att jag steriliserades i början av året trots att barnet kom till med hjälp av IVF.

 

[Lazy Lady]

Vi skulle från början inte ha barn, sen bestämde vi oss för att ett blir lagom och blev gravida direkt.
När vi förlorade henne i v41 bestämde vi oss för att vi skulle ha minst ett till, nu 2,5år senare har vi fått två underbara gossar
För vår del så blev syskon jätteviktigt, dels för att ”bara” ha en syster i himlen kan bli lite tungt för barnet att bära och dels för att syskon födda tätt har oftast väldigt roligt ihop.
Så nu har vi dom! Men jag ska absolut inte ha fler.. Då får maken vara gravid i så fall

 

[Hyacinth]

Vi har två, 7 år drygt mellan.
Jag var helt klar efter första, ingen önskan alls om ett till. Sen fick jag lust, och det gick snabbt. Steriliserade mig direkt efter andra.

Jag är mycket nöjd med att ha så många år mellan. Jag hade inte velat ha två små tätt, men jag har haft vidriga graviditeter och fick en depression efter första.

 

[Emor]

Vi har två, med tre år emellan. De är nu 4 och 7 år gamla och även om jag absolut kan längta efter en till är det när jag tänker efter rätt orealistiskt att försöka få in en till i vår familj utan att förändra saker till det sämre. Vi skulle behöva leta nytt hus, jag nytt jobb osv. Det är helt enkelt inte värt det.

 

[cirkus]

Jag har tre. Första är tvillingar och jag var väldigt nöjd med det. Sen träffade jag nuvarande sambon och vi ville ha ett till och då hade vi turen att det blev så. Vi har inte behövt uppgradera nånting särskilt bara för att det kom ett barn till. Vi hade samma bil och samma bostad kvar, inte för att huset var gigantiskt (barnen delade rum) eller för att bilen var i bussmodell.

 

[clusia]

Vi har ett och både jag och sambon är rätt nöjda. Jag har 6 år till min brorsa och sambon har 10 år till sitt närmsta syskon så ingen av oss är uppvuxna med en tät syskonrelation. Tror det spelar roll för vi känner inget behov av att ha fler pga barnet ska få syskon.
Min brorsa har 3 barn och när vi umgås med dom så tänker vi alltid att tack och lov att vi inte har så många.
Jag har sagt att jag skulle kunna tänka mig att adoptera om typ 10 år om jag skulle ändra mig. Så slipper jag vara gravid.

 

[Poison-heart]

Jag har en son på 3 månader och har alltid vetat att jag vill ha egna barn så när jag och sambon träffades som redan hade två barn så gjorde jag klart för honom direkt att jag vill ha egna barn (gärna två). Så jag hoppas verkligen vi kan få till ett barn till, gärna så ålderskillnaden inte blir så mycket mer än 2 år mina bonusbarn är jättegulliga och jag tycker såklart jättemycket om dom men det blir ändå aldrig som ens egna.

 

[Kattennizze]

Jag ville ha 2. Så fick jag tvillingar när jag blev gravid igen efter mitt första barn, så nu har jag tre. Ärligt talat så känns det inte som om det skulle spela nån större skillnad om jag hade 4. Allt handlar om barnen ändå. Å andra sidan trivs jag bra med det, vilket faktiskt har förvånat mig.