Få jobb som ensamstående

[Mirre]

Måste ju vara fler än jag som är ensamstående.
Vad jobbar ni med? Hur löser ni det med tiderna?
Jobbar ni kväll, helg och natt?
Hur löser ni det?

Är själv med två barn, ett på heltid och ett varannan vecka och nattdagis finns inte här.
Hur fasen ska jag kunna få ett jobb då?

 

[Osthyvel]

Jag är emot tänket "tyck synd om mig, jag är ensamstående". Så mitt tips är att i första hand se vad du kan.

1. Har du någon utbildning?
2. Vad kan du?
3. Möjlighet att pendla?
4. Vad vill du göra för att nå ditt mål?

Jag var ensamstående i drygt 8 år, blev sambo igen förra våren. Gick isär när äldsta sonen var 6 månader. När föräldraledigheten tog slut hade jag ingenting, saknade utbildning, körkort och jobb. Vi levde på ekonomiskt bistånd, och jag fick gå en jobbskrivarkurs i grannkommunen. Blev att åka buss i 2 veckor. Började sedan praktik i en butik. Nämnde faktiskt aldrig min son, inte för att jag skämdes utan för att jag vägrade bli ett "offer". Fick sommarjobb i kassan, där anhöriga var barnvakt och i vissa fall fick jag byta bort obekväma tider när det inte gick att lösa. Fortsattse som timvikarie på mestadels dagtid och de tillfällen som sonen var hos sin pappa. Hörde ryktas om att nattdagis skulle öppna, och jag ringde som en tok. Som en stalker attackerade jag skolchefen, och det slutade med att sonen skolades in på nattdagis istället. Efter 2 år som timvikarie i kassan tröttnde jag och insåg att min enda chans var att skaffa mig en utbildning. Studerade till undersköterska, tog samtidigt körkort. Sedan kom drygt ytterligare 2 år som timvikarie innan jag fick min fasta tjänst inom vården. Extremt oregelbundna och obekväma tider.

Jag har löst det mesta, trots nattdagis, att försöka ta obekväma tider som midsommarafton, julafton, nyårsafton osv när sonen är hos sin pappa.

Min chef undrade på sista lönesamtal om hur jag kunde jobba alla tider jag fått genom åren när jag trots allt varit ensamstående. Vet många arbetskollegor som protesterat mot sina tider med motiveringen att de har barn. Ja, tyvärr löser ingen livet åt än och jag totalvägrar få fördelar för att jag har barn. Under min föräldraledighet nu så läser jag mitt slutbetyg eftersom jag är trött på att oftast arbeta kväll, helg och natt.

 

[Petruska]

Jag var ensamstående med ett barn (nästan på heltid) under några år. Jag utbildade mig under den tiden, studier och barnomsorgens öppettider passar perfekt ihop. Därefter arbetade jag några år som webredaktör, på vanlig dagtid, innan jag bytte till det arbete jag har nu, som också är på vanlig dagtid.

Utbildning, är väl det jag ser som lösning på ditt problem.

 

[monster1]

Jag är emot tänket "tyck synd om mig, jag är ensamstående". Så mitt tips är att i första hand se vad du kan.

1. Har du någon utbildning?
2. Vad kan du?
3. Möjlighet att pendla?
4. Vad vill du göra för att nå ditt mål?

Jag var ensamstående i drygt 8 år, blev sambo igen förra våren. Gick isär när äldsta sonen var 6 månader. När föräldraledigheten tog slut hade jag ingenting, saknade utbildning, körkort och jobb. Vi levde på ekonomiskt bistånd, och jag fick gå en jobbskrivarkurs i grannkommunen. Blev att åka buss i 2 veckor. Började sedan praktik i en butik. Nämnde faktiskt aldrig min son, inte för att jag skämdes utan för att jag vägrade bli ett "offer". Fick sommarjobb i kassan, där anhöriga var barnvakt och i vissa fall fick jag byta bort obekväma tider när det inte gick att lösa. Fortsattse som timvikarie på mestadels dagtid och de tillfällen som sonen var hos sin pappa. Hörde ryktas om att nattdagis skulle öppna, och jag ringde som en tok. Som en stalker attackerade jag skolchefen, och det slutade med att sonen skolades in på nattdagis istället. Efter 2 år som timvikarie i kassan tröttnde jag och insåg att min enda chans var att skaffa mig en utbildning. Studerade till undersköterska, tog samtidigt körkort. Sedan kom drygt ytterligare 2 år som timvikarie innan jag fick min fasta tjänst inom vården. Extremt oregelbundna och obekväma tider.

Jag har löst det mesta, trots nattdagis, att försöka ta obekväma tider som midsommarafton, julafton, nyårsafton osv när sonen är hos sin pappa.

Min chef undrade på sista lönesamtal om hur jag kunde jobba alla tider jag fått genom åren när jag trots allt varit ensamstående. Vet många arbetskollegor som protesterat mot sina tider med motiveringen att de har barn. Ja, tyvärr löser ingen livet åt än och jag totalvägrar få fördelar för att jag har barn. Under min föräldraledighet nu så läser jag mitt slutbetyg eftersom jag är trött på att oftast arbeta kväll, helg och natt.

Fast det är väll tiderna som är problemet här?
Hon har ju sitt barn på heltid dvs ingen pappa som tar det på midsommar, julafton och nyårsafton. Det kanske heller inte finns anhöriga som hjälper till, hur löser man det då?

Man behöver ju inte vara ett offer bara för att man tycker att något är svårt och ber om råd, det är en inställning som JAG vänder mig emot.

 

[Nenii]

Du fortsätter söka jobb och när chansen kommer så löser du bitarna runt i kring. Varför förutsätter du att det kommer bli problem? Är det tvunget att jobba obekväma tider?

 

[Sleepan]

Min mamma var så gott som själv med mig under hela min uppväxt. Pappa jobbade borta hela veckorna och var ledig när mamma var ledig.

Hon jobbade som barnskötare på dagis och jag gick hos dahmamma(fritids när jag blev stor nog för det).
Gick utmärkt, så ett jobb på dagtid borde funka

 

[Mirre]

Jag har sökt utbildningar men kommer inte in.
Både på distans och på plats sas. Utbildning till uska har jag sökt tre gånger, 2 gånger på komvux och en på distans. Kom inte in på komvux och kommunen är totalt ovilliga att betala en utbildning i en annan kommun oavsett om det är på distans eller ej.
Sökt en gång som behandlingspedagog men kom inte in, sökte en barnskötarutbildning på distans men kommunen sade nej till att finansiera det.

Så nej @Bexzor jag är inte ute efter sympatier, att ens skriva det var faktiskt ganska oförskämt.

 

[Osthyvel]

Fast det är väll tiderna som är problemet här?
Hon har ju sitt barn på heltid dvs ingen pappa som tar det på midsommar, julafton och nyårsafton. Det kanske heller inte finns anhöriga som hjälper till, hur löser man det då?

Man behöver ju inte vara ett offer bara för att man tycker att något är svårt och ber om råd, det är en inställning som JAG vänder mig emot.

Vi vet ingenting om hur pappan har sina barn. Som jag skrev mer i mitt inlägg så fick även jag byta arbetstid när det inte gick att lösa med barnvakt. Jag tillhör en av de som saknat möjlighet att ständigt ha barnvakt, och pappan har strulat med umgänge genom åren. Förskolan har ringt mitt jobb vid flera tillfällen då pappan inte hämtat som bestämt. Jag har då fått lösa barnvakt eller en vikarie som kunde arbeta mitt pass. Stressen att sköta jobbet medan man vet att förskolan egentligen har stängt men fröken kan inte gå hem då mitt barn är kvar. Att försöka hitta barnvakt eller vikarie en fredag eftermiddag i sista minut är inget att rekommendera.

Det är tufft att vara ensamstående, så visst får man tycka det. Att fråga om råd är det bästa man kan göra när man kört fast i sitt egna tänk. Men man får också inse att vägarna blir krokigare när man är ensamstående.

meningen "Är själv med två barn, ett på heltid och ett varannan vecka och nattdagis finns inte här.
Hur fasen ska jag kunna få ett jobb då?" får mig att reagera eftersom man får anpassa sig till vad man kan. Jaha, obekväma tider går bort. Då återstår dagtid, då får man se vilka jobb som ger dagtid och skaffa sig erfarenhet eller kunskap så man kan konkurrera om de jobben.

 

[Osthyvel]

@Mirre Upplever du det som oförskämt så får jag be om ursäkt.

Har du fullgjort gymnasiet så är kanske YH-program något att titta på även ev högskola. Man behöver inte gå specifika program utan kan även "bygga" ihop sina kurser genom att läsa enstaka kurser.
Vad får du för anledning av skolan till att du inte får läsa på komvux eller distans? De får inte neka, och du är första fallet jag ens hört talats om som inte kommer in på komvux. Var envis.

Kan du få praktik genom arbetsförmedlingen, och på så sätt få in en fot på arbetsmarknaden?

 

[Nenii]

@Mirre, både de uskor och behandlingspedagoger jag känner till jobbar obekväma tider så det är kanske inte optimala yrkesval för dig? Finns det något annat du är intresserad av?

 

[Mirre]

@Mirre Upplever du det som oförskämt så får jag be om ursäkt.

Har du fullgjort gymnasiet så är kanske YH-program något att titta på även ev högskola. Man behöver inte gå specifika program utan kan även "bygga" ihop sina kurser genom att läsa enstaka kurser.
Vad får du för anledning av skolan till att du inte får läsa på komvux eller distans? De får inte neka, och du är första fallet jag ens hört talats om som inte kommer in på komvux. Var envis.

Kan du få praktik genom arbetsförmedlingen, och på så sätt få in en fot på arbetsmarknaden?

Sökte på komvux i Örebro först ( eftersom det är mycket närmare än att åka till Lindesberg) men kommunen sade nej eftersom jag bor i Linde kommun och utbildningen finns här. Då anser dem att jag ska läsa i Linde och vägrar betala utbildningen i en annan kommun. Sökte sedan till komvux här istället, blev 13 reserv men fick ingen plats. Sökte då till barnskötarutbildningen på distans, men kommunen ansåg att den utbildningen var inte prioriterad och vägrade betala den. Även den var ju i en annan kommun, fast på distans då.

Försökte gå kurs i lokalvård via AF, men blev nej där med. Man skulle vara inskriven i något jobbgarantiprogram och det kunde jag tydligen inte bli. Vet inte varför.

 

[Girasol]

@Mirre Upplever du det som oförskämt så får jag be om ursäkt.

Har du fullgjort gymnasiet så är kanske YH-program något att titta på även ev högskola. Man behöver inte gå specifika program utan kan även "bygga" ihop sina kurser genom att läsa enstaka kurser.
Vad får du för anledning av skolan till att du inte får läsa på komvux eller distans? De får inte neka, och du är första fallet jag ens hört talats om som inte kommer in på komvux. Var envis.

Kan du få praktik genom arbetsförmedlingen, och på så sätt få in en fot på arbetsmarknaden?

Jag vet massor som inte får gå på komvux, väldigt vanligt i Växjö -den kommun jag bor i. Jag hade inget slutbetyg från gymnasiet men ändå högskolepoäng, ville läsa så jag har full behörighet till högskola men nekades.
Har nu över 5 års högskolestudier ( där jag läst 150%) men fortfarande inget slutbetyg från gymnasiet...

ot

Jag gick via gamla 25:4 + högskoleprov + att jag hade fristående kursbetyg i matte, samhällskunskap och naturkunskap. Svenska o engelska fick jag tillgodoräkna mig via 25:4. Idag finns inte den utan florerar i 22:3 eller om den heter 23:2 kommer inte ihåg och den är nu inte ett renodlat tvingande antagningssystem för skolan om jag fattat rätt. Har tagit mig in på sjuksköterskeprogrammet samt socionomprogramet + fristående kurser samt mastersprogram i Arbetshälsovetenskap (sistnämnda kräver ju förvisso kandidatexamen.. samt andra specifika behörighetskrav och bryr sig inte om annan behörighet till högskolan)

Men hittar man ett högskoleprogram man vill läsa så kan man ringa till antagningen innan och fråga om de tar in på 22:3 + högskoleprovet så kan man komma in den vägen. De gör dock aldrig undantag för programspecifika grundkrav ex.vis matte C eller liknande. Men det brukar gå att få via fristående komvuxkurs om man i sin komvuxansökan hänvisar till att man behöver läsa den specifikt för att nå behörighet till just det programmet.

Skriver mest detta inlägg för att ge medmänniskor insikt i att det går att komma runt systemen på lagligt vis, bara man vet hur man ska göra och tyvärr vet sällan ens studie och yrkesvägledare om 22:3....

Kram

 

[escodobe]

Hur länge har du varit inskriven på Arbetsförmedlingen? Jobbar du något nu? Hur gammal är du?

 

[Cambrie]

Jag förstår ts fullt och fast. Det verkar som en del av er tror att jobb idag växer på träd? Så är det ju inte egentligen. Jag har full förståelse för @Mirre och hennes situation. Nu har hon inte skrivit vad hon har för utbildning men som jag förstått det så finns det ingen?
Tyvärr är det väl så att de jobb som oftast finns över för de utan utbildning är inom vård och omsorg (a la timvik inom hemtjänst och personlig assistent) etc och det är inte lätt. Jag har själv två barn och bara en ganska gammal mamma som inte orkar hjälpa mig med dem i mitt nätverk, så att säga att det "bara är att fixa barnvakt" om man får jobb känns jävligt magstarkt

Jag hade tur nu, håller på att plugga men fick inget csn och fick en liten tjänst inom ett integrationsprojekt i kommunen. Sedan har jag möjlighet att få upp till 100% inom poolen för vikarier i barnomsorgen vilket naturligtvis är bra, nackdelen är att man bara får jobba 300 dagar så men då är jag förhoppningsvis tillbaka på csn och med studierna nästan avslutade

Mina tips:
*Ring barnomsorgen och ställ dig till förfogade inom timvik - både i Linde och Örebro om det är så. Då får du vara vikarie upp till nian. Kanske kan du fundera på lärarutbildning under tiden?
*Min erfarenhet är att det är svårare att få kassajobb om man inte har erfarenhet - men värt att ringa även affärerna, speciellt om du är ute i god tid nu är det nog ett guldläge då det snart är jul? Dock - värt att tänka på är att många affärer börjat med inte så roliga arbetstider heller om man ser vad som funkar ihop.
*Hur duktig är du på att skriva? Content Writing har jag försörjt mig på och i alla fall fått några tusenlappar extra i månaden fram till nu. Dock krävs att man är snabb på att skriva för det blir mycket text och mycket skittext - googla på ordet för att hitta vad det handlar om. Nackdel är att ska man göra det riktigt ska det vara vitt, det innebär eget företag. Många content writing bolag ger dock ut pengarna ändå så det är upp till dig som skribent om du skattar för det eller inte (själv har jag haft företag inom genren så för min del har det inte varit något problem).
*Ring posten. Oftast vettiga arbetstider nu för tiden.
*Lindesberg och Örebro är ett guldläge, mycket med ensamkommande flyktingbarn, de boendena brukar alltid behöva timvik vikarier om det är något du kan tänka på.

Hejja dig.

 

[Mabuse]

Måste ju vara fler än jag som är ensamstående.
Vad jobbar ni med? Hur löser ni det med tiderna?
Jobbar ni kväll, helg och natt?
Hur löser ni det?

Är själv med två barn, ett på heltid och ett varannan vecka och nattdagis finns inte här.
Hur fasen ska jag kunna få ett jobb då?

Man jobbar kontorstider? Det finns massor med människor som gör det.

 

[Mabuse]

Sökte på komvux i Örebro först ( eftersom det är mycket närmare än att åka till Lindesberg) men kommunen sade nej eftersom jag bor i Linde kommun och utbildningen finns här. Då anser dem att jag ska läsa i Linde och vägrar betala utbildningen i en annan kommun. Sökte sedan till komvux här istället, blev 13 reserv men fick ingen plats. Sökte då till barnskötarutbildningen på distans, men kommunen ansåg att den utbildningen var inte prioriterad och vägrade betala den. Även den var ju i en annan kommun, fast på distans då.

Försökte gå kurs i lokalvård via AF, men blev nej där med. Man skulle vara inskriven i något jobbgarantiprogram och det kunde jag tydligen inte bli. Vet inte varför.

Jag förstår inte riktigt. Saknar du behörighet för högskolan, eller varför är du beroende av att kommun eller AF betalar utbildningen för att kunna utbilda dig?

 

[monster1]

Jag förstår inte riktigt. Saknar du behörighet för högskolan, eller varför är du beroende av att kommun eller AF betalar utbildningen för att kunna utbilda dig?

För att du ska få gå en kommunalutbildning (komvux) i en annan kommun måste din hemkommun eller arbetsförmedlningen betala den kommunen som anordnar utbildningen.

 

[monster1]

Man jobbar kontorstider? Det finns massor med människor som gör det.

Problemet är väll att det för barnet blir väldigt långa dagar på förskolan när man är ensamstående och står för både hämtande och lämnande det kan ju om man inte har möjlighet att jobba in hela eller delar av lunchen bli 10h på fsk eller längre om man räknar in att man ska ta sig till och från jobbet till förskolan också. De småbarnsföräldrar jag känner som har barn på förskola delar oftast upp hämtning och lämning så att barnet inte ska behöva gå så långa dagar och de som har barnen halva tiden jobbar in tid de veckor de inte har barn. Sedan kanske man inte är så attraktiv på arbetsmarknaden när man ensam ska ta alla föräldramöten, förskolan är stängd tillfällen och sjuktillfällen helt själv, det blir rätt mycket frånvaro.
Jag tycker att de småbarnsföräldrar vi har i verksamheten där det ändå är två som delar på frånvaron är borta väldigt mycket. Så jag förstår att det kan vara ett problem.

 

[Mabuse]

Problemet är väll att det för barnet blir väldigt långa dagar på förskolan när man är ensamstående och står för både hämtande och lämnande det kan ju om man inte har möjlighet att jobba in hela eller delar av lunchen bli 10h på fsk eller längre om man räknar in att man ska ta sig till och från jobbet till förskolan också. De småbarnsföräldrar jag känner som har barn på förskola delar oftast upp hämtning och lämning så att barnet inte ska behöva gå så långa dagar och de som har barnen halva tiden jobbar in tid de veckor de inte har barn. Sedan kanske man inte är så attraktiv på arbetsmarknaden när man ensam ska ta alla föräldramöten, förskolan är stängd tillfällen och sjuktillfällen helt själv, det blir rätt mycket frånvaro.
Jag tycker att de småbarnsföräldrar vi har i verksamheten där det ändå är två som delar på frånvaron är borta väldigt mycket. Så jag förstår att det kan vara ett problem.

Nej, självklart är det svårt att satsa på jobbet när man är ensamstående, men jag har nog aldrig fattat det som att det är omöjligt att öht ha ett jobb om man är ensamstående. Jag tycker det verkar vara väldigt många ensamstående som jobbar?

Rimligtvis blir det lite längre dagar på dagis om man är själv med barnen, det får man kanske räkna med.

 

[monster1]

Nej, självklart är det svårt att satsa på jobbet när man är ensamstående, men jag har nog aldrig fattat det som att det är omöjligt att öht ha ett jobb om man är ensamstående. Jag tycker det verkar vara väldigt många ensamstående som jobbar?

Rimligtvis blir det lite längre dagar på dagis om man är själv med barnen, det får man kanske räkna med.

Jag känner faktiskt bara en enda helt ensamstående förälder och hon är väldigt ny på det (mannen flyttade långt bort när de separerade), de andra är vanliga sådana som delar på vårdnaden och då är det ju en annan sak. Däremot har jag förstått att det är väldigt svårt för dem som är helt ensamstående det kom bland annat en ny larmrapport om det i veckan. Jag kan tänka mig att den svåra ekonomiska situationen beror delvis på att det är svårt att få jobb och få bra jobb när man är ensamstående förälder.