Få katten att vilja sova i sängen

[Hoarfrost]

Skulle säga att vänta ut och bara ge kärlek på kattens villkor som du verkar göra Hon vill kanske gosa mer när hon blivit lite äldre. Eller så vill hon inte det och då är det bara att acceptera det.

Sparky blev inte en gosekatt förrän när hon var kanske 2, och då successivt och lite försiktigt. Hon ville inte gosa, klappas eller annat. Hon ville leka och vara med hela tiden dock. Jag lät henne hållas lite tills jag insåg att det kunde bli problem fram i tiden, och framförallt med kloklippning osv så jag tränade på att hantera henne. Jag ville gärna ha en katt som ville gosa, men katten innan var lika o-gosig så jag accepterade ganska snabbt att vill hon inte så vill hon inte. Däremot behövde jag att hon lät sig hanteras i alla fall

Nu är hon 8 och tjatar om att vi ska gå och lägga oss kl 21:00, och så snart jag lägger mig i sängen kommer hon som ett spjut och ska ligga tätt intill. Sen sover vi så till morgonen, inte superofta hon lämnar mig och sängen. Knäkatt är hon dock fortfarande inte och gillar inte att bli buren eller så.

Tillägg till detta... Varenda gång jag försökt att "hämta" Sparky och bära henne till sängen för sovdags har hon kränkt gått därifrån och inte sovit i sängen på flera dagar efteråt

 

[Frokennordberg]

Eftersom du köpt från uppfödare, kan du inte prata med denne om din upplevelse? Kanske finns någon lösning, t.ex. att uppfödaren känner till någon annan som katten skulle passa bättre hos eller vad som.

Tänker att alla är måna om att det ska vara rätt katt på rätt plats och att alla ska vara nöjda.

 

[Tystnatt]

Du har som jag förstått det inte haft katten i så många veckor? Min katt började sova i sängen när han var kanske 8-9 månader och vi hade etablerat en trygg relation. Annars är han en bredvid-katt.

Även om man väljer en ras som av många sägs vara social och gosig så finns det aldrig några garantier för att det blir så. Katter är verkligen egna, självständiga individer och svåra att "påtvinga" närhet.

Störst chans att få en katt som sitter i knät, sover i sängen etc. är nog att ta sig an en vuxen katt som redan visat dem beteendena. Jag tänker att man inte kräva eller förutsätta sådan interaktion av ett djur.

 

[Bulldoozer]

Katter gör som dom vill.. Kanske skaffa en kompis till katten som är av den mer keliga sorten? En vuxen så man vet vad man får?
Sen är katten ung, har knappt boat in sig och kan komma att bli keligare med åren. Generellt så tänker jag att katten är rätt välpälsad och kanske trivs i handfatet för att det är svalare där? Har haft rex-katter som har väldigt lite päls och de brukar söka sig till en för värme..

 

[Grazing]

Förstår absolut och du har helt rätt! Tyvärr så kan inte jag känna att det räcker för mig. Inte därför jag skaffade katt och så dyr för mig i min situation. Jag behövde närheten. Det kostar också att ha katt för att inte tala om eventuella veterinär kostnader. Som sterilisering nu snart. Betalar av på förra katten fortfarande, som jag fick ta bort. Och hade då dyr försäkring. Hade lovat mig själv ”ingen ny” men ”du behöver något” enligt familj. Jo visst..det blev ju bra.

Det är ju så oavsett vad för ras eller så man köper, vissa är gosigt lagda, andra är det inte. Vissa vill vara nära fast ifred medans vissa vill vara på en hela tiden. Det går inte att förutse och jag slår vad om att du kommer lära dig att älska och uppskatta denna individen som hon är. Relationen med djur förändras ju också med åren, vissa blir mer gosiga och vissa vill ha mera avstånd.

Låt henne komma till dig istället för tvärtom och försök att inte bli sårad när hon väljer att vara själv, djur känner av när man är negativ mot dom. Hon håller ju på att lära känna sig själv lika mycket som du försöker lära känna henne. Ge henne tid.

 

[Roheryn]

Förstår absolut och du har helt rätt! Tyvärr så kan inte jag känna att det räcker för mig. Inte därför jag skaffade katt och så dyr för mig i min situation. Jag behövde närheten. Det kostar också att ha katt för att inte tala om eventuella veterinär kostnader. Som sterilisering nu snart. Betalar av på förra katten fortfarande, som jag fick ta bort. Och hade då dyr försäkring. Hade lovat mig själv ”ingen ny” men ”du behöver något” enligt familj. Jo visst..det blev ju bra.

Jag blir så ledsen för kattens skull när jag läser detta - det är ju faktiskt inte så att din katt är skyldig dig något för att du betalat mycket pengar för den eller för att du hade höga veterinärräkningar för den förra...

Vi människor har däremot en hel massa skyldigheter gentemot djuren när vi skaffar dem - och till det tycker jag hör att faktiskt möta dem där de är istället för att ensidigt kräva att de ska ställa upp på våra behov. En liten kattunge är en egen individ med sin egen personlighet och en del av det som är roligt med att ha djur är (tycker jag) att lista ut hur en ny liten individ fungerar, vad den behöver för att må bra och hur jag kan nå den så att VI BÅDA får ut något av vår relation.

 

[MJLee]

För att tillägga, det är därför jag föredrar 'färdiga' vuxna omplaceringar eftersom då vet man att deras personlighet passar ens egen.

 

[anciplanki]

Jag blir så ledsen för kattens skull när jag läser detta - det är ju faktiskt inte så att din katt är skyldig dig något för att du betalat mycket pengar för den eller för att du hade höga veterinärräkningar för den förra...

Vi människor har däremot en hel massa skyldigheter gentemot djuren när vi skaffar dem - och till det tycker jag hör att faktiskt möta dem där de är istället för att ensidigt kräva att de ska ställa upp på våra behov. En liten kattunge är en egen individ med sin egen personlighet och en del av det som är roligt med att ha djur är (tycker jag) att lista ut hur en ny liten individ fungerar, vad den behöver för att må bra och hur jag kan nå den så att VI BÅDA får ut något av vår relation.

Förstår som sagt precis vad du menar och nej, det är verkligen inte hennes fel. Jag menar att jag har bara inte råd med en till som det är. Och tycker enormt mycket om henne och försöker visa det försiktigt på olika sätt.

Tillägg till detta... Varenda gång jag försökt att "hämta" Sparky och bära henne till sängen för sovdags har hon kränkt gått därifrån och inte sovit i sängen på flera dagar efteråt

jo, dom är roliga. Var van vid min katt som var en sådan fantastisk familjekatt i 18 år. Också köpt som liten kattunge. Älskade henne över allt annat. Den här lilla tjejen är jättegullig. Det är bara jag som hade önskat samma närhet och kärlek, nu när man är ensam också. Var inte med på att det är så väldigt olika. Och tänker att när man har all tid att ge så ska det göra skillnad också. Så inte illa menat..synd att folk genast tar det som en kränkning mot katten och att det blir påhopp för man kanske uttrycker sig fel. Men det är att vänta när man lägger ut något vilket jag aldrig annars gör.

 

[anciplanki]

jo, dom är roliga. Var van vid min katt som var en sådan fantastisk familjekatt i 18 år. Också köpt som liten kattunge. Älskade henne över allt annat. Den här lilla tjejen är jättegullig. Det är bara jag som hade önskat samma närhet och kärlek, nu när man är ensam också. Var inte med på att det är så väldigt olika. Och tänker att när man har all tid att ge så ska det göra skillnad också. Så inte illa menat..synd att folk genast tar det som en kränkning mot katten och att det blir påhopp för man kanske uttrycker sig fel. Men det är att vänta när man lägger ut något vilket jag aldrig annars gör.

 

[anciplanki]

Jag blir så ledsen för kattens skull när jag läser detta - det är ju faktiskt inte så att din katt är skyldig dig något för att du betalat mycket pengar för den eller för att du hade höga veterinärräkningar för den förra...

Vi människor har däremot en hel massa skyldigheter gentemot djuren när vi skaffar dem - och till det tycker jag hör att faktiskt möta dem där de är istället för att ensidigt kräva att de ska ställa upp på våra behov. En liten kattunge är en egen individ med sin egen personlighet och en del av det som är roligt med att ha djur är (tycker jag) att lista ut hur en ny liten individ fungerar, vad den behöver för att må bra och hur jag kan nå den så att VI BÅDA får ut något av vår relation.

För att tillägga, det är därför jag föredrar 'färdiga' vuxna omplaceringar eftersom då vet man att deras personlighet passar ens egen.

Absolut! Men vet katter som blivit fruktansvärt oroliga och t.o.m aggressiva vid omplacering som vuxna. Men kan såklart gå och vara väldigt bra! Men ingen garanti att katten uppför sig på samma sätt i ny omgivning med ny person. En kattunge blir trygg från start.

 

[Roheryn]

Absolut! Men vet katter som blivit fruktansvärt oroliga och t.o.m aggressiva vid omplacering som vuxna. Men kan såklart gå och vara väldigt bra! Men ingen garanti att katten uppför sig på samma sätt i ny omgivning med ny person. En kattunge blir trygg från start.

Jag har ju en av varje - alltså en gospropp och en ligga-bredvid-katt. Gosproppen är en omplacerad hankatt och ligga-bredvid-katten är honan jag haft sen hon var kattunge. Och nej, det finns ju verkligen inga garantier för vad man får oavsett - och det är kanske just därför man bör skaffa djur med öppet sinne och med genuint intresse för djuret i fråga. Så får ens egna behov liksom komma i andra hand.

 

[anciplanki]

Jag blir så ledsen för kattens skull när jag läser detta - det är ju faktiskt inte så att din katt är skyldig dig något för att du betalat mycket pengar för den eller för att du hade höga veterinärräkningar för den förra...

Vi människor har däremot en hel massa skyldigheter gentemot djuren när vi skaffar dem - och till det tycker jag hör att faktiskt möta dem där de är istället för att ensidigt kräva att de ska ställa upp på våra behov. En liten kattunge är en egen individ med sin egen personlighet och en del av det som är roligt med att ha djur är (tycker jag) att lista ut hur en ny liten individ fungerar, vad den behöver för att må bra och hur jag kan nå den så att VI BÅDA får ut något av vår relation.

Blev fel när jag skrev så texten blev inte klar. Som sagt menar att jag nog inte skulle ha råd med 2 med eventuella mer kostnader, veterinär osv.
Jag överöser henne med den kärlek jag kan och får ge. Och kräver ingenting. Hon är gullig och snäll på alla vis än så länge. Och känns så trygg och lekfull. Men jag är i min fulla rätt att ha känslor och förhoppningar också. Då jag önskade en katt som nära sällskap och närhet. Men visst man ska inte begära någonting. Ville bara förklara, som svar på din tidigare kommentar och beskrivning av din katt. Javisst man får ta dom och älska dom för det dom är. Men det var fortfarande med en annan önskan som jag köpte katt. Ville bara ha någons råd om möjligt.

 

[anciplanki]

Eftersom du köpt från uppfödare, kan du inte prata med denne om din upplevelse? Kanske finns någon lösning, t.ex. att uppfödaren känner till någon annan som katten skulle passa bättre hos eller vad som.

Tänker att alla är måna om att det ska vara rätt katt på rätt plats och att alla ska vara nöjda.

Redan pratat massor och jag tycker ju att så kan man bara inte göra i det här fallet..det känns inte rätt. Hon är gullig och snäll än så länge. Och ger så mycket kärlek det går och passar henne. Men ledsamt och tråkigt känns det.

 

[Sassy]

Jag har ju en av varje - alltså en gospropp och en ligga-bredvid-katt. Gosproppen är en omplacerad hankatt och ligga-bredvid-katten är honan jag haft sen hon var kattunge. Och nej, det finns ju verkligen inga garantier för vad man får oavsett - och det är kanske just därför man bör skaffa djur med öppet sinne och med genuint intresse för djuret i fråga. Så får ens egna behov liksom komma i andra hand.

Jag har samma konstellation nu. En hane som flyttade hit som 3-åring och som dessutom inte hade levt inne med familjen i sitt tidigare hem (avelshane), och en hona som levt här sedan hon var 14 veckor. Honan älskar uppmärksamhet och är väldigt social, men gillar inte att någon petar på henne när hon inte bjudit in till det och det är först nu när hon är tre år som hon kan ligga still i mitt knä (ingen annans) eller på mig när jag sover i korta stunder. Försöker någon klappa utan att vara inbjuden till det lämnar hon rummet helt enkelt. Hanen är ett plåster som vill ha kroppskontakt 23h/dygn, så som i princip alla av sin ras.

Inte ens mina mest plåstriga katter har dock uppskattat folk som de uppfattar som "needy" eller att man försöker be dem att ligga på något speciellt ställe eller vid en speciell tidpunkt. Man tar reda på vad de gillar för sovplats och erbjuder en liknande så nära man kan helt enkelt. Börjar de känna press kommer de i de flesta fall bara tycka att människan är jobbig och dra sig undan.

När de vet att de får vara precis så mycket ifred som de önskar kan de fullvuxna katterna frivilligt erbjuda umgänge som de vet att vi människor uppskattar trots att det inte är deras favoritgrej själva. Sigrid kan tex erbjuda att pussa på den fluffiga magen om hon vill ha uppmärksamhet. På samma sätt kan de acceptera jobbig pälsvård för att det faktiskt är till hjälp, men en kattunge kan inte göra det.

En ung katt har dessutom helt annat sovschema än en människa, och i många fall helt andra preferenser. Kanske vill de ligga på ett hårt eller svalt underlag, eller i en skål (handfat är ofta uppskattade av långhåren), kanske vill de ligga i en solfläck, ofta vill de ha någonstans där de kan komma undan och vara ifred (mina är tex "fredade" när de ligger på plattformen i klösträdet, där stör man inte på något sätt för att de ska ha ett sätt att vara i samma rum men ändå veta att vi inte kommer störa). De har kojor på olika ställen och av olika form.

Fram tills de är 2-3 år brukar de dessutom ändra preferenser ett gäng gånger, beroende på hur de utvecklas och vilken relation man bygger.

Som uppfödare hade jag definitivt köpt tillbaka en katt om den nya ägaren uttrycker den här typen av besvikelse över vad katten (inte) är. När man har en ny liten individ i sitt liv borde fokus vara att lära känna hur just den katten vill ha sitt liv och hur man bygger kontakt och interaktion, inte vad katten ger tillbaka eller inte. Är det inte en bra matchning tar jag alla gånger hellre tillbaka den och den enda gången det har hänt har det gått utmärkt att hitta en familj som matchade bättre även när det var en halvårsgammal slyngel åt en synnerligen jobbig ras jag letade hem åt.

Alla mina vuxna katter har valt att sova med mig i sängen 9 nätter av 10, de flesta ihoprullade till en liten boll mot kroppen under täcker om de får, men de lan lika gärna välja att sova ute i vardagsrummet någon natt.

 

[anciplanki]

Jag har samma konstellation nu. En hane som flyttade hit som 3-åring och som dessutom inte hade levt inne med familjen i sitt tidigare hem (avelshane), och en hona som levt här sedan hon var 14 veckor. Honan älskar uppmärksamhet och är väldigt social, men gillar inte att någon petar på henne när hon inte bjudit in till det och det är först nu när hon är tre år som hon kan ligga still i mitt knä (ingen annans) eller på mig när jag sover i korta stunder. Försöker någon klappa utan att vara inbjuden till det lämnar hon rummet helt enkelt. Hanen är ett plåster som vill ha kroppskontakt 23h/dygn, så som i princip alla av sin ras.

Inte ens mina mest plåstriga katter har dock uppskattat folk som de uppfattar som "needy" eller att man försöker be dem att ligga på något speciellt ställe eller vid en speciell tidpunkt. Man tar reda på vad de gillar för sovplats och erbjuder en liknande så nära man kan helt enkelt. Börjar de känna press kommer de i de flesta fall bara tycka att människan är jobbig och dra sig undan.

När de vet att de får vara precis så mycket ifred som de önskar kan de fullvuxna katterna frivilligt erbjuda umgänge som de vet att vi människor uppskattar trots att det inte är deras favoritgrej själva. Sigrid kan tex erbjuda att pussa på den fluffiga magen om hon vill ha uppmärksamhet. På samma sätt kan de acceptera jobbig pälsvård för att det faktiskt är till hjälp, men en kattunge kan inte göra det.

En ung katt har dessutom helt annat sovschema än en människa, och i många fall helt andra preferenser. Kanske vill de ligga på ett hårt eller svalt underlag, eller i en skål (handfat är ofta uppskattade av långhåren), kanske vill de ligga i en solfläck, ofta vill de ha någonstans där de kan komma undan och vara ifred (mina är tex "fredade" när de ligger på plattformen i klösträdet, där stör man inte på något sätt för att de ska ha ett sätt att vara i samma rum men ändå veta att vi inte kommer störa). De har kojor på olika ställen och av olika form.

Fram tills de är 2-3 år brukar de dessutom ändra preferenser ett gäng gånger, beroende på hur de utvecklas och vilken relation man bygger.

Som uppfödare hade jag definitivt köpt tillbaka en katt om den nya ägaren uttrycker den här typen av besvikelse över vad katten (inte) är. När man har en ny liten individ i sitt liv borde fokus vara att lära känna hur just den katten vill ha sitt liv och hur man bygger kontakt och interaktion, inte vad katten ger tillbaka eller inte. Är det inte en bra matchning tar jag alla gånger hellre tillbaka den och den enda gången det har hänt har det gått utmärkt att hitta en familj som matchade bättre även när det var en halvårsgammal slyngel åt en synnerligen jobbig ras jag letade hem åt.

Alla mina vuxna katter har valt att sova med mig i sängen 9 nätter av 10, de flesta ihoprullade till en liten boll mot kroppen under täcker om de får, men de lan lika gärna välja att sova ute i vardagsrummet någon natt.

Needy har enbart försökt lägga favorit filt och kudde hon tycker om i sängen. Och erbjudit godis hon gillar. Dessa saker har jag fått tips om är bra. Har bara erbjudit aldrig tvingat mig på eller försökt hålla fast. Suttit bredvid på golvet, på villkor som hon tyckt om..för lek och gos. Jag är inte uppfödare men haft katt under många år.

 

[anciplanki]

Needy har enbart försökt lägga favorit filt och kudde hon tycker om i sängen. Och erbjudit godis hon gillar. Dessa saker har jag fått tips om är bra. Har bara erbjudit aldrig tvingat mig på eller försökt hålla fast. Suttit bredvid på golvet, på villkor som hon tyckt om..för lek och gos. Jag är inte uppfödare men haft katt under många år.

Tror också självklart att alla som köper eller får överta ett husdjur så har man ett behov. Annars skulle man inte skaffa ett. Och har en önskan. Därför söker man bland annonser. Det är ändå ett åtagande. Man köper väl inte ett djur för djurets skull bara.
Förstår att när man svarar på defensiva kommentarer som vissa gjort, så svarar man också lite i affekt och det låter fel. Älskar henne redan och ville ha råd. Man lämnar inte ifrån sig ett djur av den anledningen. Då får det vara allvarliga orsaker.
Men visst borde räknat med påhopp för så är det alltid och brukar därför i princip aldrig lägga ut något.
Bett om att få inlägget borttaget och hoppas på det. Hade ingen aning om att man själv inte kan radera, verkar helt vansinnigt.
Men kommer logga ut.

 

[Frokennordberg]

Tror också självklart att alla som köper eller får överta ett husdjur så har man ett behov. Annars skulle man inte skaffa ett. Och har en önskan. Därför söker man bland annonser. Det är ändå ett åtagande. Man köper väl inte ett djur för djurets skull bara.
Förstår att när man svarar på defensiva kommentarer som vissa gjort, så svarar man också lite i affekt och det låter fel. Älskar henne redan och ville ha råd. Man lämnar inte ifrån sig ett djur av den anledningen. Då får det vara allvarliga orsaker.
Men visst borde räknat med påhopp för så är det alltid och brukar därför i princip aldrig lägga ut något.
Bett om att få inlägget borttaget och hoppas på det. Hade ingen aning om att man själv inte kan radera, verkar helt vansinnigt.
Men kommer logga ut.

Du har väl inte fått en enda påhopp?

Du har beskrivit en situation du önskar vara annorlunda. Folk har svarat att det inte finns så mycket att göra pga katt är katt och om man har viktiga önskemål är en äldre katt oftare säkrare val eftersom man vet personligheten bättre - och att man faktiskt kan byta katt om det skulle göra alla iblandade gladare.

Ingen har varit otrevlig mot dig utan sakligt uttryckt åsikter och tankar kring situationen så som du beskrivit den. Att det inte finns ett facit på hur man gör eller om det ens är möjligt att få vad du önskar av just denna individ är ju liksom vad det är, inget vet.

 

[Sassy]

Needy har enbart försökt lägga favorit filt och kudde hon tycker om i sängen. Och erbjudit godis hon gillar. Dessa saker har jag fått tips om är bra. Har bara erbjudit aldrig tvingat mig på eller försökt hålla fast. Suttit bredvid på golvet, på villkor som hon tyckt om..för lek och gos. Jag är inte uppfödare men haft katt under många år.

Ja, needy är vi väl allihop då och då, och vissa katter är mer förlåtande för det än andra. Här brukar vi skämta om att den extroverta hankastraten är social buffert åt honkatten med hög integritet.

Men om du verkligen bestämt dig för att det är den här katten du vill leva ditt liv med så är mitt enda råd att helt acceptera hennes eventuella ointresse för att vara nära, och fokusera på att lära känna henne ordentligt istället. Vad vet du om vad hon tycker om och inte tycker om? Hur vill hon leka, hur vill hon sova, hur vill hon bli klappad? Hur uttrycker hon glädje? Hur uttrycker hon ett nej tack innan det blir så stort att hon går därifrån? Hur lär ni er kommunicera på bästa möjliga sätt? Ni ska ju lära känna varandra nu, åt båda håll, och den processen tar år (och är aldrig färdig, jag har haft katt i mer än 25 år och de lär mig fortfarande nya sätt att kommunicera och göra saker konstant).

Av de över 20 katter jag haft så har alla haft ett eget språk och egen utveckling, även om jag förstås kan känna igen många drag från deras föräldrar, morföräldrar och syskon. Det är ett ständigt upptäckande.

 

[Frokennordberg]

Ja, needy är vi väl allihop då och då, och vissa katter är mer förlåtande för det än andra. Här brukar vi skämta om att den extroverta hankastraten är social buffert åt honkatten med hög integritet.

En av mina tidigare katter hade noll integritet och gick med på vilken behandling som helst - bara han fick vara med

Den andre hade inte lika högt egenbehov av att vara fysiskt nära som brorsan, men accepterade mattes attack-godande utan knot.

Nuvarande har enorm integritet och har absolut noll indikationer på att bli en knäkatt, jag har tur om hon ens förärar mig sin närvaro i samma rum

(hon är en gospropp också, men det är till 99,7% helt på hennes premisser - övriga 0,3% får jag till nåds ha inflytande i)

 

[Roheryn]

Tror också självklart att alla som köper eller får överta ett husdjur så har man ett behov. Annars skulle man inte skaffa ett. Och har en önskan. Därför söker man bland annonser. Det är ändå ett åtagande. Man köper väl inte ett djur för djurets skull bara.
Förstår att när man svarar på defensiva kommentarer som vissa gjort, så svarar man också lite i affekt och det låter fel. Älskar henne redan och ville ha råd. Man lämnar inte ifrån sig ett djur av den anledningen. Då får det vara allvarliga orsaker.
Men visst borde räknat med påhopp för så är det alltid och brukar därför i princip aldrig lägga ut något.
Bett om att få inlägget borttaget och hoppas på det. Hade ingen aning om att man själv inte kan radera, verkar helt vansinnigt.
Men kommer logga ut.

Jag har nog aldrig tänkt på det så - att man skaffar djur för att fylla ett specifikt behov som man själv har. Jag har personligen alltid haft ett intresse för och en kärlek till djur, men i alla fall för min del har det alltid varit fråga om en lite mer villkorslös kärlek - ungefär som den man känner till sina barn. Givetvis med en förhoppning om att vara älskad tillbaka och en förhoppning om en relation som kan vara givande för både mig och djuret, men inte med kravet varken att bli älskad eller att bli älskad på ett visst sätt. Och därför reagerar jag - och blir ledsen för kattens skull - när du så tydligt är besviken på din katt för att den inte är som du hoppades. Det är varken skrivet i någon affekt eller utan eftertanke - och inte heller avsett att vara någon sorts påhopp även om du nu uppfattar det så - utan det är min väldigt ärliga känsla och åsikt.