Få katten att vilja sova i sängen

[anciplanki]

Du har väl inte fått en enda påhopp?

Du har beskrivit en situation du önskar vara annorlunda. Folk har svarat att det inte finns så mycket att göra pga katt är katt och om man har viktiga önskemål är en äldre katt oftare säkrare val eftersom man vet personligheten bättre - och att man faktiskt kan byta katt om det skulle göra alla iblandade gladare.

Ingen har varit otrevlig mot dig utan sakligt uttryckt åsikter och tankar kring situationen så som du beskrivit den. Att det inte finns ett facit på hur man gör eller om det ens är möjligt att få vad du önskar av just denna individ är ju liksom vad det är, inget vet.

Jo det har jag! Och visst jag förstår..lät väl fel när jag själv gick igång på det och skrev tillbaka. Läs igenom kommentarerna.
”Man blir SÅ ledsen för katten” ”Och inte kattens fel att jag betalat dyrt och har veterinär räkningar” ”Och man ska inte förvänta sig någonting och inte vara needy”
Man ska bara ha katten och inte ha några önskningar eller förväntningar överhuvudtaget ungefär.
Och visst det är väl sant och det jag skrev lät väl fel för jag blev triggad.
Hon är jättego och gullig som det är nu och jag älskar henne..hon kommer, följer efter och gosar på sitt sätt.
Men man har rätt att önska då det bara är vi två här..och undra om någonting kan locka eller uppmuntra närkontakt mer. Då hon helst går och lägger sig någon helt annanstans hela tiden. Om det inte är lek, eller jag gör något intressant.
Vilket hon ju naturligtvis får.

Förutom dom tips då som jag läst, med filt, kudde, godis hon gillar, lukt ex.
Har också läst på Reddit om ett par som hade en väldigt gosig katt på 9 månader som brukade komma ligga och kela och sova i sängen.
Nu efter sterilisering skrev dom att hon var helt som förbytt , hysterisk på nätterna och jagade runt. Dom fick inte sova alls. Och dom funderade på omplacering i värsta fall och ville ha tips.
Fick såklart genast påhopp i inläggen.

Jag hade efter min underbara Perser på 18 år gick bort en Helig Birma som hoppade på mig, och högg och bet hela tiden i flera år. Ibland blir saker ohållbara.
Så är det inte nu, hon jag har är snäll..som det är nu i alla fall. Liten än..
Nej, vill inte lämna bort..så gör man ju inte heller. Då får det som sagt vara andra orsaker. Men ja, hade en preferens och önskemål som typ och utseende, när jag sökte på Blocket och var där flera gånger. Tingade systern men bestämde mig sedan för henne jag nu har. Så gjort är gjort och går inte byta, då skulle jag behöva sälja. Och inte aktuellt för sådana här orsaker heller. Och kärlek får hon hela tiden.
Byta hem nu vore enbart stressande.

Men ja, tycker fortfarande att det är ett långvarigt åtagande, med allt vad det kan innebära. Min förra hade cystor i njurarna vid 7 månader ålder, när vi åkte in till veterinär.
Och han var som sagt väldigt tillgiven som bebis..men som vuxen gick han typ och lade sig i köket och jag var i vardagsrummet. Bor ändå i en 1:a. Trodde det berodde på att jag då var borta en del tyvärr.

Hade hoppats på att så inte blir fallet nu..vara på olika ställen typ, fast man är i samma lilla lägenhet känns självförklarligt ganska tråkigt..och onödigt tänker jag.
Men inte där än..kände bara redan av tecken på det, när hon nästan inte kommer på eller ens bredvid i soffa eller säng. Vilket väl brukar vara vanligt att dom ändå vill som små..vad jag upplevt.
Fick också tips om att ha värmefilt/flaska, för katter gillar värme..men det kan ju inte heller vara aktuellt om hon ändå föredrar kallt handfat.

Har som sagt haft häst i många år, hon var mitt allt och kunde inte behålla henne p.g.a ekonomin nu och sjukdom.
Men alla i stallet hade ju häst för att dom har roligt med just sin häst.

 

[anciplanki]

Jag har nog aldrig tänkt på det så - att man skaffar djur för att fylla ett specifikt behov som man själv har. Jag har personligen alltid haft ett intresse för och en kärlek till djur, men i alla fall för min del har det alltid varit fråga om en lite mer villkorslös kärlek - ungefär som den man känner till sina barn. Givetvis med en förhoppning om att vara älskad tillbaka och en förhoppning om en relation som kan vara givande för både mig och djuret, men inte med kravet varken att bli älskad eller att bli älskad på ett visst sätt. Och därför reagerar jag - och blir ledsen för kattens skull - när du så tydligt är besviken på din katt för att den inte är som du hoppades. Det är varken skrivet i någon affekt eller utan eftertanke - och inte heller avsett att vara någon sorts påhopp även om du nu uppfattar det så - utan det är min väldigt ärliga känsla och åsikt.

Jag förstår som sagt helt vad du menar..och du har rätt.
Du kan läsa svaret jag nyss skrev till annan kommentar om du vill, då jag inte orkar upprepa allt.
Har du sett programmet på tv där dom omplacerar hundar t.ex. och nya ägare kommer och vill säkerställa att det blir helt rätt. Och det är viktigt.
Mycket svårare med stor kattunge kull på
9 veckor.
En familjemedlem har en bekant som fick rådet att avliva sin hund efter att verkligen försökt, då den attackerade och bet.
Man älskar sitt djur överallt men lika villkorslöst som ens barn..jag har 3, kan det ändå inte vara.

Jag undrade bara om någon hade några råd eller tips..om det finns några.

Jag är sjukskriven och bor numera ensam i en 1:a.
Jag kan tyvärr inte öppna mitt hem för olika djur bara av godheten från mitt hjärta, oavsett hur det blir.
Man vill ha ett djur av ett skäl..annars kan man vara själv.
Ja, jag lade mer pengar på en raskatt blandning för jag kunde, då jag fick tillbaka en ersättnings summa.

Hon får hur mycket kärlek, lek och uppmärksamhet som helst. Jag finns här..tvingar aldrig mig på överhuvudtaget.
Som sagt, det kan bli ett långvarigt åtagande, min första Perserhona blev 18.
Min förhoppning nu var ju ändå att man skulle dela tillvaron ihop i lägenheten… inte på mest olika håll.
Men där är vi ju inte än..hon är liten. Tyckte mig kunna se tecken på det redan nu bara.
Som nu när jag ligger i soffan och ska vila…och ligger på golvet, dock nära.
Upplevt att kattungar särskilt väldigt gärna kommer..söker vörme och kontakt.

 

[cewe]

Hur man får en katt göra som man vill:
-Förbjud katten göra det man vill den ska göra
-Klart!

*Skrivet med en stor skopa humor och ironi

 

[anciplanki]

Ja, needy är vi väl allihop då och då, och vissa katter är mer förlåtande för det än andra. Här brukar vi skämta om att den extroverta hankastraten är social buffert åt honkatten med hög integritet.

Men om du verkligen bestämt dig för att det är den här katten du vill leva ditt liv med så är mitt enda råd att helt acceptera hennes eventuella ointresse för att vara nära, och fokusera på att lära känna henne ordentligt istället. Vad vet du om vad hon tycker om och inte tycker om? Hur vill hon leka, hur vill hon sova, hur vill hon bli klappad? Hur uttrycker hon glädje? Hur uttrycker hon ett nej tack innan det blir så stort att hon går därifrån? Hur lär ni er kommunicera på bästa möjliga sätt? Ni ska ju lära känna varandra nu, åt båda håll, och den processen tar år (och är aldrig färdig, jag har haft katt i mer än 25 år och de lär mig fortfarande nya sätt att kommunicera och göra saker konstant).

Av de över 20 katter jag haft så har alla haft ett eget språk och egen utveckling, även om jag förstås kan känna igen många drag från deras föräldrar, morföräldrar och syskon. Det är ett ständigt upptäckande.

Känns som att alternativet inte finns..tycker mycket om henne, då hon i alla fall nu är snäll och det skulle inte kännas rätt mot henne och samvetet. PLUS att alla i omgivningen skulle ha synpunkter då och det orkar jag inte. Det ÄR individer och inte en möbel, så är det ju.
Men ja det är ett åtagande och går inte att vara efterklok. Tidigt än som sagt..och tiden kommer att utvisa…men man ser ändå tecknen på personligheten.

 

[Sryoqwe]

Jag förstår som sagt helt vad du menar..och du har rätt.
Du kan läsa svaret jag nyss skrev till annan kommentar om du vill, då jag inte orkar upprepa allt.
Har du sett programmet på tv där dom omplacerar hundar t.ex. och nya ägare kommer och vill säkerställa att det blir helt rätt. Och det är viktigt.
Mycket svårare med stor kattunge kull på
9 veckor.
En familjemedlem har en bekant som fick rådet att avliva sin hund efter att verkligen försökt, då den attackerade och bet.
Man älskar sitt djur överallt men lika villkorslöst som ens barn..jag har 3, kan det ändå inte vara.

Jag undrade bara om någon hade några råd eller tips..om det finns några.

Jag är sjukskriven och bor numera ensam i en 1:a.
Jag kan tyvärr inte öppna mitt hem för olika djur bara av godheten från mitt hjärta, oavsett hur det blir.
Man vill ha ett djur av ett skäl..annars kan man vara själv.
Ja, jag lade mer pengar på en raskatt blandning för jag kunde, då jag fick tillbaka en ersättnings summa.

Hon får hur mycket kärlek, lek och uppmärksamhet som helst. Jag finns här..tvingar aldrig mig på överhuvudtaget.
Som sagt, det kan bli ett långvarigt åtagande, min första Perserhona blev 18.
Min förhoppning nu var ju ändå att man skulle dela tillvaron ihop i lägenheten… inte på mest olika håll.
Men där är vi ju inte än..hon är liten. Tyckte mig kunna se tecken på det redan nu bara.
Som nu när jag ligger i soffan och ska vila…och ligger på golvet, dock nära.
Upplevt att kattungar särskilt väldigt gärna kommer..söker vörme och kontakt.

Orkar inte läsa igenom allt du skriver särskilt noga, men läser jag rätt om jag tycker att det verkar som att du fick hem katten när den var 9 veckor gammal? Katter är i Sverige leveransklara när de är tolv veckor. Har du fått hem den tidigare än så har uppfödaren gjort fel, förstår dock om man som köpare inte alltid har koll på det.

Förövrigt har du en långhårig katt, det är mycket möjligt att hon inte vill vara nära för att det blir varmt. Hon går liksom omkring med en tjock kofta på sig, då är man nog mindre benägen att söka sig till ett element.

 

[Sryoqwe]

Sen tycker jag också att det är fullt rimligt att omplacera ett djur man inte passar ihop med. Sannolikheten för att du är den som kan ta absolut bäst hand om djuret är låg, och det är inte menat som kritik mot dig. Det är dock mycket enklare att omplacera en kattunge än en vuxen katt.

Majoriteten av mina djur fyller ett syfte hos mig, och kan de inte längre göra det så kommer jag inte ha kvar dem. Finns några undantag. Om jag bedömer att de kan få ett bra liv hos någon annan så säljs dem, annars tas de bort/slaktas.

 

[_Elly_]

Förutom dom tips då som jag läst, med filt, kudde, godis hon gillar, lukt ex.
Har också läst på Reddit om ett par som hade en väldigt gosig katt på 9 månader som brukade komma ligga och kela och sova i sängen.
Nu efter sterilisering skrev dom att hon var helt som förbytt , hysterisk på nätterna och jagade runt. Dom fick inte sova alls. Och dom funderade på omplacering i värsta fall och ville ha tips.
Fick såklart genast påhopp i inläggen.

Vad har Reddit med Bukefalos att göra?


Mina två cent är att ge det tid, kärlek och omtanke. Ni har knappt bott ihop.

 

[Bulldoozer]

Alltså katten låter som katter är mest.. Även de keligare av katterna jag haft har liksom inte varit på en mer än när de själva kännt behovet. Katter är i regel rätt självständiga djur till skillnad från hundar som är mer flockorienterade (även om det där också finns olika skalor beroende på ras och individ).

När jag kollat på katter så verkar de numera önskas att de ska få bo med artfrände till skillnad från förr? Många verkar inte sälja katt till hem där de blir ensamma?

 

[MJLee]

Precis som med hästar ska det vara roligt att ha katt. Om TS verkligen känner att det här fungerar inte (dock med caveat att det behövs tid) är det bättre för båda parter att katten omplaceras till ett hem där den får det utrymme den vill ha och TS kan leta efter en katt - jag förordar en vuxen - som man vet är kelig och närhetstörstande.

Iaf med min ras (och hos katthem) har man ofta alternativet att ha den 'på prov' och känns det inte rätt så kan katten lämnas tillbaka.

 

[anciplanki]

Vad har Reddit med Bukefalos att göra?


Mina två cent är att ge det tid, kärlek och omtanke. Ni har knappt bott ihop.

Reddit var bara en parallel till hur man kan bli bemött när man lägger ut ett inlägg och frågan man ställt kanske inte bara får svar utan det kan bli mer ”hur kan du tänka så” eller som i det fallet ”hur kan ni överväga att omplacera katten för att den blivit så svår efter steriliseringen”

 

[anciplanki]

Precis som med hästar ska det vara roligt att ha katt. Om TS verkligen känner att det här fungerar inte (dock med caveat att det behövs tid) är det bättre för båda parter att katten omplaceras till ett hem där den får det utrymme den vill ha och TS kan leta efter en katt - jag förordar en vuxen - som man vet är kelig och närhetstörstande.

Iaf med min ras (och hos katthem) har man ofta alternativet att ha den 'på prov' och känns det inte rätt så kan katten lämnas tillbaka.

Exakt, det kostar, förutom inköpet, så är det allt katten behöver, omvårdnad, veterinär, tid osv. i många år.
Uppfödaren har sagt hjälp med försäljning.
Men det skulle kännas så orättvist och skära i hjärtat. Oerhört stressande för katten. Och skulle få höra från alla i min omgivning dessutom. Vilket jag inte orkar med.
Uppfödaren har sagt hjälp med försäljning..men nej det kan jag som sagt inte göra.
Vuxen vill jag inte ha och inte heller några garantier. Vet katter som har blivit helt skärrade och upprivna.
Då ska man gå igenom det.

Så det är beklagligt helt enkelt, tiden får visa..men.
Jag ger massor av kärlek, lek och omsorg oavsett..
Hon är snäll och trygg..men knappt någon närhet om man inte söker. Tycker om när man smeker inte mer. Ligger nu på avstånd i soffan och förut när jag låg och vilade i soffan låg hon också på långt avstånd på golvet.

 

[anciplanki]

Sen tycker jag också att det är fullt rimligt att omplacera ett djur man inte passar ihop med. Sannolikheten för att du är den som kan ta absolut bäst hand om djuret är låg, och det är inte menat som kritik mot dig. Det är dock mycket enklare att omplacera en kattunge än en vuxen katt.

Majoriteten av mina djur fyller ett syfte hos mig, och kan de inte längre göra det så kommer jag inte ha kvar dem. Finns några undantag. Om jag bedömer att de kan få ett bra liv hos någon annan så säljs dem, annars tas de bort/slaktas.

Håller med om det du säger..
Däremot är jag hemma och närvarande i princip hela tiden med undantag. Ger väldigt mycket kärlek, lek, omvårdnad, tid och engagemang, på hennes villkor. Även varit ute. Så mycket mer kan man inte göra. Har även världens klätterträd och leksaker..leker själv mycket med henne också.

 

[anciplanki]

Orkar inte läsa igenom allt du skriver särskilt noga, men läser jag rätt om jag tycker att det verkar som att du fick hem katten när den var 9 veckor gammal? Katter är i Sverige leveransklara när de är tolv veckor. Har du fått hem den tidigare än så har uppfödaren gjort fel, förstår dock om man som köpare inte alltid har koll på det.

Förövrigt har du en långhårig katt, det är mycket möjligt att hon inte vill vara nära för att det blir varmt. Hon går liksom omkring med en tjock kofta på sig, då är man nog mindre benägen att söka sig till ett element.

Såg henne som knappt 9 veckor, i hemmet. Fick hem henne besiktigad vid 12 veckor.

 

[Mia_R]

Exakt, det kostar, förutom inköpet, så är det allt katten behöver, omvårdnad, veterinär, tid osv. i många år.
Uppfödaren har sagt hjälp med försäljning.
Men det skulle kännas så orättvist och skära i hjärtat. Oerhört stressande för katten. Och skulle få höra från alla i min omgivning dessutom. Vilket jag inte orkar med.
Uppfödaren har sagt hjälp med försäljning..men nej det kan jag som sagt inte göra.
Vuxen vill jag inte ha och inte heller några garantier. Vet katter som har blivit helt skärrade och upprivna.
Då ska man gå igenom det.

Så det är beklagligt helt enkelt, tiden får visa..men.
Jag ger massor av kärlek, lek och omsorg oavsett..
Hon är snäll och trygg..men knappt någon närhet om man inte söker. Tycker om när man smeker inte mer. Ligger nu på avstånd i soffan och förut när jag låg och vilade i soffan låg hon också på långt avstånd på golvet.

Ge det lite tid, hon är fortfarande bara en kattunge. Du vet om att om du sakta blinkar till henne betyder det kärlek och blinkar hon tillbaka så älskar hon dig?

 

[MJLee]

Ge det lite tid, hon är fortfarande bara en kattunge. Du vet om att om du sakta blinkar till henne betyder det kärlek och blinkar hon tillbaka så älskar hon dig?

Hmm, när jag vänligt blinkar till Megara blåstirrar hon tillbaka med intensivt gula ögon och ser arg ut.

 

[anciplanki]

Ge det lite tid, hon är fortfarande bara en kattunge. Du vet om att om du sakta blinkar till henne betyder det kärlek och blinkar hon tillbaka så älskar hon dig?

Tack! Jodå, vi har försökt med det Har bara varit med om kattungar som tyr sig mycket.
Sedan som vuxna snarare kan dom bli mer självständiga.

 

[Sel]

Hmm, när jag vänligt blinkar till Megara blåstirrar hon tillbaka med intensivt gula ögon och ser arg ut.

Som shiban. Bäst i världen på arga leken.

 

[Sel]

Tack! Jodå, vi har försökt med det Har bara varit med om kattungar som tyr sig mycket.
Sedan som vuxna snarare kan dom bli mer självständiga.

Min Kim har blivit mer och mer kelen. Far anmärkte på det när de var här och hälsade på senast. Mig har han alltid varit sypergo´med men med åldern accepteras även andra människors kel på ett annat sätt än innan.
På vintern är han dessutom alltid lite extra klistrig eftersom han tycker att jag har för kallt i lägenheten.

 

[skiesabove]

Lägg dig på golvet bredvid henne om du vill vara nära?

Men eftersom du är hemma hela dagen och är väldigt aktiv med henne så kanske hon inte känner något särskilt behov av att klänga på dig? Djur behöver också egentid, och katter mer än de flesta husdjur.

Hon är ju supersöt, kan det inte räcka med att du får titta och leka med henne?

 

[anciplanki]

Min Kim har blivit mer och mer kelen. Far anmärkte på det när de var här och hälsade på senast. Mig har han alltid varit sypergo´med men med åldern accepteras även andra människors kel på ett annat sätt än innan.
På vintern är han dessutom alltid lite extra klistrig eftersom han tycker att jag har för kallt i lägenheten.

Jo, fått tips om värmefilt/flaska för att katter älskar det..men känns ju inte aktuellt om man ligger i handfat. Och inte söker kroppskontakt alls.
Klappa, kela får man göra..men söker ingen närhet själv