Få katten att vilja sova i sängen

[anciplanki]

Men varför matar du i knät? låt henne ha mat och vatten på en egen plats.

Tänkte att nu kommer det bli en åsikt Hon har självklart sin egen plats.
Var en gång för att pröva. Och hon kom mer än gärna självmant..och åt bättre.

 

[skiesabove]

Fått tips om godis för intresse för närkontakt..även fast hon inte är rädd alls. Så man tänker kanske olika

Godis är något annat än mat. Maten är ett livsvillkor. Godis är extra.

 

[Sel]

Fått tips om godis för intresse för närkontakt..även fast hon inte är rädd alls. Så man tänker kanske olika

Du får förstås jättemånga tips och många går säkert emot varandra, men godis är absolut mest för att locka och intressera och bygga förtroende - en positiv interaktion, men det verkar ni ju redan ha sådär generellt. Du får klappa och lyfta och leka.
Godis är ju ingenting som kommer att initiera kel hos en katt som inte är kelig. Man kan liksom inte "köpa" kel

Jag skulle Absolut rekommendera att du ger katten en egen plats för mat, för övrigt. Det ska inte vara i ditt knä.

 

[Sel]

Tänkte att nu kommer det bli en åsikt Hon har självklart sin egen plats.
Var en gång för att pröva. Och hon kom mer än gärna självmant..och åt bättre.

Fast det är klart hon kommer "självmant" om det är där maten är. Jag tycker att det är en jättedålig idé.

 

[anciplanki]

Fast det där är inte på hennes villkor alls, det blir lite baktänkt. Hon vill ha maten och du håller i den, vad har hon för val än att komma då? Jag tänker att låt henne vara, klappa och umgås bara när hon tar initiativet själv. Att locka med godis får inget djur gosigt.

Locka med godis och mat osv kanske man kan göra om katten är rädd och ängslig för människor och inte vågar sig fram. Denna katten verkar ju inte särskilt rädd eller ängslig och håller sig undan pga det.

Sen låt henne bli nyfiken kanske, precis som när man ska försöka fånga in en häst som inte vill komma in så är det få saker som fungerar så bra som att sätta sig med ryggen till och pyssla med något och låtsas att dom inte får se vad man håller på med, då slår nyfikenheten ofta till snabbt och dom brukar komma fram. Kan tänka mig att det kan fungera på katter också, då kommer hon fram och hon tar initiativet. Då kan du passa på att vara rolig och leka osv.

Hon kommer alltid och är nyfiken när jag gör något..och hon vill leka.
Som jag svarat ”Sel”..var en gång på prov och hon kom gärna och satte sig och åt t.o.m bättre. Höll som sagt inte. Har märkt att man gärna får vara nära när hon äter.
Har såklart sin egen plats.

 

[anciplanki]

 

[anciplanki]

 

[Sel]

Fast din kattunge är ju inte det minsta osäker som du beskriver det, det finns ingen anledning till att "muta" henne till den sortens närhet. Någonting jag aldrig hade gjort eller förespråkat med mina fosterkatter heller. Jag förstår helt enkelt inte hur du tror att det ska ge er mer närhet tillsammans? Ni har ju redan en positiv interaktion.
Hon kommer att sitta där och äta och sedan gå därifrån, givetvis.

Jag förstår att du så himla gärna vill ha kontakt, men till och med genom text känns det lite tvunget och krystat - sedan kan det givetvis vara för att du också beskrivit hur du känner, men jag vill mest bara säga "Släpp det" och "slappna av!". Det känns liksom lite för mycket och forcerat till och med som tredjeperson när jag läser.

 

[MJLee]

Visa bifogad fil 182626

Visa bifogad fil 182625

Båda citaten handlar om godis, inte om att 'tvinga' katten att äta hos dig. Dessutom handlar det, som @Sel påpekade att bygga upp förtroende, vilket ofta behövs med skyggisar. Att katten ska börja lita på en människa. Det är, som jag förstår det, inte vad som händer där katten är socialiserad, litar på dig, leker och kan gosa lite, men helt enkelt inte är intresserad av mer, vilket inkluderar att sova med dig.

Det värsta man kan göra är att försöka tvinga sig på en katt. Det finns en orsak till skämtet om att om det finns en allergiker/katthatare är det ofelbart till den personen katten kommer och ska gosa. Det handlar om att katter, i högre utsträckning än många andra djur, själv behöver initiera och kontrollera interaktionen med människor.

Jag förstår din besvikelse att din nya älskade katt inte är som du hoppats, Megara var mycket olik Nikita och det tog, som sagt, tid innan vi hittade till varandra. Olikt med Nikita som det bara sa klick med.

 

[Sryoqwe]

Jag mutar gärna vildkatterna för att tämja dem, med skillnaden att de faktiskt är rädda, de har aldrig varit med om att en människa rör vid dem, eller kanske ens matar dem. När de väl har grundtryggheten att människan inte är farlig, så verkar inte godis göra någon vidare skillnad. Som andra sagt, man kan inte köpa socialhet.

En av mina katter är väldigt social (mot mig). Hon vill gärna vara med, framförallt om jag gör något eller går någonstans, då springer hon ivägen. Ibland är hon i mitt knä, inte varje dag. Blir gärna runtburen sålänge hon själv vill, flera gånger per dag.

En annan är väldigt social, korta stunder om man gör rätt och hon vill. Hon är väldigt intensivt social. När hon socialiserat färdigt springer hon bestämt iväg och sätter sig på lämplig plats.

En tredje är extremt glad, energisk och social, även trygg med främlingar. Men han sitter då inte i knäet. Han springer omkring, är med när det passar honom och är alltid glad att se sina människor.

De är olika. Din katt är tam, den är inte rädd för dig. Det finns alltså inget problem hos katten som behöver, eller kan, lösas. Om katten inte passar dig så bör du omplacera den, det är knappast trevligt för någon att du är besviken på den.

 

[athena_arabians]

Kontentan är väl att det nog är där hennes personlighet ligger och i själ och hjärta känns det

Roligt att det blev som du önskade..eftersom dina tidigare inte var knäkatter så var det ju ändå så att det var det du ville ha. Och lite tråkigt hade det nog ändå varit om hon inte blivit så tillgiven, det tror jag.

Jag hade inte förmånen att känna någon som hade katter där jag visste att dom var tillgivna..vilket ju ändå inte är en garanti.
Men ja, sökte på Blocket annons, långhåriga..vilket hon ju inte blev helt heller..däremot blev ju systern jag tänkt välja det däremot
Men ja, kvar är hon ju oavsett. Men väldigt besviken, jo det är jag.
Kan tyvärr inte tycka att är hon bara frisk så får hon umgås som hon vill. Önskar jag kunde känna så..men. Det är mycket med att ha ett djur. Och det är det inte värt. Hjälper inte att försöka övertala sig om att det känns ok.
Hade en katt innan som när han blev vuxen inte kom alls..så jag har precis haft det. Och givetvis är att dom får vara friska oerhört viktigt, han hade ju cystor och kostade massor under sina 4 år med röntgen och ultraljud.

Har lagt dom pengar jag fick in nu och kunde på att köpa henne, innan jag förstod att jag skulle få betala skatt på 9000..så ja. Och kostnaderna kommer ju inte ta slut direkt.

Jag har gjort precis det du säger att du gjorde. Sökt kontakt med henne på hennes villkor. Varit hemma nästan hela tiden och ägnat mig åt henne.
Hittat på olika interaktiva lekar med henne, min bror hjälpte bygga ett våningshus av kartonger vi lekt tillsammans med. Godis, ja absolut..också lekt med godis. Och har man godis med sig går det minsann bra att komma upp i soffan, eller sängen och lägga sig på magen på mig för att få det.
Då är det inga problem med närkontakt
I sängen endast erbjudit kudde och filt hon gillar och gjort gått om plats för henne, inget tvång. Men icke.
Just nu ligger jag i soffan och hon på toaletten

Med all respekt, du känner inte mig eller min katthållning.

Det finns inte en suck i världen att jag skulle bli minsta besviken på en familjemedlem för det är just det mina katter är. De två tidigare var högt älskade individer som levde med oss/mig på sina villkor. De var familjekatter, vi skaffade dem när mina föräldrar var i livet. Jag var tvungen att ta bort den ena innan den andra (dock var hon med råge senior). Den sista av de två, Missia, var med mig på jobb flera gånger och även om hon inte var en plåsterkatt så hade vi en nära relation, hon var min sidekick

Med Isis så gjorde jag ju ett medvetet val eftersom jag ville ha en katt som var nära. Hade det inte blivit så hade det också varit fantastiskt, jag har katt för att jag vill inte bo ensam. Det är det enda jag förväntar mig att få uppfyllt av en katt, övriga saker är en bonus. Sedan klickar en ju givetvis bättre med vissa individer. Tassa, Missias syster, var inte alls så förtjust i mig utan tolererade mig. När pappa dog bestämde hon sig för att min särbo var hennes person. Det gjorde ju inte att jag älskade henne mindre än Missia.

Sedan har jag svårt för att som du se det som någon form av transaktion ("jag lägger mycket pengar på katten - då ska den uppfylla saker för min skull"). Omvårdnad är inte en transaktion, det är ett krav när en skaffar en levande varelse oavsett art.

 

[Hoarfrost]

Jag tycker att det blir olustigt här.
Först vill jag säga att jag inte tvivlar på att du tar hand om din katt väl och gör allt för att hon ska ha ett trevligt kattliv. Jag tycker inte heller att det är katastrof att vara lite besviken på att det inte känns som att katten är allt det man drömt om.

Men. Det verkar inte riktigt som att du kan släppa det där med att hon inte vill vara det du vill att hon ska vara, och det är där jag känner att det blir olustigt. Djur är ju individer med personligheter och egenheter, det är inget du kan ändra.

De saker man kan träna på hos djur är saker som kan bli problem för dem. Hade inte jag hanteringstränat Sparky hade hon inte kunnat ta sin astmamedicin eller hanterats av veterinär - det hade varit ett stort och farligt problem. Det betyder inte att hennes personlighetsdrag att inte gilla att bli hanterad har ändrats. Hon ogillar det fortfarande men tolererar det, jag kan aldrig förvänta mig att hon ska börja gilla det.

Din katt har ett personlighetsdrag som inte är ett problem. Det blir ett problem hos dig för att du har ett behov av närhet och din katt inte tillfredsställer det. Det som blir märkligt från din sida är att du dels försöker ändra din katts personlighet med transaktioner, och dels att du har så himla bråttom med det.
Tänk själv att jag sätter dig framför en tallrik med mossa. Jag säger att du måste äta mossan, annars får du inte den här andra skålen med god mat. Till slut kommer du börja äta mossan för att få mat, för du är hungrig. Då kan inte jag tänka att "aha! Nu gillar hon att äta mossa! Jag lyckades!". Jag har ju inte förändrat vad du gillar att äta alls. På samma sätt kan du inte heller ändra på ett djurs personlighet eller egenheter.

Du måste på något sätt börja inse att problemet ligger hos dig. Den här desperata transaktionella relationen du delvis har med din katt är inte sund, det måste jag ändå säga att jag håller med de andra om. Det blir inte bra för varken dig eller din katt.
Det sjyssta mot din katt vore att släppa det hela och vänta ut henne, se om hon blir en gospropp eller inte. Upptäcka andra saker du gillar hos din katt. Glädjas åt andra saker.
Just nu vill inte din katt vara så nära och tillgänglig som du vill att hon ska vara. Vad kan du själv göra åt situationen som är sjysst mot både dig själv och din katt? Kanske köpa ett sånt där gosedjur man kan värma i micron?
Känns det som att du inte riktigt kan komma över att katten inte är det du vill hon ska vara, att du inte kan vänta på att se hur hennes personlighet utvecklas, och att du inte kommer kunna acceptera om det blir så att hon inte vill vara din gosa i sängen katt, skulle jag faktiskt säga att omplacering är ett bra val nu medan hon är liten.

 

[MJLee]

Tänkte på den här tråden när jag vaknade imorse. Megara låg någonstans (antagligen klätterträdet) när jag somnade och låg nu ovanpå täcket tätt tryckt mot min mage. Så fort jag vaknade och började röra på mig så hoppade hon ner, sedan hoppade hon omedelbart upp igen och satte sig på mig och krävde mat - genom att slicka och gnaga och kurra. Jag gick lydigt upp och hon fick mat, sedan gick hon iväg och rullade ihop sig under duntäcket. Hon är närhetstörstande men är det på sina villkor. Och det är hon som bestämmer när och hur och var goset ska äga rum. @anciplanki ignorera din katt totalt. Behandla henne som luft och gör vad du vill. Så hon kan få chansen att komma till dig, inte att du är på henne.

Sedan, hon är en kattunge och de är olika vuxna katter. Jag är burmafrälst men vill ha en katt eftersom det är så mitt liv ser ut just nu. Gud förbjude! en burma i slyngelåldern särskilt som i min ras är det nästan krav på minst två.

För att tillägga, Megara är hcm och alla andra genetiska tester skannad eftersom hon är fd avelskatt och jag vet att hon har bra hälsa plus typiskt brun burma hona humör. Jag tog över henne vaccinerad och kastrerad och betalade 1500. Så man behöver inte betala en smärre förmögenhet även om man vill ha en raskatt. Vilket som jag förstod det, din inte är?

 

[anciplanki]

Ja, det känns absolut som att det är mer än olustigt och ångrar djupt att jag ställde en fråga och har nett flertal gånger om att inlägget ska tas bort. Men än så länge är bara fotot. Visste inte att man inte bestämmer över sitt inlägg och kan radera om man vill, då jag inte varit på Bukefalos på många år och då gällande häst.
Jag började gå i affekt och försvarsställning då jag fick dömande kommentarer för att skapa dåligt samvete hos mig, om att så får man inte tycka och känna..och ”jag har världens gosigaste katt men skulle oavsett ALDRIG känna så ungefär.
Och be mig köpa gosedjur, men snälla herregud. Är inte ett barn. Och kommenterar om att jag beter mig som ett behövs absolut inte.
Och då lät väl det jag skrev fel och hårt.
Har sagt tydligt att jag inte säljer utan högst allvarliga skäl.
Hon är väldigt gullig och go..och ja saker kan utvecklas.
Lekt massor på golvet, då kom hon upp och under mina ben.
När jag sedan lade mig på sängen för att börja skriva kom hon upp snabbt nyfiket, men gick direkt för att det väl är något hon inte tycker om då, vet inte.
Däremot när jag satte mig i soffan för att skriva klart kom hon mer, för att gosa lite i alla fall, sedan handfatet. Så är väl så det är just nu.

Och ingen vet något om MIN djurhållning heller.
Hade katt i 18 år som jag avgudade. Kan lätt bli en känsla av önskan då..och det får man verkligen ha.
Fick beröm i stallet att ingen tog hand om sin häst som mig. Lade timtal varje dag.
Foto texterna jag lade upp letade jag fram EFTER kommentarerna om maten igår.
Men gick ju att vrida och vända på dom också såklart.
Folk verkar vara utbildade kattpsykologer dom flesta här.
Jag struntar högaktningsfullt i andras TYCKANDE, och kritik av min upplevelse, inte det jag bad om.
Det är så typiskt..såg nyss inlägg från kvinna som var glad att hon kört ut sina katter i en ny kombibarnvagn. Vilket min bror haft som förslag till mig.
Genast fick hon vissa otrevliga kommentarer som att ”det går för långt” ”kan inte katter gå själv längre”. Sånt är bara så tråkigt och otrevligt och idiotiskt..som folk brukar vara mest.
Ska man inte ha ryggsäck heller då?
Tack till dom som försökt säga något trevligt och konstruktivt i alla fall.
Resten…att ni ens orkar läsa och kommentera när ni bara har syrliga kommentarer att komma med.

 

[anciplanki]

Tänkte på den här tråden när jag vaknade imorse. Megara låg någonstans (antagligen klätterträdet) när jag somnade och låg nu ovanpå täcket tätt tryckt mot min mage. Så fort jag vaknade och började röra på mig så hoppade hon ner, sedan hoppade hon omedelbart upp igen och satte sig på mig och krävde mat - genom att slicka och gnaga och kurra. Jag gick lydigt upp och hon fick mat, sedan gick hon iväg och rullade ihop sig under duntäcket. Hon är närhetstörstande men är det på sina villkor. Och det är hon som bestämmer när och hur och var goset ska äga rum. @anciplanki ignorera din katt totalt. Behandla henne som luft och gör vad du vill. Så hon kan få chansen att komma till dig, inte att du är på henne.

Sedan, hon är en kattunge och de är olika vuxna katter. Jag är burmafrälst men vill ha en katt eftersom det är så mitt liv ser ut just nu. Gud förbjude! en burma i slyngelåldern särskilt som i min ras är det nästan krav på minst två.

För att tillägga, Megara är hcm och alla andra genetiska tester skannad eftersom hon är fd avelskatt och jag vet att hon har bra hälsa plus typiskt brun burma hona humör. Jag tog över henne vaccinerad och kastrerad och betalade 1500. Så man behöver inte betala en smärre förmögenhet även om man vill ha en raskatt. Vilket som jag förstod det, din inte är?

Tack så jättemycket för ditt fina svar och tipset! Hon har ju mycket lekbehov och stimulans så känns ju som man vill tillgodose det. Bor ju i en 1:a också.
Som någon skrev att ”göra sig lite rolig”
Ja, man ska väl kanske vara väldigt kunnig i och veta vad som är typiskt för rasen.
Hon kostade 8700 på Blocket, så ja med en oväntad skattesmäll på 9000 efter att först ha fått semesterersättning tillbaka p.g.a min långtidssjukskrivning, så svider lite som sjukskriven och nu arbetslös. Jag kostade på mig kan man säga, just p.g.a ersättningen jag först fick in.

Pappan är Chinchilla Perser med stamtavla, och mamma Ragdoll mix. Så hon är delvis raskatt.
Fanns 2 kullar..och två mammor där. Så många ungar. Ja, jag önskade långhårig som pappa men inte helt platt nos som jag tidigare haft för andningens skull.
Och då personligheten som var oerhört svårt att avgöra såklart, med åldern på då knappt 9 veckor.
Så hade först tingat systern, men ändrade efter ytterligare besök och samtal med ägaren. Var ju förstås dumt gjort med facit. Systern som jag träffade senare hos veterinären som jag tidigare skrivit hade då blivit exakt det jag tänkt. Dom var oerhört lika som mindre. Men det säger inget om personligheten såklart..och så blev det. Hade försökt tänka igenom ordentligt ändå. Men övertänka skulle man ju inte ha gjort.
Och hon är supergullig oavsett.
Men rent krasst, ja det blev dyrt och mitt val inte kattens, självklart. Men nu är då resurserna toppade.
Hade tänkt något specifikt som man gör om man har en preferens och är ute efter raser man tycker mest om. Precis som om du väljer en hund efter en speciell ras.
Annars ja..kan man välja bondkatt eller söka på Djurens Vänner osv.
Såg annat inlägg där kvinna lade ut ett foto på sin gulliga kattunge från sin kull. Långhårig blandras typ. Genast kom kommentaren ”hon skulle skämmas att avla på ”huskatt” när så många hemlösa finns” Visst det är hemskt, men så tycker jag ändå inte man kan tänka. Blocket är fullt..
Tack igen! Och lycka till med kissen..

 

[MJLee]

Tack så jättemycket för ditt fina svar och tipset! Hon har ju mycket lekbehov och stimulans så känns ju som man vill tillgodose det. Bor ju i en 1:a också.
Som någon skrev att ”göra sig lite rolig”
Ja, man ska väl kanske vara väldigt kunnig i och veta vad som är typiskt för rasen.
Hon kostade 8700 på Blocket, så ja med en oväntad skattesmäll på 9000 efter att först ha fått semesterersättning tillbaka p.g.a min långtidssjukskrivning, så svider lite som sjukskriven och nu arbetslös. Jag kostade på mig kan man säga, just p.g.a ersättningen jag först fick in.

Pappan är Chinchilla Perser med stamtavla, och mamma Ragdoll mix. Så hon är delvis raskatt.
Fanns 2 kullar..och två mammor där. Så många ungar. Ja, jag önskade långhårig som pappa men inte helt platt nos som jag tidigare haft för andningens skull.
Och då personligheten som var oerhört svårt att avgöra såklart, med åldern på då knappt 9 veckor.
Så hade först tingat systern, men ändrade efter ytterligare besök och samtal med ägaren. Var ju förstås dumt gjort med facit. Systern som jag träffade senare hos veterinären som jag tidigare skrivit hade då blivit exakt det jag tänkt. Dom var oerhört lika som mindre. Men det säger inget om personligheten såklart..och så blev det. Hade försökt tänka igenom ordentligt ändå. Men övertänka skulle man ju inte ha gjort.
Och hon är supergullig oavsett.
Men rent krasst, ja det blev dyrt och mitt val inte kattens, självklart. Men nu är då resurserna toppade.
Hade tänkt något specifikt som man gör om man har en preferens och är ute efter raser man tycker mest om. Precis som om du väljer en hund efter en speciell ras.
Annars ja..kan man välja bondkatt eller söka på Djurens Vänner osv.
Såg annat inlägg där kvinna lade ut ett foto på sin gulliga kattunge från sin kull. Långhårig blandras typ. Genast kom kommentaren ”hon skulle skämmas att avla på ”huskatt” när så många hemlösa finns” Visst det är hemskt, men så tycker jag ändå inte man kan tänka. Blocket är fullt..
Tack igen! Och lycka till med kissen..

Du har en huskatt. Är inte mamma och pappa reggade (samma ras) så är det en husis, hur många raser än är blandade. Och med en husis, som @athena_arabians Isis är det svårare att förutsäga humör, gosighet och liknande.

Jag anser, precis som många andra, att man inte ska uppmuntra BYB (back yard breeders) som blandar hej vilt. Då är det definitivt värt det att lägga den där extra tusenlappen och få en raskatt där man mycket lättare kan förutspå, med caveat att varje katt är en individ, saker som gosighet och klister. När många raser blandas så blir det mycket svårare att förutspå hur katter kommer vara, plus, pälsen kan vara allt från att behöva kammas någon gång till konstanta tovor.

Nu är inte reddit den bästa källan, men den kan ändå ge en liten vink av vad Burmor är för slags katter.

https://www.reddit.com/r/burmesecats/comments/o7lc3a/anybody_elses_burmese_sleep_in_bed_under_the

 

[MJLee]

Dubbelt

 

[MJLee]

https://burma.ifokus.se/discussion/1242151/nagra-funderingar

Märks det att jag älskar burmor

 

[Hoarfrost]

Ja, det känns absolut som att det är mer än olustigt och ångrar djupt att jag ställde en fråga och har nett flertal gånger om att inlägget ska tas bort. Men än så länge är bara fotot. Visste inte att man inte bestämmer över sitt inlägg och kan radera om man vill, då jag inte varit på Bukefalos på många år och då gällande häst.
Jag började gå i affekt och försvarsställning då jag fick dömande kommentarer för att skapa dåligt samvete hos mig, om att så får man inte tycka och känna..och ”jag har världens gosigaste katt men skulle oavsett ALDRIG känna så ungefär.
Och be mig köpa gosedjur, men snälla herregud. Är inte ett barn. Och kommenterar om att jag beter mig som ett behövs absolut inte.
Och då lät väl det jag skrev fel och hårt.
Har sagt tydligt att jag inte säljer utan högst allvarliga skäl.
Hon är väldigt gullig och go..och ja saker kan utvecklas.
Lekt massor på golvet, då kom hon upp och under mina ben.
När jag sedan lade mig på sängen för att börja skriva kom hon upp snabbt nyfiket, men gick direkt för att det väl är något hon inte tycker om då, vet inte.
Däremot när jag satte mig i soffan för att skriva klart kom hon mer, för att gosa lite i alla fall, sedan handfatet. Så är väl så det är just nu.

Och ingen vet något om MIN djurhållning heller.
Hade katt i 18 år som jag avgudade. Kan lätt bli en känsla av önskan då..och det får man verkligen ha.
Fick beröm i stallet att ingen tog hand om sin häst som mig. Lade timtal varje dag.
Foto texterna jag lade upp letade jag fram EFTER kommentarerna om maten igår.
Men gick ju att vrida och vända på dom också såklart.
Folk verkar vara utbildade kattpsykologer dom flesta här.
Jag struntar högaktningsfullt i andras TYCKANDE, och kritik av min upplevelse, inte det jag bad om.
Det är så typiskt..såg nyss inlägg från kvinna som var glad att hon kört ut sina katter i en ny kombibarnvagn. Vilket min bror haft som förslag till mig.
Genast fick hon vissa otrevliga kommentarer som att ”det går för långt” ”kan inte katter gå själv längre”. Sånt är bara så tråkigt och otrevligt och idiotiskt..som folk brukar vara mest.
Ska man inte ha ryggsäck heller då?
Tack till dom som försökt säga något trevligt och konstruktivt i alla fall.
Resten…att ni ens orkar läsa och kommentera när ni bara har syrliga kommentarer att komma med.

Jag gissar på att en del av detta är riktat mot mig och vill bara säga att jag absolut menade det jag skrev i all välmening.

 

[athena_arabians]

Ja, det känns absolut som att det är mer än olustigt och ångrar djupt att jag ställde en fråga och har nett flertal gånger om att inlägget ska tas bort. Men än så länge är bara fotot. Visste inte att man inte bestämmer över sitt inlägg och kan radera om man vill, då jag inte varit på Bukefalos på många år och då gällande häst.
Jag började gå i affekt och försvarsställning då jag fick dömande kommentarer för att skapa dåligt samvete hos mig, om att så får man inte tycka och känna..och ”jag har världens gosigaste katt men skulle oavsett ALDRIG känna så ungefär.
Och be mig köpa gosedjur, men snälla herregud. Är inte ett barn. Och kommenterar om att jag beter mig som ett behövs absolut inte.
Och då lät väl det jag skrev fel och hårt.
Har sagt tydligt att jag inte säljer utan högst allvarliga skäl.
Hon är väldigt gullig och go..och ja saker kan utvecklas.
Lekt massor på golvet, då kom hon upp och under mina ben.
När jag sedan lade mig på sängen för att börja skriva kom hon upp snabbt nyfiket, men gick direkt för att det väl är något hon inte tycker om då, vet inte.
Däremot när jag satte mig i soffan för att skriva klart kom hon mer, för att gosa lite i alla fall, sedan handfatet. Så är väl så det är just nu.

Och ingen vet något om MIN djurhållning heller.
Hade katt i 18 år som jag avgudade. Kan lätt bli en känsla av önskan då..och det får man verkligen ha.
Fick beröm i stallet att ingen tog hand om sin häst som mig. Lade timtal varje dag.
Foto texterna jag lade upp letade jag fram EFTER kommentarerna om maten igår.
Men gick ju att vrida och vända på dom också såklart.
Folk verkar vara utbildade kattpsykologer dom flesta här.
Jag struntar högaktningsfullt i andras TYCKANDE, och kritik av min upplevelse, inte det jag bad om.
Det är så typiskt..såg nyss inlägg från kvinna som var glad att hon kört ut sina katter i en ny kombibarnvagn. Vilket min bror haft som förslag till mig.
Genast fick hon vissa otrevliga kommentarer som att ”det går för långt” ”kan inte katter gå själv längre”. Sånt är bara så tråkigt och otrevligt och idiotiskt..som folk brukar vara mest.
Ska man inte ha ryggsäck heller då?
Tack till dom som försökt säga något trevligt och konstruktivt i alla fall.
Resten…att ni ens orkar läsa och kommentera när ni bara har syrliga kommentarer att komma med.

Jag skulle säga att flertalet som svarat varit konstruktiva. Faktum är att vi kan bara gå på vad du säger och helt ärligt tycker jag en del saker du säger om din katt är problematiska. Jag tvivlar inte en sekund på att din katt får den fysiska omvårdnad den behöver men jag blir ledsen när jag läser hur du beskriver din besvikelse över att den inte gör som du vill (dvs transaktionsscenariot - "jag betalar - då vill jag ha det här").

Och vad gäller döma... du dömde själv mig i ett inlägg. Nu skiter jag högaktningsfullt i det eftersom jag är trygg i mig själv och i min katthållning men det blir lite att som en ropar får en svar.

Att ta upp vad som skrivits på andra forum (utgår jag ifrån) blir väldigt mycket whatsaboutism och underförstått en känga till oss som faktiskt bemödat oss att svara.