Familjerätt m.m

[pigleton]

Totalt less är jag nu.
Har precis pratat med M:s pappa, Vi är ju inte överens om hennes boende precis och igår ringde han mig och frågade om jag hade möjlighet att komma till familjerätten kl. 10 på måndag. Jag blev rätt ledsen eftersom jag kände det som att han återigen gått bakom ryggen på mig. Jag sa till honom att jag tyckte det var lågt att inte ens prata med mig om saken utan att smyga på det där sättet. Då menade han att det var på deras (familjerättens) rekommendation. Är det verkligen så? Rekommenderar de folk att gå bakom ryggen på varandra och smyga med saker? Verkar totalt fel i mina öron iaf.

Så idag har jag nu försökt att nå dem på familjerätten igen, ringde dem för flera veckor sedan, har lämnat flertalet meddelanden men inte hört nånting. Känns rätt trist faktiskt.

Jag har läst socialstyrelsen sammanställning om växelvis boende men jag behöver mer kött på benen. Var finns det mer info att få.

Jag vill i nuläget inte gå med på varannan veckas boende då jag tror att det kan leda till anknytningsproblem för ett så litet barn som M. Det är även vad rapporten till viss del säger, möjligheten att det går bra finns naturligtvis också, men då jag redan sett tecken hos M som tyder på sådana problem så vill jag inte riskera det bara för att varannan vecka vore mest praktiskt. M är 1,5 år och jag tycker vi kan vänta ett år innan vi börjar med varannan vecka med M:s pappa vägrar. Så nu står vi här. Dragandes i varsin arm. Jag har gått med på halvtid men korta byten men det anser han är för hattigt samt att hon inte kommer hinna landa, Jag håller med till viss del, men anser att anknytningsproblemet är allvaraligare och att valet står mellan pest eller kolera.

Idag hävdade han att han enligt lag har rätt till varannan vecka och jag sa då emot och ifrågasatte vilken lag det stod så i, det kunde han inte svara på, så om någon vet vilken lag det är får ni gärna tipsa om det.
Han sa även att om han blev boförälder då? Jag svarade lycka till, har för mig att det kan vara svårt att byta boförälder om synnerliga skäl inte finns och jag har ju inte nekat honom att träffa M, bara nekat till varannan vecka.

Han menade nu på att han ställt upp så mycket på mig nu för att jag skulle kunna jobba, jag svarade med att jag varit hemma i ett och ett halvt år för att han skulle kunna satsa på sin firma, som inte ens går bra för övrigt, och att jag vid ett flertal tillfällen indikerat att jag ville jobba men han nekat att ta ledigt.

Just nu känns det som det är en stor pajkastningscirkus, jag försöker att inte sjunka till hans nivå men snart kan jag inte hålla mig längre. Jag har två allvarliga incidenter som iofs är olyckor, men där han genom att inte tänka på barnens säkerhet faktiskt delvis orsakat dem, jag vet att det är låg nivå och jag vill verkligen inte sjunka så lågt , men det är svårt att låta bli när han nu attackerar och hotar mig.

Nån som har en rulle silvertejp till övers så jag slipper säga något av misstag.

 

[Snurrfian]

Sv: Familjerätt m.m

Jag är inte ett dugg insatt i hur det fungerar, men borde ni inte kunna få en utredning på tex BUP om hur M mår och vad som är bäst för henne? För som sagt viktigast i det här läget är ju att M får det bra! Det låter konstigt att du inte får tag på någon på familjerätt, det borde ju vara ett ställe som man lätt ska få kontakt med.

Jag har inga bra idéer annars men en stor styrke kram och lite silvertejp kan du få!

 

[Sastra]

Sv: Familjerätt m.m

Usch. Det är ingen rolig situation och jag beundrar dig för att du försöker så att inte sjunka till hans (mycket låga) nivå. Förstår inte att han inte kan se till barnet och dess bästa utan ska hålla på någon slags millimeterrättvisa.
Skickar en styrkekram jag också. Och silvertejp kan jag bidra med, men bara om du använder den til att bakbinda karln och låsa in honom i bagageluckan på bilen nej, inte så konstruktivt kanske... :smirk:
Men fortsätt du att höra av dig till familjerätten så att du får stöd och hjälp. Se till att få en bra advokat som du känner förtroende för!

 

[pigleton]

Sv: Familjerätt m.m

Tack för erbjudanden om silvertejp. Det kan säkert behövas till både det ena och andra.
Har nu pratat med familjerätten, den person som M:s pappa faktiskt pratat med och det var en del rätt givande saker som sas.

Bland annat har de bett M:s pappa ge mig telefonnumret samt uppmanat honom att be mig ringa dit. De ville redan från början träffa oss båda tillsammans men M:s pappa vill inte det. De har förklarat för honom detta med småbarn och att det inte alltisd är lämpligt med varannan vecka på en gång, men han har fortsatt hävda varannan vecka till varje pris omgående.

De har absolut inte uppmuntrat till att gå bakom ryggen på mig utan tvärtom velat träffa oss båda. Vilket jag också vill naturligtvis och ser nu fram emot att träffa dem. Det kommer även vara en annan person där som ej träffat M:s pappa sen tidigare. Så nu känner jag mig lite tryggare.

M:s pappa har ju friskt hotat med advokat gång efter annan och de sa även att de ej rekommenderat detta utan att det då blir fullt krig när karusellen drar igång och det är ju ingen som drar nytta av detta.

Så jag hoppas verkligen att det kommer att lösa sig till det bästa för alla parter. Jag vill ju att umgänget fungerar så bra som möjligt, men jag vill inte heller ge mig och det blir då M som får betala priset.

 

[Xeline]

Sv: Familjerätt m.m

Allvarligt talat.

Jag tycker du skall tänka lite långsiktigt här.

Vad är problemet med växelvis boende egentligen ? Du tror att det inte är bra för barnet, då kan hon väl bo hos pappan då ?

Jag tror INTE att det är en lösning som du kan tänka dig, så varför skulle pappan kunna tänka sig samma lösning ?

Barnet kommer att överleva att bo växelvis och jag tror INTE hon kommer ta nån skada av det. Ni skiljer och tyvärr får barnen ta konsekvenser av det. Inga alternativ är bra, men det minst dåliga i längden är växelvis boende.

 

[Görel]

Sv: Familjerätt m.m

Jag jobbar själv med familjerätt. När jag blir kontaktad av en förälder som vill ha samarbetssamtal med den andre föräldern brukar jag be den som kontaktat mig kontakta den andre föräldern. Erfarenheten har visat att då funkar samtalen bättre än om någon myndighetsperson, d v s jag, ringer och talar om en bokad tid.

Jag vill också träffa båda föräldrarna samtidigt, och inte låta en komma och prata med mig innan. För oss på mitt familjerättskontor har det stundtals varit jobbigt när föräldrar mailar in den ena och andra informationen. Det känns som att man försöker få över oss opå sin sida, trots att vi egentligen inte ska välja sida utan hjälpa till och medla.

Men i en situation som din, där jag har förstått att du har ett väldigt litet barn, brukar vi också tala om vad som rekommenderas, t e x att en ettåring oftast inte mår bra av att vara varannan vecka hos respektive förälder.

Hoppas att det löser sig för er, och att ni får ett bra och givande samtal hos familjerätten!

 

[pigleton]

Sv: Familjerätt m.m

Om pappan varit den som varit hennes huvudsakliga vårdare och jag gjort valet att lämna så skulle jag fått krypa till korset fram tills hon varit så stor att varannan vecka varit en bra lösning.

Nu när hon är endast 1,5 år, jag har varit hemma hela tiden med henne och hon har mig som sin trygghet så kan jag inte se hur det skulle vara bättre för henne att flytta till pappan på en gång.

Jag har erbjudit honom kortare intervaller än en vecka då jag tror på det som bland annat socialstyrelsen skriver om. Att barn under tre år kan få anknytningsproblem vid varannan veckas boende.

Jag har även sagt att jag gärna går med på varannan vecka då hon kommer upp i tre års ålder men fram tills dess kan jag inte basera ett beslut på att det kanske går, eller att hon skulle bedömas vara så psykiskt stark att det borde gå. Har vi rätt att bolla med hennes liv på det viset för att vi _tror_ att det kommer gå bra.

 

[pigleton]

Sv: Familjerätt m.m

Hon som jag pratade med idag var ju den som M:s pappa pratat med och hon sa samma som du, att hon velat prata med oss båda två från början men att han nekat och velat gå själv först. Detta för att han känner att jag har ett verbalt övertag och argumenterar bättre än honom. Det stämmer väl iofs men känslan jag fick nu av att vara i underläge från början var inte kul.

Hon hade ju även bett honom ge mig telefonnumret och uppmanat att hon ville pratat med även mig men detta har han inte brytt sig om eller glömt bort tydligen.

Hon sa även till mig att hon sagt detta om barn under tre år till M:s pappa men att han fortsatt kräva varannan vecka ändå och att han inte varit villig till någon annan lösning.

Jag fick en bra känsla av samtalet till slut, trots att jag inledningsvis kände mig i underläge då hon berättat att M:s pappa varit där.

 

[Enya]

Sv: Familjerätt m.m

Skrev ett långt inlägg som försvann.
Men jag hoppas att du går med på växelvis boende och gör allt för att din dotter inte får anknytningsproblem. Det är itne säkert att hon får det ens!

Döm inte ditt ex, alla har vi gjort misstag och det är fel av dig att straffa honom för det i resten av ditt liv. han har lika stor rätt till sitt barn och således lika stor rätt att vara boförälder. bara för att du är hennes mamma blir du inte automatiskt bättre än honom!! Det är inte självklart att du är hennes boförälder!

Visst har han kunnat vara mer med henne när hon var liten, men hon är bara 1,5 år så han kan lätt ta igen det han missat och det missunnar du väl inte ditt barn?

Bara för att hon bor hos sin pappa en vecka så betyder inte det att du inte kan umgås med henne. Var vän med ditt ex och gör saker tillsammans, det mår ert barn bäst av. Man behöver inte älska någon för att vara vänner, men för sitt barn ska man kämpa för att få saker att fungera. Gör det bäsata av situationen är mitt råd

Du tycker säkert att jag kritiserar dig, men det gör jag inte alls. Reagerar bara så starkt på det här med barn och var de ska bo. För mig och min man är det självklart att ta oss i kragen och göra allt vi kan för att våra pojkar ska få det så bra som möjligt vid en ev. skillsmässa!

Är själv skillsmässobarn med negativa erfarenheter, en ledsen pappa och en mamma som ansåg sig vara bäst lämpad att vara förälder - hon ägde sina barn.

 

[pigleton]

Sv: Familjerätt m.m

Men om jag går med på hans villkor dvs varannan vecka omedelbart så vill inte han att jag träffar henne hans veckor, överhuvudtaget, för jag ska vara ute ur hans liv och därmed basta. Är det rätt då?

Jag ha föreslagit flera lösningar, med växelvis boende, dock inte varannan veckas boende då jag tror och har märkt att långa perioder borta från mig leder till osäkerhet hos dottern vad det gäller hennes relation till mig. Detta gäller naturligtvis omvänt också. Jag nekar inte pappan att träffa henne, men varför ska jag följa hans exakta vilja och önskemål när det är sådant som ej rekommenderas i utredningar, av psykologer och i tvister då barn är under tre år.

Om någon kan ge mig garantier eller konkreta bevis för att chansen att det ska gå bra är större än tvärtom så tar jag tacksamt emot. Jag vill ha belägg för det jag säger, det anser jag mig ha iom de utredningar som finns. Men jag är fullt beredd att låta mig överbevisas, verkligen. Det som är bäst för dottern är naturligtvis vad jag strävar efter.

Skulle jag nu vilja hämnas mot honom hade jag gjort det på andra sätt och så att det inte drabbat dottern, nu har jag "nöjt" mig med att kalla honom för falsk och lögnhals.

Det ultimata vore naturligtvis om dottern slapp en separation, så är nu inte fallet utan nu gäller det näst bästa lösningen.

När jag pratade med familjerätten fick jag även intrycket att hon inte alltid tyckte att det var en bra lösning med varannan vecka för små barn under tre år. Var kommer det ifrån då om det nu är så himla bra med varannan vecka på en gång?

Hjälp mig gärna att förstå!

 

[pigleton]

Sv: Familjerätt m.m

Tillägg, jag menar inte heller att jag på något vis är bättre än honom. Men efetrsom jag varit hemma med henne och den relation hon etablerat till mig är att mamma är min trygghet som alltid finns där kan det väl inte vara rätt mot henne att hux flux bara ändra på det. Hur skulle hon uppfatta det? Då blir ju jag ännu mer svikaren.

Pappan får väl blir boförälder om han vill, snart orkar jag f-n inte mer skit utan ger upp allt inklusive mig själv.
Varför ska jag ens bry mig...

Att jag sedan blir den som får ta nattvaken med oroliga barn, inte kan gå längre från barnen än tre meter utan att de undrar var jag är, min dotter slutar säga mamma och vänder sig bort när hon kommer tillbaka från pappan osv,.... skit samma... vad spelar det för roll... det är ju hennes liv och inte mitt ansvar då eller?

 

[Inte_Ung]

Sv: Familjerätt m.m

Jag nekar inte pappan att träffa henne, men varför ska jag följa hans exakta vilja och önskemål när det är sådant som ej rekommenderas i utredningar, av psykologer och i tvister då barn är under tre år.

Det är bra i framtiden då Pappan kommer att ha knutit an hårdare till henne och därmed ta bättre hand om henne.

Små barn är faktiskt väldigt anpassningsbara.
Man har dem ju på dagis från att de är året gamla.
Då får säkert något förslag på inskolning.
Men i.o.m. att ni har bott ihop så kommer det att anses att hon redan har en anknytning till sin pappa.

 

[Inte_Ung]

Sv: Familjerätt m.m

Att jag sedan blir den som får ta nattvaken med oroliga barn, inte kan gå längre från barnen än tre meter utan att de undrar var jag är, min dotter slutar säga mamma och vänder sig bort när hon kommer tillbaka från pappan osv,....

Det fungerar så även senare.
Den biten kommer du inte undan genom att vänta, det kan snarare bli värre.

Mina barn var 5 och 9 när jag och deras pappa skiljdes.
De hade båda detta beteende efter skiljsmässan.
Och då så hade andå deras pappa tagit hand om dem lika mycket som jag eller kanske mer innan skiljsmässa.
Så att vara med pappa var inget nytt alls.

 

[pigleton]

Sv: Familjerätt m.m

Jo men kan inte detta uppnås även på det sätt som jag vill då, med tätare byten än just veckovis? Eller är det enbart genom att gå med på exakt de krav som pappan ställer som det blir så?

 

[Inte_Ung]

Sv: Familjerätt m.m

Jo men kan inte detta uppnås även på det sätt som jag vill då, med tätare byten än just veckovis? Eller är det enbart genom att gå med på exakt de krav som pappan ställer som det blir så?

Frågan är ju varför pappan inte vill ha byten oftare?
Det blir ju ganska så hattigt och inget direkt flyt i det hela om barnet hela tiden "är på väg" någon annanstans.
Och det går massor med tid med många byten som man i stället kan ha till trevliga saker tillsammans.

Vi har provat varannan vecka.
Två veckor i taget.
Och halva veckor.

Alla dessa varianter är bökiga på sina olika sätt.
Just nu så kör vi varannan vecka på 10-åringen och halva veckor på 13-åringen p.g.a. hennes fritidsaktiviterer.
Men saken är ju då att pappan och jag är mycket goda vänner och sammarbetar bra samt att vi gärna umgås.

 

[Enya]

Sv: Familjerätt m.m

Svarar bara lite kort nu, så får du ett längre sedan när jag har mer tid.

Det jag tror du måste förstå först av allt är att ditt barn kommer att känna sig trygg både hos mamma och pappa. Men enbart om ni hjälps åt.

Och hälsa dit ex att om han var så duktig och satte ett barn till världen så får han baskemig också ta hand om det!! Och det innebär att göra det bästa för sitt barn och sluta bråka med dig!! Ni kommer alltid ha en relation, alltid, oavsett hur han vänder och vrider på det så ska han sträva efter sitt barns bästa och innebär det att du häslar på henne när hon är hos sin pappa så får för 17 stå ut med det och le och vara glad!! Om inte, skulle han ha tänk längre än näsan räcker innan ni skaffade barn!!

Varför inte testa att göra som han säger? Ge det en chans och se hur det blir. Märker ni att hon itne mår så bra ( ge det minst en månad elelr 2) så är det bara till att sätta er ner och funderar på en annan lösning. Du måste våga, för hennes skull.

För en gångs skull så håller jag med I_U, barn är anpassningsbara och och pappan är ju en känd person, därför tror jag att det kommer att bli bra.
Hon tar ingne skada av det om det inte blir bra, då är det bara att komma på annat så löser det sig.

 

[pewa]

Sv: Familjerätt m.m

Nä, ge inte upp. DU är en bra mamma som tänker på din dotter. Något din sambo just nu inte verkar göra.
På det du skrivit här tycker jag det verkar som du försöker sammarbete, något han nu inte verkar göra.
Tror inte heller du har ett underläge i familjerätten. Snarare tvärt om.
Var lugn. Håll på din rätt lungt och sansat. Var hjälpsam mot honom även fast det kanske känns svårt när det enbart är ensidigt.

Tycker du skall fortsätta hålla på kortare intervaller fram till minst 3 års ålder, som du säger så verkar detta fungera bättre för barnen.
Har en vän som arbetar som psykolog och han säger att det är den enda vägen att gå om man skiljer sig när barnen är små (som de gjorde).

Tappa inte modet. Fortsätt att inte hamna i pajkastning, även om du vet att du vinner... det gör att du kan hålla huvudet högre när dottern blir äldre.

Kram på dig
/pewa

 

[Tarnin]

Sv: Familjerätt m.m

Stå på dig, både du och de på familjerätten tycker ju att hon är för liten för växelvis boende.

Kan ju bara komma med ett exempel från när min son var 1 år och 5 månader. Då blev jag inlagd på sjukhus i en vecka, min man och son var och hälsade på mig varannan dag men sonen blev ändå orolig och ville inte se på mig eller gå till mig och det tog nästan 2 veckor för honom att bli trygg igen.
Då hade vi föräldrar en bra relation och ville att separationen från mig skulle märkas så lite som möjligt för sonen.

 

[Bubbla]

Sv: Familjerätt m.m

Det är lätt att tro och diskutera om att man ska samsas och vara överens och göra det bästa för barnen vid en ev. skilsmässa/separation så länge den inte är verklighet.

Det är otroligt MYCKET svårare när man väl sitter där och verkligheten faller över en, tyvärr. Det är inte många som klarar av att samarbeta jättebra precis efter en spearation även om de i de flesta fall kan fungera mycket bra efter ett tag. Men hur det kommer att fungera, det kan man inte veta förrän man varit där...

 

[Stollan]

Sv: Familjerätt m.m

Så små barn som pigeltons dotter kräver tätare byten då tidsuppfattningen inte är tillräckligt utvecklat än. Det är ett måste för att barnet skall må så bra som möjligt.
Fast har barnet ett äldre syskon som kan vara med vid byten så kan det funka då syskonet blir ett ankare som är fast i flyttandet. Då kan det faktiskt funka rätt bra.
Så för förälderns del är 3 dagar växelvis boende besvärligt men för ett barn i pigeltons dotters ålder är det mycket bättre än varannan vecka just pga tidsperspektivet.
Barnets trygghet måste komma före mammans och pappans önskemål speciellt i sådan liten ålder. Större störningar i tryggheten är svårare att råda bot på när dom uppkommer i så unga åldrar och det är inte ens säkert man märker av dom förrens barnet blir större.
Visst har dottern säkert trygghet i pappan men det är ju inte det som jag tänker på som kan orsaka otryggheten utan snarare den att folk försvinner hela tiden. Barnet blir då hänvisad till att upprätthålla tryggheten inom sig och det är ett stort ansvar för ett så litet barn.
Själv skulle jag nog allt vilja skola in barnet hos sin pappa delvis för att barnet behöver skolas om att lära sig att även om mamma inte är där i natt så finns hon kvar. Sedan succesivt öka på nätterna när man märker att barnet har "landat".
En 3 åring har ett tidsperspektiv på 3-7 dagar och kan lättare hålla koll på när bytet sker och förstå att även om jag saknar mamma/pappa nu så får jag träffa henne/honom snart.
Dina barn var ju så stora att tidsperspektivet var såpass utvecklat att dom förstod att även om dom inte träffade dig på en vecka så fanns du kvar. Det är vad en 1½ åring saknar och det är vad som avgör för hur många dagar som är lämpligt.