Favoritstilar och motsatsen!

[Sleepy]

Det är viktigt att inredningen inte ser ut som någon sorts utställning eller uppvisning.

This. När allt är utplacerat som på en teaterscen, fullständigt opersonligt. Eller när det ser ut som ett hotellrum, där ingen bor.

Var hos en vän en gång och plockade upp en bok från soffbordet, blev intresserad och ville prata om den. Vännen hade aldrig läst den; den låg där som prydnad. Teater.

Min inredning är mycket genomtänkt, men aldrig opersonlig. Det är ju mitt hem.

 

[Voeux]

Praktiskt taget vilken inredningsstil som helst fungerar för mig, så länge det är är gjort på ett sätt jag gillar, och exakt hur det är kan jag inte riktigt säga.

Kan bara hålla med om detta, och det var väl det jag tänkte på när jag skrev att jag gillar de flesta stilar så länge det är en stil. Har plöjt många inredningsprogram och kan bli imponerad av resultatet nästan oavsett vilken stil det är.

Men, många inredare har ju ändå koll på en del saker så som vilka färgkoder som passar bra ihop, linjer, mix mellan texturer, grovt och nätt osv. Då blir det ju oftast snyggt nästan oavsett stil. Jag tror att det jag inte gillar är när saker och ting helt enkelt inte passar ihop eller att det finns en tanke bakom det. En bokhylla för att den är praktisk men alldeles för låg i förhållande till takhöjden, stora garderober som står fritt, färger som skär sig osv. Lite som en studentlya där man helt enkelt bara släpat in det som blivit över. Det blir inte så estetiskt tilltalande för mig. Men riktigt skillad inredning... då köper jag vilket koncept som helst nästan.

 

[Voeux]

Jag har också en fäbless för mörkare teman Men.. det kräver ju sitt space eftersom rummen har en tendens att krympa. Hade jag bott stort hade detta definitivt kunnat bli en grej. Kuddarna vettetusan dock, men resten, mumma!

När jag tänker lite närmare på minimalism så slår det mig att det nog, för mig, är bäst anpassat till de stadslägenheter jag haft. Ytan är begränsad så det blir lätt plottrigt när man lever där, hur man än gör. För att kunna hantera lite plotter så måste liksom resten vara rätt clean. På stora ytor kan jag definitivt se mig själv inreda som bilden ovan, med betydligt mer dekorationer och murriga toner.

 

[Motacilla]

Vi har ett mörkt sovrum (inredningsarkitektens förslag). Mörkgrå väggar. Jag skulle inte ha kommit på det själv, men ÄLSKAR numera att ha ett mysigt sovbo att gå in i.
Tycker att jag sover bättre också när det liksom är ombonat och mörkt i rummet.

Hade ett sovrum med vita väggar och vita garderober tidigare, otroligt tråkigt.

 

[Voeux]

Min inredning är mycket genomtänkt, men aldrig opersonlig. Det är ju mitt hem.

Jag kan tycka att det är svårt att förstå vad man menar med opersonligt hem, även om jag tycker att jag hör det ganska ofta här på Buke. Om man exempelvis är en extrem minimalist med ytterst få saker framme, då är ju det personens smak och därmed en del av personen. Jag själv har små tvångstankar där jag går och rättar till saker så de står i rätt linje, puffar till kuddarna och drar handen över sammetssoffan (tack maken för det valet..) så att tyget ligger åt samma håll och inte ser ruggig ut. Det må vara en förbaskat osmickrande del av min personlighet, jag försöker träna bort det själv, men det är ändå min person.

Sedan tycker jag också att det är väldigt trevligt med foton, böcker man gillar, små souvenirer och minnen från resor. Möbler som har gått i arv. Det är ju väldigt häftigt när en persons hem är fullt av minnen och historia. Men om någon nu kör all in på kritvitt och flärd så ja, då är ju det ett personligt drag Så ibland kanske det är så att när man säger att man inte gillar ett opersonligt hem, så kanske det helt enkelt är vad hemmet säger om personen, som man inte gillar?

 

[athena_arabians]

Vi har ett mörkt sovrum (inredningsarkitektens förslag). Mörkgrå väggar. Jag skulle inte ha kommit på det själv, men ÄLSKAR numera att ha ett mysigt sovbo att gå in i.
Tycker att jag sover bättre också när det liksom är ombonat och mörkt i rummet.

Hade ett sovrum med vita väggar och vita garderober tidigare, otroligt tråkigt.

Tapeten i mitt sovrum är lite cringe rent estetiskt (ja, den hände vid renoveringen -73), lite naivistiska blommor på typ lindblomsgrön botten. MEN den ger ett så enormt lugnt intryck så det känns väldigt ombonat när en ska sova så den får nog vara. Den, kombinerat med att det är väldigt svag belysning där, är perfekt.

 

[Voeux]

Vi har ett mörkt sovrum (inredningsarkitektens förslag). Mörkgrå väggar. Jag skulle inte ha kommit på det själv, men ÄLSKAR numera att ha ett mysigt sovbo att gå in i.
Tycker att jag sover bättre också när det liksom är ombonat och mörkt i rummet.

Hade ett sovrum med vita väggar och vita garderober tidigare, otroligt tråkigt.

Låter hur mysigt som helst

 

[athena_arabians]

Jag kan tycka att det är svårt att förstå vad man menar med opersonligt hem, även om jag tycker att jag hör det ganska ofta här på Buke. Om man exempelvis är en extrem minimalist med ytterst få saker framme, då är ju det personens smak och därmed en del av personen. Jag själv har små tvångstankar där jag går och rättar till saker så de står i rätt linje, puffar till kuddarna och drar handen över sammetssoffan (tack maken för det valet..) så att tyget ligger åt samma håll och inte ser ruggig ut. Det må vara en förbaskat osmickrande del av min personlighet, jag försöker träna bort det själv, men det är ändå min person.

Sedan tycker jag också att det är väldigt trevligt med foton, böcker man gillar, små souvenirer och minnen från resor. Möbler som har gått i arv. Det är ju väldigt häftigt när en persons hem är fullt av minnen och historia. Men om någon nu kör all in på kritvitt och flärd så ja, då är ju det ett personligt drag Så ibland kanske det är så att när man säger att man inte gillar ett opersonligt hem, så kanske det helt enkelt är vad hemmet säger om personen, som man inte gillar?

För mig är det nog när hemmet inte går ihop med personen i fråga (även om jag inte lägger något värdering i det, det är bara att det känns konstigt). Det säger mig att med största sannolikhet törs personen inte göra om så det blir i hens stil vilket jag tycker är ledsamt. Om stilen sedan är minimalistisk eller yvig är inte relevant.

En fd kollega till mig har ett sådant där inredningshem, inte rakt av minimalistiskt men väldigt tydligt designat (hennes man är snickare, det underlättade ). Där passar hemmet verkligen henne för det är sådan som hon är (jag tyckte alltid att hon borde jobbat med något sådant för hon är duktig på det). Hade jag bott i något liknande hade folk tittat konstigt på mig

 

[Palermo]

Jag kan tycka att det är svårt att förstå vad man menar med opersonligt hem, även om jag tycker att jag hör det ganska ofta här på Buke. Om man exempelvis är en extrem minimalist med ytterst få saker framme, då är ju det personens smak och därmed en del av personen. Jag själv har små tvångstankar där jag går och rättar till saker så de står i rätt linje, puffar till kuddarna och drar handen över sammetssoffan (tack maken för det valet..) så att tyget ligger åt samma håll och inte ser ruggig ut. Det må vara en förbaskat osmickrande del av min personlighet, jag försöker träna bort det själv, men det är ändå min person.

Sedan tycker jag också att det är väldigt trevligt med foton, böcker man gillar, små souvenirer och minnen från resor. Möbler som har gått i arv. Det är ju väldigt häftigt när en persons hem är fullt av minnen och historia. Men om någon nu kör all in på kritvitt och flärd så ja, då är ju det ett personligt drag Så ibland kanske det är så att när man säger att man inte gillar ett opersonligt hem, så kanske det helt enkelt är vad hemmet säger om personen, som man inte gillar?

Jag har inte tänkt på personligt och opersonligt så mycket, men om jag skulle ge exempel så är nog det sätt som mäklarannonser visar upp hem väldigt opersonligt för mig. Jag tror också att det är avsiktligt. Men sen verkar rätt många inspireras av de bilderna. Då kan det väl bli opersonligt. Eller när man tydligt följer ett koncept eller tema. Jag tror att de flesta inte har en tematisk, konceptuell personlighet.

 

[Motacilla]

Tapeten i mitt sovrum är lite cringe rent estetiskt (ja, den hände vid renoveringen -73), lite naivistiska blommor på typ lindblomsgrön botten. MEN den ger ett så enormt lugnt intryck så det känns väldigt ombonat när en ska sova så den får nog vara. Den, kombinerat med att det är väldigt svag belysning där, är perfekt.

Ja, stämningen är väldigt viktig! Och huvudsaken att du gillar den stämning som tapeten skapar, oavsett hur den rent objektivt ser ut.

 

[athena_arabians]

Ja, stämningen är väldigt viktig! Och huvudsaken att du gillar den stämning som tapeten skapar, oavsett hur den rent objektivt ser ut.

Jag blundar ju större delen av tiden jag tillbringar med den så mitt estetiska sinne blir inte alltför upprört

 

[Happimess]

Jag kan tycka att det är svårt att förstå vad man menar med opersonligt hem, även om jag tycker att jag hör det ganska ofta här på Buke. Om man exempelvis är en extrem minimalist med ytterst få saker framme, då är ju det personens smak och därmed en del av personen. Jag själv har små tvångstankar där jag går och rättar till saker så de står i rätt linje, puffar till kuddarna och drar handen över sammetssoffan (tack maken för det valet..) så att tyget ligger åt samma håll och inte ser ruggig ut. Det må vara en förbaskat osmickrande del av min personlighet, jag försöker träna bort det själv, men det är ändå min person.

Sedan tycker jag också att det är väldigt trevligt med foton, böcker man gillar, små souvenirer och minnen från resor. Möbler som har gått i arv. Det är ju väldigt häftigt när en persons hem är fullt av minnen och historia. Men om någon nu kör all in på kritvitt och flärd så ja, då är ju det ett personligt drag Så ibland kanske det är så att när man säger att man inte gillar ett opersonligt hem, så kanske det helt enkelt är vad hemmet säger om personen, som man inte gillar?

Funderade på detta precis, fast snarare tvärtom. Vad menar man egentligen när man säger att ett hem är personligt eller speglar personen? Om jag tänker på mina vänner och mina vänners hem så uppstår någon slags höna- och äggsituation. Exempelvis, L är en ordningsam person vilket jag delvis vet eftersom hennes hem är i väldig ordning vilket gör henne till en ordningsam person... Men i övrigt kan jag inte "se" hennes personlighet i val av möbler osv. Och det tycker jag det är det vanliga - att det snarare handlar om hur man håller efter sitt hem, än själva inredningsdetaljerna. Precis som du beskriver dig själv. Andra vänner speglar sin ekonomiska status i val av möbler osv. Men personlighet? Njaaaa. Livsstil, möjligtvis.

Jag har svårt att se vilka övriga personlighetsdrag som skulle speglas i heminredningen. Säger verkligen val av tapeter eller bokhylletyp så mycket om ens personlighet? Jag kan liksom inte se kopplingen smak <-> personlighet. Men jag är idel öra för resonemang

 

[monster1]

Jag har inte tänkt på personligt och opersonligt så mycket, men om jag skulle ge exempel så är nog det sätt som mäklarannonser visar upp hem väldigt opersonligt för mig. Jag tror också att det är avsiktligt. Men sen verkar rätt många inspireras av de bilderna. Då kan det väl bli opersonligt. Eller när man tydligt följer ett koncept eller tema. Jag tror att de flesta inte har en tematisk, konceptuell personlighet.

Många mäklarannonser är ju idag homestylade, antingen har man burit ut större delen av de boendes möbler och saker eller så har man tom ersatt dom. Så att det ser så rent och fräsch ut på bilderna är ju för att man burit ut allas saker i garaget. Samma är ju trenden med vit, svart och grått. Det kommer ju ur att det är neutralt, dvs det är tomrum, det vita blanka pappret, lätt för en ny ägare att tänka sig in i att bo där för den gamla ägarens personlighet präglar inte bostaden på ett sätt så det skär sig med en ny ägare. Säkerligen hänger det här ihop med vår benägenhet att byta bostad relativt ofta, då är det opraktiskt att sätta för mycket egen prägel på bostaden. Det neutrala passar alla och ingen.

 

[Badger]

Kan bara hålla med om detta, och det var väl det jag tänkte på när jag skrev att jag gillar de flesta stilar så länge det är en stil. Har plöjt många inredningsprogram och kan bli imponerad av resultatet nästan oavsett vilken stil det är.

Men, många inredare har ju ändå koll på en del saker så som vilka färgkoder som passar bra ihop, linjer, mix mellan texturer, grovt och nätt osv. Då blir det ju oftast snyggt nästan oavsett stil. Jag tror att det jag inte gillar är när saker och ting helt enkelt inte passar ihop eller att det finns en tanke bakom det. En bokhylla för att den är praktisk men alldeles för låg i förhållande till takhöjden, stora garderober som står fritt, färger som skär sig osv. Lite som en studentlya där man helt enkelt bara släpat in det som blivit över. Det blir inte så estetiskt tilltalande för mig. Men riktigt skillad inredning... då köper jag vilket koncept som helst nästan.

Nah jag gillar studentlyekonceptet också

Om man tar istället en känsla istället för en bild. Så finns det personer som inreder så att man tänker gud så snyggt, men man trivs inte riktigt. Sedan finns det lägenheter som bara är mysiga och bekväma och man sjunker in direkt och slappnar av. För mig brukar det senare innebära äldre möbler o tavlor o böcker i viss mån och ganska mycket av det. Om det kan ju sedan vara en studentlya eller en östermalmsvåning.

Stökigt är inte en inredningsstil tycker jag däremot, det är mer av ett moralutlåtande. Stökigt fungerar utmärkt för mig så länge det inte handlar om gamla tallrikar.

Genomtänkt tycker jag inte det måste vara, det kan bli fint ändå. Dvs jag tycker inte det krävs att någon har heminredning som hobby för att det ska kunna bli fint.

Men vi kanske är överens. Hur mycket någon en ansträngt sig kan det ibland se jättekonstigt ut, de lyckas sätta in en för låg bokhylla och en fel färgad soffa efter mycket tänkande inpassande. Någon annan som inte ansträngt sig får direkt rätt ändå för de bara sätter inte in fel färg eller fel bokhylla (för mig fel färg eller fel höjd) bara utan att tänka på det. Hela själva ordet textur får mig att tänka på noppig bomull eller ngt slags fisknätsfilt i beige på en vit soffa

 

[athena_arabians]

Funderade på detta precis, fast snarare tvärtom. Vad menar man egentligen när man säger att ett hem är personligt eller speglar personen? Om jag tänker på mina vänner och mina vänners hem så uppstår någon slags höna- och äggsituation. Exempelvis, L är en ordningsam person vilket jag delvis vet eftersom hennes hem är i väldig ordning vilket gör henne till en ordningsam person... Men i övrigt kan jag inte "se" hennes personlighet i val av möbler osv. Och det tycker jag det är det vanliga - att det snarare handlar om hur man håller efter sitt hem, än själva inredningsdetaljerna. Precis som du beskriver dig själv. Andra vänner speglar sin ekonomiska status i val av möbler osv. Men personlighet? Njaaaa. Livsstil, möjligtvis.

Jag har svårt att se vilka övriga personlighetsdrag som skulle speglas i heminredningen. Säger verkligen val av tapeter eller bokhylletyp så mycket om ens personlighet? Jag kan liksom inte se kopplingen smak <-> personlighet. Men jag är idel öra för resonemang

Jag håller till viss del med dig men ser jag till mig själv är jag väl lite ålderdomlig när det gäller en del saker (det är svårt att beskriva det så det låter vettigt). Men jag älskar historia, gamla saker och saker med en story bakom. Mitt kaosiga hem återspeglar det rätt bra. Jag blir glad när jag ser prydnaderna jag har (ärvda, fådda och inköpta) och när jag hanterar mitt antika porslin. När jag la in fönstervadd och gjorde rent mina gamla fönster igår kunde jag inte låta bli att tänka på dem som en gång i tiden omsorgsfullt tillverkat dem (snickare och glasblåsare) för kanske en hundra år sedan. Det ger mig rysningar också att jag har en liten del i det när jag renoverar fönstren så de kanske håller i hundra år till

 

[Palermo]

Funderade på detta precis, fast snarare tvärtom. Vad menar man egentligen när man säger att ett hem är personligt eller speglar personen? Om jag tänker på mina vänner och mina vänners hem så uppstår någon slags höna- och äggsituation. Exempelvis, L är en ordningsam person vilket jag delvis vet eftersom hennes hem är i väldig ordning vilket gör henne till en ordningsam person... Men i övrigt kan jag inte "se" hennes personlighet i val av möbler osv. Och det tycker jag det är det vanliga - att det snarare handlar om hur man håller efter sitt hem, än själva inredningsdetaljerna. Precis som du beskriver dig själv. Andra vänner speglar sin ekonomiska status i val av möbler osv. Men personlighet? Njaaaa. Livsstil, möjligtvis.

Jag har svårt att se vilka övriga personlighetsdrag som skulle speglas i heminredningen. Säger verkligen val av tapeter eller bokhylletyp så mycket om ens personlighet? Jag kan liksom inte se kopplingen smak <-> personlighet. Men jag är idel öra för resonemang

Jag blir faktiskt glad av detta inlägg. Du skriver något som jag inte har lyckats formulera. Och jag förstår lite bättre varför jag blir nästan stressad av reklam och andra budskap om att jag genom saker och kläder ska uttrycka min PERSONLIGHET.

Min livsstil uttrycker ju däremot många av mina saker. Det syns bland mina grejer att jag rider, att jag läser mycket, och allt möjligt annat. Men min PERSONLIGHET? Njae. (Att jag är lite småslarvig syns alltid i min närhet, men det gör det oavsett vilka prylar som omger mig.)

 

[pepp]

Jag har fått höra att mitt hem speglar min personlighet, att det känns väldigt jag.
Hur vettefan

 

[Badger]

Jag blir faktiskt glad av detta inlägg. Du skriver något som jag inte har lyckats formulera. Och jag förstår lite bättre varför jag blir nästan stressad av reklam och andra budskap om att jag genom saker och kläder ska uttrycka min PERSONLIGHET.

Min livsstil uttrycker ju däremot många av mina saker. Det syns bland mina grejer att jag rider, att jag läser mycket, och allt möjligt annat. Men min PERSONLIGHET? Njae. (Att jag är lite småslarvig syns alltid i min närhet, men det gör det oavsett vilka prylar som omger mig.)

Mmm exakt, mitt hem speglar ju inte min personlighet (om jag har någon) utan vad jag tycker om att se när jag är hemma. Däremot kanske var saker ligger på ytan av inredningen speglar min ev personlighet, tex -detta är en rörig person, (vi kan ana spridda rester av mjöl, böcker och garnändar och den dammiga fjärrkontrollen sluta oss till att personen verkar vara en lat, rörig, bakande, garntrådspridande, läsande personlighet .)

 

[Inte_Ung]

Gillar - bekvämt och praktiskt.
Ogillar - obekvämt och opraktiskt.

 

[sidensvans]

Jag gillar inte den här grå/svart/vita stilen som är just nu. Mest för att den är som ett täcke som täcker över alla andra stilar. Det finns inte en annons där inte huset är nyrenoverat i vitt med grått eller svart kakel, grå skåpsluckor etc. Varenda hus målas om grått, vitt eller om man är riktigt vågad, svart. Det är som att man håller på att bli färgblind. Hade nog inte haft några problem med det om det inte var för att det just är som en epidemi.

Jag gillar bostäder där det känns och syns att folk lever, saker händer, lite kaosartat men trivsamt och gärna färgglatt. Typ, Pettson och findus möter, indien, möter Marocko, möter engelsk cottagestil möter Karin Larsson och sen lite modernt på det.

från pintrest:

Oj, det där liknar mitt mardrömshem. Är inte så inredningsintresserad, lägger all energi på att inreda trädgården istället. Men är en person som vill ha ett "lugnt" hem, med så lite intryck som möjligt. Mest vitt, och prylar undanstoppade så det inte känns rörigt.