Feminism och kritik

Den här artikeln kanske kan passa här.

På den tiden det begav sig var det Grupp 8 som gällde, jag var lika ovälkommen där som i FNL, dom hade inte så mycket till övers för anarkister o syndikalister.
Se där, en frände i kampen! Nej vi syndikalister var eller är inte välkomna någonstans direkt 😉.

/Hälsningar anarkafeministen
 
Fast nej! Feminismen i Sverige måste ju ha varit väldigt vit och väldigt blind för många viktiga frågor förut? Om alla bara flöt med och var feminister och inte aktivt jobbade för att göra rörelsen bättre?
Men så tror inte jag att det var. Jag minns som sagt ett himla knölande med klasstillhörighet och klassbegreppet. Och att vi lesbiska och bikvinnor hade ett helvete med att få plats, heterokvinnor ville inte förknippas med oss. Och så då ett begynnande problematiserande av vithet, inspirerat från både amerikansk svart feminism och spanskspråkig feminism.
 
Men så tror inte jag att det var. Jag minns som sagt ett himla knölande med klasstillhörighet och klassbegreppet. Och att vi lesbiska och bikvinnor hade ett helvete med att få plats, heterokvinnor ville inte förknippas med oss. Och så då ett begynnande problematiserande av vithet, inspirerat från både amerikansk svart feminism och spanskspråkig feminism.
Jamen dåså, det känns mer rimligt på något vis. Feminism är ju inte automatiskt felfritt liksom, det vita-straighta-medelklassiga etc måste ju liksom alltid ifrågasättas.
 
För mig är det inte konstigare att feminism har olika falanger än kristendom (alla tror på gud, det är systemen som skiljer sig) eller politik (alla vill samhället gott, det är vägen dit som skiljer sig), detta är dock ett otroligt förenklat exempel!
 
Men så tror inte jag att det var. Jag minns som sagt ett himla knölande med klasstillhörighet och klassbegreppet. Och att vi lesbiska och bikvinnor hade ett helvete med att få plats, heterokvinnor ville inte förknippas med oss. Och så då ett begynnande problematiserande av vithet, inspirerat från både amerikansk svart feminism och spanskspråkig feminism.
Gud ja så minns jag det också. Numera så handlar ju bataljerna om identitet, individualism och att skapa sig sina egna varumärken? I den bemärkelsen tycker jag att det var bättre förr, men vet inte.
 
Gud ja så minns jag det också. Numera så handlar ju bataljerna om identitet, individualism och att skapa sig sina egna varumärken? I den bemärkelsen tycker jag att det var bättre förr, men vet inte.
Nä, det håller jag inte med om. De diskussioner jag ser handlar exakt om det @Petruska pratar om.
 
Och det är lite problematiskt för mig, därför att transpersoner och transaktivister liksom kräver av mig att jag omprövar allt jag tycker och tänker om kön. På grund av deras upplevelse eller övertygelse. Och det vill jag inte.
Jamen JAG VET! Om det är någon diskussion som gör mig frustrerad och förvirrad så är det just transfrågan i en feministisk kontext. Där får jag verkligen kämpa.
 
Jamen JAG VET! Om det är någon diskussion som gör mig frustrerad och förvirrad så är det just transfrågan i en feministisk kontext. Där får jag verkligen kämpa.
Jag också. Även i hbtq-sammanhanget. Av hbtq, så är hb mina hemmavatten. Jag ser inte helt kopplingen till t där. Och jag fattar att jag BORDE det.
 
Jag också. Även i hbtq-sammanhanget. Av hbtq, så är hb mina hemmavatten. Jag ser inte helt kopplingen till t där. Och jag fattar att jag BORDE det.

Varför borde du det? Trans går ut på att genus är medfött. You have a female brain. Etc.

Det blir såklart en krock för feminismen som spenderat decennier på att driva att genus är ett socialkonstruktivistiskt uttryck, kön är biologi. Vi vill frigöra oss från genus, och frikoppla genus från kön. En kvinna blir inte mindre kvinna för att hon använder manligt kodade symboler.

Sedan kommer transrörelsen och säger att biologiskt kön inte finns. Det är konstruktionen och valet som finns och kring det som biologiskt kön ska definieras.

Jag är tvärtom förvånad över att T inte diskuteras mer i Sverige.
 
Varför borde du det? Trans går ut på att genus är medfött. You have a female brain. Etc.

Det blir såklart en krock för feminismen som spenderat decennier på att driva att genus är ett socialkonstruktivistiskt uttryck, kön är biologi. Vi vill frigöra oss från genus, och frikoppla genus från kön. En kvinna blir inte mindre kvinna för att hon använder manligt kodade symboler.

Sedan kommer transrörelsen och säger att biologiskt kön inte finns. Det är konstruktionen och valet som finns och kring det som biologiskt kön ska definieras.

Jag är tvärtom förvånad över att T inte diskuteras mer i Sverige.
Där jag vistas pratas det knappt om annat än trans, tycker jag.

Den förklaringsmodell jag möter, går ut på att vi har en medfödd "kroppskarta" och transpersoner har då fel kropp, men rätt kroppskarta. Så att transmän har en feminin kropp, men en mans kroppskarta. (Kroppskarteteorin är väl annars ett sätt att förklara hur vi vet var vi har ont när vi har ont.)

Det har då bara med kropp och med att passera i det identifierade könet att göra.

En konstruktivistisk syn avvisas som transfob.

Sen tänker jag en massa saker, som handlar om specifika personer i min närhet, och som jag inte vill gå in på här.

Men jag har tagit för givet att såna där ord som livmoderbärare är en sorts transinkludering. Det är väl att ge trans ganska stor plats. När man omformar språket.
 
Där jag vistas pratas det knappt om annat än trans, tycker jag.

Den förklaringsmodell jag möter, går ut på att vi har en medfödd "kroppskarta" och transpersoner har då fel kropp, men rätt kroppskarta. Så att transmän har en feminin kropp, men en mans kroppskarta. (Kroppskarteteorin är väl annars ett sätt att förklara hur vi vet var vi har ont när vi har ont.)

Det har då bara med kropp och med att passera i det identifierade könet att göra.

En konstruktivistisk syn avvisas som transfob.

Sen tänker jag en massa saker, som handlar om specifika personer i min närhet, och som jag inte vill gå in på här.

Men jag har tagit för givet att såna där ord som livmoderbärare är en sorts transinkludering. Det är väl att ge trans ganska stor plats. När man omformar språket.
Just ”livmoderbärare” får mig att rysa. Tycker så extremt synd om alla som blivit tvingade till en hysterektomi och medföljande ofrivillig barnlöshet och som många redan har extrem ångest kring upplevd brist på kvinnlighet efter det. Ett sånt där ord som i välmening är påhittat för att inkludera en utsatt grupp men samtidigt exkluderar en annan extremt utsatt grupp.
 
Just ”livmoderbärare” får mig att rysa. Tycker så extremt synd om alla som blivit tvingade till en hysterektomi och medföljande ofrivillig barnlöshet och som många redan har extrem ångest kring upplevd brist på kvinnlighet efter det. Ett sånt där ord som i välmening är påhittat för att inkludera en utsatt grupp men samtidigt exkluderar en annan extremt utsatt grupp.
Jag har tänkt mig att poängen med ordet är att just prata om de som har livmoder, jämfört med att ta för givet att alla kvinnor har en. Om det används så, ser jag inte den exkludering du pekar på. Tror jag?

Men det är oavsett ett helt hopplöst ord.
 
Jag har tänkt mig att poängen med ordet är att just prata om de som har livmoder, jämfört med att ta för givet att alla kvinnor har en. Om det används så, ser jag inte den exkludering du pekar på. Tror jag?

Men det är oavsett ett helt hopplöst ord.
Det är nog lite det samma som med trans att så länge man inte tillhör gruppen så är det svårt att sätta sig in i vad som får en att känna sig exkluderad eller inte. Jag kan bara föreställa mig hur jag skulle reagerat och hur könlös jag skulle känt mig och jag vill inte ens ha barn. Och den som säger någonting kan förstås mena en sak medan mottagaren uppfattar någonting annat 🤔
 
Min uppfattning är nästan den motsatta mot din, @Lager .

"Min" feminism lär mig att kön inte finns. Den transrörelse jag möter tycker att det gör mig transfob.

Jag har problem med kroppar som enbart konstruktion - att jag i min känsla ska kunna rekonstruera min kropp eftersom den består av min upplevelse och idé. Det blir för mig som att säga att jag i min normbrytande kropp bara ska konstruera mig själv som ickenormbrytande, och så blir det så.

Synen på könsnormativa uttryck och identifikationen med dem som något kulturellt betingat trodde jag var en självklar ingång i feminismen. Men nu säger jag först att de normativa uttrycken är (kan vara) en socialt förtryckande mekanism som är kulturellt skapad - för att sedan säga att de är medfödda i en kroppskarta. Samt att en individ genom att applicera / icke-applicera symbolerna och uttrycken (som tidigare var förtryckande) nu fysiskt och biologiskt tillhör den nya kroppen och att detta är en frihet.

Istället för att bara använda symbolerna och uttrycken - om det får dig att må bra, och sedan låta kroppen vara som den är, och inte se den som felaktig eller i behov av att disciplineras in i idékonstruktionen.

Jag blir förvirrad av steget från genus till kön, och jag känner viss frustration i min funkisvärd över att kroppar så enkelt kan skjutas åt sidan och ignoreras. Det blir mer feministiskt för mig att hävda att dina sociala uttryck är dina och självklara, än det blir att hävda att du fysiskt är i fel kropp.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag är relativt "nyfödd" feminist, har väl egentligen alltid haft tankarna/känslorna men först de sista åren fattat att det är feminism...
Svar
11
· Visningar
1 191
Senast: vallhund
·
Samhälle På tal om en annan tråd som kom upp nyss - som rörde ett privat yttrande i en musiktävling. :cool: Hur är det med yttrandefriheten i...
2 3
Svar
54
· Visningar
4 656
Senast: tanten
·
Träning Med risk för att skapa ett ramaskri som kommer höras över halva landet.. (Ligger tråden fel får moderatorn gärna flytta den, visste...
2 3 4
Svar
71
· Visningar
7 177

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp