Fick skolidrotten dig att gilla idrott och rörelse?

Apropå sån attityd var det trevligt med inställningen hos min gympalärare på gymnasiet. Typisk bollkille, brydde sig inte värst mycket om andra idrotter. Men han hade varit lärare åt ett brödrapar som sysslade med fälttävlan, och efter det insåg han att ridning kräver styrka och muskler. På en hinderbana där man skulle klättra/kravla över en plint hade ryttarkillarna sonika hoppat jämfota upp på plinten och sen sprungit vidare. :eek: "Helt jävla otroligt, som jävla kängurur!" (hela historien innehöll några fler "jävlar" OJMR). Jag var väldigt road :)

Härligt när lärare får en näsknäpp på det sättet och faktiskt får några riktiga insikter om ridningen. :D Sorgligt bara att det ska behövas för att de ska inser att ridning är en sport som faktiskt kräver mycket fysik.
 
Det kan nog vara svårt att tolka den meningen om man bara läser sådär, jag förstår att du gör din tolkning på det sättet. Jag tog som sagt studenten i år och har fått kunskapskraven tydligt förklarade för mig sedan 7:an ungefär.

Den meningen med att "röra kroppen väl till aktiviteterna" innebär i pratiken att vara duktig på det mesta. Kanske inte bäst i klassen på allt, men om du är duktig på att anpassa dig och ditt rörelsemönster samt har god kontroll på din kropp och anpassar dig efter aktivitet är du också bra på allt. Det innebär att du förstår hur du ska röra dig för att kunna vara aktiv och driva spelet framåt i bollsporter och omsätter det till praktik, till exempel. Det räcker alltså inte att vara med och stå på "fel" ställe på planen, eller råka skjuta bollen åt fel håll hela tiden, för då har du inte förstått och/eller kunnat anpassa dig till aktivitet. Det räcker inte med att delta och visa god vilja alltid, utan man måste också prestera. Sen är det klart att man inte måste vara BÄST på allt för att få ett A.

Så bra förklarat och vad bra att du haft en lärare som förklarat så väl för er elever.

En sak jag tänker på i det du skriver är att det aldrig handlar om att vara BÄST för att få ett visst betyg. Det betygsystem som är idag är målrelaterat så elevernas förmågor ska relateras till de uppsatta kunskapskraven, inte till varandras prestationer. Man behöver inte vara BÄST på något för att få ett A, men man måste uppfylla kunskapskravet för det betyget. Sedan är såklart idrott ett sådant ämne som det är väldigt lätt att jämföra prestationer i, tyvärr.
 
Så bra förklarat och vad bra att du haft en lärare som förklarat så väl för er elever.

En sak jag tänker på i det du skriver är att det aldrig handlar om att vara BÄST för att få ett visst betyg. Det betygsystem som är idag är målrelaterat så elevernas förmågor ska relateras till de uppsatta kunskapskraven, inte till varandras prestationer. Man behöver inte vara BÄST på något för att få ett A, men man måste uppfylla kunskapskravet för det betyget. Sedan är såklart idrott ett sådant ämne som det är väldigt lätt att jämföra prestationer i, tyvärr.

Nej det vet jag. Jag svarade utifrån de inlägg som var skrivna tidigare i diskussionen och jag skrev också i inlägget att man inte behövde vara bäst. Kanske bra att du förtydligade det, vi menar samma sak :)
 
Jag är född -67 och känner igen mycket av det som har skrivits.

Även om skolan i de teoretiska ämnena inte alltid uppnår målet fanns (och finns, antar jag) ett framåtsyftande. Man ska lära för att ha en kunskap sedan. På gymnastiken upplevde jag att vi gjorde saker för att prestera här och nu. Det var aldrig någon undervisning om motionens betydelse för hälsan. Betyg sattes efter resultat i friidrott, vissa bollspel och på olika gymnastiska redskap.
,
Jag var kass i det mesta, men duktig i simning (pga sommarstuga vid havet). Men då vi inte hade någon simhall i min hemstad utan fick åka iväg några ggr per termin räknades inte det in i betygen. Jag höll på att ta simmärken och minns att jag som tolvåring drev på själv vad jag skulle göra under simlektionerna, där jag låg långt före alla andra. Jag blev inte klar under terminen eftersom det var för få tillfällen, men fick inget intyg (för det visste ingen hur man skrev) utan fick göra om allt när vi kom till landet på sommaren. Nu gjorde inte det så mycket, men det säger väl något om intresset från lärarna för "udda" sporter - som dock bidrar till god hälsa och därför borde premieras. Ridning räknades naturligtvis inte heller.

I gymnasiet låg jag i som en iller men blev upplyst om att så länge jag inte presterade bättre i friidrott eller gymnastikövningarna kunde jag inte få betyg 3, vilket var mitt mål. Min väninna som struntade i det hela men inte skolkade fick en 2a och det fick jag med. Hon sa faktiskt till läraren en gång att hon tyckte det var absurt att vi två skulle ha samma betyg eftersom jag försökte och hon sket i det men dock var närvarande.

Helt ärligt tror jag att det varit bättre för mig att inte ha gymnastik i skolan. Det hade inneburit att jag inte fått en sådan motvilja mot nästan alla former av motion.

Idag räknas simningen som typ allt. Sonen fick underkänt i gympa för att han inte simmade 200 m. Han simmade bara 150 m.
Han HATADE att simma. Att han presterat ok i övrigt var oviktigt för det var obligatoriskt att simma 200 m.

Detta är 2 år sen och han avskyr gympan lika mycket som jag gjorde.
 
Idag räknas simningen som typ allt.

Nej. Så här är det absolut inte.

Det som hänt är att de nya betygskriterierna KRÄVER att godkänd nivå skaha uppnåts i alla kritierier för att kunna få godkänt betyg.

Det 'nya' sättet att sätta betyg är vedervärdigt och sätter betyg utifrån elevers sämsta prestation, jämt. Fått A i allt du gjort utom Orientering där du fick ett E? Högsta möjliga betyg är D. Sorry, liksom.
 
Nej. Så här är det absolut inte.

Det som hänt är att de nya betygskriterierna KRÄVER att godkänd nivå skaha uppnåts i alla kritierier för att kunna få godkänt betyg.

Det 'nya' sättet att sätta betyg är vedervärdigt och sätter betyg utifrån elevers sämsta prestation, jämt. Fått A i allt du gjort utom Orientering där du fick ett E? Högsta möjliga betyg är D. Sorry, liksom.

Han hade godkänt eller mer än godkänt i övriga gympabitar men simmade 50 m för kort och fick underkänt.
De tar verkligen inte hänsyn till om en diagnos ligger bakom som i min sons fall. Han har kordinationsproblem pga ticks och ADHD och avskyr därför vatten (rädd att sjunka/få kallsupar)
Så hans övriga gympapestation plus simma 150 m var en jäkla bra prestation men det räckte inte.
Systemet är helt sjukt!
 
Men läroplanen ska väl styra betygsättningen/-kraven eller missförstår jag dig?
Jag menar jämfört med till exempel matematik så lär du väl inte få godkänt, oavsett hundra procent närvaro, om du inte klarar av ens de enklaste tal.
Men om man vill jämföra Matematik och jumpa finns en naturlig maxgräns på matten. Dvs om du uppfyller läroplanens mål och kan räkna de där talen och har 100% på proven så får du högsta betyg. Osv nedåt i skalan. Dvs det ska rent teoretiskt sett gå att nå målen med ansträngning och närvaro i matten.

I jumpan däremot, om man ska tro tråden, verkar det inte finnas någon övre gräns för vissa lärare? Om man är elit utanför skolan i en sak så får man högsta betyg rakt över hela ämnet. Om Zlatan råkar vara i ens klass så är han benchmark för högsta betyget. Men är man inte elit på fritiden eller pysslar med någon idrott kan man inte få högsta betyg? Motsvarande för matten vore ju om enbart personer som vinner mattetävlingar kan få högsta betyg. Medan personer som inte ägnar sig åt matte helt utanför kursplan är körda.

Varje ämne ska ju vara fullt möjligt att uppnå högsta betyg i genom att enbart delta i den undervisning som skolan ger.

Att de sedan räknar med att man lär sig sparka boll genom simpel osmos är kanske beside the point. Idrottslärare kanske inte är medvetna om att det är någonting man kan lära ut. Dock verkade mina lärare ta hänsyn till att de inte lärt mig sådant i betygssättningen. För med pannkakslaggen på brännbollen, att till varje pris undvika bollen på fotbollen (jag sprang ju runt åt rätt håll och låtsades försöka ta bollen och blev trött), hänga som en förtvivlad ostkrok när man skulle snurra på en pinne, göra okvalificerade handstående enbart om någon höll i och nästan bryta nacken utan, jogga mina 2 000 meter och få ett astmaanfall mitt i så jag fick lämna in senare, landa mitt på plinten varje gång och komma in bland de mest mediokra på orienteringen osv. Fick jag en, som jag tycker, välförtjänt, trea och rent av en förklaring om varför jag inte fick en fyra.

(Utom för simning då tydligen eftersom den grejen bara är en koll att barnen kan och om de inte kan får de simskola. Jag kan förstå att det skulle vara väldigt dyrt att försöka lära 25 motvilliga barn simma om man inte är en simlärare. Men det ligger väl egentligen inte på jumpabetyget utan på det totala skolbetyget.)

Så jag tror att argumentet du svarar på är. Att precis som i matten måste ju lektionstiden och vad man gör på den i skolan vara grunden för betygssättning. Inte att man är elit utanför skolan.
 
Senast ändrad:
Men om man vill jämföra Matematik och jumpa finns en naturlig maxgräns på matten. Dvs om du uppfyller läroplanens mål och kan räkna de där talen och har 100% på proven så får du högsta betyg. Osv nedåt i skalan. Dvs det ska rent teoretiskt sett gå att nå målen med ansträngning och närvaro i matten.

I jumpan däremot, om man ska tro tråden, verkar det inte finnas någon övre gräns för vissa lärare? Om man är elit utanför skolan i en sak så får man högsta betyg rakt över hela ämnet. Om Zlatan råkar vara i ens klass så är han benchmark för högsta betyget. Men är man inte elit på fritiden eller pysslar med någon idrott kan man inte få högsta betyg? Motsvarande för matten vore ju om enbart personer som vinner mattetävlingar kan få högsta betyg. Medan personer som inte ägnar sig åt matte helt utanför kursplan är körda.

Varje ämne ska ju vara fullt möjligt att uppnå högsta betyg i genom att enbart delta i den undervisning som skolan ger.

Att de sedan räknar med att man lär sig sparka boll genom simpel osmos är kanske beside the point. Idrottslärare kanske inte är medvetna om att det är någonting man kan lära ut. Dock verkade mina lärare ta hänsyn till att de inte lärt mig sådant i betygssättningen. För med pannkakslaggen på brännbollen, att till varje pris undvika bollen på fotbollen (jag sprang ju runt åt rätt håll och låtsades försöka ta bollen och blev trött), hänga som en förtvivlad ostkrok när man skulle snurra på en pinne, göra okvalificerade handstående enbart om någon höll i och nästan bryta nacken utan, jogga mina 2 000 meter och få ett astmaanfall mitt i så jag fick lämna in senare, landa mitt på plinten varje gång och komma in bland de mest mediokra på orienteringen osv. Fick jag en, som jag tycker, välförtjänt, trea och rent av en förklaring om varför jag inte fick en fyra.

(Utom för simning då tydligen eftersom den grejen bara är en koll att barnen kan och om de inte kan får de simskola. Jag kan förstå att det skulle vara väldigt dyrt att försöka lära 25 motvilliga barn simma om man inte är en simlärare. Men det ligger väl egentligen inte på jumpabetyget utan på det totala skolbetyget.)

Så jag tror att argumentet du svarar på är. Att precis som i matten måste ju lektionstiden och vad man gör på den i skolan vara grunden för betygssättning. Inte att man är elit utanför skolan.

Jag tycker inte heller att elit ska vara ett krav för A. Däremot tycker jag att det ska krävas mer än att bara delta, precis som i övriga ämnen.

Att det sen finns lärare som inte hänger med i betygskraven betyder ju inte att betygskraven är fel utan att lärarna inte håller sig till dem. Nog så viktigt givetvis men inte samma sak.
 
Jag tycker inte heller att elit ska vara ett krav för A. Däremot tycker jag att det ska krävas mer än att bara delta, precis som i övriga ämnen.

Att det sen finns lärare som inte hänger med i betygskraven betyder ju inte att betygskraven är fel utan att lärarna inte håller sig till dem. Nog så viktigt givetvis men inte samma sak.
Nej jag argumenterar inte för att delta ska ge ett A. Men delta och anstränga sig och fatta något, typ springa åt ungefär rätt håll. Argumenterar jag för (ganska tydligt) borde ge en trea.

Jag argumenterar för att man ska vara duktig för att få ett A. Men på en nivå som gör det tydligt att enbart lektionerna i idrott räcker bra för den nivån på duktig.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Nej. Så här är det absolut inte.

Det som hänt är att de nya betygskriterierna KRÄVER att godkänd nivå skaha uppnåts i alla kritierier för att kunna få godkänt betyg.

Det 'nya' sättet att sätta betyg är vedervärdigt och sätter betyg utifrån elevers sämsta prestation, jämt. Fått A i allt du gjort utom Orientering där du fick ett E? Högsta möjliga betyg är D. Sorry, liksom.
Jag fick D i idrott, hade vi inte haft dansen hade jag fått A för det hade jag i övriga moment. Tråkigt system även om jag kanske förstår lite av syftet.
 
Nej jag argumenterar inte för att delta ska ge ett A. Men delta och anstränga sig och fatta något, typ springa åt ungefär rätt håll. Argumenterar jag för (ganska tydligt) borde ge en trea.

Jag argumenterar för att man ska vara duktig för att få ett A. Men på en nivå som gör det tydligt att enbart lektionerna i idrott räcker bra för den nivån på duktig.

Det kan jag nog hålla med om. Men en gammal trea ligger väl på typ nivå D, eller? :confused:
 
Problemet med att man ska vara bra i allt för att få bra betyg är att idrotten är betydligt mer olik matten eller något annat ämne på det sättet. Det är oerhört få idrottsmän som är bra i både bollsport - friidrott - dans - den teoretiska delen. Själv spelade jag i landslaget i fotboll, det betydde inte att jag var bra i alla andra grenar och sporter. Jag sög nog i ganska mycket förutom just fotboll faktiskt.

Däremot var jag väldigt bra i teorin eftersom jag var både duktig på teorier och resonemang, det var ju utslagsgivande i gymnasiet medan det i nian inte gav ett jävla piss eftersom vi inte hade teori... Där blev jag knappt godkänd, eftersom jag hade ett knä som behövde operation som både läkare och den dåvarande styrelsen i allsvenska laget skrev intyg på. Med andra ord, det blir väldigt väldigt godtyckligt om betyg delas ut efter prestation i idrott. Dels för att dens olika delar är så otroligt olika, det är jätteskillnad på fotboll och skridskoåkning till exempel, det är som att tycka att matte och svenska är samma sak, dels för att det kan finnas andra hinder för att få bra betyg. Idag ska det ju vara så att skolan är för alla, du ska kunna få bra betyg i svenska och matte trots att du har dyslexi till exempel, då får du extra stöd så du åtminstone klarar godkänt (och jag vet att alla skolor säkert inte vill sätta in stödet, men enligt lag ska de göra det), men ännu så länge finns inte det stödet i idrott och hälsa.

Om betyget ska utgå från prestation, var är det lagliga stödet för de som av olika skäl inte hoppar 2.00 meter i höjdhopp, springer 100 meter på 12 sekunder eller har bollkänsla? Var är det lagliga stödet som skolan ska sätta in för de som har astma, fetma, eller som mig som fick mitt knä söndertrasat och bara kunde göra en liten del av idrotten i skolan? Var är det lagliga stödet för de barn, uppenbarligen ganska många om man ser till den här tråden, som har ångest för att duscha med andra, idrotta med andra etc? Nej, betyg enligt prestation i idrott är ärligt talat skitilla för de lärare, skolor och kommuner som inte fattar det.

Har jobbat nära idrottsläraren i några kommuner här i samband med de arbeten där jag jobbat på kommunal nivå, både via länsstyrelse och kommun, med flyktingar och integration. Där väger vilja, deltagande (det vill säga inte bara närvaro) tungt, likaväl teoretiska aspekter och utveckling. Det vill säga, är du överviktig och hoppar 1.00 i höjdhopp i sjuan och i nian hoppar 1.20 väger det lika tungt som att din kompis är elitidrottare i friidrott. Teori ges en väldigt stor roll - och att hitta rörelseglädjen, att vara en god kompis är också något som främjas, vilket är väl så betygsgrundande (det står ju även i läroplanen men det tyckte vissa att vi vanliga inte vet hur man läser här verkar det som, då vet nog inte idrottslärarna jag haft kontakt med det heller).

Uppenbarligen funkar det inte så här i alla kommuner och skolor, om man läser här i tråden, det är synd tycker jag och jag skattar min lyckliga stjärna från min egen erfarenhet i skolan att det fungerar så här för mina barn och att de inte behöver vara bäst i allt för att få bra betyg utan att det finns andra vägar för att kunna få dessa om det är så också. Jag hoppas vi kommer ifrån prestationsbiten. Man behöver inte vara bra i allt för att vara bra i idrott och det viktigaste måste vara att barn lär sig hitta rörelseglädje.
Det är ju ett JÄTTEPROBLEM om skolidrotten är det som får barn att sluta idrotta på grund av ångest, vilket många vittnar om i den här tråden?
 
Senast ändrad:
Det kan jag nog hålla med om. Men en gammal trea ligger väl på typ nivå D, eller? :confused:
Inte den blekaste aning faktiskt. Antagligen eftersom betygen var 1-5 då så måste den väl innefatta ett par nivåer?

(Läraren sa ju gärna också 3+ eller 3- för att det inte fanns fler att välja mellan. Så vi drömde alltid om en tiogradig skala med 6 som 3+ och 5 som 3 medan 4 var 3-.)

3: a var lägsta godkända nivån. Men samtidigt den helt acceptabla nivån. Dvs man hade lärt sig allt men var inte speciellt briljant. Föräldrarna tyckte väl det var ok men fyra hade varit roligare och att man inte var en av de 3-5 elever som fick femma var väl bara så. Under trea fanns ju tvåa som egentligen var icke godkänd, man hade inte lärt sig allt, men man hade i alla fall försökt eller något som jag uppfattade det. Och etta som var tja inte så bra, men ett betyg och streck som väl motsvarar E, egentligen? Dvs det finns inget material som läraren känner hen kan basera betygssättningen på? Vilket gör att man inte får fullständigt betyg ens.

Men jag har fått en känsla av att nuvarande betygen börjar på typ 3, godkänt, som är sämsta betyget man kan få. Istället för mittenbetyget med två bättre över och två sämre under.

Så jag vet inte alls. Rent uppfattningsmässigt skulle jag sagt att 3 var känslomässigt C i realiteten?

(skalan är väl typ tiogradig där 3 är lägsta möjliga nivån istället för mittennivån.)

Jag har utan att alls sätta mig in i saken fått uppfattningen att folk verkar enbart nöjda med A och B betyg. Dvs att typ 50% av en klass får A eller gråter. Istället för att 1-4 av 36 fick 5. Ingen aning om statistiken men att A är väldigt vanligt och 5 mer sällsynt.
 
Senast ändrad:
Inte den blekaste aning faktiskt. Antagligen eftersom betygen var 1-5 då så måste den väl innefatta ett par nivåer?

(Läraren sa ju gärna också 3+ eller 3- för att det inte fanns fler att välja mellan. Så vi drömde alltid om en tiogradig skala med 6 som 3+ och 5 som 3 medan 4 var 3-.)

3: a var lägsta godkända nivån. Men samtidigt den helt acceptabla nivån. Dvs man hade lärt sig allt men var inte speciellt briljant. Föräldrarna tyckte väl det var ok men fyra hade varit roligare och att man inte var en av de 3-5 elever som fick femma var väl bara så. Under trea fanns ju tvåa som egentligen var icke godkänd, man hade inte lärt sig allt, men man hade i alla fall försökt eller något som jag uppfattade det. Och etta som var tja inte så bra, men ett betyg och streck som väl motsvarar E, egentligen? Dvs det finns inget material som läraren känner hen kan basera betygssättningen på? Vilket gör att man inte får fullständigt betyg ens.

Men jag har fått en känsla av att nuvarande betygen börjar på typ 3, godkänt, som är sämsta betyget man kan få. Istället för mittenbetyget med två bättre över och två sämre under.

Så jag vet inte alls. Rent uppfattningsmässigt skulle jag sagt att 3 var känslomässigt C i realiteten?

(skalan är väl typ tiogradig där 3 är lägsta möjliga nivån istället för mittennivån.)

Jag har utan att alls sätta mig in i saken fått uppfattningen att folk verkar enbart nöjda med A och B betyg. Dvs att typ 50% av en klass får A eller gråter. Istället för att 1-4 av 36 fick 5. Ingen aning om statistiken men att A är väldigt vanligt och 5 mer sällsynt.

Med skalan 1-5 var väl en stor skillnad att även om alla var lika duktiga så kunde inte alla få samma betyg?
Jag har hela min grundskole- och gymnasietid haft skalan G-MVG så jag har aldrig haft nuvarande eller 1-5.

Min uppfattning om nuvarande system är att E är ett godkänt betyg men jag kanske har missförstått?
 
Med skalan 1-5 var väl en stor skillnad att även om alla var lika duktiga så kunde inte alla få samma betyg?
Jag har hela min grundskole- och gymnasietid haft skalan G-MVG så jag har aldrig haft nuvarande eller 1-5.

Min uppfattning om nuvarande system är att E är ett godkänt betyg men jag kanske har missförstått?
E är godkänt
F är underkänt.
 
Med skalan 1-5 var väl en stor skillnad att även om alla var lika duktiga så kunde inte alla få samma betyg?
Jag har hela min grundskole- och gymnasietid haft skalan G-MVG så jag har aldrig haft nuvarande eller 1-5.

Min uppfattning om nuvarande system är att E är ett godkänt betyg men jag kanske har missförstått?
Det var ju en relativ skala, men skulle ses över hela landet. Precis som högskoleprovet nu är på en relativ skala över hela landet.

Om en klass var väldigt duktig kunde en lärare sätta många femmor, men var tvungen att motivera det. Att motivera en sådan sak var ju lätt om klassen låg högt på standardprovet i ämnet och väldigt svårt om den inte gjorde det. Kanske inte alla lärare som vågade dock. Sedan tror jag en del lärare använde det som ett argument att gömma sig bakom. (På universitetet kunde ju folk ligga precis ett poäng under godkänt på en tenta, det var ju inte något som råkade hända för de flesta såvitt jag förstått från universitetslärare. Om de tyckte tentan var godkänd kunde de hittat ett poäng.)

Jag tror inte treorna till exempel kunde "ta slut".

Sedan fanns ju också då en liten stolthet i om man gick på en skola där det var svårt att få höga betyg jämfört med om man gick på en där det var lätt.
 
Hela högstadiet hade jag ångest då idrottsläraren hade orimliga krav på vad jag skulle prestera. Är född med viss funktionsnedsättning så vissa saker är omöjliga att klara.
På gymnasiet hade jag en fantastisk lärare som krävde att man gjorde så gott man kunde efter egen förmåga. Visst fanns det lite prestationsångest ibland men det var tack vare den läraren som jag motionerar idag.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har en fråga hur jag ska bete mig mot just gällande hennes förhållande till hennes kropp och på bästa sätt stötta min allra bästa...
2
Svar
22
· Visningar
3 100
Senast: Qelina
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vildkattungar
  • Diarré
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp