Fick skolidrotten dig att gilla idrott och rörelse?

Det där är lite intressant. Är det så i övriga ämnen? Att det alltså räcker att visa god vilja.
För att få A i idrott enligt läroplanen i åk 9 står att man deltar och engagerar sig VÄL i aktiviteten. Vidare enligt läroplanen: ”
Genom undervisningen i ämnet idrott och hälsa ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att

  • röra sig allsidigt i olika fysiska sammanhang,
  • planera, praktiskt genomföra och värdera idrott och andra fysiska aktiviteter utifrån olika synsätt på hälsa, rörelse och livsstil,
  • genomföra och anpassa utevistelser och friluftsliv efter olika förhållanden och miljöer, och
  • förebygga risker vid fysisk aktivitet samt hantera nödsituationer på land och i vatten.”
Ja. Jag tolkar det som att det ska räcka att visa vilja och faktiskt delta i idrottslektionerna för att få godkänt.
 
Det är helt klart rimligt att göra det men att som det i alldeles för stor utsträckning är idag att man sätter betyg utifrån hur snabbt någon springer eller hur bra man står på händer ger ju som synes mest prestationsångest.

Men det är intressant att det just i idrottsämnet räcker med att visa god vilja jämfört med till exempel slöjd och matematik.
 
För att få A i idrott enligt läroplanen i åk 9 står att man deltar och engagerar sig VÄL i aktiviteten. Vidare enligt läroplanen: ”
Genom undervisningen i ämnet idrott och hälsa ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att

  • röra sig allsidigt i olika fysiska sammanhang,
  • planera, praktiskt genomföra och värdera idrott och andra fysiska aktiviteter utifrån olika synsätt på hälsa, rörelse och livsstil,
  • genomföra och anpassa utevistelser och friluftsliv efter olika förhållanden och miljöer, och
  • förebygga risker vid fysisk aktivitet samt hantera nödsituationer på land och i vatten.”
Ja. Jag tolkar det som att det ska räcka att visa vilja och faktiskt delta i idrottslektionerna för att få godkänt.

Jo, men det jag frågade var ju jämförelsevis om det i övriga ämnen räcker att visa god vilja och varför det annars skiljer sig åt.
 
Hm.. För mig spelade den ingen större roll för just huruvida jag gillar idrott och rörelse - det gjorde jag ändå pga allt idrottande på sidan av hela min uppväxt. Idrotten i skolan var bara lite extra lek, med ett ibland rätt blaha-igt eller kasst upplägg, ibland helt OK.

Den kunde definitivt varit mycket, mycket bättre. Särskilt för att fånga upp dem som inte idrottade på fritiden och få dem att tycka det var roligt, givande mm.
 
Skolgympan blev en krasch för lilla mig då jag började ettan 1973. Jag kunde allt ett barn ska kunna på en gård på landet och jag var duktig på att åka skidor och jag älskade att cykla fort, fort nedför backarna. Ingen hade tänkt på att jag hade lite svårt med kordinationen -med andra ord saknar jag bollsinne. Och skolgympan är ju till ca 3/4 delar bollspel. Alltså, jag skämdes och vägrade vara med. Men jag lärde mig simma samtidigt som de andra, inget problem!
 
Idrott och hälsa har rätt tydligt framskrivna kunskapskrav och det räcker ihte med att visa god vilja för att få ett E, inte ens i åk6. Man ska kunna simma 200m varav 50 m på rygg för att få E. Ingen simmar väl 200m på god vilja?
Njae, med tanke på att svensk simundervisning i grundskolan håller god kvalitet skulle jag personligen säga att är man med på lektionerna, inte har någon funktionsvariation och vill simma klarar man 200 meter efter årskurs 2. Alla i den här kommunen i alla fall. Simundervisningen existerar knappt efter lågstadiet. Sonen har haft svårt, men har också papper på utredning av motoriken, han har inget krav på 200 meter i sexan och klarade inte 200 meter som alla sina klasskompisar i tvåan men har klarat det nu i början av trean efter en sommar full av bad. 200 meter är ingen big deal utan visar att du är simkunnig. Och det räcker, du behöver inte göra det på en elittid. Inte i teorin på papperet i alla fall.
 
Skolidrotten bestod mest av lagsporter och bollspel. Avskyr båda sakerna så det var mest ångest. De gånger det stod t.ex. gymnastik på schemat var det kul. Men trots att jag gick på gymnastik och dans som barn, och dessutom red dagligen från att jag var åtta år, var mina omdömen och betyg i idrott alltid jättedåliga. För att det som gällde var bollsporter. Jag gillade många idrotter och var antagligen en av de mest vältränade ungarna i klassen men det hjälpte ju liksom inte. Idrotten hade kunnat heta bollsport istället.
 
Avskydde idrotten hela grundskolan, läraren var en mobbare som tyckte att alla skulle göra exakt samma saker lika bra. Han vägrade inse att folk har olika förutsättningar och respekterade inte att jag hade fysiska orsaker att inte kunna göra hårdare aktiviteter. Det enda jag var hyfsat bra på ocg gillade var orientering. Klassen blev faktiskt bättre mot slutet av åttan och nian, även de "tuffa" och duktiga killarna peppade och uppmuntrade.

Läraren på gymnasiet var mycket bättre och hade roligare lektioner, han insåg att alla hade olika förutsättningar och han ville att man gjorde sitt bästa och försökte. Trots att läraren var bra gav idrottslektionerna mig ångest och jag gillade inte dem. I trean hade vi ingen idrott och det var skönt att slippa ångesten inför lektionerna.

Bara tanken att träna på gym eller inför andra ger mig ångest och det skulle jag aldrig göra.

Jag gick i skolan 2001-14.
 
Men läroplanen ska väl styra betygsättningen/-kraven eller missförstår jag dig?
Jag menar jämfört med till exempel matematik så lär du väl inte få godkänt, oavsett hundra procent närvaro, om du inte klarar av ens de enklaste tal.
Fast vi kan ju konstatera att den inte gör det om det är som alla skriver (och även var min erfarenhet) att ju bättre du är ju bättre betyg. I övrigt är det en knepig fråga, absolut.
 
Fast vi kan ju konstatera att den inte gör det om det är som alla skriver (och även var min erfarenhet) att ju bättre du är ju bättre betyg. I övrigt är det en knepig fråga, absolut.

Jag kan ju tycka att det bör finnas tydliga betygskriterier, och det gör det säkert också, och de bör vara upplagda på samma sätt som övriga ämnen. Visst är förutsättningar olika i gymnastik men det är de ju även i övriga ämnen.
 
Njae, med tanke på att svensk simundervisning i grundskolan håller god kvalitet skulle jag personligen säga att är man med på lektionerna, inte har någon funktionsvariation och vill simma klarar man 200 meter efter årskurs 2. Alla i den här kommunen i alla fall. Simundervisningen existerar knappt efter lågstadiet. Sonen har haft svårt, men har också papper på utredning av motoriken, han har inget krav på 200 meter i sexan och klarade inte 200 meter som alla sina klasskompisar i tvåan men har klarat det nu i början av trean efter en sommar full av bad. 200 meter är ingen big deal utan visar att du är simkunnig. Och det räcker, du behöver inte göra det på en elittid. Inte i teorin på papperet i alla fall.
Oj, har ni simundervisning i skolan? Trodde inte sånt fanns längre :( I vår kommun är det standard att skolan åker till simhallen en gg/år från trean och enbart gör simkontroll. De som verkligen ligger i farozonen att inte klara sexans kunskapskrav får lite stödundervisning på mellanstadiet. Och det är hyfsat stigmatiserande eftersom barnen plockas ut från vanliga lektioner för att stödsimma. Så det faller helt på föräldrarna att se till att barnen kan simma ordentligt. Dvs de barn vars föräldrar inte har resurser att fixa undervisning lever bokstavligt talat farligt... Det är sån himla skillnad från min egen skolgång där vi simmade varje vecka under långa perioder av mellanstadiet.
 
Oj, har ni simundervisning i skolan? Trodde inte sånt fanns längre :( I vår kommun är det standard att skolan åker till simhallen en gg/år från trean och enbart gör simkontroll. De som verkligen ligger i farozonen att inte klara sexans kunskapskrav får lite stödundervisning på mellanstadiet. Och det är hyfsat stigmatiserande eftersom barnen plockas ut från vanliga lektioner för att stödsimma. Så det faller helt på föräldrarna att se till att barnen kan simma ordentligt. Dvs de barn vars föräldrar inte har resurser att fixa undervisning lever bokstavligt talat farligt... Det är sån himla skillnad från min egen skolgång där vi simmade varje vecka under långa perioder av mellanstadiet.
Man blir inte godkänd i grundskolan om du inte kan simma. Alla kommuner runt om här simmar en gång i veckan i tvåan.
 
Njae, med tanke på att svensk simundervisning i grundskolan håller god kvalitet skulle jag personligen säga att är man med på lektionerna, inte har någon funktionsvariation och vill simma klarar man 200 meter efter årskurs 2. Alla i den här kommunen i alla fall. Simundervisningen existerar knappt efter lågstadiet. Sonen har haft svårt, men har också papper på utredning av motoriken, han har inget krav på 200 meter i sexan och klarade inte 200 meter som alla sina klasskompisar i tvåan men har klarat det nu i början av trean efter en sommar full av bad. 200 meter är ingen big deal utan visar att du är simkunnig. Och det räcker, du behöver inte göra det på en elittid. Inte i teorin på papperet i alla fall.

Jisses, nej. Min grabb som blir 12 nu har inte lärt sig simma i skolan trots full närvaro och utan någon slags problematik. De har helt enkelt inte haft tillräcklig undervisning. Hade vi inte satt honom i simskola och övat på fritiden hade han inte kunnat simma nu.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har en fråga hur jag ska bete mig mot just gällande hennes förhållande till hennes kropp och på bästa sätt stötta min allra bästa...
2
Svar
22
· Visningar
3 132
Senast: Qelina
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp