Gnägg Fjordingtråd nr 3

Lasso stack idag när vi gick promenad :down: 😔 Det är alltid nästan exakt ett halvår i mellan gångerna och alltid när jag börjar hoppas på att problemet försvunnit. Nu gav han dock lite förvarningar och var nervös och gick på tvären(för något som jag inte kan förstå vad). Jag försökte att inte bry mig om honom utan bara fortsätta att lugnt och bestämt fortsätta gå och inte göra grej av det. Men sen kom explosionen då han bara rusade iväg och slet sig och drog iväg i full panik och sprang hem till stallet. Så nu har jag den där känslan av hopplöshet igen😔 han som har varit helt fantastisk sen tidigt i våras. Det är samma ställe som han stuckit på förut, det blåste ganska rejält och långt bakom oss var det en skogshuggare med röjsåg som vi såg. Men han har gått där hela sommaren utan bekymmer. Och blåst är inget han brukar påverkas av. Inte heller skogshuggare. Han är ju en cool och orädd kille liksom🤔
 
Då är mina semesterveckor slut med undantag av kompanjonen som ska ha dem snart, en vecka.

Skönt att de kommit hem och skönt att de varit på de allra bästa ställena när de varit borta.

Det är ju fantastiskt att kunna hämta sina två hästar på två olika ställen och få hem dem i ett fantastiskt skick, båda två!
Nyklippta, skodda och i fint hull och vältränade.

Bruno var ju i Eksjö som stationshingst på stuteri Smedeliden (med undantag för stavningen) och Burret var på Taffsnäs ridläger.
De har varit jättenöjda med mina hästar också och det värmer att mattehjärta!
Jag vet vilka olater Burret kan ha men anade att han skulle trivas på en sådan verksamhet som Taffsnäs. Att vara i en stor grupp med hästar väcker inga olater.

Det har också varit så förbannat tryggt att ha dem på båda ställena att jag inte haft något behov att hålla mig så himla uppdaterad.

Skitnöjd är jag verkligen!!
 

mollyphlox

Trådstartare
Lasso stack idag när vi gick promenad :down: 😔 Det är alltid nästan exakt ett halvår i mellan gångerna och alltid när jag börjar hoppas på att problemet försvunnit. Nu gav han dock lite förvarningar och var nervös och gick på tvären(för något som jag inte kan förstå vad). Jag försökte att inte bry mig om honom utan bara fortsätta att lugnt och bestämt fortsätta gå och inte göra grej av det. Men sen kom explosionen då han bara rusade iväg och slet sig och drog iväg i full panik och sprang hem till stallet. Så nu har jag den där känslan av hopplöshet igen😔 han som har varit helt fantastisk sen tidigt i våras. Det är samma ställe som han stuckit på förut, det blåste ganska rejält och långt bakom oss var det en skogshuggare med röjsåg som vi såg. Men han har gått där hela sommaren utan bekymmer. Och blåst är inget han brukar påverkas av. Inte heller skogshuggare. Han är ju en cool och orädd kille liksom🤔
Men så tråkigt att problemet dykt upp igen! Är det något som han upplever att är extra läskigt just där, om det är samma ställe där han sticker iväg? Tintin är också lite extra stirrig och mer nervig än han brukar vara just nu, det brukar också komma tidig höst samt vår. Jag tror det har med väderomställningen att göra, blåser lite mer, pälsbyte osv.. Han brukar lugna sig efter ett tag, men det är lite besvärligt när man försöker få något gjort och hästen inte är med.

En del av Tintins problem har jag kopplat ihop med att han är lite klaustrofobisk, han vill inte bli trängd och han verkar ha en rätt stor "personlig bubbla". Det här har vi börjat träna på, märks speciellt bra t.ex. vid lastning eller uteritt vid möte med bilar. Han kan stå intill en trafikerad väg utan problem, för då har han tillräckligt med space omkring sig. Möter man sen en bil (ofta då i lite för hög fart) och han har bilen på ena sidan och diket på andra så vill han gärna sticka iväg framåt eller slänga sig runt då det blir trångt och lite läskigt. Har jag möjlighet rider jag alltid in på en infart eller mer åt sidan så han får plats, då går det bra.

Till en annan kul grej, Tintins medryttare är så förtjust i honom och fjordingar i övrigt att hon bestämt sig för att skaffa en egen så småningom. Hon ska stalla upp den på samma lösdrift som Tintin. Vi håller på och letar efter bra alternativ, ett sto främst. Tanken är att tävla i dressyr och troligtvis avel i framtiden. Jättekul! :)
 
Lasso stack idag när vi gick promenad :down: 😔 Det är alltid nästan exakt ett halvår i mellan gångerna och alltid när jag börjar hoppas på att problemet försvunnit. Nu gav han dock lite förvarningar och var nervös och gick på tvären(för något som jag inte kan förstå vad). Jag försökte att inte bry mig om honom utan bara fortsätta att lugnt och bestämt fortsätta gå och inte göra grej av det. Men sen kom explosionen då han bara rusade iväg och slet sig och drog iväg i full panik och sprang hem till stallet. Så nu har jag den där känslan av hopplöshet igen😔 han som har varit helt fantastisk sen tidigt i våras. Det är samma ställe som han stuckit på förut, det blåste ganska rejält och långt bakom oss var det en skogshuggare med röjsåg som vi såg. Men han har gått där hela sommaren utan bekymmer. Och blåst är inget han brukar påverkas av. Inte heller skogshuggare. Han är ju en cool och orädd kille liksom🤔
Vad trist.
Du får ursäkta mitt för närvarande dåliga minne lite men hur gammal är Lasso?

Vad har ni för "utrustning" när han sliter sig?
 
Vad trist.
Du får ursäkta mitt för närvarande dåliga minne lite men hur gammal är Lasso?

Vad har ni för "utrustning" när han sliter sig?
Han är 6år nu. I början slet han sig och stack hela tiden så har ju ändå lyckats lite som fått ner det till 2 gånger om året 🙄 men kan ju inte lita på honom helt förän det inte händer alls mer. Igår gick vi samma sträcka igen i blåsvädret. På samma ställe började han stressa upp sig igen(dock bara på hemvägen, inte när vi gick bortåt). Huvudet uppåt, flåsar, stirrar bakåt, springer på tvären. Beter sig precis som att han är jagad och att flykten ska kicka in när som helst. Denna gången jobbade jag honom istället för att ignonerera; backa, vända, flytta undan, stanna och stå still osv. Det fick honom inte att lugna ner sig men han stack åtminstone inte den här gången. Så fort vi kommit förbi den här sträckan på kanske 100meter så är han lugn resten av vägen hem sen. Det är som en på och av knapp just där.
Skulle så klart bara kunna strunta i att gå på just det stället, men det är den enda vägen från gården som inte är trafikerad dessutom känner jag lite att kan det hända där så kan det hända vart som helst när som helst att han blir sån 😔 Och det finns ju inget farligt där så det ska liksom funka. Har gått där flera gånger i veckan hela sommaren utan problem.

Jag jobbar alltid i repgrimma(en riktig stabil modell) och långt arbetsrep. I början hade jag grimma + kedja men han stack med det också och jag kunde inte arbeta med det. Det ger inte rätt eftergift.
 
Han är 6år nu. I början slet han sig och stack hela tiden så har ju ändå lyckats lite som fått ner det till 2 gånger om året 🙄 men kan ju inte lita på honom helt förän det inte händer alls mer. Igår gick vi samma sträcka igen i blåsvädret. På samma ställe började han stressa upp sig igen(dock bara på hemvägen, inte när vi gick bortåt). Huvudet uppåt, flåsar, stirrar bakåt, springer på tvären. Beter sig precis som att han är jagad och att flykten ska kicka in när som helst. Denna gången jobbade jag honom istället för att ignonerera; backa, vända, flytta undan, stanna och stå still osv. Det fick honom inte att lugna ner sig men han stack åtminstone inte den här gången. Så fort vi kommit förbi den här sträckan på kanske 100meter så är han lugn resten av vägen hem sen. Det är som en på och av knapp just där.
Skulle så klart bara kunna strunta i att gå på just det stället, men det är den enda vägen från gården som inte är trafikerad dessutom känner jag lite att kan det hända där så kan det hända vart som helst när som helst att han blir sån 😔 Och det finns ju inget farligt där så det ska liksom funka. Har gått där flera gånger i veckan hela sommaren utan problem.

Jag jobbar alltid i repgrimma(en riktig stabil modell) och långt arbetsrep. I början hade jag grimma + kedja men han stack med det också och jag kunde inte arbeta med det. Det ger inte rätt eftergift.
Jag tycker att du tänker rätt, man kan bara inte undvika allt hästarna blir stressade av. Det hjälper liksom ingen.
Hur rädd man än är så måste man ju gå dit och komma genom det hela, det är det som hjälper hästen att förstå att man kan bara rida ut stressen så finns bara lugn efter.

Men, det är skitäckligt och jobbigt. Jag gör ju så med min olatshäst. Stallmodig med vagn är inte den bästa kombinationen men med rätt folk med så jobbar vi på trots adrenalinpåslag. Phu!
 
Jag tycker att du tänker rätt, man kan bara inte undvika allt hästarna blir stressade av. Det hjälper liksom ingen.
Hur rädd man än är så måste man ju gå dit och komma genom det hela, det är det som hjälper hästen att förstå att man kan bara rida ut stressen så finns bara lugn efter.

Men, det är skitäckligt och jobbigt. Jag gör ju så med min olatshäst. Stallmodig med vagn är inte den bästa kombinationen men med rätt folk med så jobbar vi på trots adrenalinpåslag. Phu!
Skönt att inte vara ensam om att få jobba med sånt här. Det är så jäkla frustrerande att han 99,9% av tiden är superduper bra. 2 gånger om året liksom är ju ingenting men det är tillräckligt för att jag inte ska lita på honom 🤔
Har helst velat köra med taktiken att ignorera honom och på så sätt visa att allt är lugnt och inte göra en grej av något som inte är det. Men det fungerar ju uppenbarligen inte så får byta taktik där och kämpa för att han ska behålla fokus på mig.
Tråkigt också eftersom att jag när han köptes hade planer på att köra in och ta upp körningen igen. Den drömmen har jag lagt ner helt, skulle aldrig tänka tanken att ens försöka köra in honom.
 
Han är 6år nu. I början slet han sig och stack hela tiden så har ju ändå lyckats lite som fått ner det till 2 gånger om året 🙄 men kan ju inte lita på honom helt förän det inte händer alls mer. Igår gick vi samma sträcka igen i blåsvädret. På samma ställe började han stressa upp sig igen(dock bara på hemvägen, inte när vi gick bortåt). Huvudet uppåt, flåsar, stirrar bakåt, springer på tvären. Beter sig precis som att han är jagad och att flykten ska kicka in när som helst. Denna gången jobbade jag honom istället för att ignonerera; backa, vända, flytta undan, stanna och stå still osv. Det fick honom inte att lugna ner sig men han stack åtminstone inte den här gången. Så fort vi kommit förbi den här sträckan på kanske 100meter så är han lugn resten av vägen hem sen. Det är som en på och av knapp just där.
Skulle så klart bara kunna strunta i att gå på just det stället, men det är den enda vägen från gården som inte är trafikerad dessutom känner jag lite att kan det hända där så kan det hända vart som helst när som helst att han blir sån 😔 Och det finns ju inget farligt där så det ska liksom funka. Har gått där flera gånger i veckan hela sommaren utan problem.

Jag jobbar alltid i repgrimma(en riktig stabil modell) och långt arbetsrep. I början hade jag grimma + kedja men han stack med det också och jag kunde inte arbeta med det. Det ger inte rätt eftergift.
Det är inte så att det går ett viltstråk där och att hästen bara blir rädd de få gånger ni råkar passera när ett speciellt djur befinner sig/har befunnit sig där?
Har ni träffat på vilt ute så du vet hur han reagerar på olika djur?
 
Det är inte så att det går ett viltstråk där och att hästen bara blir rädd de få gånger ni råkar passera när ett speciellt djur befinner sig/har befunnit sig där?
Har ni träffat på vilt ute så du vet hur han reagerar på olika djur?
Har tänkt tanken men då borde det vara på fler ställen tycker jag 🤔 finns massvis med vildsvinsåtlar här omkring t.ex och dom knallar han glatt förbi. Andra tydliga viltstråk har han inte reagerat vid heller. Men något konstigt är det ju.
 
Har tänkt tanken men då borde det vara på fler ställen tycker jag 🤔 finns massvis med vildsvinsåtlar här omkring t.ex och dom knallar han glatt förbi. Andra tydliga viltstråk har han inte reagerat vid heller. Men något konstigt är det ju.
Jag hade nog knallat runt lite i backen och kollat utan häst.
Man vet aldrig vad man hittar. :)
 
Han är 6år nu. I början slet han sig och stack hela tiden så har ju ändå lyckats lite som fått ner det till 2 gånger om året 🙄 men kan ju inte lita på honom helt förän det inte händer alls mer. Igår gick vi samma sträcka igen i blåsvädret. På samma ställe började han stressa upp sig igen(dock bara på hemvägen, inte när vi gick bortåt). Huvudet uppåt, flåsar, stirrar bakåt, springer på tvären. Beter sig precis som att han är jagad och att flykten ska kicka in när som helst. Denna gången jobbade jag honom istället för att ignonerera; backa, vända, flytta undan, stanna och stå still osv. Det fick honom inte att lugna ner sig men han stack åtminstone inte den här gången. Så fort vi kommit förbi den här sträckan på kanske 100meter så är han lugn resten av vägen hem sen. Det är som en på och av knapp just där.
Skulle så klart bara kunna strunta i att gå på just det stället, men det är den enda vägen från gården som inte är trafikerad dessutom känner jag lite att kan det hända där så kan det hända vart som helst när som helst att han blir sån 😔 Och det finns ju inget farligt där så det ska liksom funka. Har gått där flera gånger i veckan hela sommaren utan problem.

Jag jobbar alltid i repgrimma(en riktig stabil modell) och långt arbetsrep. I början hade jag grimma + kedja men han stack med det också och jag kunde inte arbeta med det. Det ger inte rätt eftergift.
Ah, var just långt rep jag skulle tipsa om.
Men du har inte provat med träns?
Tränat du mycket miljöträning annars?
Låter ju som det är smart att jobba honom.
Men vad gör han om du rider förbi det stället?) Du ska såklart inte prova det förrän du är trygg med att göra det, undrade mest om du provat).
Om du leder förbi men han en annan häst med?
Om du har någon annan människa med dig som går före?

Min isis som slet sig blev värre med repgrimma.
Men det har med trycket i nacken att göra.
Han funkar inte bra att binda fast heller..
 
Skönt att inte vara ensam om att få jobba med sånt här. Det är så jäkla frustrerande att han 99,9% av tiden är superduper bra. 2 gånger om året liksom är ju ingenting men det är tillräckligt för att jag inte ska lita på honom 🤔
Har helst velat köra med taktiken att ignorera honom och på så sätt visa att allt är lugnt och inte göra en grej av något som inte är det. Men det fungerar ju uppenbarligen inte så får byta taktik där och kämpa för att han ska behålla fokus på mig.
Tråkigt också eftersom att jag när han köptes hade planer på att köra in och ta upp körningen igen. Den drömmen har jag lagt ner helt, skulle aldrig tänka tanken att ens försöka köra in honom.
Trist med körningen.
Det här kommer inte från rätt typ av person egentligen :angel:
Du har inte funderat på att sälja honom och köpa en häst som matchar din vilja för körning bättre och som du känner dig tryggare med?

Observera att jag inte menar att du BORDE göra det, för då borde jag sålt båda mina när det var som tuffast, det var bara en tanke då jag vet flera som gjort så och det blivit väldigt bra för dem.
 
Jag tycker att du tänker rätt, man kan bara inte undvika allt hästarna blir stressade av. Det hjälper liksom ingen.
Hur rädd man än är så måste man ju gå dit och komma genom det hela, det är det som hjälper hästen att förstå att man kan bara rida ut stressen så finns bara lugn efter.

Men, det är skitäckligt och jobbigt. Jag gör ju så med min olatshäst. Stallmodig med vagn är inte den bästa kombinationen men med rätt folk med så jobbar vi på trots adrenalinpåslag. Phu!
Vad tuff du är.
Eikar blev ju aldrig färdiginkörd för han var så explosiv några år som unghäst. Eller, explosiv är han egentligen fortfarande, men väldigt sällan han exploderar.
Jag kände att nej, jag kommer inte vara trygg med att sitta bakom.
Nu är det ju ridningen som är det primära för mig, men körning är också trevligt.
 
Ah, var just långt rep jag skulle tipsa om.
Men du har inte provat med träns?
Tränat du mycket miljöträning annars?
Låter ju som det är smart att jobba honom.
Men vad gör han om du rider förbi det stället?) Du ska såklart inte prova det förrän du är trygg med att göra det, undrade mest om du provat).
Om du leder förbi men han en annan häst med?
Om du har någon annan människa med dig som går före?

Min isis som slet sig blev värre med repgrimma.
Men det har med trycket i nacken att göra.
Han funkar inte bra att binda fast heller..
Har inte vågat prova med träns då jag är så rädd om munnen på honom, när han ”flippar” sådär så sliter han verkligen tills han kommer loss, vad händer med munnen då? Och när han springer runt okontrollerat med hängande grimskaft som han trampar på? I och för sig är ju repgrimma skarp den med och kan göra stor skada, men munnen känns som att den kan skadas ännu värre? Men jag kanske tänker fel där?
Miljöträning/toleransträning har varit prio ett dom 2åren jag haft honom, har lagt massor av tid på det och det finns inte mycket han reagerar på.
Nej eftersom jag har en kraftig ridrädsla i grunden så har jag bara ridit där någon enstaka gång och väl haft ren tur att han haft en ”bra period” då så att det gått bra. Känner inte att jag i det läget kan stötta honom så mycket eftersom jag i det läget själv blir rädd/spänd, från marken är jag helt trygg. Han är ju inte heller riden så mycket så känns väldigt osäkert. Min tränare tror dock att jag skulle ha lättare att få stopp på honom från ryggen då jag får mer tid på mig. Från marken så säger det ”tjoffs” och så är repet slut och hästen påväg bort i fjärran 🙄 Men vill träna upp ridningen på mer kontrollerade platser först.
Han har aldrig stuckit när jag haft med hans kompis, men har inte gjort det så många gånger då det blir lite bökigt att gå med två hästar. Vill kunna gå med honom ensam(vilket jag ju kan helt utan problem 99,9% av tiden).
Finns inget tryggt ridsällskap i närheten.
Min man brukar följa med och gå med hundarna ibland, men han har stuckit vid något tillfälle då också.
 
Trist med körningen.
Det här kommer inte från rätt typ av person egentligen :angel:
Du har inte funderat på att sälja honom och köpa en häst som matchar din vilja för körning bättre och som du känner dig tryggare med?

Observera att jag inte menar att du BORDE göra det, för då borde jag sålt båda mina när det var som tuffast, det var bara en tanke då jag vet flera som gjort så och det blivit väldigt bra för dem.
Han har varit påväg ut på annons måååånga gånger. I början var ju problemen betydligt värre. Kunde knappt lämna gårdsplanen och han respekterade mig inte för 5öre. Stack hela tiden och därimellan tryckte han på mig med bogen, drog i repet och nafsade. Har varit otroligt mycket slit men nu är han en helt annan häst. Glömmer nästan bort att jag har honom med mig ibland för att han är så följsam och lätt och vi kan gå 2-timmars promenader utan bekymmer. Och som sagt, finns inte mycket han reagerar på och blir rädd för. Oftast tittar han bara till, släpper det och går vidare.
Så nu är han ju egentligen min ”drömhäst” och precis som jag vill ha honom, förutom vid ganska exakt 2 tillfällen om året då när detta händer 😣 känns som det är för lite att ge upp för nu när vi kommit så långt på andra plan. Sålde min förra häst då jag efter flera år till slut insåg att våra personligheter inte passade ihop, hade inga problem med honom utan det var mer bara att vi ville olika saker. Och fytusan vad dåligt jag mådde vid försäljningen och kan göra än idag även fast han har det jättebra.
Känner lite att har vi kommit såhär långt så kan vi lika gärna fortsätta.

Nu är jag ju gravid med foglossning så träningen blir ju därefter. Min plan är att framåt våren när jag planerar att ta upp ridningen igen skicka iväg honom till min tränare några veckor innan så hon får känna på honom ordentligt och rida till honom lite. Kan vara intressant att se hur han beter sig då.

Har ju en liten löjlig förhoppning också att det ska ”växa bort”, men vet egentligen att det nog inte är så lätt🙄

Efter all träning och tid jag lagt på honom så har han fått en stor plats i hjärtat:heart han har varit värd att kämpa för.
 
Vad tuff du är.
Eikar blev ju aldrig färdiginkörd för han var så explosiv några år som unghäst. Eller, explosiv är han egentligen fortfarande, men väldigt sällan han exploderar.
Jag kände att nej, jag kommer inte vara trygg med att sitta bakom.
Nu är det ju ridningen som är det primära för mig, men körning är också trevligt.
Egentligen ganska feg faktiskt. Tycker inte alls det är kul eller utmanande. Mest läskigt och vill helst inte men vet att jag måste.
Även om stam och rasbundna egenskaper mycket väl kan resultera i sådant här att jobba med så märker jag att i de allra flesta fall är att grundjobbet inte är gjort.

Jag vet att detta är en häst som i grunden haft en del olater men inte i körningen men av någon anledning så har det kommit fram när han flyttat runt lite året före jag köpte honom. Han är ju inte körrädd, bakrädd eller explosiv utan mer en envis jag-fryser-fast-eller-jobbar-mot. Springer ifrån jobb men inte i körningen.
Han är hellre envis tills han svettas mängder än att göra det jag ber och inte bli varm alls. Han är körd i stan men när han kom hit var han rädd för bilar t.ex. Har aldrig hänt hos förra ägaren.

Han har svårt att lämna hästar men inte förut.

Det är många faktorer hos denna häst som resulterar i detta. Han var hingst länge och när hormonerna försvann fanns inget hormonellt stöd när han kände sig osäker. Han blev helt enkelt en helt annan häst. Osäker och envis....skitbra kombination....inte!
Han har också fått gå i den takt han tyckt är bra för att det inte fanns en anledning till att göra något annat då förra ägaren inte hade hästar till att jobba dressyr. Det kan jag respektera, helt och fullt. De hade mysigt när de var ute och så ville de ha det.

Han fattade inte heller vad som förväntades av honom när det gällde jobb. Det i sin tur gjorde att han sprang ifrån jobb, lättade fram när man tyst och fint smackade lite eller sänkte ryggen och kunde inte vara lugn nog att ta in vad jag egentligen sa. När han fattat är han som ett gammalt ök. Det är liksom synapserna som inte riktigt är lugna nog att ta in information.
Men inte i körningen. Där finns olaterna som att vilja hem, inte gå åt ett håll bara åt ett annat men inget explosivt eller rusa för att vagnen sitter på. Det gör att den biten inte känns som om den kommer att resultera i någon skentur. Det enda som är osäkert där är att hamna i något dike så man trillar ur bara för att han dummar sig och vill hem.

Explosivt tycker jag är snabba korta rusningar och/eller helt lugna för att bara börja bocka, slå bakut och iväg. Inte ens i ridningen eller longeringen har det varit så. Mest rusa runt och inte lugna sig. Det kunde ta 10 minuter longering innan han ens lyssnade....han bara sprang runt som en dåre och höll på att ramla i svängarna.
 
Har inte vågat prova med träns då jag är så rädd om munnen på honom, när han ”flippar” sådär så sliter han verkligen tills han kommer loss, vad händer med munnen då? Och när han springer runt okontrollerat med hängande grimskaft som han trampar på? I och för sig är ju repgrimma skarp den med och kan göra stor skada, men munnen känns som att den kan skadas ännu värre? Men jag kanske tänker fel där?
Miljöträning/toleransträning har varit prio ett dom 2åren jag haft honom, har lagt massor av tid på det och det finns inte mycket han reagerar på.
Nej eftersom jag har en kraftig ridrädsla i grunden så har jag bara ridit där någon enstaka gång och väl haft ren tur att han haft en ”bra period” då så att det gått bra. Känner inte att jag i det läget kan stötta honom så mycket eftersom jag i det läget själv blir rädd/spänd, från marken är jag helt trygg. Han är ju inte heller riden så mycket så känns väldigt osäkert. Min tränare tror dock att jag skulle ha lättare att få stopp på honom från ryggen då jag får mer tid på mig. Från marken så säger det ”tjoffs” och så är repet slut och hästen påväg bort i fjärran 🙄 Men vill träna upp ridningen på mer kontrollerade platser först.
Han har aldrig stuckit när jag haft med hans kompis, men har inte gjort det så många gånger då det blir lite bökigt att gå med två hästar. Vill kunna gå med honom ensam(vilket jag ju kan helt utan problem 99,9% av tiden).
Finns inget tryggt ridsällskap i närheten.
Min man brukar följa med och gå med hundarna ibland, men han har stuckit vid något tillfälle då också.
Jag hade inte funderat två gånger på att sätta på träns. Läder går sönder i spännen om det blir för mkt kraft, enligt min erfarenhet i alla fall. Jag anser att kontroll är a och o. Men det är jag. Med ett träns ett händer nog inte så mycket alls mer än att det kan göra ont, men det gör nog en repgrimma också. Sen ska det väl vara lite obekvämt att slita sig. Inte bli skador men obekvämt.
Jag tänkte mest om det kunde hjälpa att gå med någon kompis i början.
Frågan är ju om han tar över från marken enbart eller om han försöker samma när du är på. Men jag vill nog inte rekommendera att prova rida utan tryggt sällskap åtminstone på marken.
 
Han har varit påväg ut på annons måååånga gånger. I början var ju problemen betydligt värre. Kunde knappt lämna gårdsplanen och han respekterade mig inte för 5öre. Stack hela tiden och därimellan tryckte han på mig med bogen, drog i repet och nafsade. Har varit otroligt mycket slit men nu är han en helt annan häst. Glömmer nästan bort att jag har honom med mig ibland för att han är så följsam och lätt och vi kan gå 2-timmars promenader utan bekymmer. Och som sagt, finns inte mycket han reagerar på och blir rädd för. Oftast tittar han bara till, släpper det och går vidare.
Så nu är han ju egentligen min ”drömhäst” och precis som jag vill ha honom, förutom vid ganska exakt 2 tillfällen om året då när detta händer 😣 känns som det är för lite att ge upp för nu när vi kommit så långt på andra plan. Sålde min förra häst då jag efter flera år till slut insåg att våra personligheter inte passade ihop, hade inga problem med honom utan det var mer bara att vi ville olika saker. Och fytusan vad dåligt jag mådde vid försäljningen och kan göra än idag även fast han har det jättebra.
Känner lite att har vi kommit såhär långt så kan vi lika gärna fortsätta.

Nu är jag ju gravid med foglossning så träningen blir ju därefter. Min plan är att framåt våren när jag planerar att ta upp ridningen igen skicka iväg honom till min tränare några veckor innan så hon får känna på honom ordentligt och rida till honom lite. Kan vara intressant att se hur han beter sig då.

Har ju en liten löjlig förhoppning också att det ska ”växa bort”, men vet egentligen att det nog inte är så lätt🙄

Efter all träning och tid jag lagt på honom så har han fått en stor plats i hjärtat:heart han har varit värd att kämpa för.
Då är det bara kämpa på med envishet och rätt tränare blev det ordning på min.
Dock en liten nackdel att du har ridrädsla redan sen innan. Det finns ingen annan häst som är tryggare att låna och rida lite och se om rädslan kan vika lite?
Jag tycker det låter väldigt bra att skicka honom till din tränare några veckor innan du börjar rida igen.

Jag tror jag frågade innan om han hade Eik eller Krossar nånstans i stamtavlan va?
Jag har glömt 😱.
Har nämligen hört flera med de i stammen som är ganska tuffa i temperament. Även om gener inte är allt såklart.
 
@Efwa

Ja. Ofta är det ju mer grundarbete som behövs.
Ja, explosiv är fara iväg (eller bocka) ganska oförutsett.
Numer gör E enstaka korta rusningar någrs gånger om året om något är riktigt läskigt och han är på humör att överregarera. Nu blir det mest att jag skrattar åt det och bromsar in.
När han var ung kunde han gått och väl springa på en bra bit innan man fick stopp på honom. Om man satt kvar efter explosionen vill säga.
Så håller med om vad du tycker explosiv är utom att Eikar efter explosionen kunde fortsätta kuta utan att lyssna. Tills jag hittade rätt väg att bryta dumheterna inna han fick upp farten.
Men det gjorde att jag fegade ur lite med att sätta mig bakom honom..

Det är lite drygt med hästar som bara vill hem. Eller ska gå den väg de väljer och inte den kusken eller ryttaren säger. . Man får envist traggla på. Det kommer att ge sig. Och du verkar ju ha bra koll på läget ändå.
Nä, risk för skenturer med vagn är inget man vill ha.
Har kört en ponny som kom i sken en gång. Det räckte..
 
Senast ändrad:
Jag hade inte funderat två gånger på att sätta på träns. Läder går sönder i spännen om det blir för mkt kraft, enligt min erfarenhet i alla fall. Jag anser att kontroll är a och o. Men det är jag. Med ett träns ett händer nog inte så mycket alls mer än att det kan göra ont, men det gör nog en repgrimma också. Sen ska det väl vara lite obekvämt att slita sig. Inte bli skador men obekvämt.
Jag tänkte mest om det kunde hjälpa att gå med någon kompis i början.
Frågan är ju om han tar över från marken enbart eller om han försöker samma när du är på. Men jag vill nog inte rekommendera att prova rida utan tryggt sällskap åtminstone på marken.

Något jag tycker man har extra koll med är ett riktigt kapsonträns. En med rejäl metallbåge i plattjärn och ha grimskaftet i ringen uppe på näsryggen. Jag har haft det till Bruno när vi betäckte ett sto här hemma och han var så kär i stoet att det var svårt att hålla honom (annars betäckte han i grimma det året) men med kapsonet fick vi kontroll.
Oftast tycker jag det är bra då man får extra kraft att svänga runt huvudet på dem.

Det är dock inte en idiotsäker grej men personligen tycker jag det är bättre än träns och repgrimma.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp