T
Tjalfe
Jag måste vara konstig ja... För så känner jag faktiskt.
Har varit "skogsmulle" i hela mitt liv, dom första åren av min ridkarriär så red jag lite på ridskola(1 termin) + tränade för ägaren till ponnyn jag red(väldigt duktig tjej med utbildning). När jag var 11-12 år köpte jag min första egna ponny, efter det tog jag inga lektioner utan lärde både mej själv och hästen helt på egen hand. Det var aldrig några problem med det. Jag och hästen hade trevligt tillsammans och allt funkade som det skulle. När jag var 15 år köpte jag min fjording, började träna mycket dressyr då och även lite hopp på egen hand, vilket jag också tyckte var kanon. Provade mej fram men såg alltid till att hästen trivdes och verkligen ville göra det jag bad om. Har aldrig haft något tävlingsintresse så har bara tränat för att jag och hästen ska ha det roligt. Tog två lektioner för en jätte duktig tränare med fjordingen, kände redan då att jag skämdes.
Det här är nu några år sen och jag har köpt mej en c-ponny nu som är 5 år. Köpte honom endast för att han var så otroligt snäll och lätthanterlig plus att jag gillade rasen och storleken. Eftersom han inte är så gammal så skulle jag nu vilja börja rida för en tränare för att utbildningen ska bli så bra som möjligt och jag känner även nu att jag skulle vilja "sattsa" lite mer och inte bara lulla runt i skogen eftersom jag har fått tag på en jätte duktig ponny.
MEN jag tycker det känns så jobbigt, det känns som att jag inte kan så mycket som jag borde, att tränaren ska kräva för mycket osv. Jag är lite försiktig av mej och vill ta allt väldigt lugnt och långsamt så det inte blir några misstag, men jag är rädd för att tränaren inte ska låta mej göra det. Utan sätta mej på övningar som jag inte känner mej redo för eller anta att jag kan saker som jag egentligen inte kan. Har ju bara "lullat" runt i skogen så alla dom här dressyr-övningarna och skänklar här och höfter där gör mej förvirrad men det känns som att jag MÅSTE kunna det eftersom jag trotts allt har varit hästägare sen jag var 11år(är 18 nu) och har ridit sen jag var jätte liten.
Jag har alltid varit jätte noga med att rida i balans, aldrig dra hästen i munnen och använda så små hjälper som möjligt och få hästen att verkligen vilja göra samma saker som mej. Och självklart kan jag ju en hel del, men det känns inte som det är tillräckligt. Fjordingen har lärt mej massvis! Han var ganska bra utbildad och är nu 16 år så han har lärt mej massor av saker. Men jag skämms nästan ihjäl när jag kommer till träningarna och ser hur duktiga alla tävlingsryttarna är. Känns som jag inte har något där att göra, som att jag bara ska stanna ute i skogen där jag hör hemma.
Har jag nånting att skämmas för? Hur kommer jag över den här nojjan? Är så rädd för att både tränaren och dom andra i klubben ska tycka att jag är konstig som har köpt en ung-ponny när jag inte kan rida lika perfekt som dom. Att jag borde lära mej rida ordentligt innan jag skaffar mej egna hästar.
Blir ju inte bättre av att det är en liten klubb som består av massvis med duktiga tävlingsryttare. Inte många "hobby-ryttare" som mej.
Usch vad dum jag känner mej.
Har varit "skogsmulle" i hela mitt liv, dom första åren av min ridkarriär så red jag lite på ridskola(1 termin) + tränade för ägaren till ponnyn jag red(väldigt duktig tjej med utbildning). När jag var 11-12 år köpte jag min första egna ponny, efter det tog jag inga lektioner utan lärde både mej själv och hästen helt på egen hand. Det var aldrig några problem med det. Jag och hästen hade trevligt tillsammans och allt funkade som det skulle. När jag var 15 år köpte jag min fjording, började träna mycket dressyr då och även lite hopp på egen hand, vilket jag också tyckte var kanon. Provade mej fram men såg alltid till att hästen trivdes och verkligen ville göra det jag bad om. Har aldrig haft något tävlingsintresse så har bara tränat för att jag och hästen ska ha det roligt. Tog två lektioner för en jätte duktig tränare med fjordingen, kände redan då att jag skämdes.
Det här är nu några år sen och jag har köpt mej en c-ponny nu som är 5 år. Köpte honom endast för att han var så otroligt snäll och lätthanterlig plus att jag gillade rasen och storleken. Eftersom han inte är så gammal så skulle jag nu vilja börja rida för en tränare för att utbildningen ska bli så bra som möjligt och jag känner även nu att jag skulle vilja "sattsa" lite mer och inte bara lulla runt i skogen eftersom jag har fått tag på en jätte duktig ponny.
MEN jag tycker det känns så jobbigt, det känns som att jag inte kan så mycket som jag borde, att tränaren ska kräva för mycket osv. Jag är lite försiktig av mej och vill ta allt väldigt lugnt och långsamt så det inte blir några misstag, men jag är rädd för att tränaren inte ska låta mej göra det. Utan sätta mej på övningar som jag inte känner mej redo för eller anta att jag kan saker som jag egentligen inte kan. Har ju bara "lullat" runt i skogen så alla dom här dressyr-övningarna och skänklar här och höfter där gör mej förvirrad men det känns som att jag MÅSTE kunna det eftersom jag trotts allt har varit hästägare sen jag var 11år(är 18 nu) och har ridit sen jag var jätte liten.
Jag har alltid varit jätte noga med att rida i balans, aldrig dra hästen i munnen och använda så små hjälper som möjligt och få hästen att verkligen vilja göra samma saker som mej. Och självklart kan jag ju en hel del, men det känns inte som det är tillräckligt. Fjordingen har lärt mej massvis! Han var ganska bra utbildad och är nu 16 år så han har lärt mej massor av saker. Men jag skämms nästan ihjäl när jag kommer till träningarna och ser hur duktiga alla tävlingsryttarna är. Känns som jag inte har något där att göra, som att jag bara ska stanna ute i skogen där jag hör hemma.
Har jag nånting att skämmas för? Hur kommer jag över den här nojjan? Är så rädd för att både tränaren och dom andra i klubben ska tycka att jag är konstig som har köpt en ung-ponny när jag inte kan rida lika perfekt som dom. Att jag borde lära mej rida ordentligt innan jag skaffar mej egna hästar.
Blir ju inte bättre av att det är en liten klubb som består av massvis med duktiga tävlingsryttare. Inte många "hobby-ryttare" som mej.
Usch vad dum jag känner mej.
Senast ändrad av en moderator:
Hurra för dig som vill lära dig mer! 
