Barnet som är magsjukt lär ju kräkas, och då är det ju inte läge att gå ut precis. Best case slipper man vara på toaletten hela tiden, och som vuxen brukar man ha fullt sjå med att torka kräk, bädda rent, trösta ledset barn, och tvätta pyjamasar och sängkläder.
Det beror såklart på hur gammalt det friska barnet är, men mina har inte varit intresserade att vara ute ensamma och leka i förskoleåldern. Uppsikt kan man ju inte gärna ha om barnet är ute och man själv är inne och fokuserar på en sjukling, såvida man inte bor med typ en liten, inhägnad tomt på ena sidan huset, vilket väldigt många inte gör. Jag har aldrig bott så i mitt liv, vare sig som barn eller vuxen.
Särskilt skönt att vara hemma och titta på ett kräkande syskon och en kräktorkande förälder har inte mina barn tyckt att det var. Snarare urtråkigt. Men har de inget val så skulle det säkert gå med på det.
Nu har förskolorna här ingen sån policy, att syskon ska hållas hemma, så det har inte varit ett problem.