Förklimakteriet/PMDS

[kolblakkur]

Jag är i förklimakteriet och har utvecklat PMDS och håller på att gå under. Jag är inte så nojig för dom kroppsliga symtomen då jag redan varit i ett kemiskt framställt klimakterie i 1,5 år så jag vet redan vad som väntar. Däremot tär det psykiska på mig och i kombination med PMDS har jag snart nått min gräns.

INGET är kul.
Nära till gråt ofta.
Oroskänslor.
Överanalyserande och ältande.
Extremt kort stubin vid PMDS (här får jag verkligen tygla mig för att inte göra slut med min sambo eller säga upp mig i rent vredesmod).
Ungefär en dag i månaden önskar jag livet ur mig själv, när PMDSen är som värst.
Trött fysiskt.
Hjärntrött.

Normalt sett är jag en högpresterande positiv ice queen.

Hormonell behandling funkar ej (det skulle visserligen vara ifall jag försätts i kemiskt klimakterie igen). Jag kan inte lägga till östrogen pga svår endometrios. Jag får mens trots dubbla p-piller så det är inget alternativ.

Kvinnorna på min mammas sida samt min syster har kommit i klimakteriet redan vid 45-46 år. Så har 5-6 år kvar med detta och det känns hopplöst.

Har ni några tips?

 

[EmmaW]

Är det konstaterat att du , det låter som det, men verkligen är i förklimakteriet?
Vet en del som som inte svarat bra på vårdens standardbehandlingar men blivit hjälpta av andra alternativa vägar att gå. Är det något du provat eller är villig att kolla på i så fall?

 

[kolblakkur]

Är det konstaterat att du , det låter som det, men verkligen är i förklimakteriet?
Vet en del som som inte svarat bra på vårdens standardbehandlingar men blivit hjälpta av andra alternativa vägar att gå. Är det något du provat eller är villig att kolla på i så fall?

Jag ÄR i förklimakteriet. Jag är öppen för en del men ej homeopati eller dylikt

 

[Capybara]

Tyvärr har jag inget bättre tips än SSRI mot pmds. Jag förstår om det inte känns som ett bra eller hållbart tips, men för mig fungerar det. Jag känner så väl igen det du beskriver om pmds, det är hemskt och det behöver tas på mycket större allvar än det ofta gör idag.

 

[EmmaW]

Jag ÄR i förklimakteriet. Jag är öppen för en del men ej homeopati eller dylikt

Okej, då är jag med. Våra kroppar svarar ju inte alltid väl på just dom kemiska substanser som framställs. Därför kan det vara en ide att kika på mer naturliga tillskott var en tanke. Kroppen är komplex i så många fall. Jag har vid några tillfällen vänt mig till homeopati för hjälp, alltid med en tanke om att det INTE ska fungera och att det varit en sista utväg men det har alltid fungerat för mig förvånande nog dom få gånger jag använt mig av det, men förstår helt om du inte vill testa det.
Akupunktur kan i del fall hjälpa. Testat det? Här kan man få det hos fysioterapeuten på vc, annars jobbar en del naprapater med det.

 

[Pilot]

Jag har pmds och tar antidepp mot det, så tycker definitivt du ska kolla upp det.
Jag tar samma dos under hela månaden och tar lergigan vid ångesttoppar vid behov.

 

[Nepenthe]

Jag funderar på om detta är något jag har.

Jag har så mycket toppar o dalar att jag börjar bli tokig.
Ledsen, hittar ingen glädje, mycket oro och ångest. Får typ panik ibland på mina tankar som bara maler och drar upp saker "som kan hända". Negativa saker. Katastroftankar.
Väldigt trött i kroppen fast jag rör på mig mycket, är ute mycket. Hjärntrött och blir väldigt överväldigad av mycket ljud, lysrörsljus. Ser det som positivt ibland att jag skulle dö.

Men jag är "bara" 40år?

 

[Buzzter]

Jag är i förklimakteriet och har utvecklat PMDS och håller på att gå under. Jag är inte så nojig för dom kroppsliga symtomen då jag redan varit i ett kemiskt framställt klimakterie i 1,5 år så jag vet redan vad som väntar. Däremot tär det psykiska på mig och i kombination med PMDS har jag snart nått min gräns.

INGET är kul.
Nära till gråt ofta.
Oroskänslor.
Överanalyserande och ältande.
Extremt kort stubin vid PMDS (här får jag verkligen tygla mig för att inte göra slut med min sambo eller säga upp mig i rent vredesmod).
Ungefär en dag i månaden önskar jag livet ur mig själv, när PMDSen är som värst.
Trött fysiskt.
Hjärntrött.

Normalt sett är jag en högpresterande positiv ice queen.

Hormonell behandling funkar ej (det skulle visserligen vara ifall jag försätts i kemiskt klimakterie igen). Jag kan inte lägga till östrogen pga svår endometrios. Jag får mens trots dubbla p-piller så det är inget alternativ.

Kvinnorna på min mammas sida samt min syster har kommit i klimakteriet redan vid 45-46 år. Så har 5-6 år kvar med detta och det känns hopplöst.

Har ni några tips?

Har du provat bioidentiskt progesteron? Det var det jag behövde första åren av förklimakteriet för att bli av med dåligt mående, oro, dålig sömn och en massa andra symptom. Sedan lade jag till östrogen efter ett par år men fick prova flera olika sorter innan jag fick en sort som fungerade för mig.

 

[athena_arabians]

Jag är i förklimakteriet och har utvecklat PMDS och håller på att gå under. Jag är inte så nojig för dom kroppsliga symtomen då jag redan varit i ett kemiskt framställt klimakterie i 1,5 år så jag vet redan vad som väntar. Däremot tär det psykiska på mig och i kombination med PMDS har jag snart nått min gräns.

INGET är kul.
Nära till gråt ofta.
Oroskänslor.
Överanalyserande och ältande.
Extremt kort stubin vid PMDS (här får jag verkligen tygla mig för att inte göra slut med min sambo eller säga upp mig i rent vredesmod).
Ungefär en dag i månaden önskar jag livet ur mig själv, när PMDSen är som värst.
Trött fysiskt.
Hjärntrött.

Normalt sett är jag en högpresterande positiv ice queen.

Hormonell behandling funkar ej (det skulle visserligen vara ifall jag försätts i kemiskt klimakterie igen). Jag kan inte lägga till östrogen pga svår endometrios. Jag får mens trots dubbla p-piller så det är inget alternativ.

Kvinnorna på min mammas sida samt min syster har kommit i klimakteriet redan vid 45-46 år. Så har 5-6 år kvar med detta och det känns hopplöst.

Har ni några tips?

Har du testat några naturliga preparat som tex jättenattljusolja? Jag är inte helt övertygad om att de skulle hjälpa när du har så pass kraftiga besvär men det är ju inte farligt att ta dem, det "värsta" som kan hända är att de inte har effekt.

För mig funkade jättenattljusolja de sista åren med PMS (den kom när jag slutade med p-piller och blev värre när jag kom i förklimakteriet) och parerade bra för övriga symptom i förklimakteriet. När jag väl kommit in klimakteriet och slutat blöda räckte det dock inte för den mentala biten och tar nu Activelle (estradiol) men den sätts inte in innan en slutat blöda (och jag förstår verkligen att hormoner inte är möjligt för dig).

 

[kolblakkur]

Har du testat några naturliga preparat som tex jättenattljusolja? Jag är inte helt övertygad om att de skulle hjälpa när du har så pass kraftiga besvär men det är ju inte farligt att ta dem, det "värsta" som kan hända är att de inte har effekt.

För mig funkade jättenattljusolja de sista åren med PMS (den kom när jag slutade med p-piller och blev värre när jag kom i förklimakteriet) och parerade bra för övriga symptom i förklimakteriet. När jag väl kommit in klimakteriet och slutat blöda räckte det dock inte för den mentala biten och tar nu Activelle (estradiol) men den sätts inte in innan en slutat blöda (och jag förstår verkligen att hormoner inte är möjligt för dig).

Tyvärr har jag haft en allergisk reaktion av just det

 

[Houdinie]

Förra vintern var jag i förklimakteriet, fast det visste jag ju inte då.

Jag har ganska grav depression med inslag av panikångest sedan 25-30 år tillbaka, diagnostiserad och medicinerad sedan 2011, men jag har aldrig mått så dåligt som förra vintern. Jag gick som i en dimma med tunnelseende och ångestanfall dagligen. Jag fortsatte jobba och ta hand om min häst som vanligt, men grät mig genom nätterna och fick kämpa för att inte bryta ihop i stallet (gjorde det istället varje dag i bilen på väg hem).

Jag pratade inte med någon om det, så hade ingen som kunde tipsa mig om vad det kunde vara. Nu när jag är i själva klimakteriet - med vallningar och allt - så förstår jag ju, men det var verkligen hemskt. Önskar att jag hade vetat, och fått hjälp att ändra min medicinering eller något.

Mitt tikps är därför att du söker hjälp, kanske kan du få medicinering (jag går t.ex. på SSRI) under en begränsad tid tills det är över.

 

[cassiopeja]

Jag är i förklimakteriet sen snart 2 år tillbaks (men har haft tecken på hormonell obalans i 12 år nu), och räknar med att det kommer att pågå några år till. Det är jobbigt, svårhanterligt och livskvalitetssänkande, både fysiskt och psykiskt. Jag är inne på nionde året av dåligt mående och att nästan aldrig känna glädje (har även haft perioder med fruktansvärt dåligt psykiskt mående och har skrivit mitt testamente... )
Tyvärr tål jag läkemedel extremt dåligt så ssri eller hormoner är inget alternativ (har redan testat). Har även testat vissa kosttillskott - en del har förvärrat, andra har stärkt litegrann.
Det är utmanande, men äntligen känns det faktiskt som att det börjar vända och att jag har landat i nån slags acceptans av alltihop. För mig personligen är det akupunktur och EFT-tapping som har gett mig störst hjälp och effekt.