Förväntningar på partner vid jobbiga situationer?

[athena_arabians]

Nej, verkligen inte, men här får man ju intrycket att det är han som drar fördel av det och använder särboendet som en ursäkt att inte bli mer involverad i ts. Han håller sig på sin kant och överlämnar allt som inte är "hans" till ts. Lite som att både ha kakan och äta den.

Med tanke på han beter sig i övrigt är jag inte övertygad om att ett samboskap hade gjort någon skillnad, förutom att TS kanske hade haft ett rimligt förhållande till tonåringen (hen verkar ju vara positivt inställd till TS och jag ser bara fördelar med ett stort nät av vuxna kring barn/tonåringar - it takes a village etc).

 

[Unafraid]

Har inte läst stora delar av tråden, men kan säga såhär. Mitt ex (typ bästa personen i världen) har släppt allt om jag hade behovet av det. Utan att gnälla, utan att ifrågasätta. Min nuvarande skulle också släppa allt. Båda personerna är helt fantastiska. Och jag skulle såklart släppa allt för dom. Det är väl lite vad en relation går ut på?

 

[MJLee]

Stöd är en sak, att åka till Gröna Lund är en helt annan. Absolut om barnet var i akut behov av något så ska det prioriteras framför allt annat. Ett besök på Grönan är inte ett skäl till att svika sin partner på det sättet som TS partner gör. Och det är inget nytt förhållande heller. Barnet, eller snarare tonåringen, måste vid det här laget känna TS relativt väl och då även hennes husdjur.

Vänd på situationen. Barnet blir akut sjuk. Särbo släpper allt för att vara med barnet. TS har efter anmält sig till en hund tävling som hon sett fram emot. TS väljer att åka till hundutställningen eftersom det är partners barn det gäller och inte något som har direkt med henne att göra. Är det någon som skulle tycka det var rätt handlat? Skulle det falla TS in att åka och tävla? Att partnern inte ser hur dåligt TS mår är bara det en enorm röd flagga om han inte känner TS så väl efter ett flerårigt förhållande för att se vilken traumatiserade situation det är.

Jag brukar inte säga dumpa, men TS och hennes partner behöver ha ett rejält snack om sin gemensamma framtid och hur väl de faktiskt känner varandra. TS ska inte behöva säga till partnern mer än hon redan gjort utan han borde se/lyssna, veta hur TS mår. Annars är det inte ett ömsesidigt förhållande, det kan inte existera om man inte kan lita på varandra att de finns som stöd och hjälp när det behövs.

 

[vemsomhelst123]

Har inte läst stora delar av tråden, men kan säga såhär. Mitt ex (typ bästa personen i världen) har släppt allt om jag hade behovet av det. Utan att gnälla, utan att ifrågasätta. Min nuvarande skulle också släppa allt. Båda personerna är helt fantastiska. Och jag skulle såklart släppa allt för dom. Det är väl lite vad en relation går ut på?

Det jag försökt framföra är att man absolut gör det, om man kan. I det här fallet hade personen ansvar för en minderårig där även ts förtydligat att ta med barnet var inte något speciellt bra alternativ. Så det korrekta hade varit att släppa barnet (oklart till vem) och stötta ts. Man har ju flera relationer i livet (oftast) där föräldraskapet är det man faktiskt inte kan släppa förrän barnen klarar sig själva, i regel något senare är 14. Om man inte kan släppa allt så är det i mina ögon inte jättemärkligt att åka till Gröna Lund samtidigt som ens partner har det tufft. Sen finns det ju säkert mycket om kunde sagts och gjorts som hade gett ett annat läge, men jag hade faktiskt, som jag skrivit tidigare, tänkt tanken att åka och hämta hunden (som inte var gemensam?) om jag inte blivit ombedd att göra det. Hade utgått ifrån att ägaren ville ha koll på den om inget annat sagts.

 

[vemsomhelst123]

Stöd är en sak, att åka till Gröna Lund är en helt annan. Absolut om barnet var i akut behov av något så ska det prioriteras framför allt annat. Ett besök på Grönan är inte ett skäl till att svika sin partner på det sättet som TS partner gör. Och det är inget nytt förhållande heller. Barnet, eller snarare tonåringen, måste vid det här laget känna TS relativt väl och då även hennes husdjur.

Vänd på situationen. Barnet blir akut sjuk. Särbo släpper allt för att vara med barnet. TS har efter anmält sig till en hund tävling som hon sett fram emot. TS väljer att åka till hundutställningen eftersom det är partners barn det gäller och inte något som har direkt med henne att göra. Är det någon som skulle tycka det var rätt handlat? Skulle det falla TS in att åka och tävla? Att partnern inte ser hur dåligt TS mår är bara det en enorm röd flagga om han inte känner TS så väl efter ett flerårigt förhållande för att se vilken traumatiserade situation det är.

Jag brukar inte säga dumpa, men TS och hennes partner behöver ha ett rejält snack om sin gemensamma framtid och hur väl de faktiskt känner varandra. TS ska inte behöva säga till partnern mer än hon redan gjort utan han borde se/lyssna, veta hur TS mår. Annars är det inte ett ömsesidigt förhållande, det kan inte existera om man inte kan lita på varandra att de finns som stöd och hjälp när det behövs.

Jag hade inte tyckt ditt exempel hade varit speciellt illa heller, om det inte var uttalat att särbon ville ha ts där.
Jag tycker fortfarande inte det spelar så stor roll vad han gjorde när han inte var närvarande, utan bara att förväntningarna var något annat än vad han kunde prestera. Vad skulle han gjort tycker du?

 

[FannyN]

Jag hade inte kunnat fortsätta relationen. Sveket är för stort. Allt verkar bottna i att mannen och barnet och du inte är ett vi om du förstår hur jag tänker. Jag tror att hans mamma spelar in här. Det borde ha varit viktigt för honom att du och sonen har en relation efter så många år tillsammans. Sen blev det som det blev för att ni inte har byggt grunden.
Hej från mig som har en gammal utbildning som leg familjeterapeut i mitt cv

 

[Fd Diabetikern]

Jag har inte läst alla svar du fått så svarar utifrån mig själv.

Men en partner jag måste be om hjälp/stöd är inte min partner.

Min förra sambo och den jag har nu hade släppt allt och hjälpt mig fixa saker runtomkring med både hund och skäkting. Såväl jag för honom. Jag har aldrig uttryckligen behövt be om hjälp den kommer ändå.

Och ja vi alla är olika och fungerar inte alltid på samma sätt osv så jag svarar bara på hur jag har haft det i mina relationer.

Min partner hade aldrig åkt iväg på semester och lämnat mig själv på det sättet i drn situationen