Framtida hundras

[Asko]

Ja, det är en av de där välja rätt hundras trådarna igen Men det här är lite mera på seriöst skoj då jag inte planerar att skaffa hund på länge pga jag vet att mycket runt mig kommer att ändras de närmsta åren som inte kommer att passa en hund. Jag har dock funderat på detta länge och surfat runt på flera sidor för att försöka läsa på om raserna. Men det är så svårt, jag vet ju inte hur mycket av det jag läst där ute på nätet stämmer, där tänkte jag att bukefolket kunde hjälpa mig - med att bekräfta hur mycket infon jag har stämmer.

Jag hoppas att ni kan stå ut med mig och läsa ända till slutet!

Först valde jag de hundgrupper som verkade passa mig bäst och sedan bläddrade jag igenom alla(!) raser i de grupperna på skk's hemsida för att leta på de som passade in på de krav jag har. När jag gjorde den lilla kravlistan så försökte jag vara så ärlig som möjligt:

Storlek: Spelar ingen roll.
Päls: Korthårig, elr så lättskött som möjligt med bara borstning.
Utseende: Ej kortnosig om möjligt.
Egenskap: Bra/ok för nybörjare. Vänlig.
Användning: Sällskap, prova på saker lite.

Självklart att storleken kan spela roll men jag känner att den prioriteras så lågt hos mig att den nästan blir obefintlig. Det beror mera på om hunden kan trivas i en lägenhet (då det är mest troligt att jag kommer bo i en sådan i framtiden).

Det viktigaste är snarare att den skulle passa mig i min låga aktivitet. Givetvis promenader varje dag och jag vill syssla med lydnad och prova lite annat men det ska gärna vara en hund som till naturen är lite lugn av sig så det inte blir ett krav för att inte få en stressad/för busig hund pga matte inte tränat lydnad varje dag.

Så jag hade en lista, och sedan kollade jag på en annan hemsida där de hade låg, medium eller hög på olika egenskaper. Så då tog jag de egenskaper som jag prioriterade mest - antal vanliga sjukdomar (så låg som möjligt), energi (så låg som möjligt), aggression (så låg som möjligt) och hur mycket de passar med andra husdjur i hushållet (så hög som möjligt då jag antagligen kommer att ha katt även då).

Då hamnade de raser som verkade passa mig bäst högt upp på listan medan de andra lägre ned. Och jag fick fram den här listan:

Ur grupp 2:
+ Leonberger
+ Sankt bernhardshund (korthårig)
+ Shar pei
+ Mastiff
+ Broholmer (verkade som att den skulle passa på skk's hemsida men jag hittade ingen annan info om den på någon annan sida så jag är osäker )

(Det fanns även hundar ur grupp 3 men efter ha kikat på dem med egenskaperna så insåg jag att även de som hamnade högt upp i den listan passade nog inte mig så den listan behöver jag nog inte visa.)

Ur grupp 5:
+ Chow chow
+ Tysk spets/mittelspitz
+ Keeshond
+ Eurasier (fanns dock inte på den andra sidan så jag har ingen aning hur den är i egenskaperna )
+ Mexikansk nakenhund (men isåfall ska det vara en pälsad sådan, och jag hittade ingen info om den på andra sajter)

Ur grupp 9:
+ Kinesisk nakenhund
+ Cavalier king charles spaniel (som för övrigt var den hundras jag drömde om länge trots dess digra sjukdomslista)
+ Tibetansk spaniel

Ur grupp 10:
+ Whippet
+ Skotsk hjorthund
+ Irländsk varghund (den och den skotska har varit mina drömraser också )

Så vad säger ni? Jag har ju blivit förtjust i några raser och lite förvånade över andra, men jag vet ju inte hur mycket infon stämmer. Om ni tittar på min kravlista och sedan på raslistan, så får ni gärna säga till när ni ser någon som ni tänker 'whoa, den där passar ju inte alls in där!' Eller om ni kanske t.o.m kommer på någon annan ras, men då får ni gärna motivera för jag tror inte att jag har missat så många raser med tanke på hur jag har bläddrat som en galning

Jag har även listan på hur hög, medium eller hög en egenskap är hos raserna så om ni är nyfikna på även den för att se hur jag tänkte (yeah right efter den här långa inlägget..! ), säg till!

Om ni har hängt med, bravo! Och jag hoppas att ni vill inflika något i mina tanker och funderingar

/Asko

 

[Wingates]

Shar Pei är ingen frisk ras, värt att tänka på är också att alla de stora tunga raserna har mer eller mindre HD problematik (höfter alltså) och lider mer av det än små hundar.
Jag tror nog att de ur grupp 9 passar utmärkt till det du vill ha dem till.

Vinthundarna kan ju vara lite tråkiga om du vill testa lydnad, men annars funkar de säkert. Har för mig att både skotten och irländaren har en del hälsoproblem dock. Kolla in deras rasklubbars hemsidor.

Broholmern är ovanlig, bara så du vet - men verkar vara en trevlig ras.

 

[Red_Chili]

Först och främst, jättebra att du läser på ordentligt, är ärlig mot dig själv och är öppen för olika typer av hundar! Det gör verkligen att du har stor chans att få en hund som passar dig fantastiskt bra

Sedan, när det gäller hälsan så är väl tyvärr hundarna i grupp 2 sådana som ofta har hälsoproblem. Fördelen där är väl att det, så vitt jag vet, ofta rör höfterna och hur hundarnas höfter ser ut kan man lätt kolla på hunddata och avelsdata (http://hundar.skk.se/hunddata samt http://hundar.skk.se/avelsdata). På så sätt kan du välja att köpa hund från någon av uppfödarna som avlar på så sunda hundar som möjligt.

Grupp 5 och 9 har jag dålig koll på, grupp 10 däremot är en rasgrupp som ligger mig väldigt varmt om hjärtat
Vad som är speciellt med vinthundarna är att de inte har något riktigt behov av mental aktivering som tex lydnadsträning. Risken att de hittar på hyss för att de inte fått lydnadsträning några dagar är därför obefintlig. MEN det innebär även att de inte är speciellt intresserade av det. Det går visserligen att träna dem, absolut, men man får vara beredd på att träna många, väldigt korta pass istället för några få långpass och dessutom får man vara väldigt påhittig, positiv och kreativ vad gäller belöningsmetoder. Med rätt inställning till träningen och en stor dos tålamod kan man dock komma relativt långt och även tävla lite (något som jag själv gjort med saluki).

Vad vinthundarna har istället för behov av mental träning är behov av ordentlig fysisk motion och ett starkt behov av att springa lösa regelbundet. Det är ett behov som inte går att tillfredsställa med tex cykel, men hundarna har ofta väldigt stark jaktlust också, vilket gör att det ofta är knepigt att ha dem lösa ute. Att strosa runt i skogen för att plocka svamp samtidigt som vinthunden är lös runt dig är bara att glömma, ska hunden vara lös, då är det totalkoll på omgivningen som gäller för att kunna kalla in hunden i tid vid behov. En sekund för sent och du har en hund som jagar vilt, kommer ikapp det och fäller det.

Vinthundarna är dock väldigt milda till sättet, genomsnälla, signalsäkra, fungerar ofta bra med såväl husdjur inomhus i hemmet som hundar av olika storlek och typ. De gillar att ligga varmt och mjukt, ogillar promenader i regn och älskar solsken. Tänk katt i hundförpackning så kommer du väldigt nära hur de är mentalt.

När det kommer till hälsan så är tyvärr skotsk hjorthund och irländsk varghund två hundar som står med bland de mest kortlivade raserna hos Agria. Hälsoproblemen är många och såväl skelettcancer som hjärtproblem och höftproblem finns lite här och där. De seriösa uppfödarna är dock högst medvetna om det och jobbar med problemen. När det gäller de andra vinthundarna så är de betydligt friskare rent generellt, även om det såklart inte finns någon ras helt fri från problem. Tänk även på att de flesta raser finns uppdelade i utställningsvariant och "jaktvariant" även om det inte står något uttalat om det på rasklubbarnas hemsidor. Mentalt skiljer de inte nämnvärt, men vad gäller hälsa och exteriör (och därmed även funktion) är skillnaderna större.

Nu pratar jag bara om vinthundarna rent generellt även om det såklart finns klara skillnader mellan raserna. Men, skulle du vara intresserad av någon vinthund, hojta till med vad du undrar över och vilka raser det gäller så lovar jag att svara så gott jag kan

 

[Asko]

Shar Pei är ingen frisk ras, värt att tänka på är också att alla de stora tunga raserna har mer eller mindre HD problematik (höfter alltså) och lider mer av det än små hundar.
Jag tror nog att de ur grupp 9 passar utmärkt till det du vill ha dem till.

Vinthundarna kan ju vara lite tråkiga om du vill testa lydnad, men annars funkar de säkert. Har för mig att både skotten och irländaren har en del hälsoproblem dock. Kolla in deras rasklubbars hemsidor.

Broholmern är ovanlig, bara så du vet - men verkar vara en trevlig ras.

Ja, jag är mycket väl medveten om att desto större hundar kan och kommer att innebära kortare livslängd men det får räkna jag med om jag skulle skaffa en stor hund. Tråkigt men jag är införstådd med det. HD får man ju kolla på föräldrarna och välja en kennel som avlar med så lite problem som möjligt

Men intressant att du nämner just shar pei för enligt sidan jag tittat på så har st. bernhardshunden lika många vanliga sjukdomar. Stämmer inte det kanske?

Ja, de gör väl det, men kan inte låta bli charmen med en vänlig lugn jätte

Först och främst, jättebra att du läser på ordentligt, är ärlig mot dig själv och är öppen för olika typer av hundar! Det gör verkligen att du har stor chans att få en hund som passar dig fantastiskt bra

Sedan, när det gäller hälsan så är väl tyvärr hundarna i grupp 2 sådana som ofta har hälsoproblem. Fördelen där är väl att det, så vitt jag vet, ofta rör höfterna och hur hundarnas höfter ser ut kan man lätt kolla på hunddata och avelsdata (http://hundar.skk.se/hunddata samt http://hundar.skk.se/avelsdata). På så sätt kan du välja att köpa hund från någon av uppfödarna som avlar på så sunda hundar som möjligt.

Grupp 5 och 9 har jag dålig koll på, grupp 10 däremot är en rasgrupp som ligger mig väldigt varmt om hjärtat
Vad som är speciellt med vinthundarna är att de inte har något riktigt behov av mental aktivering som tex lydnadsträning. Risken att de hittar på hyss för att de inte fått lydnadsträning några dagar är därför obefintlig. MEN det innebär även att de inte är speciellt intresserade av det. Det går visserligen att träna dem, absolut, men man får vara beredd på att träna många, väldigt korta pass istället för några få långpass och dessutom får man vara väldigt påhittig, positiv och kreativ vad gäller belöningsmetoder. Med rätt inställning till träningen och en stor dos tålamod kan man dock komma relativt långt och även tävla lite (något som jag själv gjort med saluki).

Vad vinthundarna har istället för behov av mental träning är behov av ordentlig fysisk motion och ett starkt behov av att springa lösa regelbundet. Det är ett behov som inte går att tillfredsställa med tex cykel, men hundarna har ofta väldigt stark jaktlust också, vilket gör att det ofta är knepigt att ha dem lösa ute. Att strosa runt i skogen för att plocka svamp samtidigt som vinthunden är lös runt dig är bara att glömma, ska hunden vara lös, då är det totalkoll på omgivningen som gäller för att kunna kalla in hunden i tid vid behov. En sekund för sent och du har en hund som jagar vilt, kommer ikapp det och fäller det.

Vinthundarna är dock väldigt milda till sättet, genomsnälla, signalsäkra, fungerar ofta bra med såväl husdjur inomhus i hemmet som hundar av olika storlek och typ. De gillar att ligga varmt och mjukt, ogillar promenader i regn och älskar solsken. Tänk katt i hundförpackning så kommer du väldigt nära hur de är mentalt.

När det kommer till hälsan så är tyvärr skotsk hjorthund och irländsk varghund två hundar som står med bland de mest kortlivade raserna hos Agria. Hälsoproblemen är många och såväl skelettcancer som hjärtproblem och höftproblem finns lite här och där. De seriösa uppfödarna är dock högst medvetna om det och jobbar med problemen. När det gäller de andra vinthundarna så är de betydligt friskare rent generellt, även om det såklart inte finns någon ras helt fri från problem. Tänk även på att de flesta raser finns uppdelade i utställningsvariant och "jaktvariant" även om det inte står något uttalat om det på rasklubbarnas hemsidor. Mentalt skiljer de inte nämnvärt, men vad gäller hälsa och exteriör (och därmed även funktion) är skillnaderna större.

Nu pratar jag bara om vinthundarna rent generellt även om det såklart finns klara skillnader mellan raserna. Men, skulle du vara intresserad av någon vinthund, hojta till med vad du undrar över och vilka raser det gäller så lovar jag att svara så gott jag kan

Jag hoppas att jag kan vara så öppen som möjligt iallafall

Och det där med höfterna råkade jag visst nämna i mitt förra svar så det är jag medveten om, men tack för länkarna! Men enligt sajten jag har läst på så har leonbergern, som ingår i grupp 2, bara en vanlig sjukdom - det är väl en rätt så frisk ras?
Synd bara att en annan sida säger att den inte är passande i lägenheter vet någon här om det stämmer?

Jag måste erkänna att jag tänker på dig som den där vinthundexpertern Vad säger du om whippeten?
Och det är just beskrivningen katt i hundkläder som får mitt hjärta att slå ett extra slag Jag gillar om hunden kan vara självständig och inte matte-beroende men ändå lugn.

Dock är jag lite rädd att jag inte kan träna in att de ska komma när jag ropar tillräckligt bra, för som du säger så trivs de ju bäst om de får springa löst. Och en lös hund som inte kommer när jag ropar är det värsta som jag kan tänka mig Jag köper gärna 30 meters spårlina bara för att slippa det
Och jag bor i storstan, kommer antagligen fortsätta att göra det med tanke på att det är där jobben finns, och då kommer de platser som hunden kan springa lös på antagligen vara fulla med folk/saker/hundar som dyker upp då o då. Så det måste ju verkligen sitta

Du säger att de är signalsäkra, vad betyder det?

Ja, jag är tyvärr medveten om att just den skotska och irländska är och kan vara kortlivade. Men som sagt, jag kommer att räkna med det om jag skaffar en. Om jag märker att jag inte klarar det så får jag låta bli att skaffa en av samma ras nästa gång. Nu låter jag känslokall, men jag tänker att de åren man har tillsammans kan vara värda det Och (hemskt nog så tänker jag lite så ) om man märker att ens liv inte är perfekt för en hund eller om man inte passar för det så är det iallafall inte 15-20 år som man "måste" ta sig igenom.

Du får gärna berätta mera om de vinthundraser jag nämnt och hurvida de passar till mina krav Jag gillar verkligen beskrivningen "the gentle giant"

 

[Red_Chili]

Jag hoppas att jag kan vara så öppen som möjligt iallafall

Och det där med höfterna råkade jag visst nämna i mitt förra svar så det är jag medveten om, men tack för länkarna! Men enligt sajten jag har läst på så har leonbergern, som ingår i grupp 2, bara en vanlig sjukdom - det är väl en rätt så frisk ras?
Synd bara att en annan sida säger att den inte är passande i lägenheter vet någon här om det stämmer?

Jag måste erkänna att jag tänker på dig som den där vinthundexpertern Vad säger du om whippeten?
Och det är just beskrivningen katt i hundkläder som får mitt hjärta att slå ett extra slag Jag gillar om hunden kan vara självständig och inte matte-beroende men ändå lugn.

Dock är jag lite rädd att jag inte kan träna in att de ska komma när jag ropar tillräckligt bra, för som du säger så trivs de ju bäst om de får springa löst. Och en lös hund som inte kommer när jag ropar är det värsta som jag kan tänka mig Jag köper gärna 30 meters spårlina bara för att slippa det
Och jag bor i storstan, kommer antagligen fortsätta att göra det med tanke på att det är där jobben finns, och då kommer de platser som hunden kan springa lös på antagligen vara fulla med folk/saker/hundar som dyker upp då o då. Så det måste ju verkligen sitta

Du säger att de är signalsäkra, vad betyder det?

Ja, jag är tyvärr medveten om att just den skotska och irländska är och kan vara kortlivade. Men som sagt, jag kommer att räkna med det om jag skaffar en. Om jag märker att jag inte klarar det så får jag låta bli att skaffa en av samma ras nästa gång. Nu låter jag känslokall, men jag tänker att de åren man har tillsammans kan vara värda det Och (hemskt nog så tänker jag lite så ) om man märker att ens liv inte är perfekt för en hund eller om man inte passar för det så är det iallafall inte 15-20 år som man "måste" ta sig igenom.

Du får gärna berätta mera om de vinthundraser jag nämnt och hurvida de passar till mina krav Jag gillar verkligen beskrivningen "the gentle giant"

Nu blir det kort svar, för jag är trött och har massvis att göra imorgon
Meeen ja, whippet är verkligen en trevlig ras, en av de mer "hundiga" vinthundarna och därmed sedd av många som lite lättare. Vad som är lätt eller inte beror ju dock på hur man är som person. För egen del blir jag nästan stressad av whippets, men salukis (som många ser som svårare) passar mig utmärkt och därmed blir en väldigt lätt ras också. Jag ser whipparna som väldigt "på eller av", inte många mellanting. De är "vara med med med", studsar lite som popcorn eller sover ihopkurade i soffan Lite mer skälliga än tex saluki också, men fortfarande betydligt tystare än "vanliga hundar".

Fördelen med städer är att det ofta finns rastgårdar där, det brukar också finnas tomma fårhagar eller liknande i utkanter av städer som man kan få låna, eller ridhus! Att ha långlina på vinthund är dock inget jag rekommenderar. Grejen med (de flesta) vinthundar är nämligen att de inte springer direkt rakt fram. De skuttar runt, hoppar i cirklar och har sig, just därför som cykel inte kan ersätta lösspringet. När de gör det, då kan en lina med lätthet trassla in sig i benen och bara det kan orsaka skador, men om man dessutom trampar på linan för att stoppa hunden, då kan det gå rejält illa. En del av hur de snurrar osv kan du se lite av här i ett gammalt filmklipp jag har:

När jag skrev signalsäkra så menar jag nog mest språksäkra, eller vad som nu kan vara lämpligt ord (jag är lite för trött märker jag ). De är experter på att läsa av andra, såväl människor som andra djur och dessutom väldigt tydliga själva i sitt kroppspråk. Det gör att de ofta passar bäst till folk som inte är stora och yviga i sitt sätt att vara och är man bara uppmärksam på sin hund då, då kan man med lätthet kommunicera kring allt och ingenting på ett sätt som är till synes osynligt för andra människor. Jag kan tex viska eller vifta med ett finger, eller bara luta mig lite åt något håll, för att hundarna ska förstå vad jag vill att de ska göra, åt vilket håll de ska gå osv. Inget "HALLÅ HUNDEN, LYSSNA NU!" direkt

Och justja, råkar du befinna dig i närheten av Stockholm är du absolut välkommen att hälsa på saluki och jag kan säkert ordna träff åt dig med andra vinthundar också, för bästa sättet att bilda sig en uppfattning om en ras är ju trots allt att träffa några sådana hundar live

 

[Asko]

Nu blir det kort svar, för jag är trött och har massvis att göra imorgon
Meeen ja, whippet är verkligen en trevlig ras, en av de mer "hundiga" vinthundarna och därmed sedd av många som lite lättare. Vad som är lätt eller inte beror ju dock på hur man är som person. För egen del blir jag nästan stressad av whippets, men salukis (som många ser som svårare) passar mig utmärkt och därmed blir en väldigt lätt ras också. Jag ser whipparna som väldigt "på eller av", inte många mellanting. De är "vara med med med", studsar lite som popcorn eller sover ihopkurade i soffan Lite mer skälliga än tex saluki också, men fortfarande betydligt tystare än "vanliga hundar".

Fördelen med städer är att det ofta finns rastgårdar där, det brukar också finnas tomma fårhagar eller liknande i utkanter av städer som man kan få låna, eller ridhus! Att ha långlina på vinthund är dock inget jag rekommenderar. Grejen med (de flesta) vinthundar är nämligen att de inte springer direkt rakt fram. De skuttar runt, hoppar i cirklar och har sig, just därför som cykel inte kan ersätta lösspringet. När de gör det, då kan en lina med lätthet trassla in sig i benen och bara det kan orsaka skador, men om man dessutom trampar på linan för att stoppa hunden, då kan det gå rejält illa. En del av hur de snurrar osv kan du se lite av här i ett gammalt filmklipp jag har:

När jag skrev signalsäkra så menar jag nog mest språksäkra, eller vad som nu kan vara lämpligt ord (jag är lite för trött märker jag ). De är experter på att läsa av andra, såväl människor som andra djur och dessutom väldigt tydliga själva i sitt kroppspråk. Det gör att de ofta passar bäst till folk som inte är stora och yviga i sitt sätt att vara och är man bara uppmärksam på sin hund då, då kan man med lätthet kommunicera kring allt och ingenting på ett sätt som är till synes osynligt för andra människor. Jag kan tex viska eller vifta med ett finger, eller bara luta mig lite åt något håll, för att hundarna ska förstå vad jag vill att de ska göra, åt vilket håll de ska gå osv. Inget "HALLÅ HUNDEN, LYSSNA NU!" direkt

Och justja, råkar du befinna dig i närheten av Stockholm är du absolut välkommen att hälsa på saluki och jag kan säkert ordna träff åt dig med andra vinthundar också, för bästa sättet att bilda sig en uppfattning om en ras är ju trots allt att träffa några sådana hundar live

Hm, nja, jag vill ju helst ha en hund som är mycket mellanting så att säga Bus med matte är helt ok och kul, men när vi är inne så vill jag att hen ska vara avslappnad och kunna vänta med att leka/busa tills vi är ute eller när jag säger till. Om det inte låter orimligt?

Märks det att jag aldrig har bott med hund?

Och den där videon ... YRHÖNS! Men ja, jag ser din poäng. Hm. Men hur kan man då veta om hunden verkligen kommer tillbaka eller stannar om något skulle hända? Är de verkligen så uppmärksamma eller lyhörda? Skulle bli helt förkrossad om hen råkade springa ut på vägen då Vet inte om jag skulle kunna ha en sådan hund och inte vara säker på om något inte händer.

Fast är den irländska sån? Jag hade för mig att den var lite annorlunda från de andra vinthundarna?

Aha, kroppspråk, då förstår jag vad du menar! Och jag kanske säger till om ditt erbjudande en vacker dag

 

[Red_Chili]

Hm, nja, jag vill ju helst ha en hund som är mycket mellanting så att säga Bus med matte är helt ok och kul, men när vi är inne så vill jag att hen ska vara avslappnad och kunna vänta med att leka/busa tills vi är ute eller när jag säger till. Om det inte låter orimligt?

Märks det att jag aldrig har bott med hund?

Och den där videon ... YRHÖNS! Men ja, jag ser din poäng. Hm. Men hur kan man då veta om hunden verkligen kommer tillbaka eller stannar om något skulle hända? Är de verkligen så uppmärksamma eller lyhörda? Skulle bli helt förkrossad om hen råkade springa ut på vägen då Vet inte om jag skulle kunna ha en sådan hund och inte vara säker på om något inte händer.

Fast är den irländska sån? Jag hade för mig att den var lite annorlunda från de andra vinthundarna?

Aha, kroppspråk, då förstår jag vad du menar! Och jag kanske säger till om ditt erbjudande en vacker dag

Låter inte det minsta orimligt, snarare som en grund alla hundar bör klara utan problem

Tja, man får helt enkelt lita på sin hund Egentligen är det som med vilken hund som helst, träna inkallning från dag 1, ha hunden lös så mycket som möjligt för att de inte ska känna ett stort behov av att "passa på" när de väl får vara lösa osv. Börja på säkra ställen, inte i onödan släppa där man vet att det finns vilt osv. Sedan upplever jag att det är mycket(!) lättare att få till bra inkallning på iaf saluki när man tränat lite lydnad och grejer med dem, de har ju då vant sig vid att göra roliga saker med sin människa på ett helt annat sätt än de som aldrig får träna något, som släpps lösa och bara blir kopplade när det är dags att gå hem. Faktum är att många vinthundsägare nog är väldigt tråkiga med sina hundar (även om hundarna många gånger är glada ändå, eftersom de ofta får leka med vänner, ofta bor med andra hundar osv) En fördel är också att de sällan använder nosen för att hitta sina byten. Det är först när de ser något vilt som de sticker.

Jag har inte någon jättekoll på just varghundarna, men de kan säkert vara lite annorlunda. På tex lure coursing är det väl inte allt för ovanligt att de inte springer bra och jag vet att vissa har dem lösa en hel del. Även italienska vinthundar verkar generellt sett vara lätta(re) att ha lösa.

 

[linnsan]

Jag hoppar in och rekommenderar löwchen. Har min första tik nu (säkerligen inte min sista) som är snart 4 månader och jag är verkligen kär i rasen. Min tik är framåt, orädd, glad och positiv till allt och har både en stor busväxel, en gosväxel och en"bara strosa och vara" växel. En väldigt enkel hund, måste jag säga

De ska ha ungefär obefintlig jaktlust, funkar med andra djur, vilja av att vara med familjen och är dessutom friska och sunda. En ålder på 15-16 år är inte ovanlig.

Min tik har varit med på high chaparral och har inte reagerat nämnvärt på smällarna. När det smällde som värst så tog hon upp huvudet och kollade (hon sov). Annars har hon sen hon var 9 veckor och jag hämtade henne kunnat sova överallt. En trygg liten skit är hon.

Det är en hund som kan följa med på allt möjligt från cykelturer, vandringar och spårträning. Men de kräver "inget".

Skräms inte av klippningen. Det går även att klippa ner dom helt så hela kroppen är kortklippt. Då slipper man både fällande och att de drar in en massa skräp

Finns massor med info att läsa om dom på löwchencirkelns hemsida.

Bebisbild på min lillskit

Vuxen löwchen med den klassiska klippningen

 

[skogstokiga]

Jag har en tibetansk spaniel, det är en aktiv sällskapshund som gärna tränar ibland, men de kräver inte så mycket. Mina hundar har ombytta roller och tibben är mer aktiv än schäfern när det gäller träning och att hitta på hyss. Men de flesta andra tibbar jag träffat är rena sällskap/avelshundar. De går promenader, ställs ut, får en kull valpar ibland och däremellan leker de med varandra eller gosar med matte/husse. Flera av dessa bor i lägenhet, men de är vakthundar (vaktade ju trots allt på muren och varnade för inkräktare förr) och skäller en del då grannar går förbi om de är ensamma.
Trevligt temperament och funkar med de allra flesta hundar. Min funkar ihop med katter som inte rör sig, men hon gillar att jaga dem om de skulle röra på sig. Det är ju dock en träningssak. Samma med alla de vilda kaniner och harar som lever här där jag bor, hade hon fått välja hade hon gärna jagat dem. Hon lät bli mina marsvin, med lite träning kunde hon sitta bredvid när jag hade marsvinen i knät.
De är lite egensinniga och går sällan att ha lösa, de gör lite som det behagar. Tröttnar min på träningen hjälper varken godis eller leksak för att få tillbaka motivationen, vill hon inte så syns det på hela hunden hur sur hon blir. Jag cyklar mycket med min, det är något hon tycker är väldigt roligt och det är bra motion för oss båda. Jag har även gått kurser i lydnad, rally och agility och skulle gärna vilja testa på spår då hon gillar att använda nosen. Men det är för jag ju tycker det är roligt, det är ingen träning som en tibbe kräver.

Rörigt inlägg, men jag hoppas du förstår något av det i alla fall. Jag älskar dessa små hundar, med deras egensinniga vilja och deras humor.

 

[annaponny]

Jag reagerade lite på att chow chow fanns med. Lång päls och kända för att ha svårt att lita på människor. Det finns säkert jättetrevliga individer av den rasen också men jag tror inte den typen av hund passar i stan där människor finns runt varje hörn så att säga. (Jag har aldrig umgåtts med en chow chow under en längre tidsperiod så lita inte blint på mig nu)

En ras jag gillar väldigt mycket är spansk vattenhund. Supervänliga och mysiga! Pälsen behöver dock klippas, men de fäller inte så dammsugningen blir ett mindre problem . Däremot har jag ingen koll på hur hälsan är generellt inom den rasen, jag vet att portugisiska vattenhundar löper större risk för dövhet och höftdysplasi men om det har att göra med den spanska har jag ingen koll på.

edit;
glömde bort katten, dammsuga slipper du visst ändå inte

 

[qwerty]

Jag röstar för Cavalieren! Hade en sådan som min första hund och tycker att deras mentalitet och krav verkar passa dig. De är lagom aktiva, dvs hänger gärna med på promenader och motion, men lär sig gärna saker också. De har en tydlig on-off knapp och har inget emot att hänga i soffan under några dagar med mindre aktivitet. De testar gärna på olika sporter och aktiviteter, oftast är de inga stjärnor för elitklasser direkt men absolut en kul hobbyras/lättare klasser. Och så har de ju busenkel pälsvård.

Ang sjukdomar så har alla cavalierer jag känt genom åren (inkluderat min egen gamling, nu tio år) inte haft något särskilt problem med hälsan. Så jag tror du helt enkelt bara ska vara noga med kennelval och stamhistorik.

Rasens storlek är också behändig om du kommer bo i stan tex. Ryms lätt i bil/tåg/buss eller varför inte på en uteservering hihi. :-)

Lycka till med val av ras och framtida hund!

 

[Asko]

Låter inte det minsta orimligt, snarare som en grund alla hundar bör klara utan problem

Tja, man får helt enkelt lita på sin hund Egentligen är det som med vilken hund som helst, träna inkallning från dag 1, ha hunden lös så mycket som möjligt för att de inte ska känna ett stort behov av att "passa på" när de väl får vara lösa osv. Börja på säkra ställen, inte i onödan släppa där man vet att det finns vilt osv. Sedan upplever jag att det är mycket(!) lättare att få till bra inkallning på iaf saluki när man tränat lite lydnad och grejer med dem, de har ju då vant sig vid att göra roliga saker med sin människa på ett helt annat sätt än de som aldrig får träna något, som släpps lösa och bara blir kopplade när det är dags att gå hem. Faktum är att många vinthundsägare nog är väldigt tråkiga med sina hundar (även om hundarna många gånger är glada ändå, eftersom de ofta får leka med vänner, ofta bor med andra hundar osv) En fördel är också att de sällan använder nosen för att hitta sina byten. Det är först när de ser något vilt som de sticker.

Jag har inte någon jättekoll på just varghundarna, men de kan säkert vara lite annorlunda. På tex lure coursing är det väl inte allt för ovanligt att de inte springer bra och jag vet att vissa har dem lösa en hel del. Även italienska vinthundar verkar generellt sett vara lätta(re) att ha lösa.

Vad bra, det är nämligen därför jag är noga med att det hellre ska vara en hund som har lägre aktiveringsbehov än vad jag tänkt mig än tvärtom. För jag vill inte ha en hund som klättrar på väggarna

Lita på sin hund? Det menar du väl inte?
Det är väl därför jag tänker att det kan vara bra med en spårlina, hunden får känna att den är som lös men samtidigt finns den ifall något skulle hända. För jag har läst någonstans en slags steg för steg manual till hur man kan lära vovven att vara lös och lyssna, och där var det sista steget (innan total frihet) en sådan där lång lina. Men det går alltså inte riktigt med vinthundar? Då känns det ju knepigt med ingen mellansteg mellan kopplad och lös hund?

Italienska vinthundar har jag också läst om, men de blev undanplockade av något skäl som jag inte kan komma på just nu. Känner du till någon bukare med en irländsk eller skott?

Jag hoppar in och rekommenderar löwchen. Har min första tik nu (säkerligen inte min sista) som är snart 4 månader och jag är verkligen kär i rasen. Min tik är framåt, orädd, glad och positiv till allt och har både en stor busväxel, en gosväxel och en"bara strosa och vara" växel. En väldigt enkel hund, måste jag säga

De ska ha ungefär obefintlig jaktlust, funkar med andra djur, vilja av att vara med familjen och är dessutom friska och sunda. En ålder på 15-16 år är inte ovanlig.

Min tik har varit med på high chaparral och har inte reagerat nämnvärt på smällarna. När det smällde som värst så tog hon upp huvudet och kollade (hon sov). Annars har hon sen hon var 9 veckor och jag hämtade henne kunnat sova överallt. En trygg liten skit är hon.

Det är en hund som kan följa med på allt möjligt från cykelturer, vandringar och spårträning. Men de kräver "inget".

Skräms inte av klippningen. Det går även att klippa ner dom helt så hela kroppen är kortklippt. Då slipper man både fällande och att de drar in en massa skräp

Finns massor med info att läsa om dom på löwchencirkelns hemsida.

Bebisbild på min lillskit

Vuxen löwchen med den klassiska klippningen

Om det inte låter skumt så har jag sett din löwchen förut, så söt Men jag har kollat på rasen och det här på skk's sida fick mig att anta att det inte var nog en ras för mig:

Rasen är ingen soffliggare, utan vill gärna göra något varje dag. [...] Den tycker om att tänka och talar du inte om vad som gäller så tar hunden egna initiativ.

Den är nog lite för aktiv för mig om jag ska tro på det som står där, eller vad säger du om den texten?

Jag har en tibetansk spaniel, det är en aktiv sällskapshund som gärna tränar ibland, men de kräver inte så mycket. Mina hundar har ombytta roller och tibben är mer aktiv än schäfern när det gäller träning och att hitta på hyss. Men de flesta andra tibbar jag träffat är rena sällskap/avelshundar. De går promenader, ställs ut, får en kull valpar ibland och däremellan leker de med varandra eller gosar med matte/husse. Flera av dessa bor i lägenhet, men de är vakthundar (vaktade ju trots allt på muren och varnade för inkräktare förr) och skäller en del då grannar går förbi om de är ensamma.
Trevligt temperament och funkar med de allra flesta hundar. Min funkar ihop med katter som inte rör sig, men hon gillar att jaga dem om de skulle röra på sig. Det är ju dock en träningssak. Samma med alla de vilda kaniner och harar som lever här där jag bor, hade hon fått välja hade hon gärna jagat dem. Hon lät bli mina marsvin, med lite träning kunde hon sitta bredvid när jag hade marsvinen i knät.
De är lite egensinniga och går sällan att ha lösa, de gör lite som det behagar. Tröttnar min på träningen hjälper varken godis eller leksak för att få tillbaka motivationen, vill hon inte så syns det på hela hunden hur sur hon blir. Jag cyklar mycket med min, det är något hon tycker är väldigt roligt och det är bra motion för oss båda. Jag har även gått kurser i lydnad, rally och agility och skulle gärna vilja testa på spår då hon gillar att använda nosen. Men det är för jag ju tycker det är roligt, det är ingen träning som en tibbe kräver.

Rörigt inlägg, men jag hoppas du förstår något av det i alla fall. Jag älskar dessa små hundar, med deras egensinniga vilja och deras humor.

Intressant att höra av en som äger en av raserna! På en sida där de listade på egenskaper med skala hög, medium och låg så hade tibben medium på energi, aggression och hur väl den passar med andra husdjur i hushållet, därför hamnade den lite längre ned på den listan. Men vad säger du, låter det rimligt med din uppfattning av rasen?
Och jag skulle önska att jag kunde ha min katt och hund tillsammans utan att behöva känna att jag behöver hålla ett öga på dem, vad tror du om det?

Jag reagerade lite på att chow chow fanns med. Lång päls och kända för att ha svårt att lita på människor. Det finns säkert jättetrevliga individer av den rasen också men jag tror inte den typen av hund passar i stan där människor finns runt varje hörn så att säga. (Jag har aldrig umgåtts med en chow chow under en längre tidsperiod så lita inte blint på mig nu)

En ras jag gillar väldigt mycket är spansk vattenhund. Supervänliga och mysiga! Pälsen behöver dock klippas, men de fäller inte så dammsugningen blir ett mindre problem . Däremot har jag ingen koll på hur hälsan är generellt inom den rasen, jag vet att portugisiska vattenhundar löper större risk för dövhet och höftdysplasi men om det har att göra med den spanska har jag ingen koll på.

edit;
glömde bort katten, dammsuga slipper du visst ändå inte

Haha, nja, den nuvarande katten släpper päls i små tussar som är lätta att plocka upp för hand så dammsugningen är det inget problem än så länge

Intressant med dina synpunkter på chow chow då den låg bäst till på min lista ur grupp 5 pga dess (enligt en sajt) låga energi. Keedhonden och mittelspitz låg bättre eller likadant till i de andra egenskaperna men de har hög energi, hmm. Synd att jag inte har sån info på Eurasiern.
Självklart är det en träningsfråga men man behöver ju inte göra det svårare för en själv!

Fick googla på den spanska vattenhunden då jag inte hittade den på skks hemsida först Men jodå, jag har kikat på den förut men dock gick den bort pga detta:

Det är en allsidig ras med stort användningsområde som deltar i tävlingsgrenarna agility, bruks och lydnad. I hemlandet Spanien testar man herde-, jakt- och vattenhundsegenskaperna genom funktionsprov och där används den av brandmän och räddningsmanskap, samt av polisen som skyddshund.

Jag tyckte att det verkade vara en arbetsvillig hund som kanske inte skulle trivas hos mig och vilja ha mera att göra. Eller vad tycker du?

Jag röstar för Cavalieren! Hade en sådan som min första hund och tycker att deras mentalitet och krav verkar passa dig. De är lagom aktiva, dvs hänger gärna med på promenader och motion, men lär sig gärna saker också. De har en tydlig on-off knapp och har inget emot att hänga i soffan under några dagar med mindre aktivitet. De testar gärna på olika sporter och aktiviteter, oftast är de inga stjärnor för elitklasser direkt men absolut en kul hobbyras/lättare klasser. Och så har de ju busenkel pälsvård.

Ang sjukdomar så har alla cavalierer jag känt genom åren (inkluderat min egen gamling, nu tio år) inte haft något särskilt problem med hälsan. Så jag tror du helt enkelt bara ska vara noga med kennelval och stamhistorik.

Rasens storlek är också behändig om du kommer bo i stan tex. Ryms lätt i bil/tåg/buss eller varför inte på en uteservering hihi. :-)

Lycka till med val av ras och framtida hund!

Jag vet, jag har verkligen tyckt om cavaliern länge men har varit lite tveksam pga dess digra sjukdomslista. Därför bestämde jag mig för att vara öppen för andra förslag också, ifall det fanns någon ras som kanske faktiskt passade mig bättre.
Men vad skönt att höra att det verkligen finns cavaliers som inte haft problem med hälsan!

 

[Lona]

Kanoners att du funderar så mycket och är ärlig mot dig själv !
Jag tycker dock att du har missat många trevliga raser i främst grupp 9.
Det är klart att det är jättebra att sitta och titta på olika sidor på Internet men man skall vara medveten om att många sidor är ganska okunnigt skrivna eller utgår från till exempel hundar i USA - det kan vara en stor skillnad på användningsområde och temperament.
Nu kanske jag har fördomar men i synnerhet rasväljare samt sidor som "spaltar upp" olika raser tenderar till att vara ganska svajiga när det gäller tillförlitlighet. Dessvärre gäller det även sådana sajter som man tycker borde vara initierade, som olika fodertillverkare till exempel.
Dock kan det ju vara bra att börja där och sedan nosa runt efter mer ingående kunskap. SKKs texter brukar vara bra - de är skrivna tillsammans med rasklubben. Ras- och specialklubbar brukar också ha bra texter, likaså en del kennlar. Bukes samlade kunskap är heller inte att förakta .
Jag har rätt dålig koll på rena sällskapshundar men tycker att bichonerna är käcka små varelser, likaså löwchen och malteser (räknas de kanske rentav till bichonerna??). Visserligen långåriga men det finns ju sax...
Ofta friska och långlivade, vänliga och tillgivna och hänger visserligen med på det du vill men KRÄVER inte att du skall hänga på bruksan hela dagarna.
Likaså Shih-tzu verkar vara riktigt trevliga hundar även om de tyvärr ofta hamnar i facket "tanthundar".
När det gäller aktivering tycker jag att det hänger en hel del på det man gör även utanför det aktiva hundlivet. Är hunden till exempel ensam hemma hela dagarna, tränas aktivt en timme och får sedan ligga hemma i soffan hela kvällen så är den sannolikt mindre stimulerad än en hund som hängt med på en aktiv vardag, till exempel varit i stallet, "hängt på stan" eller varit med på lillhusses fotbollsträning - men inte fått någon regelrätt aktivering.
(Skall kanske lägga till att jag syftar på rena sällskapshundsraser, arbetande raser behöver förstås målinriktad aktivering.)

 

[annaponny]

Jo, så kan det förstås vara... Den spanska vattenhunden jag har varit hundvakt åt mycket får visserligen ganska mycket motion, men är väldigt lugn och trevlig och går lugnt bredvid även utan koppel när man är ute och går med henne vilket förmodligen har gjort att jag inte tänkt på henne som en motionskrävande hund . Men jag tror du har rätt, om de inte kommer ut så mycket är de kanske ändå inte lämpliga .

 

[Dentaku]

Men intressant att du nämner just shar pei för enligt sidan jag tittat på så har st. bernhardshunden lika många vanliga sjukdomar. Stämmer inte det kanske?

-----

Och det där med höfterna råkade jag visst nämna i mitt förra svar så det är jag medveten om, men tack för länkarna! Men enligt sajten jag har läst på så har leonbergern, som ingår i grupp 2, bara en vanlig sjukdom - det är väl en rätt så frisk ras?

Jag vill kommentera lite angående detta. Jag vet inte vilken sida du läser på angående de olika raserna, men på t ex SKKs "Köpa Hund" så kan formulering "förekommer" angående en sjukdom betyda lite vad som helst. Tar man HD som exempel så står att det förekommer både på korthårig collie och st bernhard - skillnaden är att hos korthårscollien ligger antalet dysplaster stabilt på ca 2%, hos st bernhard på 40-50%! Jag kollade shar pei också och där nämns inte alls att armbågsdysplasi tyvärr inte alls är ovanligt i rasen. Så förutom att kolla vilka vanliga sjukdomar som finns hos de olika raserna måste man kolla HUR vanliga de egentligen är och även hur allvarliga de är. Ett stort problem med just shar pei är väl att den inte bara har flera rasbunda åkommor utan att dessa även är allvarliga, orsakar lidande och förkortar hundens livslängd.

I övrigt instämmer jag med de andra, härligt att du har så bra insikt och letar hund efter vad du har att erbjuda!

 

[Kilauea]

Jag har bara träffat trevliga tibetanska spaniels och sällan sett dem dåliga i jobbet (inom djursjukvården).

 

[linnsan]

Om det inte låter skumt så har jag sett din löwchen förut, så söt Men jag har kollat på rasen och det här på skk's sida fick mig att anta att det inte var nog en ras för mig:

Den är nog lite för aktiv för mig om jag ska tro på det som står där, eller vad säger du om den texten?

De jag känner till som har löwchen har den som helt vanlig sällskapshund där den kanske får runt en timmes promenad om dagen/lösspring i trädgården/lek med annan hund/lek med barnen. Det är ju inte en hund som är lat och sävlig sas men jag upplever den som att den gärna hänger med och är pigg på aktiviteter men gärna ligger i sängen med matte/husse och gosar en vecka med korta rastningsrundor ibland också. Nu är inte min tjej så gammal än, men redan nu märker jag hur anpassningsbar hon faktiskt är. Händer det inget roligt så vilar/sover hon. De ligger även gärna nära (helst på) en vilket jag tycker är mysigt.

Kanske inte en ras som vill ligga på verandan hela dagen och gå 4x10 min promenader om dagen i sakta mak. Men helt klart en hund som nöjer sig med ett helt vanligt sällskapsliv där den får hänga med och busa av sig. Övriga aktiviteter är ett plus men inget måste för deras välmående. Så vill du ha en hund att testa lite olika aktiviteter med så skulle jag säga att rasen är perfekt. Sen beror det ju även på vad man passar med för individ av hund.

Jag skulle säga att dom är glada clowner med en gnutta egen vilja (inte terrieraktigt men det är liksom ingen retriever) och som gillar att busa med "allt och alla". Min tjej har änsålänge försökt leka med katterna, hästarna och kalvarna... Lite dålig självbevarelsedrift har hon

Och nejdå, det är inte alls skumt!

 

[Asko]

Kanoners att du funderar så mycket och är ärlig mot dig själv !
Jag tycker dock att du har missat många trevliga raser i främst grupp 9.
Det är klart att det är jättebra att sitta och titta på olika sidor på Internet men man skall vara medveten om att många sidor är ganska okunnigt skrivna eller utgår från till exempel hundar i USA - det kan vara en stor skillnad på användningsområde och temperament.
Nu kanske jag har fördomar men i synnerhet rasväljare samt sidor som "spaltar upp" olika raser tenderar till att vara ganska svajiga när det gäller tillförlitlighet. Dessvärre gäller det även sådana sajter som man tycker borde vara initierade, som olika fodertillverkare till exempel.
Dock kan det ju vara bra att börja där och sedan nosa runt efter mer ingående kunskap. SKKs texter brukar vara bra - de är skrivna tillsammans med rasklubben. Ras- och specialklubbar brukar också ha bra texter, likaså en del kennlar. Bukes samlade kunskap är heller inte att förakta .
Jag har rätt dålig koll på rena sällskapshundar men tycker att bichonerna är käcka små varelser, likaså löwchen och malteser (räknas de kanske rentav till bichonerna??). Visserligen långåriga men det finns ju sax...
Ofta friska och långlivade, vänliga och tillgivna och hänger visserligen med på det du vill men KRÄVER inte att du skall hänga på bruksan hela dagarna.
Likaså Shih-tzu verkar vara riktigt trevliga hundar även om de tyvärr ofta hamnar i facket "tanthundar".
När det gäller aktivering tycker jag att det hänger en hel del på det man gör även utanför det aktiva hundlivet. Är hunden till exempel ensam hemma hela dagarna, tränas aktivt en timme och får sedan ligga hemma i soffan hela kvällen så är den sannolikt mindre stimulerad än en hund som hängt med på en aktiv vardag, till exempel varit i stallet, "hängt på stan" eller varit med på lillhusses fotbollsträning - men inte fått någon regelrätt aktivering.
(Skall kanske lägga till att jag syftar på rena sällskapshundsraser, arbetande raser behöver förstås målinriktad aktivering.)

Åh Tack, jag brukar mest få höra att jag funderar alltför mycket

Jag utgick faktiskt från skk.se och köpahund.se vid första sorteringen. Och tyvärr så har jag märkt att rasklubbarna har ofta exakt samma texter som skk, vilket hjälper inte mig så mycket eftersom jag söker efter mer annan ny info De andra två sidorna jag har utnyttjat är tyvärr på engelska, så jag misstänker att du har rätt. Och just nu upptäckte jag att de båda är av samma företag - purina webbsidorna var visst bara från två olika länder, usa och australien(?): den här och den här. Tråkigt nog, då det är så svårt att hitta ny info på svenska om rasen i sig här i sverige.
Därför sparade jag det bästa till sist - buke!

Appropå grupp 9 ... jag har märkt dock att många av raserna där är antingen mycket pälsskötsel eller stor hund i liten förpackning. Jag vill helst slippa klippa också, alltså små tuffar mellan trampdynorna eller under öronen kan jag nog fixa (om man inte bryr sig om hur det ser ut ) men inte hela kroppen. Löwchen nämnde jag i mitt förra svar (där var det inte pga pälsen), medan de andra du nämnde står det så här:
"Pälsvården är krävande och det är viktigt att vara införstådd med att det tar tid att sköta en bichon frisé."
"En bichon havanais kräver en hel del pälsvård."
"[Malteser] Pälsvården är mycket krävande"
Alltså, det passar mig helt enkelt inte. Jag är medveten om att jag borstar redan min långhåriga katt lite för sällan ibland, hon lider inte av det dock och jag skulle inte vilja utsätta en hund för det som kan få hemska tovor pga det.
Jag var en dogwalker åt en shih-tzu ett tag, och visst han var snäll men envis som sjutton Och matte klippte ned hans päls.

Och så sant det där om aktiveringen. Därför tänker jag om jag får ett jobb som är ett sådant 8-16 jobb så ska hunden få gå på ett hunddagis och förhoppningsvis få mera stimulans så än att bara vara hemma. Kan det räknas som aktivering även om det inte är med matte?
Men jag måste säga att jag är lite av en enstöring Jag är inte en som åker överallt och gör roliga olika saker, utan är nog lite av en tant i ung kropp Men vem vet, kanske det ändras om jag får någon anledning.

Jo, så kan det förstås vara... Den spanska vattenhunden jag har varit hundvakt åt mycket får visserligen ganska mycket motion, men är väldigt lugn och trevlig och går lugnt bredvid även utan koppel när man är ute och går med henne vilket förmodligen har gjort att jag inte tänkt på henne som en motionskrävande hund . Men jag tror du har rätt, om de inte kommer ut så mycket är de kanske ändå inte lämpliga .

Tack för tipset ändå

Jag vill kommentera lite angående detta. Jag vet inte vilken sida du läser på angående de olika raserna, men på t ex SKKs "Köpa Hund" så kan formulering "förekommer" angående en sjukdom betyda lite vad som helst. Tar man HD som exempel så står att det förekommer både på korthårig collie och st bernhard - skillnaden är att hos korthårscollien ligger antalet dysplaster stabilt på ca 2%, hos st bernhard på 40-50%! Jag kollade shar pei också och där nämns inte alls att armbågsdysplasi tyvärr inte alls är ovanligt i rasen. Så förutom att kolla vilka vanliga sjukdomar som finns hos de olika raserna måste man kolla HUR vanliga de egentligen är och även hur allvarliga de är. Ett stort problem med just shar pei är väl att den inte bara har flera rasbunda åkommor utan att dessa även är allvarliga, orsakar lidande och förkortar hundens livslängd.

I övrigt instämmer jag med de andra, härligt att du har så bra insikt och letar hund efter vad du har att erbjuda!

Jag utgick från purinas hemsidor angående sjukdomarna, vilket var kanske dumt nu när jag tänker på det Om vi tar dina exempel så står det så här om st bernharden på deras sajt:
"Ailments
The very size of St Bernards make them susceptible to a variety of skeletal and bone-related problems. Hip dysplasia is a very serious problem and parents must be hip-scored with good results before any breeding takes place. The eye problems are less serious and hemophilia B and epilepsy, whilst infrequent, have been reported. Care must be taken not to exercise 1-2 hrs after feeding to avoid gastric dilation & torsion.
Common Ailments
Bones (Acquired) - Tumours, Bones (Developmental) - Hip dysplasia, Brain (Acquired) - Meningitis - Degeneration, Endocrine - Diabetes mellitus (diabetes), Eye - Distichiasis, Eye - Ectropion, Eye - Entropion, Haemolymphatic - Bleeding disorders - Haemophilia, Pituitary abnormalities, Stomach - Gastric dilation (Bloat), GDV Gastric torsion"
Och den korthåriga collin:
"Ailments
All Collies’ both Rough and Smooth are prone to eye problems such as Collie Eye Anomaly and Progressive retinal atrophy (PRA). Collies’ are also susceptible to Hip Dysplasis and Epilepsy. Dwarfism (Pituitary), Sebaceous adenitis (Skin), Hypothyroidism (Endocrine), Cataracts."

Alltså, ibland står det om de vanliga sjukdomarna plus sjukdomar och ibland står det bara sjukdomar Men just HD-problemen verkar de faktiskt ta betydligt mera seriöst i texten om st. bernharden medan collien är mera bara "susceptible".

Men jag är nyfiken, var kollar du efter de där siffrorna?

Jag bara räknade ihop antalen olika sjukdomar som rasen kunde drabbas av och sedan jämförde med de andra Ju färre olika sjukdomar att oroa sig över, desto bättre tänkte jag. Kanske dumt tänkt..?

Jag har bara träffat trevliga tibetanska spaniels och sällan sett dem dåliga i jobbet (inom djursjukvården).

Vad trevligt att veta! Och det trots att de har lite kortare nos än vanligt?

 

[linnsan]

Åh Tack, jag brukar mest få höra att jag funderar alltför mycket

Jag utgick faktiskt från skk.se och köpahund.se vid första sorteringen. Och tyvärr så har jag märkt att rasklubbarna har ofta exakt samma texter som skk, vilket hjälper inte mig så mycket eftersom jag söker efter mer annan ny info De andra två sidorna jag har utnyttjat är tyvärr på engelska, så jag misstänker att du har rätt. Och just nu upptäckte jag att de båda är av samma företag - purina webbsidorna var visst bara från två olika länder, usa och australien(?): den här och den här. Tråkigt nog, då det är så svårt att hitta ny info på svenska om rasen i sig här i sverige.
Därför sparade jag det bästa till sist - buke!

Appropå grupp 9 ... jag har märkt dock att många av raserna där är antingen mycket pälsskötsel eller stor hund i liten förpackning. Jag vill helst slippa klippa också, alltså små tuffar mellan trampdynorna eller under öronen kan jag nog fixa (om man inte bryr sig om hur det ser ut ) men inte hela kroppen. Löwchen nämnde jag i mitt förra svar (där var det inte pga pälsen), medan de andra du nämnde står det så här:
"Pälsvården är krävande och det är viktigt att vara införstådd med att det tar tid att sköta en bichon frisé."
"En bichon havanais kräver en hel del pälsvård."
"[Malteser] Pälsvården är mycket krävande"
Alltså, det passar mig helt enkelt inte. Jag är medveten om att jag borstar redan min långhåriga katt lite för sällan ibland, hon lider inte av det dock och jag skulle inte vilja utsätta en hund för det som kan få hemska tovor pga det.
Jag var en dogwalker åt en shih-tzu ett tag, och visst han var snäll men envis som sjutton Och matte klippte ned hans päls.

Och så sant det där om aktiveringen. Därför tänker jag om jag får ett jobb som är ett sådant 8-16 jobb så ska hunden få gå på ett hunddagis och förhoppningsvis få mera stimulans så än att bara vara hemma. Kan det räknas som aktivering även om det inte är med matte?
Men jag måste säga att jag är lite av en enstöring Jag är inte en som åker överallt och gör roliga olika saker, utan är nog lite av en tant i ung kropp Men vem vet, kanske det ändras om jag får någon anledning.



Tack för tipset ändå



Jag utgick från purinas hemsidor angående sjukdomarna, vilket var kanske dumt nu när jag tänker på det Om vi tar dina exempel så står det så här om st bernharden på deras sajt:
"Ailments
The very size of St Bernards make them susceptible to a variety of skeletal and bone-related problems. Hip dysplasia is a very serious problem and parents must be hip-scored with good results before any breeding takes place. The eye problems are less serious and hemophilia B and epilepsy, whilst infrequent, have been reported. Care must be taken not to exercise 1-2 hrs after feeding to avoid gastric dilation & torsion.
Common Ailments
Bones (Acquired) - Tumours, Bones (Developmental) - Hip dysplasia, Brain (Acquired) - Meningitis - Degeneration, Endocrine - Diabetes mellitus (diabetes), Eye - Distichiasis, Eye - Ectropion, Eye - Entropion, Haemolymphatic - Bleeding disorders - Haemophilia, Pituitary abnormalities, Stomach - Gastric dilation (Bloat), GDV Gastric torsion"
Och den korthåriga collin:
"Ailments
All Collies’ both Rough and Smooth are prone to eye problems such as Collie Eye Anomaly and Progressive retinal atrophy (PRA). Collies’ are also susceptible to Hip Dysplasis and Epilepsy. Dwarfism (Pituitary), Sebaceous adenitis (Skin), Hypothyroidism (Endocrine), Cataracts."

Alltså, ibland står det om de vanliga sjukdomarna plus sjukdomar och ibland står det bara sjukdomar Men just HD-problemen verkar de faktiskt ta betydligt mera seriöst i texten om st. bernharden medan collien är mera bara "susceptible".

Men jag är nyfiken, var kollar du efter de där siffrorna?

Jag bara räknade ihop antalen olika sjukdomar som rasen kunde drabbas av och sedan jämförde med de andra Ju färre olika sjukdomar att oroa sig över, desto bättre tänkte jag. Kanske dumt tänkt..?



Vad trevligt att veta! Och det trots att de har lite kortare nos än vanligt?

Angående pälsvården. Klipper du ner en långhårig hund som tex löwchen eller bichon havanais så är den väldigt lättskött. Går även snabbt att klippa ner tycker jag. Min tik har ju väldigt tjock päls men jag har faktiskt bara kammat igenom den en gång och då var det inte för att den var tovig utan för träningens skull. Faktum är att den inte var dte minsta tovig. Trots att det gått över en månad sen jag hämtade henne. Passade även på att klippa hennes rumpa som den klassiska klippningen är och det tog väl, 5 min? Inte supernoga iofs. Men tycker inte det är sådär jättetidskrävande. Det enda man ska tänka på är att den släpper valppälsen vid 1-2 års ålder och då kan den tova mycket. Men håller man den nerklippt är det ju inga problem

 

[Dentaku]

@Asko

Siffrorna hittar jag på SKK Avelsdata, där kan man hitta hälsostatistik både för enskilda hundar och hela raser. Det enda som krävs är att man registrerar ett användarnamn. Ovärderligt när man letar valp!

Om jag vore du skulle jag titta på de olika rasklubbarnas sidor i stället(det finns dokument som heter RAS där det ska finnas mer ingående fakta om bla hälsotillståndet). Purina verkar helt utgå från hälsoläget för raser i USA vilket kan skilja sig en hel del från hur det ser ut här. Jag vet inte hur det är för andra raser men för korthårscollien så är inte PRA något problem i Europa(tror att ett enda, tveksamt fall upptäckts de senaste åren). CEA är å andra sidan mycket vanligt men är i sin normalform inget som påverkar hunden, bara avelsvärdet. Dvärgväxt har jag aldrig hört talas om inom rasen ens!

I övrigt så tycker även jag att tibetansk spaniel verkar vara en väldigt trevlig ras. Bedlingtonterrier är också en ras som verkar väldigt mysig och skulle kunna passa dig, har du kikat på den?