Från lekfull till gläfsig. Varför?

[Singoalla]

Vi bor väldigt nära en hundrastgård som Bruce alltid har älskat Svansen går som en propeller så fort vi närmar oss rastgården och det är oftast mycket trevliga hundkompisar där som han brukar leka med, många träffar vi regelbundet. Men senaste veckorna har hans beteende förändrats. Tidigare har han varit nyfiken, glad och lekfull i rastgården. Kanske skällt lite för att "få igång" de andra hundarna bara. Nu har han börjat resa ragg så fort vi öppnar grinden. Han reser ragg men viftar fortfarande på svansen. Sen är han fortfarande nyfiken på hundarna och vill leka, men så fort någon kommer för nära och nosar på honom så flyger han efter dem som en bjäbbande pil. Kläfsar och jagar iväg dem. De senaste gångerna där har han varit så odräglg mot de andra hundarna att vi fått lämna direkt. Det är synd, för han brukade tycka att det var så himla roligt och kunde leka där någon timme om dagen. Men nu har jag insett att vi inte kan gå dit längre då han blir för uppjagad, och börjar gläfsa mot alla som nosar på honom.

Jag har varit med varje gång och han har inte råkat illa ut eller blivit skrämd vad jag kunnat se, så jag vet inte varför hans beteende ändrats. Han är 1,5 år och kastrerad, dvärgpinscher. Inte aggressiv alls annars (om än rätt kaxig som dvärgpinchrar oftast är). Har ni någon ide på varför denna plötsliga ändring skett?

 

[russinbulle]

När kastrerades han ?

 

[Singoalla]

När kastrerades han ?

I början av december.

 

[linnsan]

Smärta kanske?

 

[russinbulle]

I början av december.

Okej, det är ju ett tag sedan och det borde nog ha visat sig lite tidigare, men det kan ändå ha en bidragande orsak - osäkerhet kan bli värre efter kastrering.

 

[Singoalla]

Smärta kanske?

Ja kanske, men jag har inte märkt av något. Leker, klämmer och känner på honom varje dag men ser inga tecken på smärta. Han är sig själv.

Börjar fundera på om det hänt något som jag inte uppfattat, eller inte sett. Att han känt sig utsatt eller rädd vid något tillfälle i rastgården och att det minskat hans tolerans på något sätt..

 

[Singoalla]

Okej, det är ju ett tag sedan och det borde nog ha visat sig lite tidigare, men det kan ändå ha en bidragande orsak - osäkerhet kan bli värre efter kastrering.

Ja, om inte annat så är ju de andra hundarna på honom väldigt mycket och nosar. Det kan sniffas i oändlighet. Förut stod han bara blickstilla och lät de nosa, men nu biter han ifrån.

 

[Tora]

Stress?

 

[linnsan]

Har han stått blickstilla innan har han kanske varit spänd men inte vågat säga ifrån + att hundarnas påstridighet gjort att hans toleransnivå sjunkit. Kanske åldern också gjort att han mognat lite och säger ifrån istället för att bara "ta det". Samt kastrering som någon annan nämnde som kan göra dom mer osäkra.

 

[Singoalla]

Har han stått blickstilla innan har han kanske varit spänd men inte vågat säga ifrån + att hundarnas påstridighet gjort att hans toleransnivå sjunkit. Kanske åldern också gjort att han mognat lite och säger ifrån istället för att bara "ta det". Samt kastrering som någon annan nämnde som kan göra dom mer osäkra.

Det är säkert något sådant! Jag märker att han är värre med större hundar än med små också, så säkert osäkerheten som sätter in. Det får bli lite mer planerade hundträffar framöver med vovvisar i hans egen storlek, som han känner sig trygg med!

 

[linnsan]

Det är säkert något sådant! Jag märker att han är värre med större hundar än med små också, så säkert osäkerheten som sätter in. Det får bli lite mer planerade hundträffar framöver med vovvisar i hans egen storlek, som han känner sig trygg med!

Det blir säkert bra! Lycka till

 

[em-pirre]

Därför ogillar jag hundrastgårdar. Ta femton, främmande hundar (varav hälften inte får någon annan motion eller stimulans än detta) och släpp ihop dem. Hälften av ägarna brukar vara idioter.

 

[russinbulle]

Ja, om inte annat så är ju de andra hundarna på honom väldigt mycket och nosar. Det kan sniffas i oändlighet. Förut stod han bara blickstilla och lät de nosa, men nu biter han ifrån.

Då kan det nog upplevas som väldigt jobbigt för honom. Många intakta hanar kan ju börja uppvakta kastrerade hanar, vilket inte sällan leder till missnöje. Vore jag dig så skulle jag välja ut några hundkompisar istället, som du vet att han fungerar med och som inte upplevs som jobbiga för honom

 

[Milosari]

Han har nog blivit vuxen. Det är ganska vanligt att de inte uppskattar att umgås med andra hundar då, utan vill att de ska hålla sig på behörigt avstånd. Det som ser ut som lek kan mycket väl vara fjäsk eller ett ganska dominant beteende där man testar den andres styrka. Att svansen går behöver inte alls betyda att hunden är glad, utan kan lika gärna betyda att hunden är väldigt spänd.

Jag tycker du ska ta dig en funderare på om det är värt att utsätta honom för andra hundar om han nu inte uppskattar det. Förtroendet för dig får sig nog också en törn när han tvingas reda ut saken själv. Min ena hund leker enbart med min andra hund och inga andra, inte ens tikar. Han är inte osäker, och har inte ont, han uppskattar helt enkelt inte nära kontakt med främmande hundar. Så då får han slippa. Av de fyra hundar jag har haft har det egentligen bara varit en som tycker det här med att leka med andra hundar (ffa söta damer) är någon bra idé. Att släppa med många andra främmande och större hundar finns dock inte på kartan, risken att något går snett är alldeles för stor.