Ful konst?

[Ullmerkott]

Fast någon etablerad konstnär och du hade mest troligt inte producerat exakt samma. Det syns hur mycket erfarenhet den som höll i penseln har, även om det bara är tre streck.

Där hamnar vi väl i att det inte är objektivt mätbart, utan ligger i betraktarens öga. Jag behöver inte kunna något alls om t.ex. el för att kunna uppskatta att lamporna lyser och huset inte brinner ner, jag behöver inte själv vara medicinskt kunnig för att uppskatta att jag överlever en narkos och att den brutna armen fungerar.

Däremot finns det en massa "fin" konst där jag personligen inte ser någon kvalitetsskillnad jämfört med vad en mellanstadieelev kan åstadkomma. Och såklart en massa "fin" konst där jag ser att det ligger mycket av både kreativitet och hantverksskicklighet bakom verket.

 

[Kirre]

Det var inte meningen att vara trevligt heller, der var meningen att du skulle haja till över att ditt inlägg kan tolkas på sånt vis att någon svar på så sätt som jag gjorde.

Det är inte ok att förolämpa bara för att man inte förstår. Hur tror du att de som är konstnärer till yrket eller djupaste passion känner när dom läser ditt inlägg?

Själv blev jag ledsen över att läsa ditt inlägg. Jag valde att inte fortsätta med konstnärsbanan, men min mamma är aktiv. Och har fått kämpa hårt med attityder som din, som totalt undervärderar hela konceptet konst.

Var förolämpar jag? Undervärderad? Jag skriver ju gång på gång att jag vill förstå? Det är inte att undervärderad eller förolämpa.
Det blir ju jättesvårt om mina frågor och nyfikenhet bemöts med inlägg som ditt. Inte ens försök till att förklara utan skuldbeläggning som om jag inte varit i skolan. Jag drar återigen matteproblemet, jag blir förolämpad när jag blir ombedd att hjälpa någon med 0.03x7 för det är waste of my time och det borde de kunna. Jag säger dock inte det utan förklarar, återigen, på ett annat sätt än senast.
Det finns ju absolut ingen vinst i att säga att jag blir förolämpad och inte hjälpa, personen lär ju inte förstå nästa gång heller.

Så om du nu blir förolämpad nu och inte orkar säga något förklarande då kommer jag ju fortsätta fråga, och tydligen förolämpa, nästa konstperson för jag står ju fortsatt utan svar.

 

[parellikusken]

Var förolämpar jag? Undervärderad? Jag skriver ju gång på gång att jag vill förstå? Det är inte att undervärderad eller förolämpa.
Det blir ju jättesvårt om mina frågor och nyfikenhet bemöts med inlägg som ditt. Inte ens försök till att förklara utan skuldbeläggning som om jag inte varit i skolan. Jag drar återigen matteproblemet, jag blir förolämpad när jag blir ombedd att hjälpa någon med 0.03x7 för det är waste of my time och det borde de kunna. Jag säger dock inte det utan förklarar, återigen, på ett annat sätt än senast.
Det finns ju absolut ingen vinst i att säga att jag blir förolämpad och inte hjälpa, personen lär ju inte förstå nästa gång heller.

Så om du nu blir förolämpad nu och inte orkar säga något förklarande då kommer jag ju fortsätta fråga, och tydligen förolämpa, nästa konstperson för jag står ju fortsatt utan svar.

Jag tycker det är okej med dessa frågor. Man behöver liksom inte ta konst på så stort allvar. Förstår man inte något är det rimligt att fråga.

 

[Kirre]

Jag tycker det är okej med dessa frågor. Man behöver liksom inte ta konst på så stort allvar. Förstår man inte något är det rimligt att fråga.

Tack.
Jag är jättenyfiken på mer kring det du skrev men vill inte fråga mer här nu. Ska läsa länkarna som postades.

 

[tanten]

Skillnaden ligger väl i om resultatet är objektivt bedömningsbart eller inte. Kastar du in rörmokaren som ortopedkirurg får du gissningsvis oerhört mycket mer postoperativa infektioner jämfört med om operationerna utförs av av en kompetent person. Samma gäller de flesta yrken där högre utbildning krävs - det går ofta att se konkreta, mätbara skillnader på resultatet jämfört med om en amatör varit i farten.

När det gäller abstrakt konst är det mycket svårare att avgöra vem som egentligen gör ett bra jobb. Det blir lätt lite av att kejsaren är naken/klubb för inbördes beundran i min uppfattning.

Om jag som outbildad t.ex. kladdar lite på ett papper och säljer det för en miljon till kommunen kommer en massa skattebetalare att bli upprörda - är det då bra konst?

Det kommer aldrig att hända. Enkvaificerad bedömare ser att du kluddat. Plus att du sannolikt inte kan redovisa ett CV med utbildningar, tidigare separatutställningar och ett medlemskap i KRO.

Det är väl din okunskap som visar sig när du säger att abstrakt konst inte går att bedöma på ett kvalificerat sätt.
Det går alldeles utmärkt. Även ganska lågutbildade konstbetraktare som jag ser skillnad på kludd och verk.

 

[Hippocampus]

Var förolämpar jag? Undervärderad? Jag skriver ju gång på gång att jag vill förstå? Det är inte att undervärderad eller förolämpa.
Det blir ju jättesvårt om mina frågor och nyfikenhet bemöts med inlägg som ditt. Inte ens försök till att förklara utan skuldbeläggning som om jag inte varit i skolan. Jag drar återigen matteproblemet, jag blir förolämpad när jag blir ombedd att hjälpa någon med 0.03x7 för det är waste of my time och det borde de kunna. Jag säger dock inte det utan förklarar, återigen, på ett annat sätt än senast.
Det finns ju absolut ingen vinst i att säga att jag blir förolämpad och inte hjälpa, personen lär ju inte förstå nästa gång heller.

Så om du nu blir förolämpad nu och inte orkar säga något förklarande då kommer jag ju fortsätta fråga, och tydligen förolämpa, nästa konstperson för jag står ju fortsatt utan svar.

Håller med. Det var verkligen inget förolämpande, jag har precis samma tankar och tänkte att i denna tråd kanske jag kan för förstå, iallafall till en viss gräns. Men jag förstår ännu inte....

 

[tanten]

Jag tycker det här inte var så trevligt att läsa. Jag skriver flera gånger att jag vill försöka förstå och behöver det antagligen skrivet på väldigt enkel nivå. Det är inte att ogiltigförklara. Hela tråden, innan jag skrev beskrev ju konst som att det är ur betraktarens öga och då undrade jag hur man gör bedömningen till högre utbildning för där görs ju ändå en objektiv klassificering.
Jag är nyfiken för det är så långt ifrån min tankevärld. Lik väl så den här typen av svar är nog en del av varför jag stannar utanför för förstår man inte konst är man korkad och inte värd att förstå. Det är så jag tolkar "bild är väl ett obligatoriskt ämne i skolan?" Samt "du verkar inte känna till..." Jag skulle aldrig skriva något sådant till alla de med mattefrågor på basicnivå som skriver här och ber om hjälp trots att jag skulle kunnat för jag har enkelt för och förstår matte. När det kommer till konst är man dock inte värd att få det förklarat. Oerhört tråkig syn.

Om du inte vill gå utbildning så är mitt råd att se mängder av utställningar. Mängdträning helt enkelt.
Ju mer du ser desto mer begriper du.

det är lite som att en aktiv dressyrryttare begriper mer av svår klass än en random hockeyspelare.

De som bedömer ansökningsproven tillutbildningar har sett massor av konst i många många år. Och har långa utbildningar bakom sig.

 

[tanten]

Där hamnar vi väl i att det inte är objektivt mätbart, utan ligger i betraktarens öga.
---
Däremot finns det en massa "fin" konst där jag personligen inte ser någon kvalitetsskillnad jämfört med vad en mellanstadieelev kan åstadkomma. Och såklart en massa "fin" konst där jag ser att det ligger mycket av både kreativitet och hantverksskicklighet bakom verket.

Det är absolut ätbart. Det handlar INTE om tyckande.

Att just du inte ser skillnaden beror på att du inte är van att se konst. Och inte har åratal av utbildning bakom dig.

Precis som du antagligen inte skulle kunna bedöma en sport du kan noll om

 

[karamelldrottningen]

Rätt intressant också hur konst skapas. Jag är ju ingen konstnär men gillar att skapa. En grej jag har märkt är att det oftast blir mycket bättre om jag mått dåligt. Ledsen eller lite arg. Är jag neutral eller glad blir det inte alls lika bra
Min mamma jobbade mycket med keramik och målade när jag var liten så var ofta med henne och pysslade samtidigt

 

[Kirre]

Om du inte vill gå utbildning så är mitt råd att se mängder av utställningar. Mängdträning helt enkelt.
Ju mer du ser desto mer begriper du.

det är lite som att en aktiv dressyrryttare begriper mer av svår klass än en random hockeyspelare.

De som bedömer ansökningsproven tillutbildningar har sett massor av konst i många många år. Och har långa utbildningar bakom sig.

Dressyr är ju dock väldigt mycket tyckande och rätt namn i sadeln eller härstamning på hästen. I ärlighetens namn. Det "erkändes" också av en av våra internationella domare som jag var på föreläsning med. Det går ju också att relativt lätt förklara för hockeyspelare att en piruett ska vara centrerad kring inner bak, står det i programmet att man ska fatta galopp vid A så är det inte ok 4 meter senare, ska det vara 15 galoppombyten är 17 inte ok och att dessa saker förefaller som helt logiska bedömningspunkter oavsett tidigare erfarenhet. Finns det sådana här "riktlinjer" inom konst? (Åter en nyfiken fråga då jag inte vet och inget förolämpande eller undervärderande.)

Och antagning var ju just originalfrågan, vad är det som görs objektivt vid en antagning, det görs ju ändå en bedömning om "bra" eller "dålig" konst? Nu svarade @parellikusken på det på ett i alla fall någorlunda förståeligt sätt.

 

[Ullmerkott]

Det är väl din okunskap som visar sig när du säger att abstrakt konst inte går att bedöma på ett kvalificerat sätt.
Det går alldeles utmärkt. Även ganska lågutbildade konstbetraktare som jag ser skillnad på kludd och verk.

Det är absolut ätbart. Det handlar INTE om tyckande.

Att just du inte ser skillnaden beror på att du inte är van att se konst. Och inte har åratal av utbildning bakom dig.

Precis som du antagligen inte skulle kunna bedöma en sport du kan noll om

Kvalificerat, ja. Objektivt mätbart har jag svårt att föreställa mig. Vad är det i så fall man mäter? Betraktarnas känslor/reaktion?Har man i så fall kontrollgrupp som får betrakta ett placeboverk?

Jämför man med sport kan jag utan kunskap avgöra vem som springer fortast/hoppar högst, medan det krävs kunskap för att bedöma bedömningssporter t.ex. dressyr och gymnastik. Jag skulle säga att konsten är mer jämförbar med bedömningssporter. En del grenar/inriktningar vänder sig till en smalare publik med djupare intresse/smak för just detta område, och det är ju helt ok. Det innebär inte nödvändigtvis att den intresserade gruppens upplevelse är mer objektivt sann än den oinsattes.

 

[Otherside]

Det kan jag hålla med om. jag har svårt att få budskap i det jag skapar. varför vet jag inte.

Konst behöver inte alls innehålla budskap. Konst är ett uttryck för t.ex. en känsla eller bara att man njuter av själva skapelseprocessen. Det finns inga måsten. Jag kan tycka det är jobbigare med de som lägger in djupa tolkningar i precis allt, fastän bilden kanske "bara" existerar för sin egen skull, för skaparens glädje och njutning av processen och resultatet.

 

[escodobe]

Jag är mest intresserad av den märkliga inramningen - det verkar vara en oljemålning (av den tjocka färgen upptill att döma) och jag har aldrig varit med om att man satt passepartout och glas på en olja..... Eller? Till vänster ser passepartouten böjd ut?? Jättekonstigt.

I övrigt så tänker jag att "konst" är uttryckta känslor - i form av bild, skulptur, musik, dans etc etc. Så det kan vara hur "fult" som helst, liksom känslor inte alltid är vackra och begripliga. Och folk har målningar på sina väggar hemma, som jag aldrig i livet velat titta på dag ut och dag in, helst inte en minut. Men för dem är det underbart. Den som köper in konst till en arbetsplats kanske ska ta mer hänsyn till de anställdas inställning, kanske låta folk rösta bland olika alternativ? Jag menar, hemma kan man ju välja och välja bort, men på en arbetsplats får man blunda isåfall. Och konsten kostade företaget (ofta) stora pengar, omän avdragsgillt.

Det är en duk uppspänd på en invändig ram så att säga. Den sitter mellan en dörr och en fönster därav att den ser konstig ut på bilden

 

[escodobe]

Det är väl din okunskap som visar sig när du säger att abstrakt konst inte går att bedöma på ett kvalificerat sätt.
Det går alldeles utmärkt. Även ganska lågutbildade konstbetraktare som jag ser skillnad på kludd och verk.

Vad i "min" tavla gör att man kan se att det är i ett verk och inte ett kludd?
Jag har liksom inte något emot abstrakt konst som sådan, men här ser jag enbart kludd. Hade en, för mig känd treåring målat det hade jag satt upp den på kylskåpet tills nästa storstädning typ.
Men jag hade inte för mitt liv kunna skilja "tavlan" mot treåringens verk.

 

[Otherside]

Jag jobbar ju på konsthögskola och jag förstår fortfarande inte. Har ju haft privilegiet att prata med många människor som är smarta och kan förklara bra men även om de förklarar bra och jag frågar "Aha, så X är konst?" får jag ett "Nej det är inte konst" och så blir jag förvirrad.

Men tittar jag på mig själv, så är jag precis lika förvirrande kring vad jag tycker "är konst". Exempel från verkligheten är en pinne på ett golv. Där fattade jag noll och tyckte inte det var konst, men jag kunde försöka dra det igenom mig hjärna igen för att försöka se konsten. Kanske är det en pinne någon gått förbi varje dag till jobbet? en pinne en älskad hund hade som älsklingspinne? Konstnären kanske gick ut och verkligen letade efter en pinne formad exakt precis så här? Då finns det ju kanske en mening med pinnen eller en känsla bakom pinnen och då kan jag väl tänka att även om jag inte förstår det är det väl konst.
Sen tittar jag på Goyas Saturnus slukar sin son och det klickar direkt att "japp detta är konst".

När jag tittar på din bild @escodobe så håller jag med om att den är ful, och min hjärna går direkt till att njä detta är inte konst. Drar jag den igenom hjärnan igen så blir jag faktiskt irriterad på den. Det är ju något bakom de där fula breda strecken.
Kanske en kaktus? Ett träd? En grön kuk där längst ner till vänster? Shrek? Grinchen? Plötsligt finns det ett intresse och en känsla av irritation. Då blev det kanske plötsligt konst.

Fast - jag förstår fortfarande inte.

Det här tycker jag är en intressant frågeställning, som kan appliceras på många andra ord. Vi människor använder ju orden för att beskriva vår verklighet - materiell likaväl som andlig osv. Språket använder vi för att kommunicera med varandra och för att beskriva verkligheten. Problemet blir att vi "måste" hitta ett ord för allt, för att kunna beskriva. Det innebär ibland att vi tycker oss behöva ett ord för precis allt, och i det facket måste sedan xxx i sin tur passa in. Det finns en jättebra beskrivning av detta i Fritjof Capras bok The Tao of Physics. Om hur orden är symboler. "Because our representation of reality is so much easier to grasp than reality itself, we tend to confuse the two and take our concepts and symbols for reality".

Nu har vi alltså ordet "konst" och försöker få verkligheten att passa in i ordet. Och det går inte. Samma problem uppstår inom vissa forskningsområden, men det är en annan historia och bortom mitt förstånd

 

[Nahar]

Jag jobbar ju på konsthögskola och jag förstår fortfarande inte. Har ju haft privilegiet att prata med många människor som är smarta och kan förklara bra men även om de förklarar bra och jag frågar "Aha, så X är konst?" får jag ett "Nej det är inte konst" och så blir jag förvirrad.

Men tittar jag på mig själv, så är jag precis lika förvirrande kring vad jag tycker "är konst". Exempel från verkligheten är en pinne på ett golv. Där fattade jag noll och tyckte inte det var konst, men jag kunde försöka dra det igenom mig hjärna igen för att försöka se konsten. Kanske är det en pinne någon gått förbi varje dag till jobbet? en pinne en älskad hund hade som älsklingspinne? Konstnären kanske gick ut och verkligen letade efter en pinne formad exakt precis så här? Då finns det ju kanske en mening med pinnen eller en känsla bakom pinnen och då kan jag väl tänka att även om jag inte förstår det är det väl konst.
Sen tittar jag på Goyas Saturnus slukar sin son och det klickar direkt att "japp detta är konst".

När jag tittar på din bild @escodobe så håller jag med om att den är ful, och min hjärna går direkt till att njä detta är inte konst. Drar jag den igenom hjärnan igen så blir jag faktiskt irriterad på den. Det är ju något bakom de där fula breda strecken.
Kanske en kaktus? Ett träd? En grön kuk där längst ner till vänster? Shrek? Grinchen? Plötsligt finns det ett intresse och en känsla av irritation. Då blev det kanske plötsligt konst.

Fast - jag förstår fortfarande inte.

Jag tror inte en ska eller behöver förstå konst. Det räcker att bara betrakta.




KL: @Kirre mfl som vill lära sig mer. Hela denna YT-kanalen är väldigt bra på att förklara konst och olika koncept inom den;

 

[gammalek]

Jag tror inte en ska eller behöver förstå konst. Det räcker att bara betrakta.

Men behöver det inte väcka något också? Tankar, känslor, funderingar?

Fast å andra sidan är det väl sällan som man inte reagerar på något sätt oavsett vad man upplever i livet. Det händer per automatik, tänker jag. Eller hur tänker ni som 'kan' konst?

 

[Sleepy]

Angående bedömning av konst och hur det kan ändras med tiden:

https://mymodernmet.com/paris-salon-history/

 

[Kirre]

Jag tror inte en ska eller behöver förstå konst. Det räcker att bara betrakta.




KL: @Kirre mfl som vill lära sig mer. Hela denna YT-kanalen är väldigt bra på att förklara konst och olika koncept inom den;

Tack för länk, ska kolla.

Jag tänker också att betrakta räcker och om 400 av 500 tycker om något är det bra. Men så fungerar det ju inte riktigt. Problemet kommer ju när som flera här ändå skriver att viss konst "ska" betraktas som bra, för att det är den eller den konstnären med si och så lång utbildning osv som gjort konsten. Då undrar jag direkt vad definitionen för det är. För om någons konst bedöms vara bättre måste det ju finnas en bedömningsgrund?

Men jag ska kolla de länkar som delats och se om jag förstår bättre.

 

[tanten]

Vad i "min" tavla gör att man kan se att det är i ett verk och inte ett kludd?
Jag har liksom inte något emot abstrakt konst som sådan, men här ser jag enbart kludd. Hade en, för mig känd treåring målat det hade jag satt upp den på kylskåpet tills nästa storstädning typ.
Men jag hade inte för mitt liv kunna skilja "tavlan" mot treåringens verk.

Fast att du inte kan se skillnaden betyder väl bara att du inte kan se skillnaden?