Bukefalos 28 år!

fundering kring klassisk dressyr

bigganl

Trådstartare
Jag är dressyrryttare.
Har lärt mig rida på ridskola för först en gammal kavallerist och sedan Strömsholmsutbildade instruktörer. Jag har alltid kallat det jag rider för klassisk dressyr. Nuförtiden är det ofta jag stöter på folk som tycker att ridningen som lärs ut på ridskolor är fel och att barockridning/akademisk ridning är det enda rätta.
Jag har inte fördjupat mig i barocken, men för att se vad skillnaderna egentligen var har jag försökt bli mera påläst. Jag tex har läst Sally Swifts böcker och Podhajskys ridlära och jag läser då bara det samma som jag lärt mig från början. Det är precis det som jag lärt mig på ridskolan och som instruktörerna förmedlat som jag ridit för. (Sally Swift har dock ett annat sätt att tänka för att man lättare ska nå målet och det passar säker bra för många.) Den enda riktiga skillnaden jag hittat är att barocken går vidare med skolorna ovan mark och vi som rider vanlig klassisk dressyr nöjer oss med skolorna på marken.
En viss omvänd ordning i träningen av vissa rörelser förespråkar endel och inom den klassiska dressyren är vi noga med att rida fram först och samla sen medan man inom barocken (enligt vissa böcker) samlar först och rider fram sedan. Nu verkar det som om det finns många olika åsikter inom barocken också så kontentan av detta blir för mig att det är som vanligt. Vi strävar alla mot samma mål: En arbetsvillig, mjuk och balanserad häst i jämnvikt som bär upp ryttaren på bästa sätt.
Det vore roligt att få er syn på saken. Vad ser ni för skillader egentligen? Har jag haft tur som haft bra instruktörer? Jag har själv varit instruktör på ridskola och på ett ställe blev det problem för att jag undervisade på ett annat sätt än de andra instruktörerna. Jag kunde inte lära ungdomarna att det var rätt att hästen böjde på nacken och inte använde sin kropp, men de andra instruktörerna berömde eleverna då.
Det blev svårt när jag ville att de skulle engagera hästen kropp och inte dra ihop den framifrån. Eleverna tyckte det var bekvämt att dra ihop hästen i halsen och sitta och åka häst. Jag frågade dem om de inte ville lära sig RIDA hästen, men de tyckte att det var mycket tråkigare och jobbigare.
Jag blev förvånad över detta för jag hade aldrig mött någon innan som instruerade så. Är detta vanligt? Jag hoppas verkligen inte det. men om det är så så kan jag förstå varför många klagar på ridskolorna och undervisningen.
Vad har ni för åsikter och erfarenheter?
 
Sv: fundering kring klassisk dressyr

Utan att jämföra ord för ord så tror jag att det står samma sak i Tibbans bok som i Bents.
Beror mest på vilken klubb man vill höra till. Därifrån väljer man vokabulär.
Vet att det är tjatigt men ridningen har funnits så länge nu att allt är i stort redan känt. Ingen har hindrat någon från att rida korrekt. Sen om man vill hoppa på bakbenen eller bara knalla omkring med hästen är en smaksak.
Det värsta är snobbismen som börjar skönja, man talar om kvaliter i rörelser som ännu inte har uppvisatas någonsin. Man hackar ner rörelser till att se vilket hår på kronranden som rör sig först :)
 
Sv: fundering kring klassisk dressyr

bigganl skrev:
Har jag haft tur som haft bra instruktörer?
Ja för min del tror jag att det är så. Jag har ridit för många olika (nu pratar vi ridskola), och det har varit ständiga skavsår på ringfingrarna (känns nu helt absurt), hamrande med skänklar och träningsvärk i armmusklerna (av alla muskler...). Jag har inte fått lära mig något sätt att rida utan att hålla rejält i hästens mun och driva kraftigt. Det jag nu funnit inom den sk akademiska ridningen är nog strävan efter lätthet, helt enkelt, vilket gjort min relation till hästen mycket trevligare. Med lite tur hade jag säkert kunnat finna en sådan instruktör inom den "traditionella" ridningen, men det har jag tyvärr hittills inte gjort.
Därav mitt akademiska intresse ...
 
Sv: fundering kring klassisk dressyr

Jag kan bara säga att jag önskar VERKLIGEN att jag haft dig som ridlärare på ridskolan...

För mig är AR och ridskoleridningen (så som den utfördes där jag lärde mig) skilda åt med milsvida klyftor. Men jag förstår ju att det inte SKA behöva vara så.

Vet iofs inte om "min" ridskola har skaffat sig vettigare instruktörer på senare år, men det hjälper ju inte mig nu... :smirk:

//Pinky -Förstörd Ryttare...
 
Sv: fundering kring klassisk dressyr

Jag har träffat dåliga tränare inom såväl "AR" som inom "vanlig dressyr". För mig finns det bara ett mål, god ridning. Och vad god ridning är, det definierar jag inte, det känner jag. Det ingår t ex rakriktning, schwung och alla de andra orden som vem som helst kan rabbla upp.

Förvånansvärt få ryttare är intresserade av att lära sig rida, det är mer intressant med genvägar, tycker jag mig märka? (Precis som i allt annat i livet...)
 
Sv: fundering kring klassisk dressyr

Du har nog haft tur med bra tidlärare ja, likaså har jag =)

Lättheten, precis som någon skrev, är den skillnaden jag upplever som störst då jag ridit för AR tränare. Min gissning är att mycket av den ridning vi ser ute och på våra ridskolor härstammar från den tyska läran där även den skickliga mästarna haft en annan tankegång vad gäller att rida ihop hästen med skänkel, säte och ryggverksamhet hos ryttaren. Med forlorad kunskap, och som någon skriver, människans lathet och önskan att kunna hitta genvägar, har det uppstått en form av ridning som mer eller mindre går ut på att jobba emot hästen och rida ihop den mellan hand och skänkel genom att pressa och banka på tills hästen ger sig.

Den allra största skillnanden jag uppelvt är dock den teorietiska biten, och det är kanske där ordet akademisk kommer in? Förståelsen för hur hästens kropp fungerar, vad äkta samling innebär, hur vår egen kropp fungerar och hur vi med den kan påverka hästen endast genom små förändringar i sitsen och hur man använder olika rörelser för att succesivt bygga upp hästen, den biten har jag över huvud taget aldrig träffat på hos de tränare jag red för tidigare.

Men, som Antti skrev, ridningen har funnits så länge att allt i stort sett är känt, och ridning blir inte bättre för att man döper den, god ridning är alltid god ridning, oavsett diciplin.

Frida
 
Sv: fundering kring klassisk dressyr

Tack för era åsikter.
Det har blivit så mycket prat om att den och den inriktningen är bra och den och den är dålig.
Jag kände inte igen mig i allt detta och det känns skönt att jag inte är ensam.
Vi har samma mål och det är egentligen olyckligt att sätta namn på alla "inriktningar" God ridning är god ridning vad man än kallar det. Det skulle vara intressant att fundera på hur vi kan sätta fokus på det viktiga i ridningen. Vikten av att grunderna sitter tex. Vet inte hur länge jag fick rida på lektion men en täthäst när jag började rida. Vi tyckte det var lite tråkigt då men sedan förstod jag ju varför. Vi kunde i lugn och ro koncentrera oss på att sitta riktigt, hitta balans och bli följsamma i sadeln utan att behöva styra och bestämma tempo. Vi fick inte börja galoppera förrän 4:e terminen(tror jag det var) och hoppningen kom ännu senare. Det var drygt och jag minns att jag hörde många som red på andra ridskolor som hoppade och galopperade för fullt. Vad avudsjuk jag var då. Det dröjde några år och sedan var det ju jag som kommit längre och fortfarande utvecklas (efter 28 år i sadeln). Vad jag vet så är de på samma nivå som de var då ungefär. De fick ju ingen grund att bygga vidare på. Hur kan vi lyfta fram det viktiga i ridningen? Hur får man ryttare att förså att de inte ska träna bakdelsvändningar innan de kan lägga en volt i trav?
 
Sv: fundering kring klassisk dressyr

Kan inte annat än :bow:
Namnet på stilen, definitionerna, och tillbehören verkar vara viktigare än bra ridning.
Fast nu ska jag vara tyst för jag har skrivit det här så **** många gånger redan........
 
Sv: fundering kring klassisk dressyr

Vad jag ser för skillnader (och nu generaliserar jag och tar till ytterligheter, men åt det här hållet är det i alla fall, det jag har sett):

AR: Avslappnad sk "följsam" (enl mig "lealös") ryttare, häst som gått av i 7:e halskotan sp åt sidan, och vrider/roterar i alla lederna när den med sin S-formade ryggrad och snedheter tar sig fram i långsam skritt med en sned ryttare som hänger på utsidan och drar i innertygeln.

Ridskoleridning: "Kontrollerad" flängridning med sneda hästar i högt tempo, inte ett ljud om rakriktning eller ridteknik. Allt ska gå fort och hästarna ska böja på nacken. Att underlinjen är 5 km lång och ryggen har blivit en liten grop som ryttaren har ramlat ner i kommenteras inte, och inget görs för att ändra på detta.
 
Sv: fundering kring klassisk dressyr

bigganl skrev:
Jag har själv varit instruktör på ridskola och på ett ställe blev det problem för att jag undervisade på ett annat sätt än de andra instruktörerna. Jag kunde inte lära ungdomarna att det var rätt att hästen böjde på nacken och inte använde sin kropp, men de andra instruktörerna berömde eleverna då.
Det blev svårt när jag ville att de skulle engagera hästen kropp och inte dra ihop den framifrån. Eleverna tyckte det var bekvämt att dra ihop hästen i halsen och sitta och åka häst. Jag frågade dem om de inte ville lära sig RIDA hästen, men de tyckte att det var mycket tråkigare och jobbigare.
Jag blev förvånad över detta för jag hade aldrig mött någon innan som instruerade så. Är detta vanligt? Jag hoppas verkligen inte det. men om det är så så kan jag förstå varför många klagar på ridskolorna och undervisningen.
Vad har ni för åsikter och erfarenheter?

- Ja, det är vanligt. Tyvärr. Det är svårt att hitta en instruktör som du nuförtiden./T_B
 
Sv: fundering kring klassisk dressyr

Jag har haft en ridlärare liknande bigganls på ridskolan där jag ridit av och till ett par decennier. Han såg en ära i att hålla hästarna friska och långlivade. Han var noggrann med att ryttaren aktiverade hästen utan att hålla mycket i handen. Han var snäll mot hästar och riktigt elak mot oss ryttare som gjorde alla möjliga fel.
Senare ridlärare har ofta verkat mycket pedagogiska och uppmuntrande, men väldigt fixerade på vad vi elever lyckats placera hästens huvud!
Precis som Uddi har jag haft skavsår på fingrarna och värk i armarna. Vi har tagit förhållande och ställande tygeltag, för att inte tala om ledande tygeltag med sådan energi att den stackars hästen tillslut tungt lagt hela sitt huvud och halva framdelen i våra händerna.

När hästens form, eller snarare brist på form, blivit ett stort problem har ridlärarna snart tagit fram allt vad gummisnoddar och hjälptyglar heter. Då kommer nästa problem - hur får man hästen att lyfta på benen. Jamen, se då finns det många fiffiga övningar med kavaletti, bommar och små hinder! Så lär vi oss vad steglängd och tempo heter! och aldrig blir väl träningen av galoppombyten så effektiv som när man sätter upp ett hinder.
Omsättningen på ridskolehästar är större nu. Många går tyvärr sönder och räknas som gamla redan före 15.

Jag har blivit utskälld när jag plockat av hästen hjälptyglarna. Jag har blivit åthutad när jag inte gjort ridlärarens övningar för att jag inte kännt mig redo. Om jag t.ex. inte velat göra skänkelvikning samtidigt som alla andra, utan hellre använt diagonalen för att kontrollera att jag kan hålla hästen rak så har ridläraren tjatat på.
Det är ofta bråttom, tiden räcker inte till att arbeta med varje ekipage ordentligt. Det blir genvägar.

Själv är jag absolut inte redo att bli hästägare. Jag fortsätter i ridskolan för att få rida regelbundet. Även om många ridskolehästar är tämligen okänsliga efter mycket ryck och spark, upplever jag gensvar när jag försöker rida mjukt och tydligt. AR har jag studerat från åskådarplats och fått lite aha-upplevelser på en medryttarhäst. Jag har tagit med mig intrycken och har en inre bild av vad jag strävar efter för att få en upplevelse och inte bara veckans motionspass.
 
Sv: fundering kring klassisk dressyr

Det är för sorgligt om detta är vanligt på ridskolorna. Har inte jobbat på ridskola nu sedan -98. Den enda ridklubben jag har kontakt med nu har fortfarande hög klass på sina instruktörer och är noga med vilka privata instruktörer som kommer dit.
Det du skrev om hållbarheten på hästarna kan jag verkligen hålla med om. Jag minns hur det var när jag började rida i mitten på -70 talet. De flesta hästarna var mellan 20 och 25 år och hältor var mycket sällsynt. Det skulle löna sig för många ridskolor och ryttare att kasta ett öga i backspegeln och fundera på om det inte "var bättre förr" i det här sammanhanget till vissa delar.
 
Sv: fundering kring klassisk dressyr

Klassisk Dressyr=Craig Stevens prata med honom han vet det mesta inom området.
Han har läst ca 700 böcker.
 
Sv: fundering kring klassisk dressyr

Och vadå???
Jag ville bara säga att man ska vända sig till någon som har efarenhet och kunskap.
Inte en massa jag vet och kan allt på det här forumet.
 
Sv: fundering kring klassisk dressyr

Nej det står inte samma sak i Tibbans bok som i BB`s därmed står det samma sak i Kyras bok som i BB`s. Kyra och Tibban har inte så mkt gemensamt i träningsfilosofi kan jag tillägga. Båda vill i slutänden se samma sak men vägen dit är olika.

Biggan:
Du har nog haft en jädra tur med instruktörer, det hade jag oxå utan att egentligen veta om det.
Jag upplever när jag ser Ridskolor idag att utbildningen är mkt sämre idag än när tex jag red på Ridskola i slutet på sjuttiotalet.
Mina lärare var GP ryttare i Dressyr och en landslagsryttare i hoppning som undervisade på den ridskolan på den tiden , på samma ridskola idag undervisar lärare som knappt kan rida själva och unga tjejer som inte ens kan lära ut hur man sitter upp på en häst.

Det finns säkert bra ridskolor med bra instruktörer men då får man nog leta och dom ligger säkerligen så långt bort från där man själv bor att man inte ens hittar dom.
 
Sv: fundering kring klassisk dressyr

Jag rider nu klassisk dressyr med Craig Stevens filosofi som grund.
Det passar mig och min häst men framför allt så har jag där en ridlärare jag trivs med :bow:
Men det känns som att så länge jag har en bra ridlärare kvittar det vad ridläaren kallar inriktningen.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Okej, detta kan nog bli ett ganska långt inlägg, men du väljer själv om du vill läsa hela eller ej. Hästar, ridning, trav, har varit...
2
Svar
22
· Visningar
3 972
Senast: shia
·
Ridning Jag har ett 7- årigt sto som jag ägt sen hon föddes. Hon har en del åsikter, humör och integritet och testar andra som ska hantera henne...
2
Svar
22
· Visningar
4 580
Senast: Exotizc
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok När jag var barn så tyckte jag att det såg så elegant ut att rida en häst på tygeln. Det ville jag också lära mig att göra. Vem vill...
Svar
0
· Visningar
1 076
Senast: Magiana
·
Hästhantering Hej på er! Som ny medlem är det här mitt första inlägg och jag hoppas att ni som är kunniga kan komma med goda råd, tankar och åsikter...
2
Svar
30
· Visningar
3 998
Senast: Jakobine
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp