Sv: Ge upp sitt hästintresse för barnens?
Nej, jag ger inte upp mitt hästintresse till förmån för barnens.. Men vi kan dela på detta underbara intresse.

När jag växte upp var mitt hästintresse något jag fick odla själv, helt utan hjälp av föräldrar. Från sköthästar, medryttarhästar, lektioner, tävlande o s v, en egen häst eller ens foderhäst kom inte på fråga. Det är inget jag rekommenderar, men så såg det ut..
Ok, och så blev jag vuxen och det dröjde innan jag hade studerat färdigt, fått barn, och barnen hade blivit i låg-/mellanstadieåldern innan möjligheten öppnade sig. 35 år gammal skaffade jag min första egna häst, som dock var funtad så att han kunde användas både av mig och barnen. Nu finns inte han kvar längre p g a ålder och sjukdom, men även nästa häst köpte jag med tanken att han skulle fungera för oss allihopa. Någon mindre ponny har jag inte velat köpa, då barnen växer ur dem så snabbt och jag verkligen ogillar att behöva sälja en häst enbart för att den är "urväxt" - om man är fäst vid den i övrigt. Dessutom tillåter inte ekonomin två, tre hästar då jag måste ha dem inhyrda. Hade jag haft en ekonomi som tillät flera hästar, träningar och tävlingar, så visst. Då hade situationen varit en annan. Men, nu ser det ut som det gör, och i nuläget skulle jag tvingas sälja först..
Jag har fått höra alla upptänkliga tjat och böner från speciellt mitt ena barn, om en egen tävlingshäst. Men, i så fall måste jag sälja min egen/vår och jag älskar verkligen den hästen. Dessutom säger jag som de andra svarat här ovan, att det är inte fy skam att ha en egen häst i familjen att rida på.
Många skulle ge sin högra hand för den möjligheten. Det sorgliga är bara att då man står inhyrd i privatstall, så ser inte barnen den stora massan som rider på lektion och nästan gör vad som helst för ett extra ridpass.. De ser bara andra ungdomar med egna dyra tävlingshästar som åker på träningar och tävlingar var och varannan helg. Och tror därför att det är så det ser ut för de flesta..
Nu har det löst sig så ofattbart bra med "medryttarhäst" för henne, att hon faktiskt i princip har en egen häst i alla fall. Som hon får ha när hon vill och tävlar mindre tävlingar med.

Samma möjlighet hade även min andra dotter, men lade trots detta ned hästintresset i våras.
Jag tror det är viktigt för barnen i förlängningen att se att jag som vuxen också håller fast vid mitt intresse. Att man som mamma också kan ha ett "eget liv" (vilket tyvärr är något som många kvinnor lägger ned då de får barn - nu menar jag inte de första småbarnsåren). Och att barnen får chans att växa i sitt intresse i och med att deras färdigheter växer, och att det är deras egen förtjänst, inte något vi föräldrar sätter i händerna på dem - curlar..
Det kanske är annorlunda om man haft häst hela sitt liv, då kanske man lättare kan släppa det och bli groomer vid barnens ponnytävlande?
Nej, mitt intresse är mitt,och deras intresse är deras, men vi har en väldig gemenskap och mycket roligt ute i stallet tillsammans.
Det här inlägget blev lååångt, men för er som ännu orkar läsa så citerar jag Emil i Lönneberga. Han pratade om sockerdricka, och jag om att när jag äntligen har möjlighet att ha egen häst, så ska jag ge upp den för barnens hästintresse..
"
När jag inte har pengar, så kan jag inte köpa sockerdricka. Och när jag har pengar, så får jag inte köpa sockerdricka. Så när i hundan ska jag dricka sockerdricka? "