Gnäll-ekonomitråd

[Inte_Ung]

Jag kan ge en ledtråd här.
Man måste klara av att bo riktigt sunkigt under en längre period.

 

[Smoothi]

Så du har inga egna exempel? Och eftersom ts vill ha det hyfsat snart antar jag att det är ingångslöner vi pratar om, inte efter 10-15 år när man gjort karriär och blivit chef.

Jobba med kapitalisterna då.

 

[Inte_Ung]

Skaffa dig ett välbetalt jobb så går det alldeles utmärkt. Det gjorde jag

Vad anser du vara ett välbetalt jobb?
Hur mycket i månaden?

Min erfarenhet är att det krävs andra tricks uppepå det.

 

[BernT]

Jag kan ge en ledtråd här.
Man måste klara av att bo riktigt sunkigt under en längre period.

Nja, inte nödvändigtvis. Vi lyckades till slut köpa ett hus, det var absolut inte sunkigt bara gammal standard. Och vi rev ut typ allt och gjorde nästan allt själva, typ 99 %. Har blivit skitfint både renoverat på insida och utsida. Men vi har jobbat hårt både för att få in pengar och för att renovera billigt dvs letat material till bra priser, lärt oss hur man gör saker och renoverat på semester, helger och kvällar efter jobb.

Det vi har kvar är att bygga ett till badrum men det får nog vänta lite med tanke på att ekonomin i världen är lite orolig för det är bara nice och inte need.

Just det, vi betalade allt själva. Renovering utan lån, kontantinsats, pantbrev (fanns typ inga så blev dyrt) och lagfart. Inga pengar från föräldrar.

 

[SiZo]

Jag förstår frustrationen. Känner samma själv.
Av olika omständigheter kunde jag och min man inte köpa när vi var yngre och bor därför i hyresrätt.
Vi har alltså missat hela tåget med bostadskarriär i yngre år.
Det som ska till nu för att vi ska kunna köpa är arv. Och vi hoppas på förskott på detta.
Problemet är bara att där vi helst vill bo ligger de flesta fastigheter från 4 miljoner och uppåt. 4 miljoner är billigt. Och eftersom vi har barn är det svårare att köpa vad som helst.
Jag behöver inte ha ett topprenoverat stort hus. Det räcker med ett hyfsat fräscht, men standarden bryr jag mig mindre om.
Vi siktar på att kanske kunna köpa nåt om fem år. OM vi får förskott på arv. Och det blir ett par mil utanför stan i så fall.. Annars lär vi bo i hyresrätt tills vi går i pension själva..

Jag hade vi kunnat få förskott på arv så hade det löst mycket. Men våra föräldrars pengar sitter fast i de fastigheter som de äger, så det är tyvärr inte möjligt. Nu har både min far och sambons mamma cancer så visst kanske vi får ut vårat arv i förtid ändå, men det är ju inget man hoppas på egentligen. Plus att min fars fastighet nog inte räcker till ändå.

Kontakta tex AF och be om lönestatistik så ser du vilka jobb man ska sikta på.

Så du hade inga jobb som du visste om alltså? Då kanske det inte är så bara....

Så du har inga egna exempel? Och eftersom ts vill ha det hyfsat snart antar jag att det är ingångslöner vi pratar om, inte efter 10-15 år när man gjort karriär och blivit chef.

Precis. Fyller ju 36 i år, vill helst hitta boende innan jag är 45.

Jag var länge inne på att köpa en bit mark och ställe en villavagn på den. Jag känner några som har gjort det.
Finns snygga (men de är såklart rätt små) året-runt villavagnar som man med lätthet kan bo i.

Det är ju såklart långt ifrån en "riktig" gård om det är det man vill åt. Men att kunna ha upp några hagar och en lösdrift, så kan man lösa mycket.
(Och om du inte vill ha detta "tips" så ber jag om ursäkt - ibland behöver man få gnälla av sig utan att få klämkäcka lösningar.)

Jag har faktiskt tänkt tanken att man skulle köpa ett attefallshus och ställa upp på någon tomt. Den skulle man sedan kunna hyra ut när det "riktiga" huset är klart och få extra inkomst av. Men sedan insåg jag att ett attefallshus kostar runt en miljon numera och då kändes det inte riktigt värt det längre. Jag tror spontant tyvärr inte att sambon skulle vara ok med villavagn, men det beror på såklart. Ett år skulle vi säkert kunna släpa oss fram litegrann, men längre än så skulle nog bli knepigt.

Jag kan ge en ledtråd här.
Man måste klara av att bo riktigt sunkigt under en längre period.

Ja tyvärr så vill jag ju ha ett rimligt boende ganska snart. Att bo sunkigt i 15 år för att ha gård när jag fyller 50 känns sådär lockande. Jag kan ju dö långt innan dess liksom, lite måste man få leva undertiden också.

 

[Stefffie]

Jag satt häromdagen och förundrades över hur våra föräldrar kunde köpa sprillans nya bilar med sina första löner. Jag beslöt mig för att kolla upp vad en sprillans ny bil (Volvo 245) kostade 1977, 40 000 kr. Det är idag ungefär 200 000 kr. Mycket pengar, men en V90 kostar typ 800 000 idag, så det är ju inte så konstigt att det upplevs som att allt är så himla mycket dyrare idag.

Min högsta dröm är att äga en gård. Jag har fått inse att det kommer aldrig någonsin hända. Ekonomin finns helt enkelt inte. Ska jag köpa ett hus för 2 miljoner så behöver jag ha ungefär 500 000 i kontanter. 400 000 till kontantinsats, lagfart och pantbrev, ytterligare 100 000 för oförutsedda utgifter. Detta är då ett billigt hus. Mycket billigt hus.

En gård som är halvvettig får man räkna med det tredubbla minst, och om man bara bortser från att jag aldrig kommer kunna spara ihop de pengarna som behövs till kontantinsatsen så kommer jag aldrig i helvete ha råd att betala den räntan som blir för det lånet. Så min absolut högsta dröm här i livet är bara att parkera, ställa av och sälja till skroten.

Men. Hade lönerna följt samma utveckling som priset på bilar så hade det varit PLÄTTLÄTT. Och jag stör mig så jävla dant på att livet är orättvist till tusen. Även med ett billigt hus på två miljoner så finns risken att vi inte skulle klara av kostnaden en tuff vinter.

Min mor köpte sitt första hus för 600 000, då behövde man dessutom bara en kontantinsats på 10% istället för nuvarande 15%. Hade priserna varit samma nu så hade vi kunnat köpa hus nästa vecka, utan problem.

Förlåt, men jag behövde bara gnälla över detta. Jag vill bara vara ifred i ett hus på landet och typ vara självförsörjande på kött och de flesta råvaror.

Visst har jag kompisar i samma generation som har lyckats köpa hus, absolut. Skillnaden där är att de har föräldrar som i många fall hjälper till med både kontantinsatsen OCH som borgensman vid själva banklånet. Att få äga sitt boende kommer bli en större klassfråga än det har varit innan.

Visst, flyttar jag norrut så blir det billigare, men det vill jag verkligen inte. Om något så vill jag söderut. Och sambon har bara jobb i typ stockholm, Göteborg och Malmö.

Jag kanner precis likadant - och jag HAR ett valbetalt jobb, men bostadspriser har skenat mangdubbelt fortarare an loneutvecklingen, sa en kommentar som @Smoothi 's ar inte sarskilt faktagrundad.

Jag ar hoginkomsttaggare, med god marginal, och har rejala besparingar (mer an en arslon i brutto), och vill nu garna flytta till egen lagenhet. och det kommer att ga - men da kommer lanet sedan att kosta mig 50% av lonen varje manad...

Sa, trots att jag ar hoginkomsttagare i "bra" jobb, sa kanns det anda inte som att jag lever sa bra, eller sa tryggt...

 

[Inte_Ung]

Men absolut, tala om för mig vilket jobb jag ska ta som gör att jag kan spara undan 35 000/månad, och ändå ha kvar 20 000 att betala hyra och leva för. Jag lägger till att jag inte kan studera mer eftersom jag nästan har 600 000 i studieskulder redan.

Det fungerar inte riktigt så.
En bra lön är basen i ekonomin men sedan så är det andra trix som får det hela att hända.

 

[Tonto]

Jag satt häromdagen och förundrades över hur våra föräldrar kunde köpa sprillans nya bilar med sina första löner. Jag beslöt mig för att kolla upp vad en sprillans ny bil (Volvo 245) kostade 1977, 40 000 kr. Det är idag ungefär 200 000 kr. Mycket pengar, men en V90 kostar typ 800 000 idag, så det är ju inte så konstigt att det upplevs som att allt är så himla mycket dyrare idag.

Min högsta dröm är att äga en gård. Jag har fått inse att det kommer aldrig någonsin hända. Ekonomin finns helt enkelt inte. Ska jag köpa ett hus för 2 miljoner så behöver jag ha ungefär 500 000 i kontanter. 400 000 till kontantinsats, lagfart och pantbrev, ytterligare 100 000 för oförutsedda utgifter. Detta är då ett billigt hus. Mycket billigt hus.

En gård som är halvvettig får man räkna med det tredubbla minst, och om man bara bortser från att jag aldrig kommer kunna spara ihop de pengarna som behövs till kontantinsatsen så kommer jag aldrig i helvete ha råd att betala den räntan som blir för det lånet. Så min absolut högsta dröm här i livet är bara att parkera, ställa av och sälja till skroten.

Men. Hade lönerna följt samma utveckling som priset på bilar så hade det varit PLÄTTLÄTT. Och jag stör mig så jävla dant på att livet är orättvist till tusen. Även med ett billigt hus på två miljoner så finns risken att vi inte skulle klara av kostnaden en tuff vinter.

Min mor köpte sitt första hus för 600 000, då behövde man dessutom bara en kontantinsats på 10% istället för nuvarande 15%. Hade priserna varit samma nu så hade vi kunnat köpa hus nästa vecka, utan problem.

Förlåt, men jag behövde bara gnälla över detta. Jag vill bara vara ifred i ett hus på landet och typ vara självförsörjande på kött och de flesta råvaror.

Visst har jag kompisar i samma generation som har lyckats köpa hus, absolut. Skillnaden där är att de har föräldrar som i många fall hjälper till med både kontantinsatsen OCH som borgensman vid själva banklånet. Att få äga sitt boende kommer bli en större klassfråga än det har varit innan.

Visst, flyttar jag norrut så blir det billigare, men det vill jag verkligen inte. Om något så vill jag söderut. Och sambon har bara jobb i typ stockholm, Göteborg och Malmö.

Det är verkligen sugit.

När jag pluggat klart så funderar sambon på att ta konsultjobb inom it för då dubblar man nästan inkomsten och då har han en väldigt bra lön redan innan. Annars kommer det aldrig bli något hus för oss i Stockholm.

Å andra sidan är jag glad att vi inte äger något och bara sparar pengar nu när ränteläget är som det är. Inte så kul med lån nu.

 

[Blyger]

Det är verkligen sugit.

När jag pluggat klart så funderar sambon på att ta konsultjobb inom it för då dubblar man nästan inkomsten och då har han en väldigt bra lön redan innan. Annars kommer det aldrig bli något hus för oss i Stockholm.

Min man jobbade sex dagar/vecka när vi tjänade ihop till första kontantinsatsen
Först som civil ing. vardagar sen hade han extrajobb (natt) på helgen.

 

[skiesabove]

Jag känner med dig! Det är verkligen en tråkig insikt att man liksom är körd innan man ens fått en chans, om inte hela systemet kollapsar på något sätt.

Vi har dessutom gjort motsatt bostadskarriär och gått med förlust på de lägenheter vi sålt innan vi köpte nuvarande.

Jag fick ändå min gård. Ett renoveringsobjekt (totalrenovering alltså) och utan befintligt stall, men med lite mark till. Hurdå? Tja, mamma lånade ut pengar till delar av kontantinsatsen (här kom föräldrarna in alltså!), sen tog vi ett blancolån också. Om gården är vettig eller inte får väl någon annan avgöra, men som boende i Mälardalen med schyssta avstånd var det det här det fick bli.
Gården kostade mellan 2-2,5 mille.

Vi lånade också lite (100k) av mina föräldrar plus tog ett blancolån, från samma bank som bolånet, och hade en pytteliten vinst på förra försäljningen.

Första huset jag och exet köpte kostade 200 000kr, dödsbo, inget fungerande kök. La 90k i renoveringar och sålde för 330k.

Den lilla lilla vinsten räckte.

Jag drömmer fortfarande om mer mark och mindre grannar, men jag sitter ju faktiskt på en liten gård.

Köpte i samma prisklass som dig. Luleås bostadsmarknad inom lokaltrafiknätet är nästan lika överhettad som Stockholms, men kan man köra bil en bit så finns det.

 

[Bubbla]

Jag satt häromdagen och förundrades över hur våra föräldrar kunde köpa sprillans nya bilar med sina första löner. Jag beslöt mig för att kolla upp vad en sprillans ny bil (Volvo 245) kostade 1977, 40 000 kr. Det är idag ungefär 200 000 kr. Mycket pengar, men en V90 kostar typ 800 000 idag, så det är ju inte så konstigt att det upplevs som att allt är så himla mycket dyrare idag.

Min högsta dröm är att äga en gård. Jag har fått inse att det kommer aldrig någonsin hända. Ekonomin finns helt enkelt inte. Ska jag köpa ett hus för 2 miljoner så behöver jag ha ungefär 500 000 i kontanter. 400 000 till kontantinsats, lagfart och pantbrev, ytterligare 100 000 för oförutsedda utgifter. Detta är då ett billigt hus. Mycket billigt hus.

En gård som är halvvettig får man räkna med det tredubbla minst, och om man bara bortser från att jag aldrig kommer kunna spara ihop de pengarna som behövs till kontantinsatsen så kommer jag aldrig i helvete ha råd att betala den räntan som blir för det lånet. Så min absolut högsta dröm här i livet är bara att parkera, ställa av och sälja till skroten.

Men. Hade lönerna följt samma utveckling som priset på bilar så hade det varit PLÄTTLÄTT. Och jag stör mig så jävla dant på att livet är orättvist till tusen. Även med ett billigt hus på två miljoner så finns risken att vi inte skulle klara av kostnaden en tuff vinter.

Min mor köpte sitt första hus för 600 000, då behövde man dessutom bara en kontantinsats på 10% istället för nuvarande 15%. Hade priserna varit samma nu så hade vi kunnat köpa hus nästa vecka, utan problem.

Förlåt, men jag behövde bara gnälla över detta. Jag vill bara vara ifred i ett hus på landet och typ vara självförsörjande på kött och de flesta råvaror.

Visst har jag kompisar i samma generation som har lyckats köpa hus, absolut. Skillnaden där är att de har föräldrar som i många fall hjälper till med både kontantinsatsen OCH som borgensman vid själva banklånet. Att få äga sitt boende kommer bli en större klassfråga än det har varit innan.

Visst, flyttar jag norrut så blir det billigare, men det vill jag verkligen inte. Om något så vill jag söderut. Och sambon har bara jobb i typ stockholm, Göteborg och Malmö.

Ett tips är att kolla på småorter som har bra pendlingsmöjligheter till de orter där jobben finns. Det kan ibland vara lite oväntade orter som har SJ-tågstopp där pendlingen blir helt ok och priserna fortfarande är helt ok. Jag bor 11 mil från Sthlm men har jobbat där med ungefär samma pendlingstid som några mina kollegor som bodde ”i Sthlm” men med sämre kollektivtrafik.

 

[Inte_Ung]

Jag kanner precis likadant - och jag HAR ett valbetalt jobb, men bostadspriser har skenat mangdubbelt fortarare an loneutvecklingen, sa en kommentar som @Smoothi 's ar inte sarskilt faktagrundad.

Jag ar hoginkomsttaggare, med god marginal, och har rejala besparingar (mer an en arslon i brutto), och vill nu garna flytta till egen lagenhet. och det kommer att ga - men da kommer lanet sedan att kosta mig 50% av lonen varje manad...

Sa, trots att jag ar hoginkomsttagare i "bra" jobb, sa kanns det anda inte som att jag lever sa bra, eller sa tryggt...

Det är vad man gör innan man köper sin gård (eller bostad) som är avgörande.
Och det är aldrig för sent.

 

[skiesabove]

Jag hade vi kunnat få förskott på arv så hade det löst mycket. Men våra föräldrars pengar sitter fast i de fastigheter som de äger, så det är tyvärr inte möjligt. Nu har både min far och sambons mamma cancer så visst kanske vi får ut vårat arv i förtid ändå, men det är ju inget man hoppas på egentligen. Plus att min fars fastighet nog inte räcker till ändå.

Så du hade inga jobb som du visste om alltså? Då kanske det inte är så bara....


Precis. Fyller ju 36 i år, vill helst hitta boende innan jag är 45.


Jag har faktiskt tänkt tanken att man skulle köpa ett attefallshus och ställa upp på någon tomt. Den skulle man sedan kunna hyra ut när det "riktiga" huset är klart och få extra inkomst av. Men sedan insåg jag att ett attefallshus kostar runt en miljon numera och då kändes det inte riktigt värt det längre. Jag tror spontant tyvärr inte att sambon skulle vara ok med villavagn, men det beror på såklart. Ett år skulle vi säkert kunna släpa oss fram litegrann, men längre än så skulle nog bli knepigt.

Ja tyvärr så vill jag ju ha ett rimligt boende ganska snart. Att bo sunkigt i 15 år för att ha gård när jag fyller 50 känns sådär lockande. Jag kan ju dö långt innan dess liksom, lite måste man få leva undertiden också.

Vad sägs om att köpa mark till en stuga, eller en där det finns en stuga?

Då är det ju helt ok om det är riktigt riktigt sunkigt och mycket att göra. Så länge som läget är rätt, priset lågt, och du får nog många kvadratmeter tomt.

Då kan ni fixa i långsam takt, medans ni bor kvar i lägenheten. I början kanske ni tältar, sen kommer det en liten attefallare.

På 15 år hinner man bygga sig en gård, för hand.

 

[Pilot]

@SiZo Jag kollade runt i Skåne (eftersom det är där jag bor) och kan man tänka sig en pendling på runt timmen till Malmö så kan man hitta en mindre gård för 2,5 miljon eller ännu mindre beroende på standard (men fortfarande beboligt).
Ska man däremot köpa mark så vet jag att det kan vara klurigare med lån, just nu kommer jag inte ihåg varför men jag vet att jag fick höra det av banken när jag vid kolla läget.

(Attefalls finns ju betydligt billigare än miljonen, runt 200k får du ett enkelt, men då måste du göra en ordentlig grund - det slipper du t.ex. med en villavagn. )

 

[Inte_Ung]

Och vi rev ut typ allt och gjorde nästan allt själva, typ 99 %. Har

Här har du svaret på varför ni lyckades.
Ni köpte halvfabrikat.

 

[Blyger]

Kommentar; är det inte så att man bara får bygga attefallshus på en tomt där det redan finns ett bostadshus?
"Du som har ett en- eller tvåbostadshus får, förutom friggebod på högst 15 m2, även uppföra attefallshus utan bygglov. Innan du börjar bygga måste du göra en anmälan till byggnadsnämnden och få ett startbesked."
Från https://www.boverket.se/sv/byggande/bygga-nytt-om-eller-till/bygga-utan-bygglov/attefallshus/

 

[Piaff]

Vi drömmer också om gård, kom in på bostadsmarknaden via en väldigt lyxig räkmacka, vi köpte/tog över min pappas hus som var belånat under 50% av värdet, så behövde ingen kontantinsats. Sen har vi lånat upp litegrann och renoverat det, efter värdering i höst när det är klart kommer det återigen vara belånat under 50%.

Men jag vet inte om vi skulle ha råd med gård ändå så som det ser ut nu, med räntor och priser. Dock tror jag att en del av de kostnader vi har nu för exempelvis uppstallning skulle kunna gå till gårdsdrift istället så kanske ändå… tycker ändå vi tjänar ok, men har också rätt höga levnadskostnader.

 

[Inte_Ung]

Ja tyvärr så vill jag ju ha ett rimligt boende ganska snart. Att bo sunkigt i 15 år för att ha gård när jag fyller 50 känns sådär lockande. Jag kan ju dö långt innan dess liksom, lite måste man få leva undertiden också.

Det handlar till stor del om vilka uppoffringar som man är villig att göra.
Man får prioritera där.

 

[SiZo]

Vad sägs om att köpa mark till en stuga, eller en där det finns en stuga?

Då är det ju helt ok om det är riktigt riktigt sunkigt och mycket att göra. Så länge som läget är rätt, priset lågt, och du får nog många kvadratmeter tomt.

Då kan ni fixa i långsam takt, medans ni bor kvar i lägenheten. I början kanske ni tältar, sen kommer det en liten attefallare.

På 15 år hinner man bygga sig en gård, för hand.

Problemet med det är att man då måste ha råd med både lägenheten och lånet på gården. Jag har för lite kötid så vi får bara lägenheter som är rätt dyra, alltså 12-15 tkr/månad. Ett lån för mark uppepå det blir nog knepigt.

Har annars inga problem att köpa ett hus med mark till, där liksom själva stallet och den biten behöver byggas. Men tyvärr så säljs det ju inte jättemycket sånt. Jag vill liksom inte ha ett ställe med 1 hektar mark. Jag vill ha både hästar och några fjällkor, så jag tänker att minst 10 är att föredra.

Kommentar; är det inte så att man bara får bygga attefallshus på en tomt där det redan finns ett bostadshus?
"Du som har ett en- eller tvåbostadshus får, förutom friggebod på högst 15 m2, även uppföra attefallshus utan bygglov. Innan du börjar bygga måste du göra en anmälan till byggnadsnämnden och få ett startbesked."
Från https://www.boverket.se/sv/byggande/bygga-nytt-om-eller-till/bygga-utan-bygglov/attefallshus/

Jo men det tänker jag är ett mindre problem, man söker bygglov för attefallshuset och bostadshuset i ett bara, att det är just ett attefallshus blir mindre viktigt just då. Men ett attefallshus är ju rätt dyrt med så det föll på det.

 

[SiZo]

Det handlar till stor del om vilka uppoffringar som man är villig att göra.
Man får prioritera där.

Ja med min ämnesomsättning så kan jag väl sluta äta antar jag. Men i övrigt så är det inte mycket vi kan göra. Vi köper liksom aldrig nya prylar, förutom kurslitteratur när det inte finns begagnat.