Hästförsäljning och känslor

[NovaCrown]

Snart är antagligen dagen kommen, då jag ska sälja min häst (pga olika anledningar).

Jag har aldrig sålt någon häst tidigare. Jag har bara haft den här hästen i ett år och tänkte att det blir inte så svårt känslomässigt att sälja den.
Men nu känns det inte lika enkelt plötsligt. Kanske beror det på vad jag fick höra i telefonen, kanske beror det enbart på min egen egoism, jag vet inte.

Jag tycker det känns jättejobbigt. Jag har tidigare givit bort djur men då till personer jag känner bra och litar på. Jag har även lånat ut djur på foder och det har känts helt okej, antagligen för att jag fortfarande har kontroll då jag har ägarskapet om djuret.

Men nu, tanken på att sälja och riskera att aldrig mer få se hästen, aldrig mer kunna lägga mig i om vad som är bäst för den, hur den ska hanteras, ridas mm...
Det skrämmer mig något fruktansvärt.

Jag vet flera jag mer än gärna skulle ge bort hästen till men det är ingen som kan ta emot den.

Nu har en random person hört av sig med intresse i hästen... Men det skrämmer mig!

Tänk om den blir illa behandlad, tänk om den blir en vandringspokal tänk om, tänk om, tänk om...

Hur klarar folk av detta, att sälja djur?!

Jag behöver lite stöd och tankar.
I det här fallet är fodervärd inte något alternativ tyvärr.

Jag behöver heller inga benhårda inlägg där folk berättar att "det är bara ett djur", jag behöver lite tankar från andra som tyckte det var jobbigt att sälja en familjemedlem men ändå klarade av det...

 

[Görel]

Sv: Hästförsäljning och känslor

Man får helt enkelt fatta ett beslut och sen följa det. Givetvis låter det mycket enklare än vad det kan vara.

Själv har jag sålt två hingståringar som jag fött upp själv. Jag var med när de föddes och minns när de kom upp på benen för första gången och hur de såg ut innan de torkat. Båda har givetvis en plats i mitt hjärta men jag ville ha ett stoföl istället och kan inte ha hur många hästar som helst. De har båda fått väldigt bra hem med nya ägare som vill tillvarata deras talanger.

Man får fokusera sig på fördelarna att vara utan hästen istället för att tänka på hur mycket man tycker om den. Tack och lov finns det många vettiga människor där ute som kan ta hand om hästar på bra sätt.

 

[Pali]

Sv: Hästförsäljning och känslor

Hej
Jag förstår dig precis
Hade kennel för många år sedan.
det slutade med att jag hade 25 pappisar hemma för jag kunde inte sälja de små liven, Den sista av dem dog för 2 år sedan 18 år gammal.
Så ingen mer kennel eller annan uppfödning för mig,

Hulligan matte

 

[kopparberg]

Sv: Hästförsäljning och känslor

Jag förstår precis hur du känner, även jag har sålt en älskad häst! Jag har även sålt hästar jag inte kommit överens med, då har det inte känts något, men när jag sålde en högt älskad häst, då kändes det!

Det kändes som hjärtkirurgi utan bedövning! Dessutom så grät jag i över ett år när jag såg en bild på min häst!
MEN! Jag ångrade mig ALDRIG! Det var så att hästen skulle inte få det optimalt hos mig, därför sålde jag. Och eftersom jag visste från början att jag gjorde rätt som sålde så kändes sorgen och saknaden faktiskt ok! Hur konstigt det än låter!

Sedan har jag sen barnsben fått lära mig "man är inte den enda bra hästägaren i världen", att tänka på det hjälpte också! Dessutom fick min häst det så bra så bra hos nya matten!

Ett tips som kanske kan underlätta är att du verkligen funderar på vilken typ av spekulant du vill ha på din häst. Så du kan "marknadsföra" den på ett sätt så den kommer till rätt matte/husse. Ska din häst pensioneras från tävling? Behöver den ridas lugnt pga att den är sliten? Är den speciell och en enmanshäst? Behöver den arbetas mer än du har tid med? Något annat?

Lycka till med din hästförsäljning allafall, det blir säkert jättebra hos en nu matte eller husse!

 

[Rie]

Sv: Hästförsäljning och känslor

Häftigt......du har inte något foto på din 18åring....? Var det den som blev äldst?

 

[Svanhild]

Sv: Hästförsäljning och känslor

Jag har genom åren sålt en del hästar då jag tycker det är skoj att utbilda unghästar/problemhästar och sen när de är trygga och stabila sälja till snälla människor. Mina hästar (förutom en) har inte blivit några stora tävlingshästar hos de ägarna jag valt men de är älskade som familjemedlemmar. Jag får ibland mail o bilder o det känns bra att ha hästarna hos de där människorna.

MEN det handlar lite om ett beslut som tar tid att mogna fram. Jag kan inte sälja en häst bara för att... jag måste mentalt ha nått en punkt där jag är klar med tanken på att nu är det dags för den här individen att flytta. Sen sätter jag ut en annons och försäljningen får ta den tid den tar.

En bil kan jag sälja till vem som helst utan att blinka men en häst eller allmänt ett levande djur... NEJ. Jag har ett till viss del egenförfattat kontrakt där jag i positiva ord uppmanar fortsatt kontakt och om köparen har frågor om hästen får de höra av sig direkt istället för att tro en massa konstigt.

Babblar mycket här men jag säger nog mest att det handlar om ett inre beslut som måste vara moget. Innan dess är det otroligt smärtsamt att sälja och det är inget jag rekommenderar någon att göra!

 

[Sal]

Sv: Hästförsäljning och känslor

När jag sålde mitt sto som iofs hade varit borta på foder 6 månader så skrev vi in i köpe kontraktet att jag ville få erbjudande om att köpa tillbaks henne vid ev försäljning, det tog knappt 2 år innan hon skulle säljas igen. Hon såldes för att vi inte hade möjlighet att ha 2 hästar just då Men nu var läget annat och jag tog hem mitt gamla sto igen. Jag är så glad över den möjligheten då jag grät "blod" när hon såldes...