Ela
Trådstartare
Vi har tre hundar i våran familj en tik och två hanar (kastrerade). Båda hanarna är stora blandraser, den ena är 7 år i år och den andra är snart 4.
Hanhundarna går inte ihop, om de skulle komma ihop slåss de på liv och död. Jag är tveksam till att jag får isär dom om jag är ensam hemma.
Den äldre hanhunden är dominant men fungerar bra tillsammans med de flesta andra hundar, tikar som hanar.
Den yngre hanen går ihop med ett fåtal andra hundar, de flesta inte. Eftersom denna hund varit indragen i en del slagsmål tidigare har vi sedan länge bestämt att han inte ska träffa andra hundar utanför familjen.
Själv går jag inte gärna på promenad med honom av rädsla för att möta andra hundar. Jag har honom alltid kopplad och det är inte så att han gör utfall osv men skulle det komma fram en lös hund "smäller det".
Jag har honom bara lös i trädgården som är inhägnad men även där är jag rädd att det ska komme en katt eller likande.
Sambon däremot har honom lös och bättre lydnad på honom än mig. Denna hund funkar på alla andra sätt kanon han är jätteglad i barn och älskar människor. Han gillar att vara med och älskar att vara i centum.
Nu till mitt problem.
Jag går runt och är rädd och har ständigt dåligt samvete. Rädd för att barnen ska missa grindarna eller att man ska råka släppa ihop dem. Yngsta barnet är ju bara 16 mån så hon förstår ju inte. Dåligt samvete har jag för att jag inte vågar ta med honom på promenad och att han tyvärr får sitta lite mycket i hundgården. Visserligen får han motion av sambon och är även med honom till jobbet då och då.
Nu ska eventuellt sambon börja ligga borta på veckorna och jag kommer då att vara ensam med hundarna.
Hur löser jag detta? Någon som har något bra tips?
Hanhundarna går inte ihop, om de skulle komma ihop slåss de på liv och död. Jag är tveksam till att jag får isär dom om jag är ensam hemma.
Den äldre hanhunden är dominant men fungerar bra tillsammans med de flesta andra hundar, tikar som hanar.
Den yngre hanen går ihop med ett fåtal andra hundar, de flesta inte. Eftersom denna hund varit indragen i en del slagsmål tidigare har vi sedan länge bestämt att han inte ska träffa andra hundar utanför familjen.
Själv går jag inte gärna på promenad med honom av rädsla för att möta andra hundar. Jag har honom alltid kopplad och det är inte så att han gör utfall osv men skulle det komma fram en lös hund "smäller det".
Jag har honom bara lös i trädgården som är inhägnad men även där är jag rädd att det ska komme en katt eller likande.
Sambon däremot har honom lös och bättre lydnad på honom än mig. Denna hund funkar på alla andra sätt kanon han är jätteglad i barn och älskar människor. Han gillar att vara med och älskar att vara i centum.
Nu till mitt problem.
Jag går runt och är rädd och har ständigt dåligt samvete. Rädd för att barnen ska missa grindarna eller att man ska råka släppa ihop dem. Yngsta barnet är ju bara 16 mån så hon förstår ju inte. Dåligt samvete har jag för att jag inte vågar ta med honom på promenad och att han tyvärr får sitta lite mycket i hundgården. Visserligen får han motion av sambon och är även med honom till jobbet då och då.
Nu ska eventuellt sambon börja ligga borta på veckorna och jag kommer då att vara ensam med hundarna.
Hur löser jag detta? Någon som har något bra tips?