Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

[doglover]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

 

[mandalaki]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jag brydde mig inte om att mamman blev arg på mig, det var mest ett konstaterande. Men de flesta som svarat tyckte det var huvudpunkten.

Nja, du missar något där. De flestas reaktioner i tråden beror på att de identifierade sig med mamman i ditt inlägg. De såg framför sig hur de, i en upprörd offentlig situation med ett skrikande barn, blev påhoppad av en vilt främmande människa som talade om för dem att de gjorde fel. Precis så uppfattade de situationen du beskrev.

Vad du verkar vilja är att recensera mammans beteende för att rättfärdiga ditt agerande. Men det går inte, för nån som inte var med själv. Det finns ingen här som med nåt slags säkerhet kan avgöra om hon gjorde "rätt" eller inte.

Och oavsett om hon gjorde fullständigt fel, det finns tusen situationer då en förälder inte gör rätt. Ingen kan heller kräva att de ska göra rätt. Men barn är små förlåtande personer, för de allra flesta räcker det att mamma och pappa är "tillräckligt bra".

Sen, vad som är "rätt", det är en definitionsfråga ...

 

[Allimac76]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Ja, det tror jag. Att bli påhoppad av en främling på stan har bara en enda effekt - nämligen att du blir fly förbannad, känner dig som en dålig mor och går i aggressiv försvarsställning. Vad annat kan man förvänta sig? Lägg till att du kanske har haft gräl med din sambo, inte sovit ordentligt på två år, inte har någon tid för dig själv och taskig ekonomi - då är nog det sista du (och din familj) behöver är någon viktigpetter som sakligt påpekar att du hanterar situationen fel.

Det är säkert bra med kritik och rådgivning ibland, men det ska komma från rätt person i rätt läge.

Jag skrev också att jag förstår att hon är defensiv och att hon blir upprörd. Det är inte det jag resonerar om. Som vuxen människa måste man kunna hantera kritik. Kanske inte just då när personen står mitt framför näsan, men efteråt. Jag kan inte tro att detta skulle ha några långtgående effekter på hennes psyke.
Man får komma ihåg att detta var EN kommentar, inte någon förföljelse.
Då jag resonerar som jag gör tänker jag på att det FINNS gott om exempel på föräldrar som agerar helt uppåt väggarna och faktiskt skulle behöva en tankeställare. Sådana känner jag. I deras fall önskar jag att någon okänd människa skulle våga ifrågasätta vad de håller på med. Det handlar inte om någon fysisk misshandel, utan mer om sådant agerande som TS skriver om. Man tar ut sina agressioner genom att bli arg på barnen. Barnen formas av detta. De blir aggressiva och svårhanterliga, eftersom barn inte lyssnar till vad man säger lika mycket som de apar efter det man gör.
Som bekant är det en knivig situation att säga någonting. Föräldrarskap är en svårt fråga att anmärka på, eftersom föräldrar blir defensiva då de får kritik. Det är naturligt. Att få kritik från en främling kan nog i vissa fall till och med vara bättre, eftersom där inte finns någon relation att ta hänsyn till. Den kritiserade föräldern behöver heller inte möta den människan efteråt, utan kan utan prestigeförlust faktiskt ta till sig kritiken, om den är befogad. Även om alla naturligtvis inte gör det.
Därmed inte sagt att alla bör slänga ur sig kritiska kommentarer till höger och vänster. Men att mamman skulle lida skada av detta... nej, inte sannolikt.

 

[Allimac76]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Blev någonting bättre av att hon blev tillsagd att hon gjorde fel? Antagligen inte. "Ingreppet" var således helt onödigt och skapade bara ännu mer frustration hos mamman.

Så länge det inte handlar om fysisk eller psykisk misshandel anser jag inte att folk ska lägga sig i på det sättet.

För mig är det inte självklart att ingenting blev bättre. Det framgår liksom inte av historien.
Om det skapar mer frustration i förlängningen vet vi inte.

 

[Robbansmatte]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Pysen skrek inte, han storgrät!! Jag sa lugnt till mamman "ta och lyft upp grabben stället", det var inte värre än så. Men VARFÖR är det så hemskt att få synpunkter från andra föräldrar ?? Jag har bott i andra länder, där "alla vuxna" har synpunkter/bryr sig om barn, tycker helt enkelt att det är praktiskt att lyssna på andra.

 

[Sol]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Nej, men om alla skulle lägga sig i skulle det kunna börja likna förföljelse av småbarnsföräldrar.

En främling på gatan är knappast rätt person att få en förälder att tänka till och lägga om sin uppfostringsmetod. Man får väl hoppas att det finns nära vänner och anhöriga som kan ingripa om det är så att denna mamma upprepade gånger tar ut sina aggressioner på sitt barn.

 

[Sara-Ida]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Pysen skrek inte, han storgrät!! Jag sa lugnt till mamman "ta och lyft upp grabben stället", det var inte värre än så. Men VARFÖR är det så hemskt att få synpunkter från andra föräldrar ?? Jag har bott i andra länder, där "alla vuxna" har synpunkter/bryr sig om barn, tycker helt enkelt att det är praktiskt att lyssna på andra.

Därför att man inte vill ha synpunkter från andra föräldrar. Jämför med svärmorstråden!

 

[mandalaki]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jag har bott i andra länder, där "alla vuxna" har synpunkter/bryr sig om barn, tycker helt enkelt att det är praktiskt att lyssna på andra.

Visst. Där bekräftar du det jag skrev till Björk i går:

Det där ligger i vår kultur. Precis så där resonerar vi. Men så är vi svenskar också ett väldigt privat folk.

Att kritisera just någons barnuppfostran är väl ett av de två starkaste tabuna i sammanhanget. Och du nämner nog det andra: någons vikt. Sånt gör vi bara inte

Därför är den här tråden naturligtvis en omöjlighet. TS reagerade spontant med vad hon tyckte vad rätt - men självklart riskerar hon få kompanistryk här (eftersom de flesta, vilket de egentligen inte skulle behöva göra, identifierar sig med den mamma hon sa till). Inuti sig kände naturligtvis TS en vag oro över vad hon gjort, bryta tabun är kostsamt, därför startade hon en tråd för att få stöd som skulle döva oron, men si det gick dåligt

Jag värderar inte vår "privathet", den är som den är. Men den har en nackdel, och det är ju att vi är skiträdda för att lägga oss i när vi faktiskt borde göra det.

 

[Sara-Ida]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Därmed inte sagt att alla bör slänga ur sig kritiska kommentarer till höger och vänster. Men att mamman skulle lida skada av detta... nej, inte sannolikt.

Jag tror inte att det gör skada, men knappast saken bättre heller. Snarare är väl risken att hon blir ännu mer förbannad och tar ut ännu mer frustration på sina barn. Jag tycker att det är opsykologiskt. Har man ett tydligt fall där man bör ingripa, och det inte rör sig om moralfrågor vilket jag tycker att exemplet är, är de värt de negativa konsekvenserna. Inte annars.

Jag tror att de flesta vet att de inte bör bli arga på sina barn, jag tror inte att man behöver bli upplyst om det.

 

[Allimac76]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jag tror inte att det gör skada, men knappast saken bättre heller. Snarare är väl risken att hon blir ännu mer förbannad och tar ut ännu mer frustration på sina barn. Jag tycker att det är opsykologiskt. Har man ett tydligt fall där man bör ingripa, och det inte rör sig om moralfrågor vilket jag tycker att exemplet är, är de värt de negativa konsekvenserna. Inte annars.

Jag tror att de flesta vet att de inte bör bli arga på sina barn, jag tror inte att man behöver bli upplyst om det.

Det är nog möjligt att de flesta vet det. Men det är rätt vanligt med frustrerade arga föräldrar.
Att hon kan fundera efteråt i sin ensamhet över kritiken tycker jag är högst psykologiskt. Det är liksom det vi gör med kritik. Även om vi försöker slå den ifrån oss.

Jag tycker inte att det är en moralfråga. Det är en beteende-konsekvens fråga. Det är inte av moralskäl vi inte skriker åt våra barn, det är för att det är ett aggressivt och destruktivt beteende som får effekter.

 

[Sara-Ida]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Det är liksom det vi gör med kritik. Även om vi försöker slå den ifrån oss.

Långt ifrån alltid. Det är lika sannolikt att hon går och funderar på varför den som kritiserade henne hade fel och försöker hitta ett försvar för sitt agerande - till exempel här...

 

[Sara-Ida]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Det är inte av moralskäl vi inte skriker åt våra barn, det är för att det är ett aggressivt och destruktivt beteende som får effekter.

Barnuppfostran är väl i högsta grad styrt av subjektiva värderingar? Det är lika mycket tyckande och tänkande där som när det gäller djur. Ibland går det för långt.

Dessutom tror jag man ska vara försiktig med att slå fast att konsekvenserna är negativa. Det behöver de inte alls vara. Jag kan lova att alla barn någon gång har upplevt att föräldrarna skriker, både på varandra och på sina barn. Det lär dem att bli orädda för konflikter och kan lika gärna vara positivt.

 

[Allimac76]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Långt ifrån alltid. Det är lika sannolikt att hon går och funderar på varför den som kritiserade henne hade fel och försöker hitta ett försvar för sitt agerande - till exempel här...

Absolut. Men hjärnan är en finurlig liten pryl. Den associerar fast vi inte är medvetna om det.
Kritik är väl det vi har lättast att ta till oss. Undrar om det har med överlevnadsinstinkter att göra? Att vara snabb att ta till sig beröm hjälper oss knappast att se faror och förbättra oss själva. (OT)

 

[Allimac76]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Barnuppfostran är väl i högsta grad styrt av subjektiva värderingar? Det är lika mycket tyckande och tänkande där som när det gäller djur. Ibland går det för långt.

Dessutom tror jag man ska vara försiktig med att slå fast att konsekvenserna är negativa. Det behöver de inte alls vara. Jag kan lova att alla barn någon gång har upplevt att föräldrarna skriker, både på varandra och på sina barn. Det lär dem att bli orädda för konflikter och kan lika gärna vara positivt.

Att skrika åt sina barn kan knappast vara positivt, av den enkla orsaken att barn imiterar. Föräldrar som skriker åt sina barn får aggressiva barn. Det kan väl knappast vara okänt?
Att se sina föräldrar bråka ibland är väl en annan sak?
Att bemöta en 3-4 åring med aggression, hur är det positivt? Konfliktbeteendet borde väl rimligen tränas genom diskussioner och genom konflikter med jämnåriga, inte genom föräldrars aggressioner.

 

[Sara-Ida]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Att skrika åt sina barn kan knappast vara positivt, av den enkla orsaken att barn imiterar. Föräldrar som skriker åt sina barn får aggressiva barn. Det kan väl knappast vara okänt?
Att se sina föräldrar bråka ibland är väl en annan sak?
Att bemöta en 3-4 åring med aggression, hur är det positivt? Konfliktbeteendet borde väl rimligen tränas genom diskussioner och genom konflikter med jämnåriga, inte genom föräldrars aggressioner.

Nu har jag bara psykologer och den typen av rådgivare att hänvisa till, men det är ungefär vad de anser. Det avdramatiserar att mamma faktiskt kan bli arg på mig utan att det för den saken skull innebär att världen faller samman. Vi lever inte bland enbart rationella, behärskade människor, så det är lika bra att förberedas tidigt för verkligheten.

 

[Ylva86]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Håller till fullo med dig. Har haft aggressionshämmade föräldrar som inte tillät mig att bli arg och aldrig skrek åt mig. Än idag har jag problem med ilska som jag får fruktansvärt dåligt samvete när jag visar. Har tyvärr gift mig med en make som är väldigt liknande. Har fortfarande dåligt samvete när jag inte kan låta bli att visa ilska.

 

[Ylva86]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Obs! Att de inte visade ilska innebar inte befriande från straff. Stryk och utfrysning var min mors metod. Men hon skrek aldrig!

 

[Allimac76]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Nu har jag bara psykologer och den typen av rådgivare att hänvisa till, men det är ungefär vad de anser. Det avdramatiserar att mamma faktiskt kan bli arg på mig utan att det för den saken skull innebär att världen faller samman. Vi lever inte bland enbart rationella, behärskade människor, så det är lika bra att förberedas tidigt för verkligheten.

Men det borde väl rimligen bero på hur aggressionen uppvisas? Att fortsätta en konflikt med sitt barn vid bilen, då barnet storgråter är väl knappast uppbyggande för barnets framtida förmåga att hantera konflikter?
Att däremot säga nej i affären då barnet "vill ha" och våga vara bestämd, det är väl en annan sak. Att skrika åt barnen då de är så små är aldrig okej.
Att bli arg innebär inte att skrika "tyst" åt en gråtande unge, det är att vara aggressiv.
Avdramatisera i all ära, men jag tror inte att dessa psykologer menar att man ska skrika åt barnen eller uppträda aggressivt. Snarare menar de väl att man vågar ta konflikter med sina barn i normalfallen, och vågar driva sitt nej även då barnet blir upprört.
Det är ju skillnad på att vara bestämt arg och att skrika.
En mamma som bara säger/skriker tyst uppvisar väl dessutom inget strålande föredöme för konflikthantering?

 

[jerseyko]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Men ännu har jag aldrig träfat ett barn som inte går att resonera med, det kan låta som om mina barn var väluppfostrade från början och visste hur de skulle uppföra sig, men så är det absolut inte!

Jag har träffat ett barn, men hon var inte heller frisk, jag tror hon hade autism (jag kan ingenting om alla olika sånna sjukdomar/skador)

så skulle jag aldrig göra mot ett djur som är rädd. Knappast rappa till det eller skälla. Det handlar ju om rädsla, ska man då skälla och rappa till det för den blev rädd ? Det får jag inte i hop alls. Bestämd är en annan sak, men skälla och rappa..nej det är ju helt på tok fel.

Tro mig, jag har försökt allt och ramlat av mer än en gång för hon blivit rädd. Det här är det enda som funkar på henne och även djur är olika som vi människor.
Alla andra djur jag har och haft kontakt med är det helt tvärt om och de hade bara blivit värre om man höjt rösten.

Men om jag formulerar om frågan då ??? Är det så mycket jobbigare att vara förälder idag än på 80-/90- talet ??? Jag ser fler stressade och arga föräldrar nu än då. Vi var många som använde Anna Wahlgrens Barnaboken för bra tips (även om hon upprepade sig en massa), öppna förskola, kyrkans barntimmar och andra äldre mammor med flera barn var god hjälpmedel. (Jag hade flera i omgivningen med 4-5 barn och i kommunen jag bor nu finns ett antal stora familjer, 6-10 barn. F d kommunalrådet har 10, egna och extra.) Hade rätt bra dagis också. Hur/varifrån lär ni er fostra/trösta/peppa era barn idag ???

Jag tror det är det och mycket som gör att det blivit så är ekonomin, allt är dyrare och man har helt enkelt inte råd att vara hemma länge med barnen och har en massa måsten hela tiden.

Jag är född på 80-talet. När jag var 12 cykla jag till stallet varje dag, det fanns inte hästar så alla fick någon att sköta.
Idag har hästarna inga skötare alls. Julshowen finns inte längre för det är inga barn som vill vara tomtar.




Och jag förstår fortfarande inte vad mammans ålder, utseende och klädstil har med saken att göra?
När jag går hemma har jag myskläder men alltid när jag ska iväg så snyggar jag till mig och tar på mig snoffskläder och högklackat.
Får alltid höra hur pigg, snygg och fräsch jag är och det är bara att le och ta emot, för de vet inte hur jag ser ut när jag går hemma

 

[Allimac76]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Obs! Att de inte visade ilska innebar inte befriande från straff. Stryk och utfrysning var min mors metod. Men hon skrek aldrig!

Då kan det ju faktiskt lika gärna vara utfrysningen som genererat din konflikträdsla. Eftersom du förtvivlat vill slippa att stängas ute, så vill du vara till lags. Lika gärna som att det varit uppbyggande att hon skrek lite mer åt dig.