Har kvinnor eller män störst sexlust?

[SaraXX]

Jag har världens bästa man som sköter det mesta av hushållsarbetet , lagar mat diskar städar putsar fönster tar hand om barnen osv men även sköter de yttre sysslorna reparerar bilar klipper gräs osv, Jag får nästintill tvinga till mig sex av honom då han inte alls har den driften eller behovet av sex som jag har. Vi älskar varandra verkligen så egentligen är det bara det som är "smolket" i bägaren . Jag tycker synd om honom då han till slut gör det för att vara snäll mot mig. Jag känner ingen attraktion av någon annan man än han och skulle heller aldrig ens tänka tanken. Vi har varit ett par i ca 20 år och har flera barn ihop. Han är 12 år äldre än mig och har haft lite sjukdomsproblematik men han har alltid varit samma person som idag. Glad snäll och omtänksam mot alla. Han tycker att vi kan resa, äta på restaurang och göra saker med barnen. Vi har mycket fysisk kontakt kramar, pussar och han masserar mig men jag vill ha "riktig" sex och inte bara en massa förspel. Men jag får väl ändra mig och vara glad för det jag har..

Härligt att du blev medlem just idag för att delge oss just detta.

 

[Bojona77]

Härligt att du blev medlem just idag för att delge oss just detta.

Jag har läst många inlägg här tidigare, men för att själv kunna posta behöver man bli medlem, och jag kände att jag behövde skriva av mig lite.. Det lät precis som något negativt?

 

[Tonto]

Jag har läst många inlägg här tidigare, men för att själv kunna posta behöver man bli medlem, och jag kände att jag behövde skriva av mig lite.. Det lät precis som något negativt?

Dom flesta är inte speciellt sugna på att ha sex med en partner man servar helt.

Det du håller på med är tjatsex och det är ett sexuellt övergrepp. Dvs att din man går med på att ha sex även fast han inte vill. Det är vidrigt.

 

[SiZo]

Dom flesta är inte speciellt sugna på att ha sex med en partner man servar helt.

Det du håller på med är tjatsex och det är ett sexuellt övergrepp. Dvs att din man går med på att ha sex även fast han inte vill. Det är vidrigt.

Jag håller i grunden med dig till 10000%. Men en tanke poppar ändå upp i mitt huvud i o med detta. Mitt svar är inte ett direkt svar på ditt inlägg, utan en tanke utifrån ditt inlägg, och allmänna funderingar utifrån det.

Om man som jag har en partner som inte alls vill lika ofta - vart går gränsen för tjat? Jag menar, jag måste ju på något sätt ändå få försöka visa att jag vill ha sex. Sen måste man givetvis ta ett nej lika självklart som när jag frågar om han vill ha te. Inget konstigt i det.

Men kan inte bara själva vetskapen om att jag vill mer vara mentalt jobbig för min partner? Att jag överhuvudtaget erbjuder - kan inte det ses som tjat? Och hur ska man då göra för att det inte ska upplevas som tjatigt?

Jag har tänkt mycket på detta senaste tiden och funderat fram och tillbaka på vad som är bäst. Min lösning just nu är att göra noll sexuella inviter och helt enkelt vänta och se om det någonsin kommer någon invit från honom. Oavsett om det dröjer 2 eller 6 månader innan denna eventuella invit kommer.

Detta känns som enda sättet att absolut veta att jag inte sätter någon press på honom. Och kanske fattar min kropp grejjen så småningom - det blir helt enkelt inget, och då kanske min sexlust ger med sig. Kanske slutar det med att det är jag som tackar nej när han väl gör invit, för att jag vet att ett ja skulle innebära att jag vill ha mer och att det är så pass jobbigt att sex en gång helt enkelt inte väger upp det.

Och då kommer ofelbart nästa fråga; Kan en person med hög sexlust vara lycklig i en relation med en person med nästintill obefintlig sexlust? Jag har inte svaret på den riktigt. Vi får väl se om några månader.

 

[Bojona77]

Dom flesta är inte speciellt sugna på att ha sex med en partner man servar helt.

Det du håller på med är tjatsex och det är ett sexuellt övergrepp. Dvs att din man går med på att ha sex även fast han inte vill. Det är vidrigt.

Nu fick du det att låta som att jag är hemsk.. Jag hjälper till i hushållet fast inte lika mycket som han, mycket pga att det är mest jag som sköter våra djur. Jag har en drift som inte han har i samma utsträckning jag får väl försöka acceptera det .

 

[Bojona77]

Jag håller i grunden med dig till 10000%. Men en tanke poppar ändå upp i mitt huvud i o med detta. Mitt svar är inte ett direkt svar på ditt inlägg, utan en tanke utifrån ditt inlägg, och allmänna funderingar utifrån det.

Om man som jag har en partner som inte alls vill lika ofta - vart går gränsen för tjat? Jag menar, jag måste ju på något sätt ändå få försöka visa att jag vill ha sex. Sen måste man givetvis ta ett nej lika självklart som när jag frågar om han vill ha te. Inget konstigt i det.

Men kan inte bara själva vetskapen om att jag vill mer vara mentalt jobbig för min partner? Att jag överhuvudtaget erbjuder - kan inte det ses som tjat? Och hur ska man då göra för att det inte ska upplevas som tjatigt?

Jag har tänkt mycket på detta senaste tiden och funderat fram och tillbaka på vad som är bäst. Min lösning just nu är att göra noll sexuella inviter och helt enkelt vänta och se om det någonsin kommer någon invit från honom. Oavsett om det dröjer 2 eller 6 månader innan denna eventuella invit kommer.

Detta känns som enda sättet att absolut veta att jag inte sätter någon press på honom. Och kanske fattar min kropp grejjen så småningom - det blir helt enkelt inget, och då kanske min sexlust ger med sig. Kanske slutar det med att det är jag som tackar nej när han väl gör invit, för att jag vet att ett ja skulle innebära att jag vill ha mer och att det är så pass jobbigt att sex en gång helt enkelt inte väger upp det.

Och då kommer ofelbart nästa fråga; Kan en person med hög sexlust vara lycklig i en relation med en person med nästintill obefintlig sexlust? Jag har inte svaret på den riktigt. Vi får väl se om några månader.

Jag känner igen mig så mycket i detta, det känns som han lärt sig när jag är villig och då är han blixtsnabbt före och poängterar att han tex har ont i huvudet och vill gå och lägga sig. Såklart ska man ta ett nej som du säger men klart man blir lite småsur även om jag tycker inte att jag visat det så märker han det såklart och får antagligen dåligt samvete.. Jag har provat det du nu provar och efter 10 mån (!) så förde jag det på tal och då harklade han sig och typ "jaså var det så länge sen" .. Jag vill inte vara hemsk, och ett övergrepp mot den jag älskar låter mycket illa i mina öron.

 

[SiZo]

Jag känner igen mig så mycket i detta, det känns som han lärt sig när jag är villig och då är han blixtsnabbt före och poängterar att han tex har ont i huvudet och vill gå och lägga sig. Såklart ska man ta ett nej som du säger men klart man blir lite småsur även om jag tycker inte att jag visat det så märker han det såklart och får antagligen dåligt samvete.. Jag har provat det du nu provar och efter 10 mån (!) så förde jag det på tal och då harklade han sig och typ "jaså var det så länge sen" .. Jag vill inte vara hemsk, och ett övergrepp mot den jag älskar låter mycket illa i mina öron.

Nä det där "småsura" får du nog jobba bort faktiskt. Är han lika känslig som min partner så tar det troligen otroligt hårt. Det är nog därför han är blixtsnabb före och skyller ifrån sig på andra saker.

Fattar att det är jobbigt. Jag har själv öppnat upp diskussion om öppet förhållande med min partner men han slår igen den dörren lika fort som jag gläntar den. Och eftersom han är så känslig så vill jag absolut inte pressa minsta lilla då. Jag vill inte att han ska bli överkörd i en så pass grundläggande fråga och sätta sig i en sits som han inte är bekväm i.

Men på sikt så gissar jag detta kommer vara en stor fråga om jag väljer att lämna honom. Att detta kommer väga väldigt tungt.

 

[cirkus]

Nä det där "småsura" får du nog jobba bort faktiskt. Är han lika känslig som min partner så tar det troligen otroligt hårt. Det är nog därför han är blixtsnabb före och skyller ifrån sig på andra saker.

Fattar att det är jobbigt. Jag har själv öppnat upp diskussion om öppet förhållande med min partner men han slår igen den dörren lika fort som jag gläntar den. Och eftersom han är så känslig så vill jag absolut inte pressa minsta lilla då. Jag vill inte att han ska bli överkörd i en så pass grundläggande fråga och sätta sig i en sits som han inte är bekväm i.

Men på sikt så gissar jag detta kommer vara en stor fråga om jag väljer att lämna honom. Att detta kommer väga väldigt tungt.

Fy vad svårt.
Jag tycker det är jätteknepigt att inet vara öppen för ett öppet förhållande när man ändå inte är intresserad av den biten med sin partner.

 

[flyingchange]

Jag håller i grunden med dig till 10000%. Men en tanke poppar ändå upp i mitt huvud i o med detta. Mitt svar är inte ett direkt svar på ditt inlägg, utan en tanke utifrån ditt inlägg, och allmänna funderingar utifrån det.

Om man som jag har en partner som inte alls vill lika ofta - vart går gränsen för tjat? Jag menar, jag måste ju på något sätt ändå få försöka visa att jag vill ha sex. Sen måste man givetvis ta ett nej lika självklart som när jag frågar om han vill ha te. Inget konstigt i det.

Men kan inte bara själva vetskapen om att jag vill mer vara mentalt jobbig för min partner? Att jag överhuvudtaget erbjuder - kan inte det ses som tjat? Och hur ska man då göra för att det inte ska upplevas som tjatigt?

Jag har tänkt mycket på detta senaste tiden och funderat fram och tillbaka på vad som är bäst. Min lösning just nu är att göra noll sexuella inviter och helt enkelt vänta och se om det någonsin kommer någon invit från honom. Oavsett om det dröjer 2 eller 6 månader innan denna eventuella invit kommer.

Detta känns som enda sättet att absolut veta att jag inte sätter någon press på honom. Och kanske fattar min kropp grejjen så småningom - det blir helt enkelt inget, och då kanske min sexlust ger med sig. Kanske slutar det med att det är jag som tackar nej när han väl gör invit, för att jag vet att ett ja skulle innebära att jag vill ha mer och att det är så pass jobbigt att sex en gång helt enkelt inte väger upp det.

Och då kommer ofelbart nästa fråga; Kan en person med hög sexlust vara lycklig i en relation med en person med nästintill obefintlig sexlust? Jag har inte svaret på den riktigt. Vi får väl se om några månader.

Kan du inte prata med honom? Säga som det är, men givetvis utan att vara anklagande? Har han alltid haft så här lite lust? Har han några medicinska problem? Kan ni tänka er terapi, som par och/eller på egen hand?

Som jag ser det finns det för dig tre olika alternativ: ni går isär, du föreslår att ni stannar i relationen men att du har sex med andra, du accepterar att det är så här mycket sex ni kommer ha. Den som har mindre lust kommer alltid att styra frekvensen, eftersom ingen vettig människa vill ha sex med någon som inte vill. Men, sexuell exklusivitet är inte ett måste.

 

[Tonto]

Nu fick du det att låta som att jag är hemsk.. Jag hjälper till i hushållet fast inte lika mycket som han, mycket pga att det är mest jag som sköter våra djur. Jag har en drift som inte han har i samma utsträckning jag får väl försöka acceptera det .

Ja, skulle du tycka att det var okej att en man tjatade till sig sex av en kvinna? Att hon ställde upp så att han inte skulle bli sur även fast hon inte vill?

Det är inte ok och det är ditt ansvar att acceptera din partner inte vill istället för att tjata och tvinga dig på honom.

 

[Michellan95]

Och då kommer ofelbart nästa fråga; Kan en person med hög sexlust vara lycklig i en relation med en person med nästintill obefintlig sexlust? Jag har inte svaret på den riktigt. Vi får väl se om några månader.

Min exmake kom fram till att han inte kunde vara lycklig med mig utan sex. Vi var tillsammans i 16 år och jag var väl aldrig speciellt aktiv att få intimiteten att fungera mellan oss. Tvärtom, jag hade massa olika anledningar att slippa och minsta lilla antydan till att han ville ha sex fick mig än mer avtänd.
Men i vårt äktenskap fast det en massa andra saker som inte heller fungerade. Vi skulle ärligt talat aldrig ha varit tillsammans så länge som vi var, kanske inte ens blivit tillsammans från första början.

 

[SiZo]

Kan du inte prata med honom? Säga som det är, men givetvis utan att vara anklagande? Har han alltid haft så här lite lust? Har han några medicinska problem? Kan ni tänka er terapi, som par och/eller på egen hand?

Som jag ser det finns det för dig tre olika alternativ: ni går isär, du föreslår att ni stannar i relationen men att du har sex med andra, du accepterar att det är så här mycket sex ni kommer ha. Den som har mindre lust kommer alltid att styra frekvensen, eftersom ingen vettig människa vill ha sex med någon som inte vill. Men, sexuell exklusivitet är inte ett måste.

Jag har pratat med honom. Många gånger. Sist försökte jag se om det var något jag missar i sänghalmen, något han vill att vi ändrar på, eller något han vill prova, detta eftersom jag vet att han runkar så helt lustlös är han ju inte. Det är bara sex (med mig?) som han inte vill ha. Men han svarar bara "jag vet inte". Och sen är diskussionen liksom slut.

Det var ungefär samma intensitet när vi blev ihop, med skillnaden att jag gick på antidepressiva och hade noll sexlust så då brydde jag mig inte.

Han har ofta huvudvärk och är ofta trött, jag har försökt få honom att söka för det men får inget gehör för det riktigt. Så visst skulle det kunna ligga något fysiskt/psykiskt i botten. Men vill han inte söka hjälp så är det inte så mycket jag kan göra. Kanske borde jag pressa mer här? Han har svårt att få kontakt med sina känslor så att gå till någon professionell och prata åtminstone kanske skulle kunna göra stor förändring för hans mående.

Jag har denna vecka ansträngt mig för att städa mer, fixa och dona i hemmet lite mer, fråga vad han vill ha för mat och försöka fixa det tills han kommer hem om det är något jag kan fixa osv för att se om han åtminstone mår lite bättre av att få mindre saker på sin tallrik. Problemet är bara att jag själv har ADHD och nivån av den ordningen jag orkar genomföra och den han vill ha i hemmet diffar ganska så ordentligt, så jag är osäker på om det kommer fungera i långa loppet. Jag studerar dessutom min master nu och har en häst som står 1,5 timmes resväg bort (tur och retur) så jag har rätt så fullt på min tallrik som det är ändå.

Jag är inte redo att lämna honom som det är just nu. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och vill dela resten av mitt liv med honom. Men jag inser ju att om det fortsätter såhär så kommer det komma en dag när någon annan man ser mig på det sättet och jag kommer falla som en fura av att bara bli sedd som en sexuell varelse.

 

[Bojona77]

Jag har pratat med honom. Många gånger. Sist försökte jag se om det var något jag missar i sänghalmen, något han vill att vi ändrar på, eller något han vill prova, detta eftersom jag vet att han runkar så helt lustlös är han ju inte. Det är bara sex (med mig?) som han inte vill ha. Men han svarar bara "jag vet inte". Och sen är diskussionen liksom slut.

Det var ungefär samma intensitet när vi blev ihop, med skillnaden att jag gick på antidepressiva och hade noll sexlust så då brydde jag mig inte.

Han har ofta huvudvärk och är ofta trött, jag har försökt få honom att söka för det men får inget gehör för det riktigt. Så visst skulle det kunna ligga något fysiskt/psykiskt i botten. Men vill han inte söka hjälp så är det inte så mycket jag kan göra. Kanske borde jag pressa mer här? Han har svårt att få kontakt med sina känslor så att gå till någon professionell och prata åtminstone kanske skulle kunna göra stor förändring för hans mående.

Jag har denna vecka ansträngt mig för att städa mer, fixa och dona i hemmet lite mer, fråga vad han vill ha för mat och försöka fixa det tills han kommer hem om det är något jag kan fixa osv för att se om han åtminstone mår lite bättre av att få mindre saker på sin tallrik. Problemet är bara att jag själv har ADHD och nivån av den ordningen jag orkar genomföra och den han vill ha i hemmet diffar ganska så ordentligt, så jag är osäker på om det kommer fungera i långa loppet. Jag studerar dessutom min master nu och har en häst som står 1,5 timmes resväg bort (tur och retur) så jag har rätt så fullt på min tallrik som det är ändå.

Jag är inte redo att lämna honom som det är just nu. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och vill dela resten av mitt liv med honom. Men jag inser ju att om det fortsätter såhär så kommer det komma en dag när någon annan man ser mig på det sättet och jag kommer falla som en fura av att bara bli sedd som en sexuell varelse.

För min del är allt till 100% toppen förutom just denna biten. Kanske avtar lusten i takt med att man blir äldre och sen är det inget problem längre..

 

[escodobe]

Jag tänker att kommunikation kan vara en bra grej där. Det är rätt många kvinnor som själva uppskattar "penis i slida" sex. Jag själv är en sådan, har aldrig riktigt tyckt att andra former av sex är lika bra. Visst kan jag komma av andra typer av sex, men aldrig lika stort och aldrig med samma tillfredsställelse i hela kroppen. Medans andra känner tvärtom, att penis i slida bara är för mannens skull. Men talar man inte om det för partnern så är det ju svårt för denne att anpassa sig.

Sen att mannen bara kör på tills han kommer... Ja... det är en annan sak. Jag har aldrig upplevt det faktiskt, trots 15+ olika sexpartners. (räknar bort min första partner där varken han eller jag visste hur man skulle få till det). Eller jo, nu när jag tänker efter. En sådan har jag haft. Vi låg en gång. Gissa varför det aldrig blev fler...


KL
Jag har läst vad ni har skrivit här och att det är sjukt avtändande med någon som inte gör 50%. Och jag fattar det. Men det blir ju så när den ena gör större delen av matlagningen och dessutom är sjukt duktig på att diska undertiden. Diskbänken är lika ren när han är klar som när han började. Och kvällstid när man lagar mat så är min ättid förbi. Det är knepigt att laga mat utan att kunna smaka av. Lägg därtill att han är 10 gånger duktigare på att laga mat än vad jag är och dessutom äter tre gånger mer.

Det blir liksom inte så jäkla lätt att göra mer i hemmet med dessa parametrar. Matlagning och diskningen är ju det som är mest att göra. Hade det varit disk kvar när jag kom hem från stallet så hade jag givetvis kunnat fixa den biten, men det finns ingen disk då. Vi plockar ur diskmaskinen ungefär lika ofta.

Visst skulle jag kunna tvätta mer, men det är något vi gör typ varannan vecka, så det skulle inte göra så stor skillnad. Dammsuger och dammar är det jag som gör redan. Även renhållning av toalett, badrum, köksskåp, luckor osv är det jag som gör. All renhållning egentligen utom fönstertvätt (som ingen av oss gör förens vi flyttar typ) och bänkar i köket är det jag som gör.

Jag såg nån statistik på att i hetrosex så uppger 90% av männen att han brukar komma men bara 60% av kvinnorna.

 

[flyingchange]

Nä det där "småsura" får du nog jobba bort faktiskt. Är han lika känslig som min partner så tar det troligen otroligt hårt. Det är nog därför han är blixtsnabb före och skyller ifrån sig på andra saker.

Fattar att det är jobbigt. Jag har själv öppnat upp diskussion om öppet förhållande med min partner men han slår igen den dörren lika fort som jag gläntar den. Och eftersom han är så känslig så vill jag absolut inte pressa minsta lilla då. Jag vill inte att han ska bli överkörd i en så pass grundläggande fråga och sätta sig i en sits som han inte är bekväm i.

Men på sikt så gissar jag detta kommer vara en stor fråga om jag väljer att lämna honom. Att detta kommer väga väldigt tungt.

Såg det här inlägget nu och mitt intryck förstärktes av ditt senaste svar till mig. Tyvärr tycker jag att den här "känsligheten" och att han slår bort diskussionen om ett öppet förhållande är ett sätt för honom att kontrollera dig, din sexualitet, din lycka och er relation. Det fungerar eftersom du är så empatisk. Han ska definitivt inte ha sex med dig om han inte vill, eller gå med på att leva i en öppen relation mot sin vilja - men NI har ett relationsproblem som HAN vägrar diskutera. Det är ett sätt för honom att slippa behöva ta tag i sina problem, slippa ta reda på vad han vill och behöver, slippa ta konsekvenserna av vad eventuella skillnader i behov er emellan skulle kunna leda till.

Det låter nästan som att han kan vara deprimerad. Och ja, du har rätt, han måste själv vilja ta hjälp. Men du ska inte behöva undvika svåra och tuffa men för dig viktiga frågor för hans skull. Ni är två jämbördiga individer i relationer, bådas behov och tillfredsställelse väger lika tungt.

 

[jeennnnyy]

Såg det här inlägget nu och mitt intryck förstärktes av ditt senaste svar till mig. Tyvärr tycker jag att den här "känsligheten" och att han slår bort diskussionen om ett öppet förhållande är ett sätt för honom att kontrollera dig, din sexualitet, din lycka och er relation. Det fungerar eftersom du är så empatisk. Han ska definitivt inte ha sex med dig om han inte vill, eller gå med på att leva i en öppen relation mot sin vilja - men NI har ett relationsproblem som HAN vägrar diskutera. Det är ett sätt för honom att slippa behöva ta tag i sina problem, slippa ta reda på vad han vill och behöver, slippa ta konsekvenserna av vad eventuella skillnader i behov er emellan skulle kunna leda till.

Det låter nästan som att han kan vara deprimerad. Och ja, du har rätt, han måste själv vilja ta hjälp. Men du ska inte behöva undvika svåra och tuffa men för dig viktiga frågor för hans skull. Ni är två jämbördiga individer i relationer, bådas behov och tillfredsställelse väger lika tungt.

Såg det här inlägget nu och mitt intryck förstärktes av ditt senaste svar till mig. Tyvärr tycker jag att den här "känsligheten" och att han slår bort diskussionen om ett öppet förhållande är ett sätt för honom att kontrollera dig, din sexualitet, din lycka och er relation. Det fungerar eftersom du är så empatisk. Han ska definitivt inte ha sex med dig om han inte vill, eller gå med på att leva i en öppen relation mot sin vilja - men NI har ett relationsproblem som HAN vägrar diskutera. Det är ett sätt för honom att slippa behöva ta tag i sina problem, slippa ta reda på vad han vill och behöver, slippa ta konsekvenserna av vad eventuella skillnader i behov er emellan skulle kunna leda till.

Det låter nästan som att han kan vara deprimerad. Och ja, du har rätt, han måste själv vilja ta hjälp. Men du ska inte behöva undvika svåra och tuffa men för dig viktiga frågor för hans skull. Ni är två jämbördiga individer i relationer, bådas behov och tillfredsställelse väger lika tungt.

Jag tycker dock resonemanget att man ”måste” vara redo för öppet förhållande om man är den som har minst lust är rätt konstig? Varför liksom? Jag har mindre lust än min man, tanken på ett öppet förhållande där han kan ha sex med nån annan är för mig otänkbar, jag fattar att jag skulle må skit av det, så det känner jag inte skulle funka.

Självklart är han fri att lämna mig för någon annan om han tycker det är en dealbreaker att vi bara har sex en gång i veckan (och jag inte ”tillåter” honom ha sex med nån annan). Precis som han kan lämna mig för något annat jag gör/inte gör.

Ofta önskar jag att jag var sugen på sex oftare, men om det inte var för att min mans inte verkar nöjd skulle jag egentligen inte ha nån egen önskan om att ha sex oftare än vi har.

 

[flyingchange]

Jag tycker dock resonemanget att man ”måste” vara redo för öppet förhållande om man är den som har minst lust är rätt konstig? Varför liksom? Jag har mindre lust än min man, tanken på ett öppet förhållande där han kan ha sex med nån annan är för mig otänkbar, jag fattar att jag skulle må skit av det, så det känner jag inte skulle funka.

Självklart är han fri att lämna mig för någon annan om han tycker det är en dealbreaker att vi bara har sex en gång i veckan (och jag inte ”tillåter” honom ha sex med nån annan). Precis som han kan lämna mig för något annat jag gör/inte gör.

Ofta önskar jag att jag var sugen på sex oftare, men om det inte var för att min mans inte verkar nöjd skulle jag egentligen inte ha nån egen önskan om att ha sex oftare än vi har.

Man måste absolut inte gå med på en öppen relation för att man har mindre lust än sin partner. Men jag anser att man i en sund relation ska kunna prata om problem och försöka lösa dem genom ärlig kommunikation, inte genom att tiga ihjäl dem.

 

[SiZo]

Såg det här inlägget nu och mitt intryck förstärktes av ditt senaste svar till mig. Tyvärr tycker jag att den här "känsligheten" och att han slår bort diskussionen om ett öppet förhållande är ett sätt för honom att kontrollera dig, din sexualitet, din lycka och er relation. Det fungerar eftersom du är så empatisk. Han ska definitivt inte ha sex med dig om han inte vill, eller gå med på att leva i en öppen relation mot sin vilja - men NI har ett relationsproblem som HAN vägrar diskutera. Det är ett sätt för honom att slippa behöva ta tag i sina problem, slippa ta reda på vad han vill och behöver, slippa ta konsekvenserna av vad eventuella skillnader i behov er emellan skulle kunna leda till.

Det låter nästan som att han kan vara deprimerad. Och ja, du har rätt, han måste själv vilja ta hjälp. Men du ska inte behöva undvika svåra och tuffa men för dig viktiga frågor för hans skull. Ni är två jämbördiga individer i relationer, bådas behov och tillfredsställelse väger lika tungt.

Han är så känslig i allt, eller snarare, påverkbar. Som exempel så får jag passa mig lite för vad jag säger inför val, för om jag säger att jag tycker att parti X är bäst så kommer han ofelbart rösta på det Och helt har jag kanske inte lyckats, för han har bytt vad han röstar på - till samma parti som mig.

Och här är det lite knepigt - för jag är gärna väldigt rak i min kommunikation, väldigt direkt. Säger jag "Jag vill att vi har mer sex" så finns risken att han bara "ok, då har vi mer sex om det är det du behöver". Och det är ju inte riktigt dit jag vill. Så kommunikationen haltar lite eftersom jag måste tänka mig för när jag pratar, annars finns risken att jag kör över honom totalt. Så för att inte köra över honom totalt så blir det liksom inga långa samtal. Jag behöver tid att formulera mig på ett sätt som inte ligger naturligt för mig. Jag har blivit tusen gånger bättre på det. Men i ett samtal där mycket känslor är inblandade så är det extra svårt.

Och jag tror att grundproblemet är att han inte förstår hur pass allvarligt detta problem är. Men problemet är att får han reda på det så är jag rädd att han bara kommer ställa upp för att jag ska bli nöjd. Moment 22 deluxe. Och jag har inte kommit på hur jag ska lösa det riktigt än. Hur jag ska kommunicera det till honom utan att vi hamnar i en "Mer kuk till mig annars gör vi slut"-diskussion. För det är ju inte så jag menar, även om det på sikt kanske är just så.

Hur förmedlar man allvaret utan att sätta press på sin partner? Detta är ingen ny diskussion på något sätt - tvärtom. Och problemet är lite att även om vi skulle ligga 3 ggr/vecka så skulle jag ju vara lika frustrerad de dagarna vi inte hade sex som jag är nu.

 

[jeennnnyy]

Man måste absolut inte gå med på en öppen relation för att man har mindre lust än sin partner. Men jag anser att man i en sund relation ska kunna prata om problem och försöka lösa dem genom ärlig kommunikation, inte genom att tiga ihjäl dem.

Alltså, vi pratar massor om vårt ”problem”. Tycker bara det är svårt att hitta bra lösning. Han vill ha sex typ varje dag, jag har lust mer sällan. Och i ärlighetens namn vill jag nog inte ens vilja varje dag heller (mer än för att min man vill det..) Jag vill inte att han har sex med nån annan. Sen tycker jag det fastnar lite…

 

[Ajda]

För min del är allt till 100% toppen förutom just denna biten. Kanske avtar lusten i takt med att man blir äldre och sen är det inget problem längre..

Såklart det är 100% toppen för dig när han gör allt hemma?
Gör 50/50 så får du iallafall lite bättre förutsättningar för att han ska få återhämtning och kanske energi över till att orka ha sex.