Hästmänniska och välja bort häst

[DarkInNight]

Efter 30+ år som hästintresserad och 20+ år som hästägare är jag i ett hästligt vägskäl och har insett att så som jag har häst nu vill jag inte ha det längre.

Så något behöver göras, minska ner, byta häst, eller sluta helt. Jag får ingen riktig ordning i tankarna vad jag vill.

Ni hästmänniskor som valt att sluta med häst, hur resonerade ni?

 

[Bluefish]

Jag hade 1-2 hästar från och till i strax över 10 år men sålde dem för några år sedan av flera skäl. Jag hade tappat glädjen i det hela, kunde inte ha häst på det sätt jag ville iom andra åtaganden i livet och inte stormrik. Det kändes inte som att det handlade så mycket om att ha kul längre utan det var ett otal analyser, stress kring bete, stress över fodertillgång och tillkom hela tiden behandlingar/prylar eller andra utgifter som man skulle ha. Dessutom fungerade det inte särskilt väl med jobb och familj så kände att jag behövde välja och valde de senare.

Livet utan häst gav möjlighet att köpa bostad, utbilda mig och höja min lön avsevärt. Utvecklingen fortsätter dessutom i riktningen att det bara blir dyrare så har inga planer på att återuppta ridningen. Jag tycker livet blev lättare, mer svängrum och mindre oro. Har hittat andra intressen istället

 

[grodan21]

Tänker att om du bestämmer dig för att minska/sluta med hästar behöver det inte vara för alltid. Nu har jag medryttarhäst, men när livet ser annorlunda ut så går det alltid att skaffa häst igen. Försöker intala mig att utan häst är det lättare att prova på nya saker tex vikariat eller som planen är till hösten att gå en utbildning.

 

[skiesabove]

Jag sålde nyligt (förra hösten) och har just nu hästpaus. Jag tyckte inte att det var görbart längre, det räckte inte att kompensera en lägre ekonomi med att slita på min kropp. Dels för att kroppen inte höll, men också för att priserna på det mesta är dubbelt eller ännu högre mot vad det var när jag började med hästägande (2012). Veterinär, hästtandläkare, spån, kurser osv. Det var också som Bluefish skrev ständig stress och oro över hötillgång, betestillgång, semestervakt osv. Och om jag blev sjuk eller trasig... Så skulle ju hästarna ha sitt ändå. Ingen vila.

Jag vill inte ligga på marginalen. Det blir inte roligt då. Jag valde dessutom bort saker jag hade behövt för min egen hälsas skull, som träning, tillskott, bra skor, hela kläder som inte var ridkläder, tandläkare, fysioterapi... Buffert och sparande... Allt gick till hästarna, och det var inte bra.

Jag kan absolut tänka mig att komma tillbaka om några år, men först måste jag köra ett litet race med att få till det ekonomiska utrymmet. Om jag skulle äga häst igen så vill jag ha 15k i rena lekpengar över, efter allt nödvändigt, behövligt, villhövligt, fonder, sparande osv är betalt/undanstoppat. Rena lekpengar alltså.

 

[farin]

Jag har ingen egen häst längre, men god tillgång till hästar i familjen,hos vänner och ekipage som tränar för mig. Trodde jag skulle sakna delen med egen häst som handlar om att planera utbildning, träning och tävling för långsiktig hållbarhet. Men dels ger det mig mycket att vara det där bollplanket till andra i deras planering och dels har jag i stället gått över till hund. Hundarna är mina nya tränings- och tävlingskompisar och det ger mig minst lika mycket som hästarna gav. Dessutom behöver jag lära mycket nytt, vilket jag älskar. Och det är både enklare och billigare med hund jämfört med häst. Så jag har två

 

[Shixle]

Jag är lite i de vägskälet själv. Kommit till insikten att det är en välda massa jobb för att ta sig ut med nån av dom typ nån gång i månaden
Så planen inför sommarn är till att börja med att avmecka det hela så långt det går och se. Lär bli äldre herrens sista sommar hur som då hans kropp börjar va färdig.

Det optimala vore att nån annan har sin häst hos mig så jag bara behöver ha en egen, men det är ju lättare sagt än gjort
Så 2 hela hästar som faktisk går fara ut med vore en lämplig start.. en halvpaj å en med nerverna på utsidan ute är..ja..inte direkt relaxing..

 

[Jeps]

Sitter också i valet och kvalet. Allt börjar bli så dyrt, är inte kul att leva på marginalen hela tiden. Har dessutom inte riktigt råd att träna och tävla som jag hade velat så det tar bort en del av nöjet.
Min är till salu nu så får jag se om det blir en ny eller inte. Skulle jag hitta en vettig halvfodervärd skulle det vara ett alternativ.
Hästar att rida finns om jag skulle vilja göra det.

 

[fio]

Hur har du häst nu och hur skulle du vilja ha häst?

 

[ameo]

jag hade en hästpaus för många år sedan, det räckte med ett halvår, sen skaffade jag en foderhäst...

Ett tips från mig. OM du gör dig av med alla hästar nu, behåll ändå dina hästpryttlar, om du har möjlighet att magasinera dem. För det är oerhört mycket dyrare och jobbigare att köpa allt nytt om du skulle återuppta hästeriet igen inom överskådlig tid. Låt pryttlarna vara kvar tills du känner att du har gjort rätt val även över tid.

 

[skiesabove]

jag hade en hästpaus för många år sedan, det räckte med ett halvår, sen skaffade jag en foderhäst...

Ett tips från mig. OM du gör dig av med alla hästar nu, behåll ändå dina hästpryttlar, om du har möjlighet att magasinera dem. För det är oerhört mycket dyrare och jobbigare att köpa allt nytt om du skulle återuppta hästeriet igen inom överskådlig tid. Låt pryttlarna vara kvar tills du känner att du har gjort rätt val även över tid.

Jag behåller mina RIDpryttlar. Och ryktlåda, mest pga att det vore irriterande att försöka samla på sig allt igen, har några gamla ryktborstar i äkta hår osv. Och de finaste schabraken.

Men hästsakerna? Hur vet jag att det är rätt storlek till nästa häst? Bättre att sälja vidare till någon som får ha glädje av dom och hålla lädret i skick osv.

Enda hästsaken jag sparar är en kapson, dels för att den är dyr att nyköpa och dels för att den jag har passar cob-xfull.

 

[Xayah]

Jag hade en lång paus, ca 10 år, dock gick jag inte från hästagare till utan,men jag var väldigt engagerad i mina medryttarhästar 3-4ggr vecka. Hade egna hästar som tonåring och när de var tvunga att tas bort fann jag efter en tid medryttarstället och trivdes så bra.
Det var väl mest pga funnen kärlek jag slutade iom flytt, och sen blev jag sämre psykiskt så hade into ork att återuppta hästeriet då.
Aldrig tyckt det är jätteroligt att bara rida lektioner, jag behöver liksom lite mer kontakt med hästen än så fär att det ska vara kul.

Nu har jag börjat starta igång igen sedan hösten lite försiktigt och mest känner jag bara att jag förlorade 10år av framsteg jag kunde ha gjort om jag inte slutade.

 

[Habina]

Jag har funderat en hel del på att sluta med häst. När min senaste ridhäst dog för ett år sen efter 17 år i mitt liv, så var ingenting roligt längre. Jag provade att rida kompisars hästar, turridning och ridskola. Men inget var skoj. Jag tror att min ridlust försvann med hästen.

Köpte ändå en ny häst som kanske ska ridas in, får se hur det känns då. Men känns det inte bra kommer jag sälja och vara nöjd med att mysa med min ponny och köra henne när hon har lust. Den dag hon inte finns längre blir det nog en total hästpaus, om inte annat så för att låta min ekonomi hämta sig.

 

[Skrottiskrott]

Jag har gått från att ha två hästar, stallet fullt med inackorderingar och regelbundet tränande/tävlande till att nu bara ha en skogsmullehäst och två inackorderingar.

Det har inte varit något jättebeslut i en enda veva utan skett stegvis. Hjärtehästar som dött, jag har blivit trebarnsmamma, jag har blivit både försiktig och bekväm.

Jag är återigen i ett vägskäl och jag vet inte heller riktigt hur jag ska göra. Jag hade tidsmässigt klarat mig väldigt bra helt utan häst... Men jag älskar att komma ut och rida i naturen några gånger i veckan, det är mitt sätt att tanka energi. Men min häst passar egentligen inte passar som skogsmulle några dagar i veckan. Vilar han en dag är han helt överfull av energi nästa dag och då blir han busig och reaktiv. Jag känner mig så färdig med sånt och drömmer om en häst som jag bara kan rida ut på själv, barbacka på långa tyglar utan att behöva känna att hästen sprätter åt alla håll. Mina äldsta barn tycker dessutom att det är kul att vara med och pyssla och rida, men min häst är egentligen en dålig barnhäst. Han är för vaken och har för nära till buset.

Det är så svårt att känna att man vill ha förändring, men inte riktigt veta hur det ska gå till. Jag har haft min häst i 11 år och även om jag inte kommit lika nära honom som mina tidigare hästar så är det ändå 11 år tillsammans, det är inte bara att sälja. Och det är en himla process att leta annan häst också. Så jag vet verkligen inte.

 

[prinsessfeminist]

Efter 30+ år som hästintresserad och 20+ år som hästägare är jag i ett hästligt vägskäl och har insett att så som jag har häst nu vill jag inte ha det längre.

Så något behöver göras, minska ner, byta häst, eller sluta helt. Jag får ingen riktig ordning i tankarna vad jag vill.

Ni hästmänniskor som valt att sluta med häst, hur resonerade ni?

Jag slutade när jag blev småbarnsmamma. Det fanns inte pengar eller tid.
Efter ca 12 år började jag igen.
Nu är jag på år tio sedan jag kom tillbaka.

Då och då undrar jag vad jag gör, och intresset har blivit mindre och mindre intensivt. Familjeliv och häst är inte samma sak som när man är ung.

Så man kan sluta och återkomma.

Vill du lägga ned nu, så gör det. Inget är för evigt.

 

[SiZo]

Jag avslutade när jag insåg att jag inte vill vara inackorderad. Det blev liksom aldrig helt bra, aldrig helt som jag ville. Kombinerat med hur otroligt mycket pengar det går åt...

Så jag insåg att jag var tvungen att ha eget om jag ska ha häst. Och sedan insåg jag att jag aldrig någonsin kommer ha råd att ha eget.

Och nu känns det rätt bra. Det var mest krångel med hästarna ändå. Jag har avlivat så många hästar av orsaker jag inte kan styra över. Hur mycket glädje gav det mig faktiskt på riktigt, och hur mycket handlade om att jaga glädjen som jag någon gång känt med hästar? Mest tror jag faktiskt att det blev en jakt på den där glädjen som väldigt sällan infann sig.

 

[Nepenthe]

Jag tänker att de kan va lättare att säga att de är ett uppehåll? Sen kanske en inte vet hur långt uppehållet blir.

Jag har funderat mycket efter jag sålde min hjärtehäst för 4 år sen. Dels mycket pga stall men även pga alla skador de får/ekonomin.
Jag tror dock jag vill ha en "sista" häst igen men det är mycket för jag är i ett stall nu där jag har precis allt det jag vill ha.
Lösdrifter, flockliv, underbara hagar, underbara ridvägar och trevliga människor med samma tänk

 

[Sassy]

Jag la ner tanken på att ha egen så länge jag bor i stan. Det är helt enkelt för svårt att hitta stallplats som erbjuder den hästhållning jag vill ha samtidigt som det är logistiskt rimligt att ta sig dit med mitt jobb och från där jag bor (och jag vill verkligen inte flytta själv, och hade inte heller haft råd att köpa något där det är riktigt bra att ha häst).

Kan inte rida alls pga kroppen för närvarande, men det är ju inte ett hinder för att tex skaffa en annan typ av häst någon gång i framtiden, om jag byter ort. För nu får det ligga på hyllan.

 

[ufot]

Jag avslutade när jag insåg att jag inte vill vara inackorderad. Det blev liksom aldrig helt bra, aldrig helt som jag ville. Kombinerat med hur otroligt mycket pengar det går åt...

Så jag insåg att jag var tvungen att ha eget om jag ska ha häst. Och sedan insåg jag att jag aldrig någonsin kommer ha råd att ha eget.

Och nu känns det rätt bra. Det var mest krångel med hästarna ändå. Jag har avlivat så många hästar av orsaker jag inte kan styra över. Hur mycket glädje gav det mig faktiskt på riktigt, och hur mycket handlade om att jaga glädjen som jag någon gång känt med hästar? Mest tror jag faktiskt att det blev en jakt på den där glädjen som väldigt sällan infann sig.

Känner igen mig i allt du skriver.

Omöjligt att hitta vettig stallplats. Trasiga hästar, höga veterinärkostnader. Minimalt med ridning. Bara bekymmer.

Gav bort sista hästen för tre år sedan. Sålde all utrustning. Bästa beslutet jag någonsin gjort.

Saknar inget ... utom möjligen själva ridningen.

Den enda jag verkligen saknar är min hjärtehäst som avlivades för 20 år sedan, 23 år gammal. Han var mitt allt under 8 år. En häst som honom får jag aldrig mer.

 

[SiZo]

Känner igen mig i allt du skriver.

Omöjligt att hitta vettig stallplats. Trasiga hästar, höga veterinärkostnader. Minimalt med ridning. Bara bekymmer.

Gav bort sista hästen för tre år sedan. Sålde all utrustning. Bästa beslutet jag någonsin gjort.

Saknar inget ... utom möjligen själva ridningen.

Den enda jag verkligen saknar är min hjärtehäst som avlivades för 20 år sedan, 23 år gammal. Han var mitt allt under 8 år. En häst som honom får jag aldrig mer.

Jag kan sakna gemenskapen jag kände med vissa hästar. Men det är också verkligen bara vissa hästar det handlar om. Om jag ska vara krass så är det 2 hästar jag har älskat av hela mitt hjärta och där alla motgångar har varit värt det. Och då har jag haft 10 stycken.

Att hålla på och köpa och sälja hästar på löpande band i hopp om att hitta den där älskade hjärtehästen känns inte speciellt lockande heller.

 

[rickie]

Jag slutade som medryttare när jag bytte jobb. Har haft egen innan Efter 2-3 år var det en arbetskamrat som började rida på ridskola med islänningar. Det var under pandemin jag var och tittade en gång tycket det var trevligt. Sedan sa hon att det fanns plats och att man kunde prova på en gång så det gjorde jag, och blev kvar.
Att jag som storhäst ryttare och skogsmulle skulle fastna på ridskola fanns inte på kartan. Men det är perfekt. För kallt eller för trött avboka och rid en igen en annan dag. Toppen. Får ibland höra att det är dyrt men jag brukar säga att en termin motsvarar 1,5 månadshyra och jag har inget ansvar. Perfekt. Älskar mitt nya hästliv