Hej

[Sel]

City of Edinburg har (enl wiki 2022) 506 000 invånare och en befolkningstäthet på knappt 1900 personer per km2
Stockholms stad har 2021 knappt 990 000 invånare och en befolkningstäthet på 5200 personer per km2

Så finns ju ingen anledning att snäva åt Stockholms avgränsning, utan snarare tvärtom isf

Jag står rättad!
Jag tycker fortfarande att man kan säga hej även i stadstrafik, det låter trevlig att det händer i Stockholm också.

 

[Breaktown]

Jag står rättad!
Jag tycker fortfarande att man kan säga hej även i stadstrafik, det låter trevlig att det händer i Stockholm också.

Enig!

 

[Sasse]

Jag säger hej oftast, men inte alltid. Det beror på dagsform, vilken tid på dygnet, om chauffören söker ögonkontakt, hur många andra med mig som går på, om jag använder främre eller bakre dörrarna, osv. Många faktorer som spelar in helt enkelt.

Om chauffören hälsar, hälsar jag tillbaka.

 

[MJLee]

Om det känns så drygt att vänta finns det ett superbra ord att använda sig av. "Ursäkta" följt av lämpligt ordval

Eh, du pratar om Stockholmare

 

[Enya]

Eh, du pratar om Stockholmare

Kan inte de prata, eller vad innebär det?

 

[Amha]

Eh, du pratar om Stockholmare

Ja vissa kan ju i alla fall vara artiga, har jag hört

 

[Breaktown]

Nu var det ju dock bussresenärer i @Masqueradees onämnda stad som behövde gå förbi

 

[Görel]

Eh, du pratar om Stockholmare

Skulle du kunna skriva likadant om personer från andra länder?
Tycker att generaliseringar utifrån födelseort är trista.

 

[movi]

Nu åker jag inte buss/tåg, men skulle jag göra det så skulle jag säga hej! Säger även hej till kassapersonal! Och även hej till städpersonal, för jag vet att dom ska finnas men inte synas och vara i vägen (dock inte på min arbetsplats, här är man en i gänget) !

 

[Enya]

Nu åker jag inte buss/tåg, men skulle jag göra det så skulle jag säga hej! Säger även hej till kassapersonal! Och även hej till städpersonal, för jag vet att dom ska finnas men inte synas och vara i vägen (dock inte på min arbetsplats, här är man en i gänget) !

Jag minns när jag jobbade som städerska, precis innan jag skulle sluta och flytta till Oxelösund, så hade cheferna börjat tröttna på att mitt område (förskola, fritidshem, skola och bibliotek) var det enda där städpersonalen INTE fick städa medan aktivieteter pågick, för det ansågs störande att se städerskan. Vi skulle egentligen börja städa 15.30 när allt var slut för dagen, men sedan några år tillbaka hade vi lyckats få fram tiden till 12.30 OM det var möjligt att komma till. Så en jobbade 12.30-17 och en 17-21.30. På alla andra ställen städades lokalerna dagtid när det fanns personal och elever på plats. Vad jag förstår är det ändrat till så även på mitt gamla ställe

Vissa i personalen hälsade aldrig någonsin, andra hälsade alltid och var mycket vänliga. Det är det senare som gjorde att man orkade med lite mer när det var tungt.

 

[athena_arabians]

Min grundtanke är att en hälsar på folk en har någon form av interaktion med. Det behöver inte nödvändigtvis vara verbalt, men en nick och ett leende som minimum tycker jag. Håller tex chauffören på med något annat tänker jag inte stå och skrika "hej" tills hen svara men om hen tittar på passagerarna när de kliver på så hejar jag.

Sedan tycker jag inte världen kan få för mycket vänlighet. Det kostar mer att vara irriterad än vänlig och tillmötesgående. Ett hej, ett leende och lite vänlig omtanke gör tillvaron så mycket trevligare.

 

[athena_arabians]

Vissa i personalen hälsade aldrig någonsin, andra hälsade alltid och var mycket vänliga. Det är det senare som gjorde att man orkade med lite mer när det var tungt.

En av mina tjurigare professorer på universitetet var alltid ytterst trevlig mot städpersonalen. Betydligt trevligare än mot oss studenter

 

[Amha]

Jag minns när jag jobbade som städerska, precis innan jag skulle sluta och flytta till Oxelösund, så hade cheferna börjat tröttna på att mitt område (förskola, fritidshem, skola och bibliotek) var det enda där städpersonalen INTE fick städa medan aktivieteter pågick, för det ansågs störande att se städerskan. Vi skulle egentligen börja städa 15.30 när allt var slut för dagen, men sedan några år tillbaka hade vi lyckats få fram tiden till 12.30 OM det var möjligt att komma till. Så en jobbade 12.30-17 och en 17-21.30. På alla andra ställen städades lokalerna dagtid när det fanns personal och elever på plats. Vad jag förstår är det ändrat till så även på mitt gamla ställe

Vissa i personalen hälsade aldrig någonsin, andra hälsade alltid och var mycket vänliga. Det är det senare som gjorde att man orkade med lite mer när det var tungt.

Nu när du säger det var det nog samma på mina barns förskola. Såg städpersonal i samband med att de skulle stänga. Nu i skolan ser man städpersonalen när det är fritids men liknar en i gänget i övrigt. Det tog mig en stund innan jag förstod vilken roll personen hade där. Det hade lika gärna kunnat vara en av fritidspersonalen. Av förklarliga skäl får hen vänta med städning tills lektionerna är avslutade dock.

 

[Enya]

Nu när du säger det var det nog samma på mina barns förskola. Såg städpersonal i samband med att de skulle stänga. Nu i skolan ser man städpersonalen när det är fritids men liknar en i gänget i övrigt. Det tog mig en stund innan jag förstod vilken roll personen hade där. Det hade lika gärna kunnat vara en av fritidspersonalen. Av förklarliga skäl får hen vänta med städning tills lektionerna är avslutade dock.

Ja, precis, man får ju lägga upp städningen så allmänna utrymmen som står tomma medan eleverna är i klassrummen passar man på att städa när de är just tomma. Sedan är någon elev på gympa, då tar man deras klassrum, sedan rast så hinner man med några och så lunch några osv. Ett pusslande för att få ihop det, men man blir mer synlig och mer viktig som person, får liksom mer respekt av barn, personal och föräldrar. Och inte en som göms undan som städar bort skiten de har stökat ner under dagen. Ser man den som städar är man lite mer noga med var papperskorgen är och att torka upp sina kaffefläckar själv.
Jag minns att jag upprepade mig ofta för chefen om ett klassrum där 6åringarna höll till och där de åt frukt och även lunch också ibland. Jag fick alltid tvätta golvet, hela golvet med rengöringsmedel. Ju mer jag tvättade golvet desto sämre yta fick det och ju mer smuts drogs det till golvet och desto mer fick jag tvätta det. För att få stopp för det ville jag att de började vara rädda om golvet, inte kladda så mycket. Chefen förstod men kunde inget göra. Klassen bytte klassrum (nya elever men samma personal förstås) och även det rummets golv gick samma öde till mötes. Jag tror att med en närvarande städpersonal hade det varit lättare att få ungarna att förstå att någon städar, det försvinner inte magiskt. Det var inte de bästa personalen heller utan de som ville att vi skulle hålla oss osynliga och borta...

 

[Enya]

En av mina tjurigare professorer på universitetet var alltid ytterst trevlig mot städpersonalen. Betydligt trevligare än mot oss studenter

Av någon anledning har en del personer svårt att vara trevlig mot städpersonal, medan andra verkligen är det, men jag tror alla förstår vad som händer på en skola och förskola om det inte städas på bara en dag INTE populärt

 

[Lingon]

Av någon anledning har en del personer svårt att vara trevlig mot städpersonal, medan andra verkligen är det, men jag tror alla förstår vad som händer på en skola och förskola om det inte städas på bara en dag INTE populärt

Jag säger alltid hej till städerskorna på mitt jobb. Men det var längesen vi hade någon man kunde prata med. De flesta verkar prata för dålig svenska för det. Några år hade vi en svensk tjej som städade. Henne var det många som pratade en del med. Men sen hon slutade så stannar de inte länge så det är inte lönt. Speciellt inte då de knappt kan svenska. Jag säger hej och de säger hej och sen är det inte mer med det. Några av dem har sett rätt besvärade ut när jag hälsat på dem.

 

[Amha]

Ja, precis, man får ju lägga upp städningen så allmänna utrymmen som står tomma medan eleverna är i klassrummen passar man på att städa när de är just tomma. Sedan är någon elev på gympa, då tar man deras klassrum, sedan rast så hinner man med några och så lunch några osv. Ett pusslande för att få ihop det, men man blir mer synlig och mer viktig som person, får liksom mer respekt av barn, personal och föräldrar. Och inte en som göms undan som städar bort skiten de har stökat ner under dagen. Ser man den som städar är man lite mer noga med var papperskorgen är och att torka upp sina kaffefläckar själv.
Jag minns att jag upprepade mig ofta för chefen om ett klassrum där 6åringarna höll till och där de åt frukt och även lunch också ibland. Jag fick alltid tvätta golvet, hela golvet med rengöringsmedel. Ju mer jag tvättade golvet desto sämre yta fick det och ju mer smuts drogs det till golvet och desto mer fick jag tvätta det. För att få stopp för det ville jag att de började vara rädda om golvet, inte kladda så mycket. Chefen förstod men kunde inget göra. Klassen bytte klassrum (nya elever men samma personal förstås) och även det rummets golv gick samma öde till mötes. Jag tror att med en närvarande städpersonal hade det varit lättare att få ungarna att förstå att någon städar, det försvinner inte magiskt. Det var inte de bästa personalen heller utan de som ville att vi skulle hålla oss osynliga och borta...

Ja just denna skola har väldigt få och små allmänna utrymmen så det är nog inte möjligt att få ihop det så städ är där "normala arbetstider". Hela skolan är nog i ungefär samma storlek som det huset jag bor i. Aningen större kanske. Jag killgissar att den som städar dessa lokaler har någon annan tjänst eller kund att arbeta med resten av dagen så det löser sig nog på annat sätt.

 

[Hoarfrost]

Jag säger alltid hej till städerskorna på mitt jobb. Men det var längesen vi hade någon man kunde prata med. De flesta verkar prata för dålig svenska för det. Några år hade vi en svensk tjej som städade. Henne var det många som pratade en del med. Men sen hon slutade så stannar de inte länge så det är inte lönt. Speciellt inte då de knappt kan svenska. Jag säger hej och de säger hej och sen är det inte mer med det. Några av dem har sett rätt besvärade ut när jag hälsat på dem.

Jag pratar gärna med de som städar på jobbet oavsett om de kan svenska, engelska eller franska.
Funkar bra med handviftande och ansiktsuttryck för det mesta, även om det inte blir långa eller djupa samtal.

 

[Lingon]

Jag pratar gärna med de som städar på jobbet oavsett om de kan svenska, engelska eller franska.
Funkar bra med handviftande och ansiktsuttryck för det mesta, även om det inte blir långa eller djupa samtal.

Vi har oftast inget gemensamt språk tyvärr. Jag säger hej, antar att de iaf förstår vad hej betyder, och sen går och gör mitt jobb så får de göra sitt. De bjuder inte heller inte till mer samtal än så. Oftast har de hörlurar i öronen dessutom. Men städerskan som jobbade hos oss i många år pratade man gärna med. Hon bjöd in till samtal och var supertrevlig! De här vi har nu ser mest ut som att de vill vara osynliga och svarar bara med ett väldigt tyst hej när man hälsar.

 

[Enya]

Jag säger alltid hej till städerskorna på mitt jobb. Men det var längesen vi hade någon man kunde prata med. De flesta verkar prata för dålig svenska för det. Några år hade vi en svensk tjej som städade. Henne var det många som pratade en del med. Men sen hon slutade så stannar de inte länge så det är inte lönt. Speciellt inte då de knappt kan svenska. Jag säger hej och de säger hej och sen är det inte mer med det. Några av dem har sett rätt besvärade ut när jag hälsat på dem.

Vilket får mig att tänka på min kollega, som i början av sin tjänst hade sin man med sig för han kunde svenska och inte hon. Jag vägrade vända mig till honom utan vände mig direkt till henne och med hjälp av enkel tydlig svenska, handgester och visa så förstod vi varandra. Han blev mycket syr. Fick intrycket av en kontrollerande man. Men hon kom till jobbet utan honom efter en tid och vågade prata med, för om hon inte kunde orden så sa jag orden hon letade efter så hon lärde sig. Hon uppskattade att jag hade tålamodet att vänta på hennes förklaringar när orden inte räckte till och att jag inte pratade engelska istället för svenska, för hon ville ju lära sig svenska. En härlig människa där bakom skalet som mest såg besvärad och skrämd ut i början och varknen sa bu eller bä helst.. Hon skiljde sig från sin man, köpte sig en egen bil och var mycket mycket gladare sedan!