Hemlös och ingen hjälp.

[Mabuse]

Har jag påstått det? Citera gärna det isåfall.

Det vore ju alternativet. Det är klart det är svårt att söka jobb när man är hemlös, men vad ska man göra? Man måste ju försöka, i alla fall.

 

[Sevenofnine]

Jag tror att @Sevenofnine menade att det är väldigt svårt att söka och ha ett jobb när man inte kan sova ordentligt pga hemlöshet.

Ja, jag tänkte ungefär så. Hur åker man runt på intervjuer om man sovit i bilen en vecka och ser ut som ... ja, inte så fräsch. Man visar ju inte direkt upp sitt bästa jag.

Fö tror jag att min vän vägrar släppa sitt företag, då det är lite av hens identitet och liv. Så jag känner att jag inte längre har möjlighet att hjälpa med råd och förslag. It is what it is. Man får hoppas att hen får snurr på sin business igen, även om det är ett knepigt område att tjäna ordentligt med pengar inom.

 

[Sevenofnine]

Känns ju jättemärkligt att argumentera för TS i annat fall. Hur det än är är det TS som beklagar sig över att det inte finns något socialt skyddsnät i Sverige för stackars hemlösa, men i det här fallet har det ju kommit fram att personen det handlar om varken vill göra det ena eller det andra för att få tillgång till det skyddsnät vi har - för skyddsnätet finns för de som behöver det, men får du pengar till mat och räkningar av dina släktingar varje månad, kan bo på soffan hos vänner, kan ha kvar din bil trots att du inte har jobb, inte vill skriva in dig på af som är en ganska enkel grej att göra för att kunna få ersättningar och dessutom vägrar lägga ner ditt företag - då är kanske inte det den personen som behöver ta del av statens och kommunens pengar allra mest?

Det jag efterlyser är inte reda pengar helt utan motsvarande arbete från mottagaren, utan en rejäl insats för att få personen tillbaka på fötter. Insats i form av praktisk hjälp. Inte bara att man släpper ut personen på gatan och låter hen klara sig själv. Nu vet jag ju inte hur mycket sån hjälp hen faktiskt fått, men det låter skralt och inte speciellt konstruktivt. Om en person ligger ute i havet i storm och är på väg att drunkna får man dra upp personen i livbåten, oavsett. Och sen ställa krav på simkunnighet, flytväst - och allmänt sjövett.

 

[Cambrie]

Det jag efterlyser är inte reda pengar helt utan motsvarande arbete från mottagaren, utan en rejäl insats för att få personen tillbaka på fötter. Insats i form av praktisk hjälp. Inte bara att man släpper ut personen på gatan och låter hen klara sig själv. Nu vet jag ju inte hur mycket sån hjälp hen faktiskt fått, men det låter skralt och inte speciellt konstruktivt. Om en person ligger ute i havet i storm och är på väg att drunkna får man dra upp personen i livbåten, oavsett. Och sen ställa krav på simkunnighet, flytväst - och allmänt sjövett.

Hen får den insatsen som behövs när han själv ställer upp och gör det som krävs. Svårare är det faktiskt inte.

 

[BornAgain]

Hen får den insatsen som behövs när han själv ställer upp och gör det som krävs. Svårare är det faktiskt inte.

Nej - bostad får hen fixa själv. Och bostad behövs. Så hjälpen är rätt skral även om personen avslutar sitt företag.

 

[honung]

Det jag efterlyser är inte reda pengar helt utan motsvarande arbete från mottagaren, utan en rejäl insats för att få personen tillbaka på fötter. Insats i form av praktisk hjälp. Inte bara att man släpper ut personen på gatan och låter hen klara sig själv. Nu vet jag ju inte hur mycket sån hjälp hen faktiskt fått, men det låter skralt och inte speciellt konstruktivt. Om en person ligger ute i havet i storm och är på väg att drunkna får man dra upp personen i livbåten, oavsett. Och sen ställa krav på simkunnighet, flytväst - och allmänt sjövett.

I det här fallet låter det mest som en individ som kanske mest av allt är i behov av att samarbeta med psykiatrin, det anas lite att personen kanske inte har insett sitt behov av det och därför blivit avvisad därifrån. Man kan inte alltid hjälpa någon som inte vill inse att där är steg ett och det känns som att nån bokstav i alfabetet finns med i bilden. En fullt ut funktionell person med sund självinsikt sitter inte (kvar) i den sits du beskriver.

 

[Mabuse]

Det jag efterlyser är inte reda pengar helt utan motsvarande arbete från mottagaren, utan en rejäl insats för att få personen tillbaka på fötter. Insats i form av praktisk hjälp. Inte bara att man släpper ut personen på gatan och låter hen klara sig själv. Nu vet jag ju inte hur mycket sån hjälp hen faktiskt fått, men det låter skralt och inte speciellt konstruktivt. Om en person ligger ute i havet i storm och är på väg att drunkna får man dra upp personen i livbåten, oavsett. Och sen ställa krav på simkunnighet, flytväst - och allmänt sjövett.

Hur skulle den där praktiska hjälpen se ut, då? Få en gratis lägenhet på obestämd tid?

 

[Mabuse]

Nej - bostad får hen fixa själv. Och bostad behövs. Så hjälpen är rätt skral även om personen avslutar sitt företag.

Har man pengar brukar bostadsfrågan vara möjlig att lösa. Och hjälpen man kan få är ju hjälp till självförsörjning. Men annars är det ju så att friska, arbetsföra vuxna har ett långtgående ansvar för sin egen situation. Dvs, kommunen kan bistå med pengar, men det praktiska får man lösa själv - med hjälp, om man behöver.

 

[Angel]

Ja, jag tänkte ungefär så. Hur åker man runt på intervjuer om man sovit i bilen en vecka och ser ut som ... ja, inte så fräsch. Man visar ju inte direkt upp sitt bästa jag.

Fö tror jag att min vän vägrar släppa sitt företag, då det är lite av hens identitet och liv. Så jag känner att jag inte längre har möjlighet att hjälpa med råd och förslag. It is what it is. Man får hoppas att hen får snurr på sin business igen, även om det är ett knepigt område att tjäna ordentligt med pengar inom.

Man går in på närmaste gym med prova på vecka eller liknande och fixar till sig innan om man inte känner någon man kan låna duschen av. Det är inte riktigt ett problem att duscha någon gång eller hitta en vask och lite tvål och tvätta kläderna ibland även om man är helt pank. Är det så att man är för envis för att inse att ens affärsidé inte fungerar så är det nog tyvärr inte så mycket som vänner kan göra.

 

[Cambrie]

Nej - bostad får hen fixa själv. Och bostad behövs. Så hjälpen är rätt skral även om personen avslutar sitt företag.

Det är ingen som har sagt att hen ska få bostad (gå tillbaka och läs mitt första inlägg i tråden). Skyddsnätet finns där - för de som behöver. De som vägrar göra de relativt lätta motprestationskrav som finns, behöver troligen inget skyddsnät. Man får nog också förutsätta att psykiatrin har haft möjlighet att utreda personen om den inte kan ta hand om sig själv (vilket väl i teorin skulle kunna leda till ett omhändertagande och insatser därav, troligen vägrar dock en person liknande denna även det eftersom det gör hen mer eller mindre livegen och hen lär bli tvingad till samma saker som han idag vägrar), eller om den är vuxen, kan ta hand om sig själv och därom fullt kapabel att söka den hjälp och ta tag i de motsprestationskrav som gäller.

Jag vet inte, men jag tycker det ska vara lika för alla. Söker man dessa insatser är man barskrapad, driver man företag som man vägrar att avveckla, anser att man behöver bilen etc, så är man i sanningens namn inte barskrapad. Men visst hade det varit fin om alla socialtjänster hade kunnat erbjudit boende i slott och herrgårdar på obestämd tid istället för per natt i härbren, vandrarhem etc och krävt att vuxna människor försöker ta tag i sig själva.

 

[Lovisaleonora]

Hen har inte rätt till försörjningsstöd pga det egna företaget. Säger hen. Hen bor i Stockholm så jag ska tipsa om tak-över-huvudet-garantin!

Nej - bostad får hen fixa själv. Och bostad behövs. Så hjälpen är rätt skral även om personen avslutar sitt företag.

Fast vad skulle vara alternativet? Personen vägrar en hel rad med saker som helt enkelt gör det verkligen svårlöst.

* vägrar avsluta företaget
* vägrar skriva in sig på Arbetsförmedlingen
* vägrar sälja bilen

Vi pratar om huvudstaden där även de som har det genomsnittligt gott ställt har svårt att hitta boende. Skulle socialen snällt hosta upp en lägenhet, vänta på att vederbörande ... ja, vad?

Skyddsnätet finns där. Men det går inte att ställa egna krav.

 

[Görel]

Ja, jag tänkte ungefär så. Hur åker man runt på intervjuer om man sovit i bilen en vecka och ser ut som ... ja, inte så fräsch. Man visar ju inte direkt upp sitt bästa jag.

Fö tror jag att min vän vägrar släppa sitt företag, då det är lite av hens identitet och liv. Så jag känner att jag inte längre har möjlighet att hjälpa med råd och förslag. It is what it is. Man får hoppas att hen får snurr på sin business igen, även om det är ett knepigt område att tjäna ordentligt med pengar inom.

Det är alltid svårt att försöka hjälpa den som har önskemål om att hjälpen ska se ut på ett visst sätt och inte vill anpassa sig till verkligheten. Klokt av dig att inse det.

Man kan få hjälp om man gör det som krävs av en, man har rätt till bistånd om ens behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Det betyder att man måste ha uttömt alla möjligheter att själv lösa situationen. Har man ett företag, inte skrivit in sig på AF och en bil som är en realiserbar tillgång har man inte gjort vad man kan.

 

[Ramona]

Det jag efterlyser är inte reda pengar helt utan motsvarande arbete från mottagaren, utan en rejäl insats för att få personen tillbaka på fötter. Insats i form av praktisk hjälp. Inte bara att man släpper ut personen på gatan och låter hen klara sig själv. Nu vet jag ju inte hur mycket sån hjälp hen faktiskt fått, men det låter skralt och inte speciellt konstruktivt. Om en person ligger ute i havet i storm och är på väg att drunkna får man dra upp personen i livbåten, oavsett. Och sen ställa krav på simkunnighet, flytväst - och allmänt sjövett.

Såklart drar man upp personen i båten. Men sen då? Ställa krav på simkunnighet kan ingen kräva då det steget är för stort, däremot kan man kräva att personen byter om självmant till torra kläder och inte hoppar i vattnet igen. Man kan ställa krav på att sitta still i båten och göra det som behövs för att ta sig i land. Är det att kasta sina gamla blöta kläder för få behålla de torra som räddar livet på dig så får man kasta de gamla kläderna.

Ärligt talat är inte livet så svårt. Jag kan förstå att det känns övermäktigt, men i slutändan är det fortfarande så att man behöver inte hoppa upp för en lång trappa, utan man tar ett steg i taget. Man behöver inte ens se slutet av trappen för att kunna ta första steget.

 

[Cambrie]

Vill poängtera att det inte är ts som dragit upp det här med bilen utan det var nog jag i mitt första inlägg (som var ett svar på TS inlägg att hen sov i bilen vilket gör att jag tog för givet att hen äger en bil). Vi vet ju därmed inte om hen vill sälja bilen eller inte, men oavsett är ju det en möjlighet att få pengar och söker man försörjningsbidrag ska man ju vara barskrapad så det första de kommer att säga är ju just att sälja bilen och få in pengar den vägen. Nu spelar det ju ingen roll, personen vägrar ju avveckla företag och då är det svårt att få både försörjningsbidrag eller någon form av bidrag typ aktivitetsstöd eller alfakassa från AF eller försäkringskassan.

Alltså. Jag har nog lite svårt att tycka synd om person som inte är villig att göra det som krävs och ändå gnäller och jag förstår faktiskt att hen blir nekad, men det generella svaret till ts huvudfråga är ju att nej, det ser inte ut så här i dagens Sverige. Inte om man själv är villig att göra vad som krävs för att få hjälp från kommun/stat med bidrag eller statliga försäkringar.

Som ovanstående säger, det är faktiskt inte så svårt. Jag har själv varit där, jag förstår att de här motprestationerna kan kännas skitjobbigt. När jag separerade från min man hade han satt mig i skulder för krediter som jag inte hade för flera hundra tusen, jag hade 33 betalningsanmärkningar. Inget boende, flyttade hem från utlandet, bodde på soffan hos bekanta med barnen och gick direkt till socialen. Ja, jag fick avveckla dåvarande företag. Ja, jag fick inte ha några tillgångar för att få hjälp (till exempel en bil) och ja, jag måste söka arbete. Det kändes faktiskt skitjobbigt, så jag har full förståelse för det. Men det löste sig. Jag fick pengar från socialen, sökte och fick ett timvik inom barnomsorgen, fick hyra en vinterbonad sommarstuga av en tant och därefter var livet igång igen. Idag, åtta år senare är jag dessutom skuldfri och har inga anmärkningar kvar. Kunde jag komma upp ur den svackan, då kan en ensam karl/kvinna (?) göra det också.

 

[lil-sis]

Det här med bostad går också ofta att ordna, även om det inte är det roligaste ställena att bo på. Men har man en så kan man ta sig vidare sen.

Nu jobbar inte jag på ekonomiskt bistånd utan barn och familj, och även de mest eländiga av våra fall har bostad (liten ort förstås).

(Nej jag menar inte att det alltid blir bra eller så himla lätt men det går ofta att fixa).

 

[Grazing]

Ja, jag tänkte ungefär så. Hur åker man runt på intervjuer om man sovit i bilen en vecka och ser ut som ... ja, inte så fräsch. Man visar ju inte direkt upp sitt bästa jag.

Jag tror det är det minsta problemet faktiskt, såfort pengar kommer in så kan hen ju faktiskt hyra ett rum och bo i där under tiden jobbsökning pågår och letandet efter egen lägenhet. Det är inte alls svårt att få något tillfälligt om man får tex försörjningsstöd.