cello
Trådstartare
Jag antar att jag redan vet svaret på frågan, men jag vill gärna ha lite input ändå. Vad hade ni som stallägare gjort i denna situation?
Det kom två nya valacker till stallet i vintras, allt var lugnt under vintermånaderna, förutom att den ena efter några veckor började bli lite arg på de andra vid fodringar.
Sen när stona blev brunstiga på våren blev denne valack väldigt hingstig, aggressiv mot den andra valacken och vaktig mot stona. Han har sparkat sönder kanske 10 staketslanor och även sparkat sönder foderhäcken. Beteendet började i samband med att vi delade flocken då några fick gå i avmaskningshage, vilket även råkade sammanfalla med att stona gick i brunst.
Han och den andra valacken fick då gå för sig några veckor och vi testade sedan igen att släppa ihop dem med flocken. Ganska snabbt blev det samma visa igen och vi fick åter separera dem från flocken.
Han har enligt ägaren aldrig varit hingstig förut och jag har föreslagit veterinärundersökning som ägaren inte vill göra.
Men om det inte skulle vara något medicinskt alls (vilket man ju inte kan veta utan undersökning) - hur troligt tror ni att det är beteendet klingar av? Nu har det gått snart två månader.
Och framför allt - vad hade ni gjort?
Det kom två nya valacker till stallet i vintras, allt var lugnt under vintermånaderna, förutom att den ena efter några veckor började bli lite arg på de andra vid fodringar.
Sen när stona blev brunstiga på våren blev denne valack väldigt hingstig, aggressiv mot den andra valacken och vaktig mot stona. Han har sparkat sönder kanske 10 staketslanor och även sparkat sönder foderhäcken. Beteendet började i samband med att vi delade flocken då några fick gå i avmaskningshage, vilket även råkade sammanfalla med att stona gick i brunst.
Han och den andra valacken fick då gå för sig några veckor och vi testade sedan igen att släppa ihop dem med flocken. Ganska snabbt blev det samma visa igen och vi fick åter separera dem från flocken.
Han har enligt ägaren aldrig varit hingstig förut och jag har föreslagit veterinärundersökning som ägaren inte vill göra.
Men om det inte skulle vara något medicinskt alls (vilket man ju inte kan veta utan undersökning) - hur troligt tror ni att det är beteendet klingar av? Nu har det gått snart två månader.
Och framför allt - vad hade ni gjort?